30 juli 2014

Jordens salt

Av Ola Österbacka

Några bibelord att begrunda i anslutning till uppståndelsen kring ”Jeppis Pride” och ÖT-redaktörens ”skämt” på Facebook.

Saliga är ni, när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er, allt för Människosonens skull. Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty se, er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna. (Luk 6:22–23)

Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande. (1 Kor 6:9–11)

Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen. (Matt 5:13–16)

Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. (Joh 14:15–17)

Gör allt utan att klaga och tveka, så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, när ni håller fast vid livets ord. (Fil 2:14–16)

Predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. (2 Tim 4:2–4)


Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket. (Luk 12:32)

20 juli 2014

Kom och se!

Av Ola Österbacka

Predikotexten för apostladagen är från Joh 1:45–51:
Filippus fann Natanael och sade till honom: ”Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Natanael sade till honom: ”Kan något gott komma från Nasaret?” Filippus svarade: ”Kom och se!” När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: ”Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” Natanael frågade honom: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.” Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” Jesus svarade honom: ”Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” Sedan sade han till honom: ”Amen, amen, säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”
Herre, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen.

Vi firar i dag apostladagen. Men det är inte apostlarna som är i centrum i dagens predikotext. De finns med i texten som vittnen om Jesus. Det är han som är centrum. 
Filippus inbjöd sin vän Natanael att komma och lära känna Jesus. ”Kom och se!” Det samma ska vi göra i dag: vi inbjuder till att komma och se Jesus.
Vem är han? Vi ska se på Bibelns vittnesbörd om honom ur tre synvinklar:
  • Han är inte hög i världens ögon
  • Han som profeterna vittnar om
  • Han som är Gud i evighet

Inte hög i världens ögon
Natanael hade ingen hög uppfattning om Jesus. ”Kan något gott komma från Nasaret?” Det var den tidens uppfattning om nasareerna. Nasaret var en oansenlig stad i Galileen. Men det var just i denna oansenliga stad som Jesus växte upp.
I Jesajas julevangelium läser vi (Jes 9:2):
Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.
Strax innan definierar Jesaja vilket folk och vilket område han talar om, nämligen ”hedningarnas Galileen”. Just den tiden drabbades Nordriket Israel av en fruktansvärd olycka: det assyriska angreppet och påföljande deportation av en stor del av folket till främmande land. Det var ett fruktansvärt mörker över landet. Folket bodde verkligen i dödsskuggans land. Även om landet på Jesu tid var återställt så att man besökte Jerusalem till högtiderna och behöll sin vördnad inför Mose lag och profeterna, så hade det låg status. Och Nasaret var en liten by i detta avsides land. Kan något gott komma från Nasaret?
I denna lilla stad bodde Maria när hon tog emot uppenbarelsen om att hon skulle föda Jesus. Från denna stad vandrade hon tillsammans med sin trolovade Josef till Betlehem där hon födde Jesus. När Maria och Josef återvände från Egypten var det inte självklart att de skulle återvända till Nasaret. Men Gud ledde dem dit, ”för att han skulle kallas nasare” (Matt 2:23). Han kallas nämligen i Jes 11:1 för telningen (hebr. nétsär), ett skott som skjuter upp ur Isais avhuggna stam. 
I Jes 53:2 omtalas han som en späd planta, ett rotskott ur torr jord. Han hade ingen yttre fägring. Det var inte med stöd av sitt yttre, eller med sin status i samhället som han skulle göra sitt livsverk. Han skulle tvärtom vara föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande (Jes 53:3).
I adventpsalmen sjunger vi:
Ej kommer han med härar,
och ej med ståt och prakt.
Dock ondskan han förfärar
i all dess stolta makt.
NT:s vittnesbörd om Jesus tar starkt fram den här kontrasten mellan makten och ringheten. Jesus har verkligen makt, ja all makt i himlen och på jorden, men han framträder i ringhet. Han rider inte in i Jerusalem på en vit häst, utan på ett åsneföl. Han låter sig inte frestas av djävulen att falla ner och tillbe honom för att komma åt besittningsrätten till jorden, för den har han redan.
Jesus kallas på många ställen för Davids son, eller David själv. David var också ett exempel på en som inte blev utvald för att han var ståtlig till det yttre. När profeten Samuel fick i uppdrag av Gud att smörja en ny kung åt Israel, då Saul hade avfallit, gick han till Isai i Betlehem. En rad ståtliga söner gick fram inför honom, men ingen av dem var Guds utvalde. När den siste sonen hade kommit fram frågade Samuel: Finns det inte fler? – Jo, men han är bara en vallpojke. – Låt honom komma hit. Han är det.
Så här är det också med Herrens sändebud, apostlarna. De var enkla, olärda fiskare från Galileen, inte alls ansedda i samhället. Därför trodde man på pingstdagen, när de talade främmande språk, att de var berusade.
Så här är det också i dag. De kristna som håller fast vid Guds ord håller åter på att bli föraktade och förföljda. Så här står det i 1 Kor 1:26–29:
Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.

Han som profeterna vittnar om
Filippus introducerade Jesus med orden:
Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit.
Vad har Mose skrivit om honom? Vi kan läsa hur Gud beskriver honom för Mose i 5 Mos 18:18:
En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom. 
Vad säger då profeterna? 
Vi kan först påminna oss om att Psalm 22 innehåller en mängd anspelningar på Jesus i hans yttersta lidande: korsfästelsen. T.ex. det förtvivlade ropet i v. 2:
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Och v. 17–19:
Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.
Det här hade ännu inte blivit en verklighet för Filippus och Natanael. Däremot kände de mycket väl till profetian i 2 Sam 7:12–14:
När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den avkomling som skall utgå ur ditt liv, och jag skall befästa hans kungadöme. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för evigt. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son.
Det här gällde ju i första hand och till det yttre Davids son Salomo, som byggde Jerusalems tempel. Men Salomo fick inte kungatronen för evigt. Det fick Jesus. Inte på det synliga sätt som David och Salomo fick regera, utan han regerade i sitt andliga rike, nådens rike.
Han skulle regera genom att utlämna sig själv i yttersta svaghet: genom att ge sitt liv i döden för att vi skulle få leva med honom för evigt. Det berättar Jesaja om så tydligt i kap. 53:5:
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Och också Jeremia profeterar hur han skulle bli vår rättfärdighet (33:15–16):
I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I de dagarna skall Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Man skall kalla det så: HERREN vår rättfärdighet.
Det var utifrån sådana här ställen som judarna tänkte sig att Messias, den Smorde, Davids son, skulle skapa ett yttre fridsrike åt sitt folk. Så ville man också tolka profeten Hesekiel, 34:23: 
Jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David. Han skall föra dem i bet och vara deras herde.
Men det var genom att ge sitt liv som han blev herde för sitt folk. Jesus förklarade profetiorna när han talade om sig själv som den gode herden (Joh 10). Det var han som skulle komma som den nye David. Han skulle förbinda det sargade, återupprätta det som fienden hade rivit sönder. Han skulle göra det genom att själv låta sig hånas och torteras och lida den mest fruktansvärda död som människor i sin ondska har kunnat tänka ut. Det gjorde han på grund av våra synder. Hela världens synd träffade honom, som när man fokuserar solens ljus i en brännande stråle genom en lins. Därför kunde vi få hans rättfärdighet och få förlåtelse för alla våra synder, så att vi kan stå som rättfärdiga inför Guds domstol. Det var om honom som profeterna talade.

Han som är Gud av evighet
Slutligen ska vi stanna upp inför den märkliga slutversen i vår text:
Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.
Vi kommer här att tänka på Jakobs dröm i Betel, när han flydde från sin bror Esau. Han såg en hög stege som var rest mellan himlen och jorden, och Guds änglar gick upp och ner längs stegen. 
Himlen har nu öppnats och Guds nåd mot människorna förkunnas för hela världen. Att vägen till himlen öppnades visades också när Jesus dog. Då rämnade förlåten i templet, som hade dolt det allra heligaste för människorna. Det symboliserade himlen, det allra heligaste dit ingen syndig människa kan komma. Men nu hade synderna tagits bort, och himlen är öppen. Därför sjunger vi:
Se, nu är det öppet för vilken som helst
att in i det helgaste gå.
Ty blodet har runnit och världen är frälst.
O syndare, akta därpå!
Människosonen omtalas i Dan 7:13–14:
I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras.
När Jesus gav sin missionsbefallning, innan han lämnade sina lärjungar, hänvisade han till det här, när han sa att han har fått all makt i himlen och på jorden. Han gjorde också en tydlig hänvisning till Daniels profetia då han undervisade om sin andra ankomst (Matt 24), och talade om ”förödelsens styggelse” som profeten Daniel talar om. Sedan nämner han flera gånger namnet Människosonen.
Det är han som visade sin storhet för de blivande apostlarna. Det är han som vi har med oss i dag. För oss gäller orden i dag lika väl som för Natanael: kom och se! Lär känna honom som har sett dig, så som han såg Natanael när han satt under fikonträdet, redan innan han hade sett Jesus. Han har kallat dig till sin lärjunge för att du inte ska gå förlorad i en evighet i mörker och död, utan för att du ska leva med honom. Det är därför som också du har blivit döpt, inte som en from ceremoni för att du ska få ett namn, utan för att bli hans egen, för att du ska leva under honom i hans rike, tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, liksom han har uppstått från de döda, lever och regerar i evighet.

Har du tappat bort honom i ditt liv, då ska du lyssna medan det heter i dag. I morgon kan det vara för sent. Har du inte kommit till Jesus här i tiden är det för sent när Människosonen kommer på himlens moln. Men i dag kallar han. Kom och se!

Predikan i Cafe Salteriet, Svedjehamn Björköby, 20.7.2014.