Varför skulle vi inte ingå i gemenskap med en människa från en annan kyrkoorganisation som klart tar avstånd från de falska lärorna i hans eller hennes kyrka?
Så länge någon fortfarande är medlem i en kyrka skriver denne under det som den kyrkan lär. Vi skulle självklart uppmuntra en kristen som tillhör en kyrka som lär falskt att vittna om sanningen för ledare och andra inom den kyrkan. Om detta vittnesbörd tydligt ignoreras skulle vi uppmuntra den kristne att vittna om sanningen genom att skilja sig från dem som framhärdar i falsk lära. I det läget skulle vi uppmuntra den troende att förena hans eller hennes vittnesbörd med vårt så att vi verkligen tillsammans skulle kunna arbeta för sanningen.
Texten är ett smakprov från This we believe – Questions & Answers (WELS) som är under översättning till svenska. Återges med tillstånd. (Översättning: Hans Ahlskog) Publ. 29.10.2015/OÖ
Predikningar, andakter och undervisning från S:t Johannes evangelisk-lutherska församling i Vasa och Pedersöre, Finland.
29 oktober 2015
Vad är kyrkogemenskap?
Även om den heliga kristna kyrkans osynliga gemenskap alltid existerar eftersom det bara finns en Kristi kropp, vill Gud ändå att vi också skall sträva efter att verka tillsammans med våra medkristna för evangeliets utbredande på ett synligt sätt. Överallt där kristna till det yttre samarbetar för att utföra det verk som Kristus har givit sin kyrka att utföra har vi att göra med praktiserande av kyrkogemenskap.
Den kanske enklaste och vackraste definitionen av kyrkogemenskap som finns i Skriften finns i 3 Johannesbrevet. Där skriver Johannes, efter att ha berömt en kristen vid namn Gajus för att denne välkomnat några kringresande förkunnare av evangeliets sanning i sitt hus: ”Därför är det vår plikt att sörja för sådana, så att vi kan arbeta tillsammans för sanningen.” ( 3 Joh v. 8) Ett sådant samarbete för evangeliets sannings skull är en rätt deklaration av kyrkogemeskap.
Uppenbarligen finns det också en annan sida av kyrkogemenskap. Där det råder olika meningar om vad exakt evangeliets sanning är kan kristna inte arbeta tillsammans ”för sanningen”. Att då arbeta tillsammans skulle endast förorsaka förvirring eller kompromisser kring vad evangeliets sanna budskap i själva verket är. Där ett yttre samarbete i Guds rike, d.v.s. kyrkogemenskap, ger intrycket att läroskillnader egentligen inte har någon betydelse, där är vårt samarbete inte längre ”för sanningen”. Där kristna inte är ense om alla läror i Guds ord skulle ett samarbete endast indikera att skillnader i läran är oviktiga och att Guds sanning är ett ämne öppet för debatt.
Enighet kring Guds sanning är grundvalen på vilken vi åtnjuter välsignelserna av en yttre kyrkogemenskap. Detta gjorde Paulus klart i Rom 16:17: ”Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem.” Psalmisten påminner oss: ”Genom dina befallningar får jag förstånd, därför hatar jag alla lögnens vägar.” (Ps 119:104). Att ”hata lögnens alla vägar” och ändå samarbeta med dem som tar dessa vägar i sin undervisning främjar varken sanning eller kärlek.
Texten är ett smakprov från This we believe – Questions & Answers (WELS) som är under översättning till svenska. Återges med tillstånd. (Översättning: Hans Ahlskog) Publ. 15.9.2014/OÖ
Den heliga, kristna kyrkan
Identifierar vi vår egen kyrka med den heliga, kristna kyrkan eftersom vi gör anspråk på att vara en sann, synlig kyrka?
Vi är övertygade om att vi i vår kyrkogemenskap inte kompromissar med någon av Skriftens läror. Det är det som avses med att vara en sann, synlig kyrka. Det skulle ändå vara arrogant att indentifiera en kyrkoorganisation med den heliga, kristna kyrkan. Det är att sammanblanda en synlig kyrka med den osynliga heliga, kristna kyrkan.
Överallt där det finns själar som klamrar sig fast endast vid den rättfärdighet som vunnits åt dem genom Guds evige Sons liv, död och uppståndelse, där finns det troende. Sådana troende kommer att finnas i alla kristna kyrkor, överallt där Kristi evangelium predikas och lärs ut, även där det också finns falsk lära med i bilden. Trots den dödliga fara som dessa falska läror utgör för kristna inom sådana kyrkor tackar vi Gud för att den helige Ande ändå kan använda det som återstår av sanningen för att bevara tron hos några, även om de inte är många.
Varje gång när vi i gudstjänsten läser den apostoliska eller nicenska trosbekännelsen bekänner vi vår tro på denna heliga kristna kyrka som består av oräkneliga troende på jorden samt de som redan är i himlen. Vi förlitar oss på att de som hör evangeliet i vår egen kyrka finns medräknade bland dessa helgon i Kristus. På samma gång tackar vi Gud att många, många fler, vilka inte tillhör vår kyrkoorganisation, också räknar med till dessa helgon i Kristus.
Texten är ett smakprov från This we believe – Questions & Answers (WELS) som är under översättning till svenska. Återges med tillstånd. (Översättning: Hans Ahlskog)
Publ. 29.10.2015/OÖ
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)