26 augusti 2013

Fullkomlig insikt


Av Øyvind Edvardsen
13 söndagen efter Trefaldighet, predikotext: 1 Tim 2:1-7.
1 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne, 7 och för detta vittnesbörd har jag blivit satt till härold och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – till hedningarnas lärare i tron och sanningen.

Paulus hade blivit helt omvänd från sitt tidigare liv. Hans hjärta hade blivit helt förändrat. Tidigare förföljde han de kristna och gick till angrepp på dem. Han dödade dem och slängde dem i fängelse. Så beslutade Gud i sin allsmäktiga visdom att använda just Paulus som sitt verktyg för att nå ut med evangeliet till hedningarna. Paulus liv blev vänt upp och ner. Han gick från att förfölja de kristna till att sprida de goda nyheterna om den uppståndne Frälsaren. Efter sin omvändelse började han genast att förkunna frälsningen i Kristus.
Han tog också till sig Jesu undervisning, bland annat dessa ord som vi ser en spegelbild av i hans förmaningar till Timoteus. I Jesu bergspredikan talar Jesus bland annat om hur vi ska visa kärlek mot dem som gör oss ont. I Matteus kap 5 vers 44 säger Jesus: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Dessa ord hade Paulus tagit till sig. Hans nuvarande fiender var de som tidigare hade varit hans vänner. Paulus hade nu många judiska ledare och världsliga ledare emot sig. Eftersom han förkunnade frälsningen i Jesus Kristus hade han skaffat sig många fiender. Men han sökte inte vedergällning. Han ville inte hämnas på dem.
Han uppmanar sin lärjunge Timoteus att be för alla människor. Han uppmanar honom att gå i förbön för alla. Att stiga fram Guds tron och be om nåd för alla människor, också sina fiender. 
Ordet fiender finner vi inte i dessa ord till Timoteus, men vi ser att Paulus uppmanar till förbön för kungar och alla i ledande ställning. På Paulus tid fanns det fiender till kristendomen både bland alla människor och bland kungar och ledare. Så som det också finns i dag. 
Paulus såg hur viktigt det var att få leva som kristen utan hinder från staten. Själv levde han under kejsar Nero som blev en av de värsta förföljare av de kristna som världen har sett. Nero fångade, fängslade, brände och mördade de kristna för deras tros skull. Han använde bland annat sina arenor i Rom för detta syfte, att döda de kristna.
Vi kristna har det bäst när vi får leva fria liv i våra länder. Vi har det bäst när varken staten eller andra organisationer blandar sig i våra kristna liv så att vi får föra ett lugnt och stilla liv. När vi lever så kan vi praktisera den gudfruktighet och värdighet som Gud har skänkt oss genom tron. 
Vi ska lägga märke till att Paulus uppmanar aldrig till uppror mot landets ledare, inte ens när han var förföljd och Nero brände de kristna. Paulus predikade som Jesus, att man skulle älska sina fiender och be för dem, och om nödvändigt, gå i döden för sin tro.

Paulus syfte med förböner för alla människor var att de skulle blir frälsta och komma till insikt om sanningen. Det var Guds vilja. Att evangeliet skulle få spridas obehindrat till alla människor och att de skulle ta det till hjärtat och tro Ordet. Att sprida evangeliet om frälsningen i Kristus allena till hednafolket var Paulus uppgift. Han skulle leda människor till insikt om sanningen. 
Och det var inte endast en delvis insikt, eller begränsad insikt, utan en fullkomlig insikt. Gud ville att alla människor skulle får en fullkomlig insikt om sanningen. Han ville att de skulle få veta allt om honom och om hans frälsningsplan. Gud ville att hela sanningen skulle ut till folket och att de skulle ta till sig varje bit av budskapet. Han ville ge dem en fullkomlig insikt!
Denna fullkomliga insikt handlar om att Jesus Kristus, Guds ende son, är medlaren mellan oss och Gud. Det handlar om att Gud blev människa för vår skull. Att han uppfyllde lagen i vårt ställe, att han gick i döden för våra synders skull. Att han, människan Jesus Kristus, gav sig själv till lösen i allas ställe. Han betalade priset för alla människors synder och gjorde upp för allas syndaskuld. Ingen människas synd är utesluten, allt har Jesus gjort upp för på korset. 
Det är ett fullkomligt faktum. Det är redan avklarat, det finns inget för människor att foga till Kristi offer på korset. Jesus Kristus har sonat straffet för alla dina och för alla mina synder. Om detta vittnar aposteln Paulus som blev sänd till hednafolken för att ge oss fullkomlig insikt om sanningen.

Vad är sammanhanget mellan förbön för alla människor, förbön för kungar och ledare, det lugna och stilla livet och att Gud vill att alla ska bli frälst och komma till fullkomlig insikt om sanningen? Vad är sammanhanget? 
Allt detta hänger ihop. Böner och åkallan, förböner och tacksägelser kommer från alla dem som redan har fått tron i sina hjärtan. I den första kristna tiden fick de evangeliets budskap predikat av Jesu egna lärjungar och hans apostlar som var ögonvittnen till Frälsaren. Dessa i sin tur hade lärjungar som Timoteus som de skickade vidare ut i världen för att predika evangelium. Paulus var själv utvald särskilt för att vara missionär för hednafolken.
Tron på vad Frälsaren Jesus Kristus hade gjort för dem fick de första kristna genom förkunnelsen från Guds utvalda förkunnare och missionärer. Det Ordet som författaren till Hebreerbrevet beskriver som levande och verksamt ... som skarpare än något tveeggat svärd och som tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och är en domare över hjärtats uppsåt och tankar, det har fortfarande denna kraft. Det är genom Ordets kraft som också vi kom till tro. 
Genom århundraden efter Jesus spred sig detta Ord också upp till hedningarna i norra Europa. Vi har här haft tillgång till Ordet om frälsning i över tusen år. Det har förts krig för det och inte alltid har vi i det yttre kunnat leva detta lugna och stilla liv som Paulus beskriver. 
Oro och splittring har alltid hotat Ordets förkunnelse, det har inte hotat dess inbyggda kraft, men dess spridning.
Trots 2000 års vacklande har Guds Ord bevisat sig vara stabilt och beständigt. Ja, det är mer beständigt än alla världens riken och all kungamakt. Det har överlevt alla krig, alla världsliga organisationer och alla mänskliga försök att fördunkla dess klara, entydiga budskap. Det består ännu i dag, och det kan vi tacka vår käre Gud och Fader för.
Så länge Ordet har bestått har det också funnits troende människor som har fört Ordet vidare till nästa generation och låtit sina barn döpas i Den treenige Gudens namn efter Jesu befallning. Människor har framfört böner till Gud, de har tackat honom för allt gott och bett om att få leva sina kristna liv i all gudfruktighet och värdighet. 
Dessa kännetecken beskriver de omvändas hjärtan. Det handlar om vad en som fått tron i gåva genom Ordet har för inställning i sitt hjärta. Gudfruktighet och värdighet består även om världen utanför rasar. Som troende fruktar vi Gud över allt och vill söka honom och ära honom under alla omständigheter. Vi vill leva våra liv efter Guds vilja under alla omständigheter, oberoende av hur världen beter sig. Som troende vill vi leva som ljus i världen så att flera får komma till denna fullkomliga insikt som vi fått ta del av.

En pastor har två av tre titlar som Paulus nämner om sig själv. Pastorn är både härold och lärare. Han är herden som skall vaka över sin hjord och han är lärare för att bygga upp hjorden genom undervisning så att de blir stärkt i sin tro. Detta är en pastors uppgift. Han skall genom en rätt förvaltning av Ord och sakrament skydda och vaka över hjorden samtidigt som han bygger upp den med Guds eget Ord. 
Han skall inte gå runt och stjäla får från andra herdar, det är inte hans uppgift. Han skall vinna människor med det glada budskapet om frälsningen i Jesus Kristus allena. Och att bli en del av den hjord som Gud har satt under hans omsorg är en högst frivillig sak. Men varje troende människa vill för sin egen tros skull och fortsatta goda andliga hälsa göra det klart vem som är ens egen herde. Det är viktigt att känna igen sin herdes röst, och det gör man genom att lyssna till om de Ord han talar är Guds Ord.

Den fullkomliga insikt som Gud vill att alla människor skall komma till handlar om Jesus Kristus, vår Herre. Han tog på sig vårt straff då han gick i döden för vår skull. Han gick ensam dit, för endast han kunde bära hela världens synder på sina axlar. Han ställde sig mellan oss och Gud och betalde den skuld som vi inte kan betala. 
För Jesu skull allena så har vi evigt liv i himmeln. Det är klart redan nu. Det finns ingen extra betalning från vår sida. Jesus har dött för hela världens synd. Det betyder att han har dött för var och en av er. För dig och för mig. Vi uppnår ingenting genom att försöka hålla Guds lag eller någon annan lag. Vi kommer heller aldrig klara det. Därför kan vi vila tryggt i Jesu gärningar. Han har gjort dem för oss.
Fullkomlig insikt om sanningen har den människa som genom Guds Ords kraft har fått tron i sitt hjärta och som förtröstar på Herren Jesus Kristus och hans uppfyllelse av lagen för vår skull. Det är den fullkomliga insikten: Att Jesus Kristus har friköpt oss från synden med sin egen kropp och med sitt eget blod. Amen.

Låt oss be.
Vi tackar dig vår käre Gud och Far för att du har givit oss fullkomlig insikt om sanningen om din Son Jesus Kristus. Tack för att vi genom ditt Ord har fått ta emot det glada budskapet om frälsningen i Jesus Kristus allena. Vi ber dig att du låter oss få leva lugna och stilla liv som troende i denna värld. Vi ber att vi fortfarande ska få praktisera vår tro i frihet utan hinder från varken världsliga ledare eller andra religiösa organisationer. Vi ber dig att du bevarar oss i den saliggörande tron för alltid. Amen.

Predikan i Lepplax bykyrka den 25 augusti 2013.

19 augusti 2013

Dödens ämbete och Andens ämbete


Av Ola Österbacka
Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Bön: Herre, du som gjorde Moses ansikte strålande av härligheten från dig, kom och visa dig för oss med hela din fulla glans, så att vi får se vilken härlighet du vill ge oss syndiga människor, genom Jesus Kristus. Amen.
Temat i dag på tolfte söndagen efter Trefaldighet är Våra ord. Predikotexten är dagens episteltext från 2 Kor 3:4–9:
4 En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus, 5 inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. 6 Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.
7 Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. 8 Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha? 9 Om redan fördömelsens ämbete trädde fram i härlighet, hur mycket mer överflödar då inte rättfärdighetens ämbete av härlighet.

Vi har en text framför oss idag som talar om vårt stora uppdrag, dvs. att ”förkunna Guds härliga gärningar”. Petrus skriver: ”Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord.” 
I början av vår text får vi genast veta den rätta ordningen när vi ska verkställa det här uppdraget. Vi ska inte tro att det är våra kloka tankar och planer som är grunden. Nej, vår förmåga kommer från Gud. Dagens tema är Våra ord, men våra ord ska inte vara uppdiktade av oss, utan de ska vara ett utflöde från Guds ord. Alltför ofta är våra ord ett utflöde av våra egna tankar, som är inspirerade av Guds fiende. 
I vår text talas om ämbeten: dödens ämbete, Andens ämbete, samt fördömelsens och rättfärdighetens ämbete. Dödens ämbete är till för att döda våra egna onda ord och tankar och de gärningar som utgår från dem. Vi ska i den här predikan se närmare på vad dessa ämbeten är. Till att börja med frågar vi:
Vem har ett sådant ämbete?
Vi tänker kanske på dem som förkunnar Guds ord från predikstolar. Javisst, den som förkunnar Guds ord har på ett särskilt sätt hand om dödens ämbete, det som dödar vår tilltro till oss själva, och framför allt Andens ämbete som ger liv och frid. Men det är inte det ämbetet som Paulus skriver om här. 
I sista hand gäller det alla kristna. Varje kristen har kallats ut från död till liv, för att också vara med och förkunna för andra hur det går till att vi blir frälsta från dödens makt. Det skriver Petrus om (1 Petr 2:9):
Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 
Tänk vilka härliga ord: ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk! Tänk att få ha en sådan status! Man kunde kanske tycka att de som ska räknas till en så hög ställning måste vara lite finare än andra, något av bättre folk, med ett privilegium som inte vem som helst kan ha. Men i själva verket lär oss Bibeln, att de som kallas till denna grupp av människor är syndare: rövaren på korset är med, på samma sätt som Petrus som förnekade sin Herre och Mästare så grovt, synderskan i fariseens hus, en fanatisk förföljare av Guds församling som Saulus. Och Jesus berättade i en liknelse, att Guds tjänare har fått i uppdrag att gå ut på gator och gränder i bjuda till bröllopet alla som de träffar på: onda och goda, låga likaväl som höga – enligt människors sätt att se.
Det är viktigt att vi börjar här: att det inte ska finnas något av mänskliga meriter när vi konstaterar vilka som är det konungsliga prästerskapet och de heliga. Heligheten består inte i vad dessa människor har i sig eller har gjort själva, utan den består endast i att Gud av sin kärlek har gjort oss till heliga medborgare i Guds rike tack vare den rättfärdighet som Jesus skaffade fram genom sitt heliga och syndfria liv och genom sitt oskyldiga lidande och död.
Det här har ingen människa själv kunnat tänka ut. Vår förmåga att förkunna detta kommer från Gud. Det står i hans ord. Det ska vi också förkunna åt andra. Tänk att Gud vågar anförtro ett sådant uppdrag åt halta och blinda, i andligt avseende, till odugliga tjänare! Men så gör han. Han vill ta också dig i sin tjänst.
Låt oss nu se närmare på några ord i vår text.

Tjänare – åt ett nytt förbund
Tjänsten beskrivs närmare: den är inte bokstavens förbund, utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv
De här orden har ibland missbrukats grovt. Man har läst dem som om det skulle vara en motsättning mellan det skriva Ordet och livet, mellan bokstavsträldom och ett andefyllt liv. Men det handlar inte om det, utan om lagen i motsats till evangeliet. Det är lagen som dödar, medan evangeliet föder liv, trons liv.
Begreppet bokstaven är kopplat till lagens ord som Gud skrev med sitt finger på tavlor av sten och överlämnade via Mose till Israels folk. Det står ju om bokstäver som var inristade på stenar. Den kallas också ett skuldebrev, Kol 2:14:
[Gud har] strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss.
I 1917 års översättning stod det handskrift. Det är en beskrivning som är synonym med bokstaven.
Vad menas nu med att bokstaven dödar?
Jo, det står i Rom 4:15: Lagen åstadkommer ju vrede. Vi kan känna det lite var man ibland. Om någon kommer och påpekar något som jag har gjort fel, då blir jag lätt irriterad, kanske rentav arg. Vad har han för rätt att komma och döma mig? Skulle han vara bättre?
Särskilt tydligt är det i dagens samhälle att lagen väcker vrede, rentav våldsam vrede och hat. Så snart någon tar upp Bibelns klara ord om mord och sexuell orenhet och tillämpar det på abort och homosexuellt leverne, då väcks ilskan till liv.  Då är det ingen hejd på fördömelserna. Det hjälper inte att hänvisa till Bibelns ord. För i vår tid har vi tappat känslan för en sann gudsfruktan. Vi har inte längre en rädsla för att handla emot Gud. I stället är människorna i dag snara att häda Gud och skylla honom för allt det onda, som orsakas av vår egen synd och ogudaktighet.
Men det här har vi ingen rätt att tiga om. Vi ska inte söka en lugnare tillvaro genom att hålla tyst när Guds ord befaller oss att tala. Vi ska inte peka på präster och andra som brukar uttala sig, och säga att det är deras skyldighet att uttala sig. Visst, vi har en särskild uppgift att ta till orda, men varje kristen har detta ämbete att varna och tillrättavisa. Ernst Liedgren uttryckte det så här i en psalm (481): 
Hjälp oss att ej kallt
se och tåla allt,
men när det blir brott att tiga,
kom att våra läppar viga
och gör rösten varm
av din kärleks harm.
Lagens uppgift är att döda vår tilltro till våra egna krafter, och att visa oss att vi är värda döden om vi inte har något annat hopp än det vi själva kan ordna fram. Den ska döda vår onda natur, gamla Adam, som av naturen är härskare i oss. Lagen ger oss ingen glädje, för den kommer med så hårda krav att vi gör konkurs inför den. Och det är just vad dess syfte är. Den ska döda vår syndanatur.
Men lagen kan inte ge liv. Om vi kunde leva helt prickfritt, utan att göra en enda synd, utan att tänka en ond tanke, och utan att ha en enda ond begärelse, då kunde den ge liv. Men sådana är vi inte. Det är därför vi inleder våra gudstjänster med syndabekännelse.
Det finns en annan tjänst som har i uppgift att ge liv. Det är Andens tjänst, Andens förbund, eller det som vi kallar evangelium. När lagen pekar mot oss själva kommer evangelium och vänder våra blickar bort från oss, mot Gud. Evangelium visar oss vad Gud har gjort för oss. 
Det här är ett nytt förbund: det visar vad som har skett i Kristus när han led döden i stället för orättfärdiga. När vi ser på honom får den som slagits av lagen nytt liv, precis som israeliterna i öknen som hade drabbats av giftormarna och som fick se på kopparormen. Nu ser vi att det finns hopp. Det hänger inte på att jag ska uppfylla lagen till punkt och pricka. Lagen har redan blivit uppfylld. Jesus gjorde allt vad lagen krävde i ditt och mitt ställe. Jesus tog också straffet för de överträdelser som du och jag har gjort.
Om vi alla har fått i uppgift att döda synden genom att framställa lagens ord, så har vi ännu mera fått i uppgift att hålla fram Jesus Kristus för våra medmänniskor för att de ska få nytt liv och hopp. Det här är den skönaste tjänsten.
Tänk, vilka möjligheter vi har i dag, när det finns så många möjligheter med bloggar och Facebook! Många ser det viktigt att berätta om matrecept och vad man gjort under dagen, men är det inte så mycket viktigare att berätta om vår Frälsare?

Ämbetet
Vi ska nu se på ett annat av textens centrala ord.
Det talas om dödens ämbete och Andens ämbete, och också om fördömelsens ämbete  i motsats till rättfärdighetens ämbete, eller det ämbete som fördömer och det ämbete som ger rättfärdighet.
Också här handlar det om lag och evangelium, inte om vissa tjänster. Det är inte så att vissa människor innehar dödens ämbete och andra har Andens ämbete, så som man kan säga att en innehar ett prästämbete och en annan ett biskopsämbete. Vi talar också om domarämbete och andra ämbetsmän. Då menar vi sådana som är kallade att tjäna i särskilda uppgifter, eller tjänster.
En som hade ett särskilt högt ämbete var Mose. Han fick möta Gud och genom det kom hans ansikte att stråla, så att de som såg honom blev bländade. I 2 Mos 34 står det så här:
29 När Mose sedan steg ner från Sinai berg och på vägen ner hade med sig vittnesbördets båda tavlor, visste han inte att hans ansiktes hy strålade, därför att han hade talat med HERREN. 30 Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de fruktade för att komma nära honom. 31 Men Mose ropade till dem. Då vände Aron och menighetens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. 32 Därefter kom alla Israels barn fram till honom, och han framhöll för dem allt som HERREN hade sagt honom på Sinai berg. 33 När Mose hade talat färdigt till dem hängde han en slöja för ansiktet.
Paulus skriver att strålglansen bleknade. Det var inte den rätta glansen. Den kommer av evangeliet, av Andens ämbete. Mose hade lagens ämbete, och den skulle vara fram till Kristus. Den hade sin tid. Den blev en uppfostrare för Israels barn, för att de skulle se att de var syndare. Och de hade också en annan påminnelse om sin synd: offren, som bars fram i templet både morgon och kväll och vid särskilda tillfällen. Offren var en förebild för Jesus Kristus. De måste upprepas, om och om igen. Men Jesus skulle bära fram det offer som hade evig giltighet. 
Dödens ämbete eller bokstaven hade alltså en uppgift för en tid. Hur är det då idag? Har lagen någon uppgift?
Jo, på grund av människornas ondska och obenägenhet att tro evangeliet måste lagen döda vår gamla natur så att vi behöver evangeliet. Också när vi har fått se in i evangeliets härlighet behöver vi lagen, som en regel som påminner oss om vad Gud vill i våra liv.
Men för att leva behöver vi evangelium. Det fanns också med hos Mose, just i offren. De visade att Gud var en förlåtande Gud. Men det är först efter att Jesus kommit som vi ser hans förlåtande kärlek i all sin rikedom. Hans ämbete är ett evigt ämbete, det som han har gjort räcker i evighet och behöver inte upprepas.
Därför är rättfärdighetens ämbete långt klarare än fördömelsens ämbete. Detta fördömde och bestraffade och öppnade behovet av offer. Det visade att Gud en gång skulle sända Messias enligt löftet på syndafallets dag, för att krossa ormens huvud. Men fram till det skulle offren vara en påminnelse om synd och om löftet om frälsning. Rättfärdighetens ämbete förkunnar att allt nu är färdigt: det eviga offret har burits fram, synden är förseglad och en evig rättfärdighet framtagen i ljuset, som Daniel får veta av ängelns budskap (Dan 9:24). 
Det som är bakom, färdigt och gjort, är mera värt än ett löfte om något som ska komma. Därför är rättfärdighetens ämbete långt större än fördömelsens ämbete. 
Nu har vi fått detta ämbete, var och en: gå och berätta om Jesus för dina medmänniskor! Visa hur härlig evangeliets strålglans är, genom att förkunna hans härliga gärningar, till liv och salighet för var och en som tror. Amen.
Bön: Lovad vare du Gud, och välsignad i evighet, som med ditt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Låt din Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre.

Predikan i Biblion 18.8.2013.

15 augusti 2013

Förmaningar från ett rent samvete


Av Øyvind Edvardsen
Predikotext: 1 Tim 1:1-11, 18-20
1 Från Paulus, Kristi Jesu apostel på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp, 2 till Timoteus, hans äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre.
3 Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror 4 och befatta sig med myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. 5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro. 6 Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. 7 De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om. 8 Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt 9 och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, 10 för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran – 11 detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.
18 Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, 19 i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. 20 Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.

Om ni brukar skriva brev ibland så har ni kanske lärt er vissa öppningsfraser för brevets början. Beroende på hur väl mottagaren känner er, och hur länge sen det är ni har haft kontakt, och vad syftet med brevet är, så kan de första raderna skilja sig från gång till gång. Kanske har ni ändå en standardfras ni brukar börja med. 
Själv skriver jag inte så mycket brev, men en hel del e-post. När jag skickar e-post så kommer mitt namn automatiskt som avsändare hos den som mottar mitt mejl. Dvs att den jag skickar till vet mitt namn innan den ens har börjat läsa vad jag skrivit. Jag brukar därför inte börja mina mejl med mycket mer ett Hej, hallå, käre vän, käre broder eller liknande. Endast om jag inte känner personen ifråga eller han eller hon inte känner mig brukar jag börja med att förklara vem jag är och vad mitt syfte med mejlet är.

När vi läser Paulus' brev i Nya Testamentet anar vi att han har en standardmall för hur han börjar sina brev. I hans tretton brev som är bevarade för oss i Bibeln så inleder han varje brev med att skriva "från Paulus". Det är till stor fördel för oss att han skriver så, för då är vi säkra på att det är Paulus som är författaren av breven. Vi vet att de är Guds Ord eftersom de är bevarade i Bibeln, samtidigt kan vi då vara säkra på att det är just Paulus Gud har använt för att skriva breven. I samband med att säga sitt namn så fortsätter alltid Paulus genast med att skriva att han är utsänd av Gud. Han skriver alltså inte breven i privat syfte, det är inte brev fyllda av vardagstankar och löst prat om väder och vind. Paulus skriver alltid i egenskap av att vara utvald och avskild av Gud själv för att vara hans egen budbärare.

I 1 Timoteusbrevet skriver Paulus som Kristi Jesu apostel, utvald av Jesus själv. Han skriver på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp. Paulus ställer sig jämsides med Timoteus. Kristus är också Paulus' Frälsare. Paulus behöver Frälsaren Jesus Kristus lika mycket som hans lärjunge Timoteus behöver honom. Paulus ställer sig jämsides med Timoteus när det gäller syndaskuld och behov av frälsning. Han knyter band med sitt äkta barn i tron och stärker den gemenskap de har genom den gemensamma tron på Jesus Kristus, deras hopp. 
Paulus hälsar Timoteus med det som måste vara den mest innehållsrika och kraftfulla hälsning från en människa till en annan. Han hälsar honom med nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre. Han hälsar honom med Guds oförtjänade kärlek, med Guds godhet och den andliga frid som endast Gud kan ge. Paulus hälsning innehåller inte endast ord utan också kraft i orden. Hans hälsning från Gud ger också den kraft som den förkunnar. Kraften ligger i Guds Ord.
Paulus ger Timoteus ett uppdrag. Det är att förmana mot villolära, och att lära ut den sunda läran. Villoläran beskrivs som den falska läran, som myter och som ändlösa släktregister. Dessa beskrivningar upprepar Paulus flera gånger i pastoralbreven. Det visar oss att det fanns ständiga problem med att människor vek av från den sunda läran där evangeliet om frälsningen i Jesus Kristus stod i fokus. 
Ett gemensamt resultat för dessa avvikelser var att de ledde till strider och inte tjänade den gudomliga undervisningen i tron. Vi känner igen sådana resultat från vår egen tid. Själva vet vi hur lätt det är att låta sig fångas av alla röster som ropar på oss och predikar något annat än den sunda läran. Kyrkans 2000-åriga historia har präglats av strider och kontroverser. Människor, utbildade teologer som lekfolk, har avvikit från den sunda läran. Striderna har ofta lett till förklarande bekännelser som våra tre trosbekännelser, och den ledde senare till Konkordieboken som den lutherska kyrkans bekännelseskrift. Samtidigt är kyrkans historia en historia full av avvikelser från den sunda läran både i den katolska kyrkan och i de senare statliga lutherska kyrkorna i Europa.

All strid inom alla kyrkor och inom alla samfund har sin rot i människans synd. Roten är Satan själv. Det var hos honom det började och det är under hans påverkan som det fortsätter ännu idag. Synden drabbar oss alla. Den synd som föder strider och kontroverser i kyrkor kommer från oss själva. Det är vårt fel och vår skuld när synden i oss föder strider. Det finns ingen ursäkt. Vi kan inte ens ursäkta oss med att vi är syndare. 
Kunskap och insikt om vår egen synd räddar oss inte från Guds dom så länge vi fortsätter i dessa synder. Listan med synder som Paulus radar upp är synder som vi alla begår eller har begått, om inte i gärningar, så åtminstone i våra tankar eller ord. Listan med synder passar till de tio buden som Gud gav åt Mose. Guds lag dömer alla dessa synder. 
När vi läser Luthers förklaring till buden så förstår vi att vi inte kan smita undan Guds dom. Där står det att den som hatar sin bror är en mördare och att den som inte fruktar Gud över allting är en gudlös. Guds dom drabbar oss alla.
Lagens uppgift är att avslöja alla dessa synder. Den har till syfte att avslöja varje synd och göra syndaren uppmärksam om sin synd, sitt fördärv och sitt behov av en Frälsare. Lagens uppgift är att leda oss till evangeliet. Lagen skall göra synden känd för oss och sedan bereda vägen för Frälsaren. Lagen är nödvändig, men endast i det syfte att efterföljas av Evangeliet. 
Den sunda läran handlar till stor del om att dela rätt mellan lag och evangelium. För den oomvände, den som ännu inte har fått höra evangeliets budskap och tagit det till hjärtat, för honom är lagen till. Honom tvingar och hotar lagen att göra det som är rätt. Det samma gäller dem som har fått ta del av evangeliet och sen lämnat det. Dessa fanns också på Paulus tid. Om dem skriver Paulus att han hade överlämnat dem åt Satan för att tuktas. De tuktas för att om möjligt deras själar skall räddas på den sista dagen.
Också den troende behöver lagen enligt sin gamla natur. Eftersom vi inte är i himlen ännu så är vi samtidigt både syndare och rättfärdiga. Att vi vet det ursäktar inte synd, samtidigt är det en tröst för den omvände som brottas med synden. Vi får dagligen vända oss till Gud och be om nåd och förlåtelse. Den dagliga omvändelsen kallar Luther det för.

Lagen används inte rätt när den används för att döma den rättfärdige. Den rättfärdige behöver inte Guds lag enligt sin nya natur, men han välkomnar den ändå eftersom han erkänner att Guds lag är god. Den rättfärdige blir inte rättfärdig genom lagen, men genom Jesu Kristi uppfyllelse av lagen. Lagen är för den rättfärdige endast ett rättesnöre för sitt liv som troende. Och när den troende gör som Guds lag säger så är det Den helige Ande i den troendes hjärta som skall tackas och äras. Den troendes frukter är det han som själv skapar tron som står bakom, nämligen Den treenige Guden, och honom tillhör äran för alla goda gärningar.
Ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro skapas av evangeliets predikan om vår Frälsare Jesus Kristus. Det skapas av honom och uppehålls av honom genom predikan av Ordet om Frälsningen. På korset på Golgata gjorde Jesus upp för alla våra synder. Han gjorde upp för alla våra brott mot Guds egen lag. Han levde det fullkomliga livet vi inte kan leva och tog på sig det straff som vi inte kunde ta. Han gick i döden för oss alla och tog all vår synd och skuld på sig. Allt tog han på sig, det finns ingen synd som är utesluten. Jesus Kristus har gjort upp för allt. 
När vi får ta del av detta budskapet och får tron i våra hjärtan genom Ordets predikan får vi ett förändrat liv. Vi går från att vara Guds fiender till att vara hans egna dyrt köpta barn. Genom tron på honom skänker Gud oss det rena hjärtat, det goda samvetet och den uppriktiga tron. Och han håller detta vid liv genom sitt samma Ord.

Alla pastorer och lärare i Guds Ord har fått detta uppdrag: att med det rena samvetet förmana all falsk lära i kyrkan och undervisa i den sunda läran om frälsningen i Jesus Kristus allena. 
Luther har sagt mycket klokt och han hade också en åsikt om vers 5 i 1 Tim kapitel 1, nämligen att Djävulen försöker att missleda teologer på två sätt: 1) Genom gärningsrättfärdighet, och 2) genom att leda dem till att lämna huvudsaken och gå till mindre viktigare saker. Falsk lära, ordstrider och köttslighet är några ord som vi kommer att tänka på. För dem som lämnar den sunda läran och kastar bort sitt rena samvete blir detta resultatet. Antingen helt och fullt, eller ännu oftare, delvis och utdraget.
Pastorns mål är att skapa människor med rena hjärtan, ett gott samvete och en uppriktig tro. Detta kan han inte göra på något annat sätt än att bemöta dem med samma nåd, barmhärtighet och frid som Gud har bemött honom med. Med denna inställning skall pastorn bemöta sin hjord och sin församling. Bara med det rena samvetet som är skapat av Gud själv kan jag frambära den sunda läran och leva i den själv. 
Så är det för alla som har kallats till tjänst i Guds kyrka med att predika evangeliet. Falsk lära kan aldrig skapa en troende som älskar Gud och sin nästa. Det kan endast skapas av det rena samvetet som är fast grundat i den sunda läran. Må vår käre Gud bevara oss i denna läran för alltid. Amen.

Låt oss bedja!
Vi tackar dig vår käre Gud och Far för att du har gett oss det rena samvetet genom ditt Ord om Frälsning i Jesus Kristus, vår Herre. Vi ber dig att du bevarar oss trogna ditt Ord och söker den sunda läran som endast du kan ge oss. Ge oss förmåga att rätt dela lag och evangelium så att vi aldrig låter oss luras av Satan till att ge oss av med strider och kontroverser som inte tjänar Guds sak. Vi ber dig att du välsignar vår församling rikligen med ditt evangelium. Vi ber i Jesu namn. Amen.

Predikan i Lepplax bykyrka 11.8.2013, 11:e söndagen efter Trefaldighet.

7 augusti 2013

Kallad till nådens tjänst


Av Øyvind Edvardsen, installationsgudstjänst 4.8.2013
Predikotext: 1 Tim 1:12–17:
12 Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde. Vår Herres nåd överflödade och med den tron och kärleken i Kristus Jesus. Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare – och bland dem är jag den störste. Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen.

I vårt samhälle blir folk anställd av företag och kallade till tjänster på grundval av personliga meriter. Om du har de kvalifikationer för en viss position så att du får jobbet. Kriteriet för att få en tjänst är att man har rätt kunskap, rätt kvalifikationer och är bäst utrustad av de sökande till den aktuella tjänsten. Det är vanliga är att man själv som arbetssökande aktivt måste söka en tjänst och ofta gör du det när du har avslutat en utbildning och få ett papper i handen som säger något om vad man åtminstone borde ha lärt sig.

För tjänsten i Guds kyrka på jorden det fungerar lite annorlunda och det viktigaste av allt är att både utrustningen till tjänsten och kraven för tjänsten bestäms av vår käre Gud och Fader i himlen. Det är Han som ger oss både gåvor och kvalifikationer som är nödvändiga och det är Han som kallar oss genom sin synliga kyrka på jorden. St Johannes församling är en del av den synliga kyrkan på jorden. Den har etablerat sig som en synlig församling i samhället, den är registrerad som en organisation i ett land där vi får vara tacksamma till Gud över att vi har både religionsfrihet och föreningsfrihet. St Johannes har insatt pastor, bibellärare och styrelseledamöter. Den har utarbetat liturgi och gudstjänstformulär. Den bekänner sig offentligt genom sina dokument till både hela Bibeln som Guds inspirerade och ofelbara Ord och den bekänner sig till de fullständiga lutherska bekännelseskrifterna. Medlemmarna visar tydligt sin bekännelse genom att de står som medlemmar i församlingen. Och församlingen som helhet visar sin bekännelse i att den är helt fri från andra organisationer och maktgrupper som inte förhåller sig utan förbehåll till allt Guds ord som den enda rättesnöre för lära och liv. St Johannes står i gemenskap med andra bekännelsetrogna kyrkor i hela världen, och det är också från en av de kyrkor som jag som pastor kommer ifrån.

I Timoteusbreven skriver Paulus till Timoteus som en kär son. Han är inte hans köttslige son, men hans andlige. Paulus är läromästare medan Timoteus är elev. Paulus utrustar honom för vidare tjänst i Guds kyrka på jorden. Vi kallar breven till Timoteus och Titus för pastoralbreven. För en pastor är de bland de viktigaste böckerna i Bibeln. De ger anvisningar för gudstjänsten, egenskaper för ledare i kyrkan, råd om hur vi ska behandla andra människor och i allmänhet om hur arbetet i en församling bör ske på ett bra sätt. Särskilt intressant för en pastor är avsnittet där Paulus talar om egenskaper hos en församlingsledare, i kapitel 3 i samma bok som dagens predikotext. Inför Paulus ord i detta avsnitt, måste varje ärlig och uppriktig pastor inse och erkänna sin otillräcklighet och sina brister och svagheter. Ingen pastor kommer någonsin att kunna leva upp till vad Paulus skriver. Vi försöker därför att vi vet att det gynnar Guds kyrka på jorden, men vi vet också att vi aldrig kommer att bli perfekta i tjänsten och att vi aldrig kan berömma oss av våra förmågor varken inför människor eller Gud.

Paulus ger oss nyckeln till att förstå hur Gud utväljer sina tjänare. Gud utväljer, utrustar och insätter personer till tjänst i hans kyrka av och genom nåd. Vi vet att nåden är fri och oförtjänt. Vore den inte det så vore det inte nåd. Lika lite som Gud frälser människor på grund av deras personliga förtjänster,  lika lite väljer han människor att tjäna på grundval av vilka egna gärningar de kan visa på. Gud grundar sig helt på sin eviga och stora nåd. Och vi vet vad nåden är. Att Jesus Kristus har kommit till världen för att frälsa syndare. Paulus förstod detta eftersom han själv enligt honom var den störste av syndare. Det menade han att han också var efter sin omvändelse, för han säger, "bland vilka jag är den störste." Vi vet vad Paulus gjorde innan han blev omvänd och kallad av Gud. Han förföljde de kristna och kastade dem i fängelse. Han såg till att troende dödades. Han hånade tron på Frälsaren. Han var en otroende våldsman. Han saknade helt det sinnelag och den kärlek som kristna människor har och som särskilt de som är satta att leda de kristna borde ha. Paulus var den minst sannolika pastor och missionär. Och just därför utvalde Gud honom till tjänst. Gud ville nämligen visa att hans nåd inte står i relation till de onda eller goda gärningar som en person gör i sitt liv. Gud utvalde den störste av syndare, för att visa oss sin stora nåd.

Det var precis sådana som Paulus som Jesus Kristus kom till jorden för. Han kom för att frälsa honom från hans stora synder. På samma sätt kom han för att frälsa dig och mig. Jesus Kristus dog för alla människor i hela världen, han försonade världen med sig själv. Det finns ingen som är utelämnad, Jesus uppfyllde Guds lag för alla människor och gick i döden för dem. Paulus visste att han också var inkluderad i världen. Det kan också vi vara. Världen är densamma som alla människor i alla tider. Guds nåd vet inga gränser. Han förklarade oss alla rättfärdiga för Jesu skull allena. Jesus led, dog och uppstod igen från döden för vår skull. Han segrade över döden och djävulen för din och min skuld. Han kom till världen och frälste alla som finns i den från sina synder. Han frälste Paulus, han frälste mig, han frälste dig.

Detta är budskapet tjänaren i Guds kyrka på jorden har fått i uppdrag att predika. Frälsning i Jesus Kristus allena, utan krav på laggärningar. Och det budskapet förkunnas bäst av en som själv har varit tvungen att böja sig för Guds lag och inse sin synd och otillräcklighet. Endast genom att visa tjänaren hans otillräcklighet och göra honom ödmjuk inför tjänsten kan Gud utföra det han vill. Nämligen, att tjänaren i allt förtröstar på Guds omsorg och vägledning i det uppdrag han har fått och inte litar på sin egen kraft. För som Paulus säger: Kraften är det Gud som ger! Och den ger han genom sitt Ord. Han ger den i och genom Ord och sakrament. Där får alla kristna kraft och styrka till att växa i tron och att förbli i tro.

Det är inte annorlunda för en pastor. Det arbetsverktyg jag har tillgängligt i min tjänst som pastor i St Johannes församling är Guds fullständiga ord. Det är mitt verktyg. Både för att själv vara trogen Guds Ord och att för att kunna leda andra människor med samma Ord. Det är Den helige Ande som både skapar och verkar tron som kommer genom Guds Ord.

Inte på något annat sätt får någon människa i världen del av Guds nåds budskap. När vi välsignar människor i Den treenige Gudens namn är det Ordet som har och ger kraft till människor. Detsamma gäller handpåläggningen när en pastor vigs till sin tjänst. Utan närvaro av Guds ord har handpåläggningen ingen kraft eller funktion. Vid den så kallade prästvigningen som vi i Norge kallar för ordination är det Guds Ord som är det avgörande för att ge tjänaren kraft i sin tjänst i Guds kyrka på jorden. Det är Gud som ger kraften, inte människor, inte biskopar, inte strukturer uppgjorda av människor. Endast Guds Ord, och Guds Ord allena!

Eftersom Guds tjänare är syndare kommer det aldrig att finnas en pastor eller en föreståndare som fullkomligt lever upp till Guds krav. En pastors tjänst kan inte mätas i hur väl han uppfyller de lagens krav, men däremot i trofasthet till Guds ord och att han i likhet med dem han ska tjäna dagligen omvänder sig från sina synder och ber Gud om nåd och förlåtelse. Endsat genom att själv leva i Guds ord kan jag som pastor tjäna andra människor med det samma Ordet.

För ordningens skuld kan jag säga att jag har ett papper som säger något om den utbildning jag har fått. Det speciella med Paulus var att han blev kallad direkt av Gud. I vår tid kallar Guds sina tjänare genom den synliga kyrkan. Han gör det inte genom den osynliga kyrkan, han gör det inte genom grupper som har en för människor osynliga struktur och enhet. Nej, han kallar genom församlingar och kyrkor som genom Ordets förkunnelse och ett rätt förvaltande av båda sakramenten, dopet och nattvarden, samlas kring Guds Ord. När grupper av troende kommer samman på detta sätt, är det naturligt att de gör det uppenbart vem de är och vilka som hör dit. Gud har aldrig i detalj gett order om hur sådana samlingar att organisera sig i samhället, men det skall vara en ordning, och i hela västvärlden praktiseras registrering av organisationens namn, utnämnande av styrelseledamöter och medlemslistor. Dubbelt medlemskap, det vill säga att man är medlem i två liknande organisationer samtidigt är inte normalt och det skapar onödig otydlighet. För att ge en tydlig bekännelse om sin ståndpunkt har människor i västvärlden sitt medlemskap i den organisation de vill tillhöra. Detta gäller både kyrkliga och sekulära organisationer.

Det är sant att vi som kristna bör söka oss samman med andra troende och vara eniga. Och den enigheten skapas av Gud Själv genom hans Ord. Den skapas inte genom mänskligt tvång och maktmissbruk. Enigheten är det Gud som står för. Det är därför St Johannes står i gemenskap med kyrkorna i den världsomfattande organisationen Den konfessionella evangeliska lutherska konferensen. Här har alla medlemskyrkor samma tydliga bekännelse till hela Guds Ord. Här är vi fria från både den katolska kyrkan som kräver herradöme av alla kyrkliga organisationer och vi är fria från alla statliga kyrkor och folkkyrkor som kompromissar med Guds Ord.

Jag är tacksam till Gud att jag i dag får träda in i tjänsten som pastor i St Johannes församling i Vasa och Pedersöre. Jag ber att min tjänst i församlingen blir till välsignelse för er, och att Guds ords förkunnelse om frälsning genom nåden allena i Jesus Kristus alltid får vara mittpunkten för våra samlingar. Må Gud välsigna er rikligen i Jesu namn. Amen.

Låt oss be.
Vi tackar vår käre Gud och Fader att du har gett oss ditt dyrbara ord. Tack för vi genom ditt Ord får ta del av budskapet om fräslningen i Kristus Jesus allena. Tack för att vi får samlas som en fri luthersk församling och inte behöver göra några kompromisser som går emot din ofelbara Ord. Vi ber att du bevarar oss i tron på Jesus Kristus, vår Frälsare. Vi ber att du låter oss få fortsätta att samlas och uppbyggas kring budskapet om frälsning av nåd allena för Kristi skull. Vi ber att du fortsätter att bevara den sanna kristna enhet som endast ditt Ord kan skapa. Vi ber att du välsignar vårt arbete i församlingen denna höst och låter oss att få uppbyggas och styrkas av ditt Ord allena. I Jesu namn. Amen.

Predikan 4.8.2013 i Biblion, Vasa, 10:e sönd. efter Trefaldighet