Av Øyvind Edvardsen.
Predikan över 1 Tim 4:6-16. 2 sön e
trettondag. 19 jan 2014 – Lepplax.
«När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt. Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan. Ty kroppsövning är i någon mån nyttig, men gudsfruktan är på allt sätt nyttig, eftersom den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande - det ordet är tillförlitligt och på allt sätt värt att tas emot. Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende.Detta skall du inskärpa och lära ut. Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet. Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.»
(1 Tim 4:6-16)
Idrott och krig. Låter det bekant? Om vi läser i tidningen eller
tittar på nyheterna på nätet så går dessa två saker igen över
hela världen. Idrott och krig är en gemensam nämnare som alla
människor kan relatera till. Om du reser till till jungeln i Afrika
eller till Rägnskogen i Amazonas så finner du folk som sparkar
fotboll.
De flesta stora idrottar i världen tävlar på tvärs av national och etnisk tillhörighet. Idrott praktiseras
i hela världen. Det för människor närmarare varandra på trots av
allt annat som skiljer.
Man kan undra sig varför det är så, men kanske fungerar det som en
ventil för allt det elände och allvar som synden bär med sig in i
världen. Kanske fungerar det som en ventil för en annan gemensam
nämnare alla jordens folk har, nämligen krig.
På samma sätt som
man finner människor som sparkar fotboll i hela världen så finner
man människor som krigar i hela världen. Idrott och krig går ofta
hand i hand, även om det första förenar människor medan det andra
splittrar.
När vi läser Paulus brev i Nya Testamentet så förstår vi att
världen inte har ändrat sig särskilt mycket de sista två tusen
åren. Paulus använder flitigt både idrotts- och krigsreferenser.
Ena stället talar han om at vi ska kämpa som en idrottsmann på
arenan, andra stället talar han om att vi ska kämpa som soldater i
krig.
Idrottsreferensen i dagens tekst till Timoteus talar om den
kroppsliga övningens begränsningar. Paulus skriver: Ty kroppslig
övning är i någon mån nyttig, men gudsfruktan är på allt sätt
nyttig. Paulus sätter den kroppsliga övningen upp mot övning i
gudsfruktan. Och då har inte kroppsövningen någon chans.
Den stora
skillnaden mellan dessa två former för övning är att
kroppsövningen endast är nyttigt för detta livet, medan övningen
i gudsfruktan har löfte om liv, både för den här tiden och för
den kommande.
När vi lever i en tid som präglas av ett enormt fokus på kropp och
träning så är det nyttigt att ta till sig av Paulus förmaning.
Många människor har gjort sin kropp om till sin egen gud. De låter
kroppsövningen förvandlas till avgudadyrkan.
De dyrkar sin egen
kropp och sin träning som om de kunde vinna saligheten, eller
åtminstonde kämpa mot syndafördärvets konsekvenser på sin egen
kropp. Denna tanke drabbar inte endast hedningar och avfallna, men
finner i högsta grad också sin väg in i kyrkan bland de kristna.
Förmaningen från Paulus är klar och tydlig. Kroppsövningen är
endast i någon mån nyttig, men den har inget löfte om liv efter
döden. Det vi i stället ska sträva efter är gudsfruktan. Detta
ska vi sätta högt i våra liv, det ska vi berömma oss av i Herren.
Gudsfruktan är det högsta goda här på jorden och för med sig
eviga välsignelser om man är trogen och håller ut i alla prövingar
som drabbar oss.
Till skillnad från den kroppsliga övningen som riktar våra ögon
inåt mot oss själv så riktas våra ögon utåt när vi övar oss i
gudsfruktan. Gudsfruktan handlar inte i första hand om hur bra vi
presterar inför Gud, men vad han har presterat för oss.
Det är
hans prestation som är vårt fokus. Vi vet att om vi skulle vara
beroende av våra egna prestationer eller vår egen förmåga så
skulle vårt arbete vara lönlöst och aldrig ta slut.
Vi är och förblir syndare. Vi är och förblir bristfälliga. Att
förtrösta sig på kroppslig övning i kampen mot synden och dens
konsekvenser är förödande för människan. Resultatet slutar
antigen i förtvivlan över egen bristfällighet eller så slutar den
i avgudadyrkan av sin egen kropp.
Endast om vi riktar blicken utåt
och mot Jesus vår Frälsare kan vi utöva och växa i gudsfruktan.
Jesus Kristus och hans gärningar är det som är målet för denna
övning. Det är också från hans prestationer vi hämtar kraften
att växa i gudsfruktan.
Gudsfruktan handlar i korthet om att hålla fast vid det som vi har
lärt oss. Vi ska hålla fast vid evangeliet om Frälsningen i Jesus
Kristus av nåden allena. Vi ska hålla fast vid det underbara
budskapet om att Gud sände sin son Jesus Kristus till världen för
att rädda oss förlorade syndare.
Gud såg till oss och friade oss
från synden och dens eviga konsekvenser genom sin egen sons kropp
och blod. Jesus uppfyllde lagen i vårt ställe och lät sig
frivilligt pinas och dödas på korset på Golgata. Han dog för våra
synder. Genom sitt liv och sin död och uppståndelse har vi evigt
liv.
Gudsfruktan handlar enbart om att hålla fast vid detta budskap, att
dela detta budskap med andra, och att leva ett liv som behagar Gud.
Inte bara har vi fått evangeliet för att läsa det och predika det,
men också för att leva i det. Detta liv i gudsfruktan lever alla
som fått tron i sina hjärtan. Det följer som en naturlig
konsekvens av att Den Helige Ande planterat tron i hjärtat i dopet.
Tron växer genom att ta till sig näring av evangeliet och Ordet om
frälsning. Den växer sig stark och får förnyad och varig kraft
genom att hela tiden hålla sig till Guds Ord. Om detta inte händer
så har vi med en död, eller döende tro att göra, eftersom den
behöver ständig näring från Ordet för att överleva. Ett liv i
gudsfruktan handlar därför om att hålla sig till Guds Ord.
En människa som har ett andligt ledarskapsansvar i familjen eller i
församlingen har en extra utmaning och uppgift att öva sig i denna
gudsfruktan. Den förmaning Paulus ger Timoteus gäller också mannen
i familjen. Deras uppgifter är de följande: Att föreläsa
Skriften, att förmana och att undervisa.
Dessa tre är en pastors
huvuduppgifter, och också en äktamans ansvar i sin egen familj.
Pastorn sköter alla dessa tre uppgifter från altaret och från
predikstolen och i bibelstudiet. Mannen sköter dessa uppgifter i
sitt eget hem genom Bibelläsning och kristen fostran.
Vi ska märka oss att förmaning inte kan slitas loss från
undervisningen. Förmaning utan undervisning har litet värde och kan
i bästa fall endast resultera i en laggärning från den förmanades
sida. Därför ligger huvudvikten av uppgiften i just föreläsning
av Skriften och undervisning. Detta är också något som Paulus
repeterar flera gånger.
Vi kan egentligen endast förvänta oss goda
resultat i förmaning om vi först har undervisat i saken.
Undervisning går därför före förmaning i kristen fostran. Och
ofta leder undervisningen i sig själv till att människor tar
konsekvenserna av den och vänder om från synder, falsk lära eller
dåligt levende.
Men bristande förstånd är ändå inte en ursäkt för att låta
bli att göra det som är rätt. Som ledare i församlingen, insatt
av Gud själv som herdar över hans hjord har Gud också sätt till
att de som leder har fått gåvan att visa rätt väg. Det är inte
alltid människor vill förstå allt i en församling, men de vill
ändå följa sin herde den väg han leder om de vet att han leder
dem med Guds Ord. Det är inte all fara och alla hindringar som
ligger öppet i dagen för alla att se.
Den herde som i sann
gudsfruktan själv studerar Skriften och lever sitt liv med Guds Ord
vill vara och är också satt i den position att leda och skydda
hjorden från faror som de inte är medvetna om. Det ligger i fårens
natur att följa sin herde den väg han leder, de vet ofta inte själv
vilken väg de ska ta och de behöver ledning. Det är inte av slump
att Gud använder bilden av herden och fåren genomgående i hela
Bibeln.
Som människor är vi alla som villsegångna får som behöver ledas
av en herde. Det fortsätter när vi i tro utser herdar i
församlingen, det är fortfarande ledning som behövs. Och
församlingens herde har i sin tur en Herde i himmeln att lita på
och ta emot ledning ifrån. Det är den ordning Gud har skapat, och
den ordning han vill ha. Att varje herde tar hand om sin hjord och
leder den rätt med Guds Ord.
När
Paulus talar om vad en herde skall göra så finns det också en hel
del saker han ska hålla sig undan. Paulus skriver att Timoteus ska
visa ifrån sig det gudlösa, gamla struntpratet. Detta struntprat
står som en motsats till den gudsfruktan han ber Timoteus leva i.
Pastorn och herdens roll är alltså inte att hålla på med
struntprat. Han har inte som uppgift att dela med sig för
församlingen om egna personliga idéer
eller tankar från predikstolen.
I sin uppgift och i sin kallelse som
Ordets tjänare är det Guds Ord han skall befatta sig med. Han skall
därför inte prata politik från predikstolen, ej heller driva fram
peronliga saker eller föra sin egen agenda. Guds Ord är det som
måste vara hans ledstjärna och hans enda rättesnöre.
När han håller fast vid Ordet och fortsätter med undervisningen
trots all motstånd som synden skapar så får han också en stor
belöning av Gud. Han får nämligen tjäna som redskap för att leda
människor till frälsningen i Jesus Kristus och så att hans hjord
når sin slutliga vila i himmeln.
Därför är en ledares uppgift
och också en mans uppgift i sitt hem, inte att vinna vänner och
heder och beröm här på jorden och för detta livet, men att vinna
själar för Gud och den eviga saligheten hos honom. I Jesu Kristi
namn. Amen.
Låt oss be
Vi tackar
dig vår käre Gud och Far för att du har gett oss ditt Heliga Ord.
Tack för att vi där får den näring vi behöver för att leva våra
liv som troende här i denna syndiga värld. Gör du oss till trogna
hörare som håller fast vid ditt Ord. Låt oss växa i gudsfruktan
genom ditt Ords ledning. Bevara oss alltid i denna saliggörande tro.
I Jesu Kristi namn. Amen.