Seger på grund av Lammets blod

Av Øyvind Edvardsen

Predikan över Upp 12:7-12. Mikaelidagen. 29 sep 2013 – Lepplax.

En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

«Nu har frälsningen
och makten och riket
blivit vår Guds
och väldet hans Smordes.
Ty våra bröders åklagare
har blivit nerkastad,
han som dag och natt
anklagade dem inför vår Gud. 

De övervann honom genom Lammets blod
och genom sitt vittnesbörds ord.
De älskade inte sitt liv så högt
att de drog sig undan döden. 

Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem!
Men ve dig, du jord och du hav,
ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede,
eftersom han vet att hans tid är kort.» 

En åklagare är en människa som anklagar brottslingen för hans brott mot överhetens lag. I en rättegång stiger åklagaren fram för domaren för att visa upp bevisen för alla brott som den åklagade har begått. Det är inte åklagaren som har fått den åklagade att begå brotten. Han ska endast nu i efterhand bevisa för domaren att brott har begåtts och att den som sitter åklagad är den skyldige.

Ibland är bevisen överväldigande så att det är mycket lätt för domaren att döma. I andra fall är bevisen mycket dåliga och bristfälliga, ibland så dåliga att den åklagade frias och slipper straff. Åklagaren når ibland fram med sina bevis, ibland inte. Ibland kommer domaren fram till att det inte är bevisat att den som sitter som åklagad har begått något brott och han sätts fri. I en rättegång är bevisen mycket viktiga. Kan inte skuld bevisas så frias man från skuld och straff och får gå fri.

Alla människor här på jorden har en åklagare som sitter framför domaren för att få oss dömda för våra brott mot lagen. Åklagaren kallas Satan och domaren är Gud Fader allsmäktig i himmeln. Skillnaden från en världslig åklagare och Satan är att Satan också bidrar till våra synder. Ja, inte endast det, utan han är roten till allt ont som vi gör. Det var genom honom som synden kom in i världen. Han frestade kvinnan i Edens lustgård och bad Adam och Eva att bryta mot Guds bud. Djävulen lurade människan, han kom som en orm och slingrade sig för att föra människan bort ifrån Gud. Och han lyckades.

Djävulen lockar först människan till synd och sedan springer han till Gud och berättar om allt det felaktiga som vi har gjort. Så länge vi inte har någon annan som betalar för vår synd och skuld så är också bevisen han lägger fram för Gud övertygande och vi har ingen möjlighet för att frias. Det finns ingen ursäkt för oss, även om det är Djävulen som har lockat oss.

Den synd han tog med sig till Adam och Eva har följt varje släkte till denna dag. Vi står alla åklagade inför Herren. Och bevisbördan talar klart och tydligt mot oss. Ensamma, utan någon som kan betala priset för vår skuld, så döms vi till döden och en evighet utanför Guds åsyn. Därför att dét är det verkliga straffet, att vara skild från Gud och hans härlighet.

Vi får vara tacksamma att Gud vår Fader inte ville sitta stilla och se på att Djävulen först frestar oss och sedan anklagar oss. Denna situation är ohållbar för Gud, därför att han älskar oss som är hans barn. Han satte därför igång en stor räddningsoperation för att fria oss från Djävulens onda taktik. Gud blev själv människa då han sände sin ende son Jesus Kristus till jorden för att frälsa alla människor från deras synder.

Gud sände sin frälsningsman till jorden för att frälsa oss från all vår synd och skuld. Gud blev människa i Jesus Kristus. Jesus Kristus uppfyllde Guds egen lag fullkomligt i vårt ställe. Han levde det fullkomliga livet som vi inte kunde leva. Han gav sig frivilligt i döden för vår skuld. Han betalde priset för vår synd och skuld. Han offrade sin egen kropp och sitt eget blod för vår skuld. Han var Lammet som blev slaktat. Genom sitt blod segrade han över Djävulen.

Under hela denna räddningsoperation, under hela Jesu liv på jorden där han aktivt uppfyllde lagen i vårt ställe och sedan då han slutligen lät sig korsfästas och dödas för våra synder, under hela denna tid pågick det en kamp mellan de goda och onda änglarna i himmeln. Kampen stod mellan Mikael och hans goda änglar och draken och hans onda änglar. Det var en kamp som handlade om vårt eviga liv. Draken och hans änglar förlorade kampen. Då Jesus Kristus utgöt sitt blod för oss och sedan stod upp igen som segerherre då var också kampen i himmeln över.

Draken, som är Djävulen och Satan, kastades ner på jorden med sina onda änglar. Han hade förlorat kampen mot ett oskyldigt lamm som utgöt sitt blod för hela världen. Gud lamm segrade över Djävulen. Djävulen förlorade där också makten att anklaga oss. Han kan inte längre stiga fram för Guds tron och peka på oss som syndare därför att Jesus Kristus har betalat skulden. Vi är rentvättade i Lammets blod. Vi får stå rena och skuldfria inför Herren.

Gud har försonat hela världen med sig själv i Jesus Kristus. Det är vår seger och Djävulens förlust. Hans listiga angrepp har inte längre makten att ställa oss blottade från försvar inför domaren eftersom Guds eget Lamm har sonat vårt straff. Mängden bevis talar nu entydigt till vår fördel. Genom sin seger har Gud gjort oss rättfärdiga inför honom. Detta är en objektiv sanning.

Det finns inget för oss att lägga till rättfärdiggörelsen och frälsningen. När Jesus hängande på korset ropade ut att det var fullbordat så var det verkligen det. Han hade gjort det han kom för att göra. Och med hans uppståndelse kom den verkliga segern över Djävulen och hans onda änglar. De förlorade striden som pågick i den andliga världen och kastades ner på jorden för en kort tid och med begränsat makt.

Om Mikael och hans änglar vet vi inte så mycket. Namnet Mikael betyder ”Vem är som Herren?” Vi är inte säkra på just vem han är. Några bibelställen hos Josua och Daniel identifierar honom som ledare och prins över härskarorna. Han kan vara lik med Frälsaren själv, men han kan också vara lik med en ärkeängel.

Vi vet inte säkert, och det är heller inte viktigt. Det viktiga är att de goda änglarna vann över de onda änglarna. Draken identifieras som Djävulen och Satan. Vi har redan visat att Satan har agerat som vår åklagare. Satan betyder åklagare, medan Djävulen är den som sprider lögn och bedrar. De är en och samma person.

Vi har segrat över Djävulen på grund av Lammets blod. Jesu Kristi blod har givit oss segern över vår åklagare. Segern er också vår på grund av det vittnesbörd om frälsningen som har burits fram till denna dag. Evangeliet, de goda nyheterna om frälsningen i Jesus Kristus allena ger oss också segern. Evangeliet berättar om att Jesus har offrat sig själv för oss och försonat oss med Fadern.

Detta evangelium tas emot i tro som Gud själv verkar i oss genom sin Helige Ande. På grund av detta budskap som tas emot i tro är det sant när Bibeln säger att de övervann Djävulen på grund av vittnesbördet. Det är ett faktum. Vi är frikända. Därför kan inte längre Satan anklaga oss.

Samtidigt som vi vet att vi har segern på grund av Lammets blod och på grund av förkunnelsen av evangeliet så vet vi också att vi inte är i himmeln ännu. Efter att Djävulen och hans änglar kastades ner på jorden sätter de all sin begränsade makt in på att tysta ner förkunnelsen av evangeliet om Lammets blod som offrades för vår skuld. Det står att Djävulen har kommit ner i stor vrede och han kämpar dag och natt för att leda människor långt bort från Guds Ord om frälsningen i Jesus Kristus.

Han gör det på många sätt. Han gör det genom att så tvivel i människors hjärtan om hela Bibeln verkligen är sann. Han gör det när han leder människor till att lita på sitt eget förnuft och logiskt tänkande i ställe för att underordna sig hela Guds Ord. Han gör det när han förföljer kristna för deras tros skuld, både med fysiska och psykiska angrepp. Han gör det när han skapar splittring i mänskliga relationer och splittring i kristna församlingar. Han gör det när han får människor att älska den här världen mer än den kommande. Han gör det när han får människor att leta efter svar på livets frågor inom sig istället för att söka i Guds Ord.

Djävulen är ond och vred. Han vill inte att någon ska komma till himmeln. Eftersom Jesus har vunnit det eviga livet för oss och vi äger det här och nu så vill djävulen med all sin makt försöka få oss att tvivla på detta budskap och få oss att fokusera på detta livet istället för det kommande livet. Han vill för allt i världen dra oss bort ifrån Guds rena Ord som vi finner i Bibeln. Han vill försöka att förmörka och fördunkla budskapet genom angrepp både från oss själv och från den oförståndiga världen utanför som inte tror allt Guds Ord.

Men vi behöver inte oroa oss så länge vi håller oss till Guds rena Ord. Där får vi full förvissning om att Jesus Kristus är vår Frälsare och han har gjort upp för alla våra synder. Djävulen kan nämligen inte göra om det verk som Jesus har gjort för oss. Lammets blod är utgjutit, det kan ingen göra om intet. Evangeliet har bevarats och predikats till denna dag. Trots stora angrepp från draken och hans onda medhjälpare har evangeliet inte slutat att låta i världen. Gud har gett oss sitt Ord och han kommer också att bevara sitt Ord ibland oss även om det inte alltid ser så ut.

Faktiskt så har det sällan sätt ljust ut från människans synvinkel. Evangeliet har alltid varit under angrepp. Förkunnelsen om den villkorslösa betalningen som Jesus har gjort för oss och som är vår genom tron i våra hjärtan som Gud själv har skapat och som han håller levande genom sitt samma Ord, det Ord har alltid varit under hot från draken. Men Gud segrar alltid. Draken har begränsad makt och hans tid är kort. När vi förtröstar på Lammets blod som blev utgjutit för vår skuld så äger vi också segern. Den är vår. Jesus Kristus har vunnit den för oss. I Lammets blod har vi vår seger och där har vi vår trygghet i denna oroliga värld. Må den evige rike Gud välsigna och bevara oss i denna tro till evig tid. Amen.

Låt oss be.

Vi tackar dig vår käre Gud och Fader för att du sände din egen Son till oss så att han kunde betala för vår synd och skuld. Tack för att du har segrat över Satan och alla hans änglar. Tack för att du har givit oss ditt eget rena och ofelbara ord i Bibeln. Tack för att du bevarar ditt Ord ibland oss så att vi alltid får ha säkerhet och trygg förvissning om Lammets blod som blev offrad för oss. Vi ber dig att du låter ditt klara evangelium låta till du kommer igen för att ta oss hem till dig i himmeln. Vi ber dig att du bevarar oss från alla djävulens angrepp och bevarar oss i tron på dig till evig tid. I Jesu Kristi namn. Amen.

Seger i striden

Av Ola Österbacka

Text: Upp 12:7–12.

Bön: Herre, kom du med din Ande och öppna ditt ord för oss. Förhindra djävulen att komma hit och förstöra det som du vill säga oss. I Jesu namn. Amen.

En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

”Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden. Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort.”

Vi ska först säga några ord om Uppenbarelseboken och textens placering. Sedan några ord om änglarna, och särskilt Mikael som nämns här och på några andra ställen i Bibeln. Sedan ska vi ägna oss åt textens huvudtema: striden mellan djävulen och Gud, hur den har avgjorts i himlen och hur den fortsätter på jorden. 

Uppenbarelseboken

Uppenbarelseboken är en omstridd bok. Det har funnits många olika tankar om hur den ska tolkas. Den är nämligen annorlunda än andra böcker i NT. Den är till största delen en syn, som tydligt utsäger att den ska förstås som bildspråk.

En av de bästa modellerna att förstå boken har presenterats av prof. Siegbert Becker, dels under sina föredrag i Biblicum på 1970-talet, dels i sin kommentar som finns utgiven på finska – förutom på originalspråket engelska. Det finns ett sammandrag i Logosmappen. Boken har en stark talsymbolik, och talet sju spelar den största rollen. Enligt Becker är själva grundstrukturen byggd på talet sju. 

Enligt den här grundstrukturen är varje huvuddel, som det finns sju stycken av, en genomgång av den kristna kyrkans tillvaro i världen. Mest beskrivs trångmål mitt bland fiender och faror, men det ges mellanakter med tröstande glimtar av den himmelska härligheten.  Varje avsnitt avslutas med den yttersta domen.

Den del av Uppenbarelseboken som vi har framför oss här ingår i den fjärde och mellersta huvuddelen: de sju synerna, närmare bestämt i den första synen om den stora drakens attack mot kyrkan. Den första delen av synen skildrar en kvinna som klädd i solen. Hon är havande och föder ett barn, som en eldröd drake försöker sluka. Men barnet, som ska styra alla folk med järnspira, och som förstås föreställer Jesus, blev uppryckt till himlen. Då flyr kvinnan ut i öknen. Kvinnan föreställer Guds folk, kyrkan.

Nu kommer vår text in i bilden, där draken först kastas ut från himlen och därmed kommer ner till jorden i stor vrede. Synen avslutas med att draken förföljer kvinnan och hennes barn, som ändå finner skydd undan hans vrede genom att hålla fast vid Guds bud och Jesu vittnesbörd. 

Det finns alltså en tydlig beskrivning av hurudan den kristna kyrkans tillvaro är här på jorden: ständig kamp och strid mot djävulen och hans anhang, men ändå tröst och beskydd under Guds ord. Låt oss alltså se hur texten framställer detta.

Mikael och änglarna

En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. 

Mikael är en av de två änglar som nämns vid namn i Bibeln. Den andra är Gabriel. Mikael kallas ärkeängel av Judas. I Daniels bok sägs han vara en furste, ja en av de förnämsta furstarna. 

Änglarna är skapade av Gud till tjänsteandar för att komma med bud från Gud vid särskilda tillfällen och för att hjälpa och skydda oss. Det finns en hierarki bland änglarna. De framställs ibland som en härskara, alltså grupperade som en krigshär. Mikael är deras ledare, och kallas furste.

Ängel betyder budbärare. Ibland dyker ett sändebud, en ängel, upp här och var i GT, och han presenterar sig tydligt som Gud själv. Vi brukar tala om den oskapade ängeln, Jesus Kristus. HERRENs ängel. Han är annorlunda än de skapade änglarna.

Är Mikael i själva verket ett namn på Jesus som HERRENS ängel? Namnet Mikael betyder ”Vem är som Gud?” Det finns motiv för att säga att anföraren för änglarna, ärkeängeln, är Jesus. Men i Daniel 10 sägs Mikael vara en av de förnämsta furstarna, och det motsäger att det skulle vara Jesus. Det som har betydelse för oss i dag är att Mikael anför Guds stora här till strid mot den onde.

Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.

Den store draken och den gamle ormen får här namn. Han kallas Djävul och Satan. Djävul betyder förtalare, smädare. Satan betyder åklagare. Han är också ett andeväsen. Han måste alltså höra till den skara änglar som Gud skapade. Men han är ond. Petrus ger oss en viss information (2 Petr 2:4): 

Ty Gud skonade inte de änglar som hade syndat utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörker och kedjor, för att de skulle hållas i förvar till domen.

Också Judas ger oss en vink om hur de onda änglarna avföll (v 6):

Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom.

Det här är det enda som Bibeln uppenbarar för oss om djävulens verksamhet innan han kom in i Edens lustgård i ormens skepnad. Han var en ängel och hade alltså en hög ställning, liksom alla de onda andarna, men han syndade. Och Gud kastade ner honom i avgrunden. Helvetet är den plats som är beredd åt honom och hans onda änglar.

Striden i himlen

En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred.

Skedde det här när djävulen syndade och lämnade himlen? Många tänker så. Men det finns orsaker att se det annorlunda. I början av kapitlet beskrivs hur Johannes såg en syn i himlen: en kvinna klädd i solen och en krona av tolv stjärnor, och med månen under sina fötter. Och den stora eldröda draken visade sig också i himlen, och han drog ner en tredjedel av himlens stjärnor. Här betyder himlen skyn, som vi ser ovanför oss, beströdd med sol, måne och stjärnor.

Johannes såg alltså mot skyn, och där utspelades dessa händelser.

Det finns några ställen i evangelierna som kastar ljus över bildspråket vi har här. Det är så vi måste göra när vi ska förstå svåra ställen, och särskilt bilder och syner: vi ska försöka förstå dem i ljuset av den klara undervisning vi har fått.

När lärjungarna kom tillbaka och var glada för att andarna var dem underdåniga, sade Jesus (Luk 10:18–19):

Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde.

Då Jesus förutsäger sitt lidande och ber Fadern förhärliga sitt namn, kom en röst från himlen, och då sade Jesus (Joh 12:30–31): 

Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut.

Vi förstår av det här att djävulen, denna världens furste, kastas ut när Jesus vinner sin seger över honom på korset. Det ser Jesus i förväg och han berättar det åt sina lärjungar och visar på den verkliga makt de har, när det gäller att stå emot fiendens hela välde. När apostlarna predikar om Jesu död och uppståndelse förverkligar de denna makt. Då trampar de ner ormar och skorpioner, som är bilder av djävulen och hans andemakter. I Ef 6 undervisar Paulus oss om vår rustning, som vi kan strida i och hålla stånd, och den är sammanfattad i Guds ord.

Därför kan Johannes också se denna triumf i fortsättningen av vår text:

Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord.

Vi ser var grunden finns till segern över Satan, våra bröders åklagare: Lammets blod och vittnesbördets ord. Det är Lammets blod som är besegligen av segern. I denna seger deltog Mikael och hela hans himmelska här. När den anklagade, förföljda kyrkan låter vittnesbördet om Jesus Kristus ljuda, då besegras djävulen. Han är nämligen besegrad och vittnesbördet om segern på korset tar kraften ifrån honom. I det här vittnesbördet har vi löfte om att den osynliga världen, med Mikael och hans änglar, också är med.

Därför kan inget längre skada oss. Inte ens den kroppsliga döden kan ta ifrån oss segerns triumf.

Därför kan himlen jubla. 

Striden på jorden

Striden i himlen är avslutad. Segern är vunnen. Djävulen kan inte anklaga oss inför Gud, då Lammet, Jesus Kristus, ställer sig framför oss och visar att han har uppfyllt hela lagen och dött för våra synder. Men tyvärr finns det en fortsättning:

Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort.

Upp 20 berättar att djävulen är fängslad under en tid av tusen år, vilket vi förstår som hela den tid när evangeliet predikas runt om vår jord. Han blev fängslad med starka kedjor: Lammets blod och vittnesbördets ord. Men mot slutet av den här tiden kommer han åter lös, när mörkret från helvetet täcker över solen. När Bibelns ljus fördunklas genom bibelkritik slutar människorna att hämta kraft från den. Då blir det möjligt för djävulen att på nytt samla sig till attack.

Vi ser mycket av denna attack i vår tid. Han kommer genom världens attacker: man sätter sig upp mot Guds bud, så att man förändrar kärnan i samhället, äktenskapet. På många sätt förverkligas det som Paulus skriver i 2 Tim 3:

Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft.

Det blir i de yttersta tiderna en förändring av värderingar och grundinställningar, som hotar att genomsyra också kristna. Paulus skriver: 

Håll dig borta från dem!

Och så kommer det att finnas en uppsjö av villfarelser, som smyger sig in i den yttre kyrkan och får den att vittra sönder inifrån. Det sker de mest fantastiska och oväntade saker i vår tid. Ledare i Livets Ord, som har varit känd som en radikalprotestantisk rörelse, håller nu på att orientera sig mot den romersk-katolska kyrkan. Några som har  tröttnat på svek och ljumhet i de nordiska folkkyrkorna har konverterat till Rom, och ännu fler överväger att göra det.

Det här blir möjligt genom att man inte längre är medveten om det som reformationen genom Martin Luther tog fram. Man håller inte längre Skriften allena som främsta läroprincip. Man frågar inte efter Nåden allena och Tron allena, utan blandar upp evangeliet med egna insatser för frälsningen, och med trons frukter. Rättfärdiggörelsen genom tron har uppgetts av folkkyrkornas ledare och med det har kampen övergetts.

Vad ska vi då göra, för att inte falla offer för djävulens allt bittrare och lömskare attacker?

Petrus har ett svar (1 Petr 5:8–9):

Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden.

För att vi ska kunna vara orubbliga i tron behöver vi befästas i tron genom en rätt undervisning, vi behöver ha ett nattvardsbord som inte blandas upp med djävulens onda säd. Kort sagt: vi behöver en församlingsgemenskap där Guds Ord predikas rent och klart och sakramenten förvaltas enligt Kristi instiftelse.

Men också där finns djävulen med sina attacker. Ingen kyrka eller församling på jorden går fri från hans angrepp. Och det är en tydlig regel att hans angrepp är hårdast där omsorgen om Guds ords lära är starkast. Därför ska vi vara flitiga i vår egen dagliga bibelläsning och vara uthålliga i bönen, och vi ska inte slarva med att samlas i hemmen till andakt och bön. Där finns vapnet som kan ge oss trygghet i striden, i medvetande om att han som redan vunnit striden i himlen är med oss. 

Petrus ger oss också vittnesbördet om denna trygghet, som vi ska ta med oss som en kraftkälla när vi går hem (1 Petr 5:10):

All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. Hans är makten i evighet, amen.

Bön: Vi tackar dig, käre Frälsare, för att du kom till jorden och krossade djävulens makt. Hjälp oss nu att hålla troget fast vid ditt ord, så att inte djävulen får något tillfälle att förföra oss och slita bort oss ur dina händer. Bär oss på dina starka armar, så är vi trygga i tid och evighet. Amen.

Predikan i Biblion, Vasa, på Mikaelidagen 29.9.2013