Dödsskuggans dal

Av Ola Österbacka

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, 

fruktar jag intet ont, ty du är med mig.

Det händer att vi förs in i situationer där kända bibelord får en helt ny dimension. En sådan hade jag förmånen att få uppleva under förra veckoslutet, då jag blev intagen på sjukhus – för första gången i mitt liv. I ett rum med fem andra gubbar, som byttes ut flera gånger under de fyra dygn jag vistades där, fick jag en inblick i hur olika människors livssituation kan vara.

Där fanns den gamle ensamboende mannen som hade fallit i sitt badrum och som för tillfället mist förmågan att stå på sina ben. Att vakna upp i ett sjukhusrum mitt i natten kan vara nog så skrämmande, särskilt då man inte förstår varför man inte kan stiga upp.

Där fanns den fyrtioårige mannen som plötsligt fick diagnosen diabetes, som förändrar det mesta för resten av livet. Egen hantering av sprutor och ständig provuppföljning och naturligtvis vaksamhet över födointag.

Och där fanns den gamle som hade andningsnöd och trots syresättning tvingades att sätta sig upp i sängen och hörbart kämpade för sitt liv en tidig morgonnatt. Nattpersonalen ryckte in och gjorde de akuta insatserna, men någon tid att sitta med honom och samtala kring tryggheten i dödsskuggans dal fanns inte på det hållet. 

Mitt i allt detta finns Herden. Han vill ge oss sin frid. Det var välsignat att vila i den friden under de här dygnen. Med den friden vill han också välsigna oss under dagar som kommer. 

Men hur går det för den som har glömt vår Herde när han hamnar in i dödsskuggans dal? Vem förmedlar Herdens röst till den som ropar i ångest? 

Må vi, när Herren kallar oss till tjänst, vara beredda att svara med Jesaja: ”Här är jag, sänd mig!”

Högt till tak

Av Hans Ahlskog

Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. (Ps 103:11)


Igår kväll vid midnattstid var jag ute på en  promenad med frun. Vi gick längs en öde skogsväg och tittade upp mot stjärnhimlen. -Gud har en fin stjärnhimmel, finare än i Biblion*, sade frun. -Ja, och högre till tak har han också, sade jag. Efter en stund började jag fundera på detta som jag hade sagt, att Gud har högt till tak. För det är ju verkligen så, också när det gäller det andliga. Tänk att vara så helig, så avskild från allt vad synd och ondska heter, och ändå vill han ta sig an smutsiga och fallna barn. Vem av oss skulle t.ex. vilja ha mördaren och äktenskapsbrytaren David till barn? Eller rövaren på korset? Eller de nazistledare som dömdes till döden vid Nürnberg-rättegången och som omvände sig strax före verkställande av domen? Vem är så snabb att förlåta som Gud Allsmäktig? Inte den minsta botgärning begär han. Han kräver ingen gottgörelse från vår sida. Vem av oss bjuder in hela samhällets bottenskikt när det stundar till bröllop? Ingen av oss skulle göra det, men Gud sänder sina budbärare till gator och gränder för att bjuda fattiga och krymplingar, blinda och lama.

Denna kallelse att komma till bröllopet går fortfarande ut i världen genom den helige Ande  och den kristna kyrkan. Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet. (Upp 22:17)

Hit publikan och syndare av alla slag får komma,
vid detta nådens altare ej trivas de självfromma.

Här gives nåd åt syndare och dubbelt åt de sämsta,
här hjälpas alla stackare, de sämsta blir de främsta.  

Halleluja, Gud Fader, Son och Helge And’ tillika,
om syndare du varit mån, och gjort dem evigt rika.


 *Biblion är den lokal i Vasa där vi brukar samlas till gudstjänst. Den har tidigare fungerat som frimurarloge och har en stjärnhimmel med små ljus i det välvda taket.

Krig och fred

Av Ola Österbacka

Det är sällan jag går in på Kyrkpressens webbportal numera. Sedan de allmänna bloggarna och kommentarerna spärrades är det ytterst lite som motiverar. Det verkar inte ens som de kyrkligt aktiva skulle göra det - man efterlyser valbloggar och presentationer av kandidatlistorna inför valen till stiftsfullmäktige. Nu lyser valtorget mest vitt.

Tidigare fanns det åtminstone en del bibliskt grundat stoff på Kp-portalen. Det var flera bloggare som visade att de tar Guds ord på allvar. Var är de nu? Vem läser deras bloggar?

I nr 2/2012 ingår ett inkast av Mats Björklund, rubricerat ”Och sen då?” Han funderar på debatterna mellan de konservativa och de liberala. Han tror att det nån gång ska bli en ”lösning" också på frågan om välsignelse av samkönade par. Vi lär nog veta vilken lösningen blir, fast han artigt nog uppger två olika utgångar. Björklund avslutar:

Finns det någon som har en lösning på hur vi går vidare efter att beslutet i själva kärnfrågan tagits?

Eller är vi alla så upptagna med att vinna kriget att vi inte orkar fundera på hur vi ska överleva freden?

Eftersom det är en fråga som Bibeln ger klart besked om behövs ingen dialog, ingen framröstad lösning, ingen överlevnadsstrategi. Jesus har gett svaret (Joh 14:23):

Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord.

Och han har också gett oss anvisningar om hur vi ska förhålla oss till dem som lär annorlunda än Guds ord lär. ”Dra er ifrån dem."

Den lösningen är inte populär, men den leder rätt. Den innebär fortsatt krig – krig mot den onde och de med honom allierade makterna. På inga villkor kan man sluta fred med honom.

Nyår

Årets sista dag är inne. Vi får tacka Gud för att han har låtit oss vara med i sin vingård i med- och motgång under året som gått. I ett världshistoriskt perspektiv har året varit mycket turbulent. Det har skett katastrofer av stor omfattning. Utøja-tragedin i Norge skakade om en hel värld. Den arabiska våren antyder att världen framöver inte är sig lik.

Men Gud håller hela världen i sin hand. ”Jag vet inte vad mig skall möta”, sjunger Lina Sandell. ”Gud hängt för mitt öga en slöja vars flik jag ej lyfta förmår.” Hon förmedlar också det allra viktigaste: 

”För mig är det nog, att min Fader vet utväg i allt som mig sker. Han känner den okända stigen. Vad jag inte ser, han dock ser.”

Vi tackar Gud för ett nåderikt år 2011 och ber honom om ny nåd för 2012. Och tillönskar alla ett gott nytt år med Guds välsignelse.

Så sant som det är sagt.

Av Hans Ahlskog

I lördags läste jag en tidningsartikel om nya rön som gjorts vid kärnforskningscentret CERN som finns  på gränsen mellan Frankrike och Schweiz. Artikeln handlade mera exakt om en partikelaccelerator som man har byggt för att man skall kunna komma fram till hur universum har uppkommit. Vad man egentligen kommit fram till går långt över mitt förstånd, men det slog mig att anläggningen måste ha kostat miljarder att bygga och upprätthålla. När jag kort berättade om hela grejen för min fru konstaterade hon kort: -Det skulle ha varit mycket billigare att köpa en Bibel!

Respekten för lagen

Av Ola Österbacka

Det är torsdag och klockan är 11.00. Jag står och väntar i gathörnet vid Ålandsbanken i Vasa. När den gröna gubben signalerar att det är fritt att gå kommer ännu en lastbil som har stått och väntat på en framförvarande svängande bil och den passerar mot det röda ljuset. Sedan stiger jag ut något steg på gatan. Men jag hejdar mig, för det kommer en personbil till med god fart. Lite irriterat visar jag mot trafikljuset, bilen stannar och jag går över. Då jag ser mig om upptäcker jag förvånad att ytterligare tre (3) bilar följer efter och kör mot rött ljus. 

Var finns respekten för lagen? Det kom visserligen inga fler fotgängare just då, men det är väl inte så att man får köra mot rött ljus bara man inte kör på någon? 

På brandgatan invid vårt hus finns ett kort avsnitt där det finns trafikmärken från båda sidor att fordonstrafik är förbjuden. Avsikten är att freda det lilla området från onödig trafik. Men där kör bilar hela tiden helt ogenerat. För ett år sedan gjordes en framställning från vårt husbolag till Vasa stad att man skulle sätta upp hinder som åtminstone skulle försvåra genomfart. Ingenting har skett. 

Att ha trafikmärken och regler som de flesta inte bryr sig om och ingen övervakar underminerar vår uppfattning av lagens betydelse i dess första bruk. Överträder man lagen ska man drabbas av straff.  

I andlig mening blir följderna ännu allvarligare. Om lagen inte stoppar till vår mun kan vi inbilla oss att vi håller måttet inför Gud. Då behöver vi ingen Frälsare, och utsikterna inför evigheten är mångfalt dystrare än att drabbas av polisens straff.