Sanningen skall göra er fria

Av Øyvind Edvardsen

Predikan över Joh 8:31-36. Reformationssöndagen. 27 okt 2013 – Lepplax.

«Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria." De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?" Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.»

Letar du efter svar? Letar du efter svar på sanningen om dig och ditt liv? Kanske söker du svar på frågor om varför du befinner dig i just den situation i livet som du är i. Kanske söker du svar om varför livet har blivit som det har. Några drömmar har gått i uppfyllelse, medan andra inte har gjort det. Kanske söker du som många människor i vår tid svar på frågan: Vem är jag? Vad är min plats i samhället? Vad är sanningen om mitt liv? Eller kanske: Vem bestämmer vad som är sanningen om mitt liv?

Det ligger i människans natur att söka svar på frågor om sig själv och det som vi ser och hör runt oss. Människan har alltid sökt svar på frågan om vem människan är och hur människor står i relation varandra och till världen runt sig.

Mycket snart inser människan att allt står inte bra till. Människan tittar in i sig själv och möter kaos. Det är oordning, det är konflikter, det är flera frågor än svar. Man tror man har funnit sanningen, men så möter man en kris eller katastrof och börjar undra igen. Till slut inser man att inuti sig själv finns inte svaren om sanningen.

Då blickar man utåt, till andra människor. Man vet inte sanningen om sig själv, men hoppas att andra människor ska veta det. Man skulle tro att med tillgången till internet och därmed tillgång till expert utlåtanden om varje möjliga fråga så skulle alla få svar på just sin fråga. Men människan har fortfarande fler frågor än svar.

Det som enligt andra människor är sant i dag visar sig ofta att vara osant i morgon, om ett år eller om 10 år. Den medicinska vetenskapen presenterar fler och fler svar på varför människor är som de är, psykologin har snart en diagnos för varje unik personlighet på denna planet. Det enda tydliga gemensamma svaret medicin och psykologi kan komma med om människan är att det är mycket sjukt. Människan är sjuk och det tycks bli allt sämre ställt. Det finns mycket att tacka den medicinska utvecklingen för, men det finns fortfarande ingen läkare som kan ge dig sanningen om dig själv utöver att säga att du är sjuk.

Att alla människor lider av en obotlig sjukdom som ingen finner svaren på är tydligt. Man kan undra sig när psykologer och hobbypsykologer delar ut svar på varför du är just som du är och det visar sig att allt fler människor lider av fysiska och psykiska diagnoser. Medicinen blir allt klarare i sin talan utan att vela uttrycka det med dessa exakta ord: Människosläktet är mycket sjukt, och det gäller alla!

Här kan vi egentligen tacka läkarvetenskapen för att ha fört oss närmare svaret på frågan om vad sanningen är. När alla människor till sist stämplas som sjuka så måste man inse att det måste finnas en grundsjukdom, en rot som leder till all annan sjukdom. Vi som har Guds Ord vet att svaret på den frågan är synden!

Synden är roten till all sjukdom. Synden är roten till alla fysiska och psykiska plågor. Den är roten till allt kaos, all oordning, alla fel och brister hos varje människa. Den är också orsaken till alla människors felaktiga svar på frågan om vad som är sanningen om varje människa. Frågar du 10 olika människor om sanningen om dig själv så får du mest sannolikt 10 olika svar. Och mest sannolikt vill svaren vara att söka inom dig själv eller att söka hjälp hos medicinsk expertis. Vi vet att hjälpen som vi här får i bästa fall endast lindrar smärtan för detta livet.

Jesus säger i dagens predikotext att var och en som gör synd är syndens slav. Människan lider alltså inte endast av en för världens människor obotlig sjukdom, de är också fångade som slavar under den.

Människan är slav under synden. Så sa Jesus till de judar som inte hade tagit till sig hans ord om att han var sanningen. De icke-troende judarna trodde att de var frälst genom att vara barn av Abraham. De trodde att det att tillhöra Abrahams släkt gjorde dem fria. Vi är inte slavar under någon, sade de. Men det är vad alla människor är som inte tar till sig av Guds Ord och tror att det är sant. Om vi inte låter Guds sanning få övertyga oss så blir vi heller aldrig friade ifrån syndens slaveri.

Vi förstår sanningen om vi förblir i hans ord, säger Jesus. Här ligger nyckeln till vår frihet, och då talar vi om den viktigaste formen för frihet, nämligen vår själs frihet. Om vi förstår sanningen så sätts också vår själ fri. Det är Jesus själv som är sanningen. Han är i egen person den sanning som han talar om och som han talar om att ska sätta oss fri. Sanningen och Jesus är samma sak. Det är det därför att sanningen handlar om allt som Jesus har gjort för människan.

Jesus är Gud som kom till jorden för att frälsa människan från alla synder. Jesus levde ett fullkomligt liv på jorden och uppfyllde därmed Guds egen lag. Han gick så frivilligt i döden för hela världens synd och skuld. Han dog för alla våra synder. Så uppstod han igen ifrån de döda efter tre dagar precis som han hade förutsagt. Ja, allt som var förutsagt om honom i gamla testamentet och av honom själv innan han dog visade sig att vara sant. Han var Människosonen som skulle komma till jorden för att frälsa människan.

Jesus var den utlovade Messias. Några judar trodde detta budskap och fick del av sanningen, andra judar trodde det inte och förblev slavar under synden. Vi fick del av sanningen då vi i det heliga dopet fick tron i våra hjärtan genom Den Helige Ande. Vi fick tron som gåva, utan motprestationer. Vi behövde inte göra något för att få denna gåva. Vi fick den utan krav. Vi fick den helt villkorslöst. Vi fick den av bara nåd. Av bara nåd fick vi del av sanningen om Jesus Kristus som är vår helt egen Frälsare från synden.

Denna sanning har satt oss fri. Den har satt oss fri från världens krav om att vi måste vara på ett visst sätt. Den har satt oss fria ifrån människans fruktan för döden. Därför att det är syndens resultat, syndens lön är döden. Det vet vi. Och vi vet också att Jesus har vunnit över döden för oss. Han har satt oss fri.

Då vi i dopet fick tron i våra hjärtan blev vi också Guds barn. Vi blev en del av hans familj och blev medarvingar till den eviga härligheten hos Gud tillsammans med hans egen son Jesus Kristus. Vi är bröder och systrar med Kristus. Det betyder att vi får bo i Herrens hus till evig tid. När vi är en del av familjen så kastas vi inte ut som slaven, utan vi får bo där för alltid.

Detta är vad sanningen handlar om: frälsningen i Jesus Kristus och evigheten hos Gud i himmeln. Denna sanning presenteras för oss i Guds eget Ord till oss, i Bibeln. Gud har bevarat allt han vill att vi skall veta om honom i den här boken. Här finner vi sanningen. Här finner vi svar på de viktiga frågorna. Här finner vi också svar på många frågor som angår detta livet.

Allt Gud berättar för oss i sitt eget ord är sant. Och en del av denna sanning är att vi aldrig kommer att uppnå fullkomlig tillfredsställelse här på jorden, ej heller kommer vi få svar på varför våra liv är just som dem är. Varför drömmar inte uppfylls är något som detta livet inte kan svara på. Bibeln berättar för oss att de fullkomliga svaren på livets frågor får vi först i himmeln.

Vi är verkligen hans lärjungar om vi förblir i hans ord. Och en stor del av detta lärjungaskap handlar om att vandra genom livet utan veta allt vi vill veta eller förstå allt vi vill förstå. Vi vandrar i tro, utan att se och förstå. Men vi vandrar i tro ändå. Vi litar på att Gud leder oss rätt med sitt Ord och att vi har en evig härlighet som väntar på oss där detta livets bekymmer och plågor inte längre har makt över oss.

Som kristna har vi tillgång till den viktiga sanningen om vår själs eviga ve och väl i Guds eget Ord. Här finner vi också förtröstan för alla våra dagar i denna värld. Vi vet att så länge vi lever här på jorden så har också synden konsekvenser. Synden ger sig uttryck på många sätt. Vi behöver ändå inte låta oss belastas med sådant som vi från Bibeln vet inte är viktigt. Gud säger i sitt Ord att du är hans eget dyrt köpta barn, du hör till hans familj. Det är vem du är, du är Guds barn. Vila tryggt i det och låt världens jag efter svar på alla möjliga oviktiga frågor fara ifrån dig. Förtrösta på Guds Ord och bevara det i ditt hjärta!

Ta Martin Luther som förebild där han jagade efter de viktiga svaren. Han brydde sig inte om människor hånade honom eller om han blev utstött från sina bekanta. Ta alla tappra män från reformationen som förebild. Ha fokus på rätt ställe. Sök sanningen på rätt ställe. Sök efter den i Skriften och inte hos människor. Ta till vara på det Guds Ord som du kan läsa på ditt eget språk. Ta till vara på evangeliets budskap om frälsningen genom nåden allena för Kristi skull.

Vi firar gudstjänst denna söndagen till minne om reformationen som gav oss nåden tillbaka. Martin Luther kämpade länge med sig själv och insåg att det inte kunde stämma att han måste göra goda gärningar för att förtjäna frälsningen. Han såg sitt eget mörker och förstod att i honom bodde inget gott som kunde behaga Gud. Det ledde honom först till en fruktansvärd anfäktelse som säkert i dag skulle ha klassats honom som psykisk sjuk. Men han sökte sanningen om Jesus och vad han gjort för oss och hittade det genom att läsa Bibeln. Och han förstod hur viktigt det var att kunna läsa Guds Ord på sitt eget språk så han översatte det till sitt eget modersmål.

Martin Luther sökte sanningen på rätt ställe och han fann det i Guds Ord. Det gav honom inte frid här på jorden, tvärt om gav det honom många plågor och mycket trängsel. Men det gav honom frihet från syndens slaveri och frid med Gud. Vi ska vara tacksamma för att vi får ha den samma frid som Luther fick och fortsätta att växa i kunskap om sanningen och hålla fast vid den helt till Gud tar oss hem till sig i himmeln. Då är denna världens plåga borta och vi får leva i evig frid hos Gud. I Jesu namn. Amen.

Låt oss be.

Vi tackar dig vår käre Gud och Far för att du har givit oss sanningen om din egen Son i ditt eget Ord. Tack för att vi har ditt eget Ord. Tack för att du där ger oss svar på våra viktiga frågor, på de frågor som handlar om vår själs evig ve och väl. Tack för att du har satt vår själ fri från syndens slaveri genom din egen son Jesus Kristus. Vi ber dig att du bevarar oss i sanningen, att du bevarar oss med ditt Ord så att Jesus Kristus alltid får skina klart för oss som vår frälsare. Vi ber i Jesu namn. Amen.

Föredöme och Frälsare

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus!

Predikotexten i dag, på andra söndagen efter påsk, läser vi i 1 Petr. 2:21–25:

Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.

Helige Fader, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen.

Vi firar i dag herdesöndagen, som andra söndagen efter påsk brukar kallas efter sitt huvudtema och sin huvudtext, Joh 10. Vår predikotext bär i Folkbibeln rubriken ”Kristus som föredöme och Frälsare”. Det är också en bra förklaring av den gode herdens uppgift, dels att han går före sina får, visar dem på goda betesmarker och vaktar dem mot deras fiender, och dels går i döden för dem och ger dem evigt liv.

Kristus som Frälsare

Petrus tar upp själva kärnan i frälsningen: Jesus Kristus som vår ställföreträdare, då han bar våra synder på korset. 

Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade.

Här ska vi omedelbart göra ett påpekande om den nya formuleringen av Agnus Dei som den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland infört i den senaste handboken: ”O Guds Lamm, som bär världens synder.” 

Man motiverar det här med att man kan översätta vad Johannes Döparen sade om Jesus (Joh 1:29): ”Se Guds Lamm, som tar bort världens synd”, alternativt ”som bär världens synd”. Verbet airå, som här står i presens, betyder att lyfta upp, ta upp, bära, ta bort, bära iväg, osv. Alla svenska översättningar som jag har kollat översätter ”tar bort” eller ”borttager”. Lutherbibeln har ”trägt”, dvs. bär. Avsikten är naturligtvis ändå den samma, att Jesus bär bort synden, likt syndabocken som på den stora försoningsdagen bär bort folkets synder ut i öknen. Att det var den betydelsen som Johannes avsåg är helt uppenbart.

Men det intrycket får man inte av formuleringen ”bär världens synder”. Det finns klara belägg för att motiveringen till den ändrade handboksformuleringen, och också den vanliga uppfattningen, är att Jesus har medlidande med oss och på det sättet bär våra synder. Han delar bördan med oss. När man tolkar orden så kommer smyger sig en uppenbar villfarelse in. Man glömmer, eller ännu värre, förnekar att Jesus verkligen är vår ställföreträdare, som tar över våra synder och bär dem på korset, och där lider han och gottgör för dem så att synderna inte mera kan skada oss.

Det här gör Petrus helt klart när han skriver: ”våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä”, och senare ”genom hans sår har ni blivit botade”.

Det som skedde på Golgata är verkligen fullbordat, det är förfluten tid, det är historia. Det har skett. Och det har skett för alla, för hela världen. Det har vi klara belägg för på andra ställen, t.ex. 2 Kor 5:19:

Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser.

Och Johannes skriver (1 Joh 2:2):

Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

Att Kristus är vår ställföreträdare i sin död på korset säger ju Petrus också i början av vår text:

Kristus led ju i ert ställe.

Det här är det som brukar kallas Kristi passiva lydnad. Han blev föremål för Guds vrede över synden, hela världens synd. Vreden uttalas också i orden ”upp på korsets trä”, eftersom den som hängs på trä är förbannad enligt Mose lag. Hans ställföreträdande lidande uttrycks så mästerligt av Jesaja redan 700 år innan det skedde (Jes 53:4–5):

Det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

Petrus beskriver också en annan sida som är lika viktig för oss: Kristi aktiva lydnad. 

Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.

Han var ett skuldlöst offerlamm. Han var som ett får som är tyst inför dem som klipper det. Han hade inte gjort någon synd. Han var rättfärdig, fullkomlig. Det som han led, det led han i vårt ställe, för vi hade syndat och brutit alla Guds bud.

Vi får nu i stället hans rättfärdighet som gåva. Hans renhet och oskuld räknas oss till godo, samtidigt som vår synd räknas honom till straff.

Kristus som föredöme

Genast i början av vår text kommer efterföljelsen fram:

Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår.

 Man får ofta höra att just det här är det centrala i den kristna tron. Jesus är ett exempel för oss, ett föredöme som vi ska efterlikna. Ett populärt uttryck brukar förkortas ”WWJD” – ”What Would Jesus Do?”

Här går det lätt fel, så att man tänker att Jesus bara blir en vägvisare till himlen, alltså för den som ännu inte är en kristen. Jesus kan vara en vägvisare bara för den som redan är hans lärjunge. Och man blir hans lärjunge genom att födas på nytt genom dopet och tron, och leva i hans gemenskap som en återlöst syndare som har sin rättfärdighet i Jesus. Den nya människan vill fråga efter hur Jesus skulle göra. Han vill följa honom i hans fotspår och ta efter hans exempel.

Den kristne vet att utan Jesus är vi som vilsegångna får som behöver en herde och vårdare för själen. I grundtexten står här ”episkopos”, alltså biskop. En biskop är en tillsyningsman, en ledare, i praktiken är det samma som en herde. En kristen vet att han behöver en herde för att hitta vägen och klara sig bland alla irrvägar och farliga ställen på vägen.

Det är annat med den som inte har Jesus som sin herde och biskop. Den okristna människan, som kan kallas hedning trots att han lever i ett s.k. kristet land, inbillar sig att han är tillräckligt stark på egen hand. Han kan tänka själv. Han läser kanske Bibeln, rentav flera gånger. Men han läser i avsikten att drämma till dem som tror på Bibeln som Guds ord. 

Det finns också sådana som försöker bli likadan som Jesus. Han visar gärna fram sina goda egenskaper, som han har lärt sig av Jesus. Och så hoppas han att hans fromhet och efterföljelse ska vara den tillräckliga garantin för att han ska få komma till himlen. Om han nu ens tror på någon himmel, för många lärjungar fäster stor vikt vid att leva rätt och osjälviskt här i tiden och menar att det närmast är en självisk dröm att mena att det finns en himmel där de som är värdiga ska få njuta evig salighet.

Därför blir han irriterad om någon talar om helvetet, en evig osalighet utan Gud och utan hopp. Hur skulle Gud kunna vara kärleksfull om han utsätter dem som han själv har skapat för något sådant? Nej, han drömmer om en bättre tillvaro på jorden, som vi själva medverkar till genom en osjälvisk efterföljelse av de principer som Jesus lärt, inte minst i bergspredikan. 

Du som känner Guds ord bättre och vet att det inte räcker med egen fromhet och vår meritlista för att komma till himlen, du betraktar kanske sådana med en medlidsam blick. Kanske du är nöjd med att höra till den hop som verkligen gör allvar av sin kristendom? Du tillhör en församling som verkligen månar om den rätta läran och som betonar frälsningen genom Kristus allena. Är det det som är din garanti för saligheten? Att du har gjort de rätta valen, och att du räknas som en bibel- och bekännelsetrogen lutheran? Att du offrar mer än de andra åt församlingen och ger en stor kollekt? 

Allt det här är goda saker, men det är verkligen ingen garanti för att bli upptagen i härligheten som ett sant Guds barn. Ingenting som vi själva åstadkommer kan ge en sådan garanti. Det kan rentav bli farligt, om vi förtröstar på det.

Om vi riktar blickarna mot oss själva och försöker iaktta vad vi åstadkommit, eller vad vi är och har, kan följden bli två saker. 

Det ena, och det som är så naturligt för oss människor, är att vi känner oss nöjda. Det beror på att vi väljer lämpligt jämförelsematerial. Vi jämför oss med utvalda grannar eller andra människor som inte är lika bra på att leva kristligt och rätt. Och då är vi nöjda med att ligga bättre till än de.

Inför Guds lag

Det andra är att vi jämför oss med Jesus och låter hans lag döma oss. Då börjar det hetta till. Då ser vi, att vi kommer till korta i jämförelsen. I hans mun fanns inget svek. När han smädades, smädade han inte igen. Han var utan synd. Hur är det med oss? När vi låter Guds tio bud döma oss, har vi då uppfyllt dem alla? Har vi alltid varit rena i tankar, ord och gärningar? Kan vi ställa oss fram inför Gud och påstå att vi är likadana som Jesus?

I den situationen finns bara en sak att göra. Det finns beskrivet i sången: 

Med min fromma strävan jag

aldrig fylla kan din lag.

Om jag ej i nit blir matt,

om jag gråter dag och natt,

står dock syndens fläckar kvar.

Blott i dig jag frälsning har.

Guds lag är så sträng att ingen endaste människa fyller måttet inför den. Felet med vår tids människor är att de inte känner Guds lag, eller vill veta av den. Och den risken finns med oss alla. Guds lag behöver tala till oss med all sin skärpa för att vi ska inse att 

Jag förgås om inte du

i din källa tvår mig nu.

Därför räcker det inte med att hålla fram Jesus som en förebild i fråga om osjälvisk kärlek och godhet. Det som verkligen får oss att se vår synd är när vi ser att Jesus måste torteras och dö på korset för våra synders skull. Den allra strängaste lagpredikan är, som Luther säger, predikan om Jesu död på korset. För den säger oss, att det var vi, du och jag, som var orsaken till att han hänger  där.

Men det är inte bara för våra värsta handlingar och vårt hat och vår bitterhet som han måste lida, utan det är också för att våra bästa och finaste kärlekshandlingar inte är tillräckligt rena och goda. De fyller inte Guds lag, de är inte fullkomliga inför Gud. Det kan jag säga utan att tveka, för det finns ingen människa som fullkomligt gör Guds vilja eller fullkomligt kan likna Jesus.

Det enda rätta sättet att nå gemenskapen med Gud är att se på Jesus, låta honom ställa sig framför oss och vara vår advokat, vår representant, vår ställföreträdare. Bara i skydd av honom kan vi undgå lagens brännande dom. Och det skyddet får vi, det är Jesu död och uppståndelse en garant för. Ingen enda som tror på honom ska komma på skam. För Jesus tog alla våra synder på sig.

Det är bara med blicken på Jesus som vi kan följa honom på rätt sätt. Med blicken på oss själva går det snett. Men ser vi på Jesus ska han också låta oss få vara med och bli hans vittnen. För hans kärlek tvingar oss. Hans kärlek låter oss få se vad som våra grannars och vänners framtid om de inte möter Jesus. Och då måste vi handla. Då måste vi först av allt bekänna hur själviska vi är, som inte delar med oss av det goda vi har i Jesus. Vi får komma till honom med allt det som vi inte lyckats med och ber honom ändra det så att det blir som han vill. Då ber vi honom om nåd att få de rätta orden, att få bli ett vittne om honom på den plats där han ställer oss, och att leva så att våra medmänniskor ser Kristus i oss.

Det är så han vill att vi ska leva för rättfärdigheten. Amen.

Bön: Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig! Och ta mig, Herre, och gör mig till en rätt lärjunge, som vill älska mina medmänniskor som du har älskat oss. Amen.

Predikan 14.4.2013, andra söndagen efter påsk, i Biblion.