Övning i gudsfruktan

Av Øyvind Edvardsen.

Predikan över 1 Tim 4:6-16. 2 sön e trettondag. 19 jan 2014 – Lepplax.

«När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt. Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan. Ty kroppsövning är i någon mån nyttig, men gudsfruktan är på allt sätt nyttig, eftersom den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande - det ordet är tillförlitligt och på allt sätt värt att tas emot. Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende.

Detta skall du inskärpa och lära ut. Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet. Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.»

(1 Tim 4:6-16)

Idrott och krig. Låter det bekant? Om vi läser i tidningen eller tittar på nyheterna på nätet så går dessa två saker igen över hela världen. Idrott och krig är en gemensam nämnare som alla människor kan relatera till. Om du reser till till jungeln i Afrika eller till Rägnskogen i Amazonas så finner du folk som sparkar fotboll.

De flesta stora idrottar i världen tävlar på tvärs av national och etnisk tillhörighet. Idrott praktiseras i hela världen. Det för människor närmarare varandra på trots av allt annat som skiljer.

Man kan undra sig varför det är så, men kanske fungerar det som en ventil för allt det elände och allvar som synden bär med sig in i världen. Kanske fungerar det som en ventil för en annan gemensam nämnare alla jordens folk har, nämligen krig.

På samma sätt som man finner människor som sparkar fotboll i hela världen så finner man människor som krigar i hela världen. Idrott och krig går ofta hand i hand, även om det första förenar människor medan det andra splittrar.

När vi läser Paulus brev i Nya Testamentet så förstår vi att världen inte har ändrat sig särskilt mycket de sista två tusen åren. Paulus använder flitigt både idrotts- och krigsreferenser. Ena stället talar han om at vi ska kämpa som en idrottsmann på arenan, andra stället talar han om att vi ska kämpa som soldater i krig.

Idrottsreferensen i dagens tekst till Timoteus talar om den kroppsliga övningens begränsningar. Paulus skriver: Ty kroppslig övning är i någon mån nyttig, men gudsfruktan är på allt sätt nyttig. Paulus sätter den kroppsliga övningen upp mot övning i gudsfruktan. Och då har inte kroppsövningen någon chans.

Den stora skillnaden mellan dessa två former för övning är att kroppsövningen endast är nyttigt för detta livet, medan övningen i gudsfruktan har löfte om liv, både för den här tiden och för den kommande.

När vi lever i en tid som präglas av ett enormt fokus på kropp och träning så är det nyttigt att ta till sig av Paulus förmaning. Många människor har gjort sin kropp om till sin egen gud. De låter kroppsövningen förvandlas till avgudadyrkan.

De dyrkar sin egen kropp och sin träning som om de kunde vinna saligheten, eller åtminstonde kämpa mot syndafördärvets konsekvenser på sin egen kropp. Denna tanke drabbar inte endast hedningar och avfallna, men finner i högsta grad också sin väg in i kyrkan bland de kristna.

Förmaningen från Paulus är klar och tydlig. Kroppsövningen är endast i någon mån nyttig, men den har inget löfte om liv efter döden. Det vi i stället ska sträva efter är gudsfruktan. Detta ska vi sätta högt i våra liv, det ska vi berömma oss av i Herren. Gudsfruktan är det högsta goda här på jorden och för med sig eviga välsignelser om man är trogen och håller ut i alla prövingar som drabbar oss.

Till skillnad från den kroppsliga övningen som riktar våra ögon inåt mot oss själv så riktas våra ögon utåt när vi övar oss i gudsfruktan. Gudsfruktan handlar inte i första hand om hur bra vi presterar inför Gud, men vad han har presterat för oss.

Det är hans prestation som är vårt fokus. Vi vet att om vi skulle vara beroende av våra egna prestationer eller vår egen förmåga så skulle vårt arbete vara lönlöst och aldrig ta slut.

Vi är och förblir syndare. Vi är och förblir bristfälliga. Att förtrösta sig på kroppslig övning i kampen mot synden och dens konsekvenser är förödande för människan. Resultatet slutar antigen i förtvivlan över egen bristfällighet eller så slutar den i avgudadyrkan av sin egen kropp.

Endast om vi riktar blicken utåt och mot Jesus vår Frälsare kan vi utöva och växa i gudsfruktan. Jesus Kristus och hans gärningar är det som är målet för denna övning. Det är också från hans prestationer vi hämtar kraften att växa i gudsfruktan.

Gudsfruktan handlar i korthet om att hålla fast vid det som vi har lärt oss. Vi ska hålla fast vid evangeliet om Frälsningen i Jesus Kristus av nåden allena. Vi ska hålla fast vid det underbara budskapet om att Gud sände sin son Jesus Kristus till världen för att rädda oss förlorade syndare.

Gud såg till oss och friade oss från synden och dens eviga konsekvenser genom sin egen sons kropp och blod. Jesus uppfyllde lagen i vårt ställe och lät sig frivilligt pinas och dödas på korset på Golgata. Han dog för våra synder. Genom sitt liv och sin död och uppståndelse har vi evigt liv.

Gudsfruktan handlar enbart om att hålla fast vid detta budskap, att dela detta budskap med andra, och att leva ett liv som behagar Gud. Inte bara har vi fått evangeliet för att läsa det och predika det, men också för att leva i det. Detta liv i gudsfruktan lever alla som fått tron i sina hjärtan. Det följer som en naturlig konsekvens av att Den Helige Ande planterat tron i hjärtat i dopet.

Tron växer genom att ta till sig näring av evangeliet och Ordet om frälsning. Den växer sig stark och får förnyad och varig kraft genom att hela tiden hålla sig till Guds Ord. Om detta inte händer så har vi med en död, eller döende tro att göra, eftersom den behöver ständig näring från Ordet för att överleva. Ett liv i gudsfruktan handlar därför om att hålla sig till Guds Ord.

En människa som har ett andligt ledarskapsansvar i familjen eller i församlingen har en extra utmaning och uppgift att öva sig i denna gudsfruktan. Den förmaning Paulus ger Timoteus gäller också mannen i familjen. Deras uppgifter är de följande: Att föreläsa Skriften, att förmana och att undervisa.

Dessa tre är en pastors huvuduppgifter, och också en äktamans ansvar i sin egen familj. Pastorn sköter alla dessa tre uppgifter från altaret och från predikstolen och i bibelstudiet. Mannen sköter dessa uppgifter i sitt eget hem genom Bibelläsning och kristen fostran.

Vi ska märka oss att förmaning inte kan slitas loss från undervisningen. Förmaning utan undervisning har litet värde och kan i bästa fall endast resultera i en laggärning från den förmanades sida. Därför ligger huvudvikten av uppgiften i just föreläsning av Skriften och undervisning. Detta är också något som Paulus repeterar flera gånger.

Vi kan egentligen endast förvänta oss goda resultat i förmaning om vi först har undervisat i saken. Undervisning går därför före förmaning i kristen fostran. Och ofta leder undervisningen i sig själv till att människor tar konsekvenserna av den och vänder om från synder, falsk lära eller dåligt levende.

Men bristande förstånd är ändå inte en ursäkt för att låta bli att göra det som är rätt. Som ledare i församlingen, insatt av Gud själv som herdar över hans hjord har Gud också sätt till att de som leder har fått gåvan att visa rätt väg. Det är inte alltid människor vill förstå allt i en församling, men de vill ändå följa sin herde den väg han leder om de vet att han leder dem med Guds Ord. Det är inte all fara och alla hindringar som ligger öppet i dagen för alla att se. 

Den herde som i sann gudsfruktan själv studerar Skriften och lever sitt liv med Guds Ord vill vara och är också satt i den position att leda och skydda hjorden från faror som de inte är medvetna om. Det ligger i fårens natur att följa sin herde den väg han leder, de vet ofta inte själv vilken väg de ska ta och de behöver ledning. Det är inte av slump att Gud använder bilden av herden och fåren genomgående i hela Bibeln.

Som människor är vi alla som villsegångna får som behöver ledas av en herde. Det fortsätter när vi i tro utser herdar i församlingen, det är fortfarande ledning som behövs. Och församlingens herde har i sin tur en Herde i himmeln att lita på och ta emot ledning ifrån. Det är den ordning Gud har skapat, och den ordning han vill ha. Att varje herde tar hand om sin hjord och leder den rätt med Guds Ord.

När Paulus talar om vad en herde skall göra så finns det också en hel del saker han ska hålla sig undan. Paulus skriver att Timoteus ska visa ifrån sig det gudlösa, gamla struntpratet. Detta struntprat står som en motsats till den gudsfruktan han ber Timoteus leva i. Pastorn och herdens roll är alltså inte att hålla på med struntprat. Han har inte som uppgift att dela med sig för församlingen om egna personliga idéer eller tankar från predikstolen.

I sin uppgift och i sin kallelse som Ordets tjänare är det Guds Ord han skall befatta sig med. Han skall därför inte prata politik från predikstolen, ej heller driva fram peronliga saker eller föra sin egen agenda. Guds Ord är det som måste vara hans ledstjärna och hans enda rättesnöre.

När han håller fast vid Ordet och fortsätter med undervisningen trots all motstånd som synden skapar så får han också en stor belöning av Gud. Han får nämligen tjäna som redskap för att leda människor till frälsningen i Jesus Kristus och så att hans hjord når sin slutliga vila i himmeln.

Därför är en ledares uppgift och också en mans uppgift i sitt hem, inte att vinna vänner och heder och beröm här på jorden och för detta livet, men att vinna själar för Gud och den eviga saligheten hos honom. I Jesu Kristi namn. Amen.

Låt oss be

Vi tackar dig vår käre Gud och Far för att du har gett oss ditt Heliga Ord. Tack för att vi där får den näring vi behöver för att leva våra liv som troende här i denna syndiga värld. Gör du oss till trogna hörare som håller fast vid ditt Ord. Låt oss växa i gudsfruktan genom ditt Ords ledning. Bevara oss alltid i denna saliggörande tro. I Jesu Kristi namn. Amen.