Herdarna och Jesusbarnet

Av David Åkerlund

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Ack Herre Jesus, hör min röst: 

gör dig en bädd uti mitt bröst, 

uti mitt hjärta bliv och bo,

så har jag tröst och evig ro.

Skäms du för julens evangelium? Eller är du den som frimodigt har berättat åt alla vad vi firar denna helg. Kanske du likt mig någon gång använt dig av uttryck som du vet att inte frågeställaren förstår för att inte få flera frågor, i kafferummet på jobbet eller  när vi träffats i någon grupp. Kanske vi inte har tagit vara på alla tillfällen som getts att frimodigt vittna om julens budskap.

I dag ska vi se lite närmare på herdarnas roll i julens händelser. Vi ska bekanta oss lite mera med ämnet

Herdarna och Jesusbarnet.

Vi har ju redan hört texten från Luk 2:1-20 så vi behöver inte läsa den igen. Vi kommer att fokusera på den senare delen av julens evangelium.

1. Herdarna bevittnar 

När änglarna hade farit upp till himlen ...

Nu var de ensamma igen. De hade kommit så plötsligt i ett starkt ljus. Herrens härlighet hade lyst upp deras läger. Men nu var det mörkt igen.

Har du någon gång tänkt hur skräckslagna de måste ha blivit. Plötsligt lyste den kolsvarta natten upp. Vi vet inte hur vi skulle reagera, men vi har sett starka lampor, riktiga strålkastare och blivit rejält bländade någon gång. Men dessa herdar har inte sett sådana. Enda ljuset de hade sett är lågans sken. De hade inte det att jämföra med som kanske vi skulle ha tänkt på. Redan ljuset måste ha varit tillräckligt för att förskräcka dem. Men Herrens härlighet, ängeln som talade till dem och den himmelska härskaran som prisade Gud skulle nog också ha gjort oss förskräckta.

Men ängelns budskap var inte skräckinjagande. Dessa herdar hade sedan barn hört orden som ängeln talade om. Orden var inte obegripliga utan ett tydligt och klart budskap.

”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

Frälsaren hade de hört om många gånger. I Jesaja står det på flera ställen om Honom.

Jes 43:3:

Ty jag är HERREN, din Gud, Israels Helige, din Frälsare. 

Jes 43:11:

Jag, jag är HERREN, förutom mig finns ingen frälsare.

Messias betyder ”den Smorde” och bl.a. i  Daniels bok ges löften om Honom (Dan 9:25):

”till dess den Smorde Fursten kommer”

Dessa ord måste ha talat rakt in i hjärtat på dem. Messias var född. Den Smorde Fursten var här. Den som de hade väntat på ända sedan Adams fall. 

Redan Eva trodde att hon hade fött den som HERREN utlovat när hon hade fött Kain när hon säger: 

”Jag har fått en man från HERREN.” 

Men ack så fel hon hade, för lite senare i samma kapitel i 1 Mos läser vi att hon säger när hon fött Set: 

"Gud har gett mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom." 

Kain var ingen frälsare utan en mördare. 

Men nu var Han här, avkomman som fäderna väntat. Ja, Gud själv var här för att frälsa världen. 

Änglarna som kommit så plötsligt hade nu återvänt. Inte plötsligt utan synligt hade de farit upp till himmelen. Det hade inte varit någon hallucination som plötsligt var borta, utan de såg dem fara upp till himmelen. De var alla vid fullt medvetande och hade noga lyssnat till ängelns ord. För senare i vår text så återger de ängelns ord till Josef och Maria. Strax när änglarna var borta, pratade de om tecknet i änglarnas ord, de sade till varandra:

"Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta."

Herdarna trodde budskapet. De skulle inte gå dit för att se efter om det kunde vara sant. De gick dit för att se det som hade hänt. Det fanns inget tvivel i deras handlande, utan de handlade i full övertygelse. 

Gud hade uppenbarat sig för dem på två sätt. Först hade han gett sitt folk den skrivna uppenbarelsen genom Mose och profeterna, med löften och profetior om Messias och Hans födelse. Men nu hade de fått det konkret, Messias var född. Nu var Frälsaren här och detta uppenbarades för dem genom änglabud. 

Denna kunskap fick fart på herdarna. Utan att tänka på sin värdighet, om de var tillräckligt rena, eller om de hade tillräckligt fina kläder, sprang de iväg till stallet

och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 

De ville se Guds frälsning, den utlovade Messias. De fann Honom liggande i en krubba. Han som hade skapat allt, Han som de inte ens hade vågat nämna vid namn. Han låg nu lindad i en krubba, på ett djurfoderbord. Helt beroende av sin unga mor och sin styvfar. 

Du Herre, som har allting gjort,

vars välde är så högt och stort,

du ligger nu på hö och strå.

Hur har du dig förnedrat så!

Tillämpning

Gud utvalde några enkla fåraherdar från traktens ängar till att bevittna sin Sons födelse. Det var inte första gången som Gud utvalt herdar till sina tjänare. Abel, den förste martyren, var herde, patriarkerna Abraham, Isak och Jakob var herdar, Mose gick från Faraos palats till att vakta får innan Gud tog honom som sitt språkrör. David var en herdegosse som Gud utvalde och smorde till konung för sitt folk. Israeliterna var länge ett nomadfolk som bodde i tält och ägnade sig åt fåraskötsel. Men vid denna tidpunkt var det inget högt ansett yrke. Att Gud väljer det ringa ser vi gång på gång i bibeln. Alltid har Han sökt upp det enkla folket för att ingen skulle tro att deras ställning har gjort dem värdiga Guds närvaro. Om Israels folk säger Han:

Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HERREN fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk.  Utan det var därför att HERREN älskade er och höll den ed som han hade svurit era fäder

Gud kommer också för att uppsöka dig. Inte för att han har hittat någon värdighet i just dig eller att du skulle vara för mera än andra. Nej, Han gör det för att Han älskar dig. Han kommer till dig just nu i sitt Ord. Idag vill Han tala till dig om sin Sons födelse. Det glada budskapet om syndares räddning. Han säger till dig: var inte rädd. Var inte förskräckt! Se, jag Herren din Gud bär bud till dig om en stor glädje ... Ty i dag har en Frälsare blivit född, åt dig,  i Davids stad, och han är Messias, Herren.

Ja, så personligt får du ta ängelns budskap.

Du behöver inte frukta för Gud, han kom för nästan 2020 år sedan, Han lät sig födas av en jungfru. Han var ett litet spädbarn samtidigt som hela Gudomen bodde i Honom. Detta lilla spädbarn var sann Gud. Sådan kom Gud till Jorden och besågs av herdarna. Detta är det glada budskapet för dig i dag. Gud har kommit till vår Jord. Han har kommit för oss människor, född åt er. Han är din frälsare. Din räddare undan domen. Skriften har blivit uppfylld, Han är den utlovade. 

2. Herdarna vittnar

Och när de hade sett det ...

Vad var det de hade sett? De hade fått se fyra av de stora undren som julen budskap för med sig.  De hade bevittnat att: 

– Profetians ord hade gått i uppfyllelse. 

– En jungfru hade fött ett barn.

– Josef trodde, han fanns där med Maria. 

– Framför allt hade de sett Gudamänniskan, Jesus Kristus, Frälsaren, ligga lindad i en krubba. 

Märk väl, mitt hjärta, akta på:

vem vilar där i krubbans strå?

Vem är det sköna barnet där?

Vår käre Jesus Krist det är.

Herdarna berättade vad de hade varit med om för Josef och Maria och vad som ängeln hade sagt om deras barn. Visst hade Josef och Maria förstått att barnet hon väntade var speciellt. Maria hade hört av ängeln:

”Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.” 

och 

”Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son.”

Och Elisabet hade kallat henne

”min Herres mor”.

Och till Josef hade ängeln sagt:

”Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.”

Men Gud ville än en gång styrka dem. Denna gång var det inte genom någon ängel utan genom enkla herdar. Människor som du och jag fick denna gång ge Josef och Maria påminnelse om vem barnet de fått att sköta var. Det var deras Frälsare som nu låg lindad i krubban.

Deras levnadssituation var kanske inte den lättaste. Om du läst någon gång i gamla kyrkböcker och funnit ”o.ä.” efter något barns namn så hittar du oftast inget namn på fadern. Barnet är utomäktenskapligt. Visst hade de barnen också en biologisk fader, men det fanns ingen känd fader, någon som ville eller vågade ta på sig faderskapet. Jesus är det enda barnet som fötts till denna jord som man skulle ha varit tvungen att lämna tomt i faderfältet. Han hade ingen jordisk far. Vanäran som det medförde att ha ”o.ä.” efter ett barns namn, var förr i tiden en nästan olidlig börda att bära för modern. I dag har alla vant sig vid det, att barn har bara en förälder. Men på Jesu tid var det inte någon bagatell. Redan att den blivande frun började vänta barn var en skam i sig. 

Men att ta på sig den skammen om man som Josef och Maria var oskyldiga, är en ännu värre situation. Alla blickar, allt skvaller och hån. Vem skulle trott dem om de berättade? Detta skulle Josef och Maria genom lida. Att detta par behövde mycket tröst är säkert och på olika sätt uppenbarar sig Gud för dem. Det står i Luk 2:19: 

Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 

Att Gud skickade flera till dem som trodde det som hade hänt måste ju ha varit en tröst i sig, men att de också hade hälsningar från Herren Gud med sig måste ha styrkt vår Herres moder oerhört.

Men detta glada budskap stannade inte i stallet. Utan vi läser:

 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

Herdarna blev de första människorna som fick dela budet vidare om frälsarens födelse.  

Tillämpning

För dessa herdar blev det en annorlunda natt. Tänk att dessa enkla herdar fick bli Herrens sändebud med hälsningar från Herren Gud själv till Josef och Maria. 

Du, min vän, har säkert många gånger stannat upp för julens budskap. Du har kanske likt mig också deltagit i skolans jultablå som liten eller åtminstone sett den någon gång. Kanske du också har varit herde i jultablån och som jag tyckt att rollen var liten. Josef och Maria var de stora rollerna. Visst är det så, men herdeuppgiften i skolans jultablå är ingen liten roll. Det är den uppgiften vi alla har här i värden. 

Vi får låta Guds Ande leda oss fram till Jesusbarnet. Vi får besöka det i dess ringhet för att förstå vad det kostade den Treenige Guden att återlösa våra själar. Josef och Maria behöver inte längre några uppmuntrande ord, men vi ska likt herdarna tala om för dem vi möter vad vi såg ligga på hö och strå i stallet, vad detta har för betydelse för våra själars salighet och likt herdarna tacka och lova Gud för allt vi har fått se och höra. Och så kan vi till julens stora under ännu i dag lägga ett till, nämligen att vi tror julens budskap. 

Sammanfattning

Vi har gått med herdarna idag för att se på undren i Betlehem stall, för att bevittna att profetiorna i allt var uppfyllda denna märkliga julnatt. Men vi har också sett att enkla herdar fick bli glädjebudbärare åt Josef och Maria och åt alla de mötte. 

Vi behöver inte heller skämmas för julens evangelium. Vi kan frimodigt berätta för alla som frågar oss, berätta om vad Ordet säger om julen och varför vi firar den och likt Paulus säga:

Jag skäms inte för [julens] evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror…

Så får vi även till sist göra som herdarna gjorde i slutet av vår text:

Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.

Ära ske Gud uti hans tron,

som oss har skänkt sin ende Son!

Med änglarna från himlens höjd

vi stämmer upp Guds lov med fröjd.

Lovad vare du Gud, och välsignad i evighet, som med ditt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Låt din Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre.

Predikan i julottan i Biblion, Vasa, 25.12.2012.