21 juli 2013

Falska profeter


Av Ola Österbacka
Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus!
Bön: Min Herre Gud, av nåd bevara mig för fienden och för mig själv och världen, att inte hjärtat lockas bort från dig! O, låt mig ej förlorad gå på färden!  O, gör för oss den saken mera klar att du är herden för de svaga fåren, att du från lagen oss förlossat har! Hjälp oss att minnas helga, djupa såren!Amen.
Predikotexten är Matt 7:15–21, där Jesus säger:
Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.

Temat i dag är Sanning och sken. Senaste söndag, då vi inte hade någon egen gudstjänst, firade vi Kristi förklarings dag. Då påmindes vi om hur några av lärjungarna fick se den upphöjde och förhärligade Frälsaren i sin härlighet på berget med Mose och Elia. När de sedan gick ner från berget mötte de en hård verklighet: en vardag med angrepp från ondskans makter.
Nu en vecka efter Kristi förklarings dag möter vi en verklighet, som vi gärna skulle ha varit utan. Vi möter varningarna för falska profeter. Tänk, hur lätt det skulle vara om allt här i världen vore sant! Men nu är det så, att det finns en fiende till sanningen ibland oss, och han är oerhört skicklig att nästla sig in och förvränga sanningen till lögn.

Bibelns vittnesbörd om de falska profeterna
När djävulen uppenbarade sig i lustgården kom han i skepnad av en orm. Aposteln Petrus skriver (1 Petr 5:8) att djävulen går omkring som ett rytande lejon. Om vi ser en orm blir de flesta rädda, och skulle vi se ett lejon i det fria blir vi säkert ganska rädda. Vi förstår att ta oss i akt för dem. Vi vet att de är farliga.
På samma sätt är det med vargen. Vi har en naturlig rädsla för vargar, oberoende av vad miljövårdarna säger om att de måste få finnas i vår natur.
Men om vargen klär ut sig till ett får? Så säger faktiskt Jesus att de falska profeterna kommer. Får är väl ingen rädd för! De är så svaga och menlösa.
Vad menar han? Det handlar ju om en bild. Det som är avsikten är att fienden inte kommer öppet, så att vi skulle förstå att han är farlig, utan han kommer i en sådan skepnad att vi inte fattar misstankar.
På samma sätt skriver Paulus i Rom 16:17–18:
Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.
Notera särskilt de sista orden: ”med milda ord och vackert tal”. När de falska profeterna går hårt fram, t.ex. med tortyr och hotelser, då vet vi att det är farligt, precis som när vargen eller lejonet kommer. Men hur ska vi veta, när en falsk profet kommer med sammetssött tal och ställer sig så väl, att vi får en känsla av att det här är en riktig och ödmjuk kristen?
I Apg 20 ges en intressant framställning. Paulus befinner sig på sin tredje missionsresa och ska resa till Jerusalem där han av alla tecken att döma möter fångenskap. Han är i Miletus på Mindre Asiens västkust och räknar med att han inte mera kommer till den här trakten. Han sänder bud till de äldste i Efesus, där en stor församling har vuxit fram. Det är alltså prästkollegiet han vill träffa. Och så säger han (v 29–30):
Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida.
Åter är det fråga om vargar, som kommer för att riva hjorden och döda fåren. Varifrån kommer de? Jo, ”ur er egen krets”. Tänk så skrämmande! Det är inte fråga om muslimer, indiska religioner eller Jehovas vittnen som kommer för att försöka omvända oss. Det är folk ur vår egen krets! Det verkar alltså handla om församlingsmedlemmar, rentav präster och biskopar, som förvränger sanningen för att samla anhängare.
Sådant har vi sett exempel på under gångna år, och inte minst de senaste dagarna. Vi har sett präster, församlingsledare och predikanter, som ytligt sett talar vackert och så kristligt och rätt. Men de har ett budskap som inte helt stämmer med Bibeln. De fräckaste rentav föraktar och fördömer en minister som vågar bekänna sig till Bibeln. De farligaste är ändå de som avviker från Skriftens ord i till synes obetydliga saker, och många tycker att det inte är något att bry sig om. Man fortsätter att lyssna till dem, och man oroar sig inte för att befinna sig i samma gemenskap som de. Men Jesus säger: Akta er för de falska profeterna! Och aposteln skriver: Vänd er bort ifrån dem!
Efter hand visar det sig att det blir fler och fler avvikelser från Ordet, allt grövre villfarelser. Men man har redan blivit förblindad. De falska profeterna har fått över lärjungarna på sin sida. Fastän de har uppträtt med så milda ord så har de i slutändan vållat söndring genom att avvika från den sunda läran.
Vi hittar ännu ett exempel i 2 Kor 11:14–15:
Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten.
Vi har samma beskrivning här, något som understryker hur allvarligt det är när Jesus säger att vi ska vara på vår vakt. De som ser ut som rättfärdighetens tjänare kan vara djävulens tjänare! Vi är omgivna av femtekolonnare, quislingar.
Hur ska vi då kunna urskilja dem från Guds sanna tjänare? Hur ska vi klara oss?
Jesus anvisar ett sätt:

Av deras frukt ska ni känna dem
Jesus beskriver ett sätt att avslöja vem som är en rätt och en falsk profet: Vi ska känna igen dem på deras frukt. På samma sätt som vi vet att ett träd är bra om frukten är bra, medan det är dåligt om frukten är dålig, så vet vi att en människa är god om hon visar upp goda frukter.
I första hand kan vi då tänka på det som Jesus undervisade om i predikotexten för två veckor sedan. Då talade han om att vredgas, att håna andra och att kalla någon för en dåre. Om vi använder nedsättande ord och talar illa om andra är det ett tecken på att synden råder i hjärtat. 
Men, det går ju att hyckla! Det går att lära sig att behärska sig någorlunda. Man kan visa upp ett sken som inte avslöjar vad som finns i hjärtat. Det finns sådana som utvecklat en stor skicklighet med det.
Ändå kan vi genomskåda det. Falskhetens frukter visar sig nog förr eller senare. Och så avslöjas det onda hjärtat.
Vad är då den falske profetens frukt? Jo, det är det som han lär, hans predikan. Det gäller att se upp med vad vi hör. En falsk lärare kan leva ett ordentligt liv och väcka stort förtroende genom kärleksfullt handlande och goda ord. Men om han säger sådant som inte stämmer med Guds ord ska varningsklockorna ljuda. Då ska vi inte lyssna, ja, vi ska dra oss ifrån honom.
Det predikas en stor mängd ord i dag som inte utgår från Guds ord. Och det är inget nytt för vår tid. Jag minns från min barndom att uppmärksamma kristna frågade sig vad man skulle göra när prästen inte förkunnade ett klart evangelium. Ett vanligt svar var: vi ska ändå gå till gudstjänsten, för där finns Guds ord i textläsningar och i psalmsången. 
Det här har lett till en allvarlig följd. Man har blivit avtrubbad. Man tar det inte så noga med vad man hör. Man frågar i första hand efter det yttre. Och det är precis tvärtom mot vad Jesus säger. Han säger inte: ni kan nog lyssna till undermåliga predikningar, för ni har ju förmåga att gallra ut det som är bra, och ni kan ju få det rätta ordet i era bönehus. Nej, han säger: Ta er till  vara! Dra er undan! Lyssna inte på dem!
Det här beror på att vi är svaga. Frestaren är så oerhört skicklig på att förleda. Just för att vi är svaga ska vi ta oss till vara för de falska profeterna. Gud vill bevara oss för det själamördande falska ordet, som låter så gott och fint, men som har sin rot i djävulens lära.
Vi brukar i stället inbilla oss att vi är starka nog att kunna avgöra vad som är rätt. Det är alltså inte så farligt fastän vi går på olika samfunds möten och lyssnar till predikningar av skiftande slag, eller att vi stöder en gemenskap som innehåller falsk lära. Vi kan ju skilja det rätta från det falska!
Och visst, vi kan inte skydda oss eller våra familjer på ett sådant sätt att vi aldrig skulle höra något falskt. Vi kan inte dra oss ur världen. Vi behöver också träffa kristna som är verksamma i andra sammanhang. Vi ska inte tänka att det finns kristna bara i vårt eget samfund. Men det som är farligt är om vi börjar lita till vår egen klokhet och styrka att hålla oss stående, om vi blir självgoda och stolta. Paulus skriver i 1 Kor 10:12:
Därför skall den som menar sig stå se till att han inte faller.

Att göra Faderns vilja
Vi ska ännu säga några ord om slutversen:
Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.
Vad betyder det att ”göra min himmelske Faders vilja”?
Här finns det nog många slags villfarelser. Många menar att man måste vara med själv, åtminstone till någon del: att man lägger sitt liv i Guds hand eller fattar ett beslut att bli kristen. I Johannesevangeliet (Joh 6:29) svarar Jesus dem som frågar vad de ska göra för att utföra Guds gärning:
Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt.
Det här kan vi förstå på två sätt. Vi kan förstå det så att den gärning Gud vill att vi ska göra är att tro på Jesus. Inget annat finns att göra. Jesus har gjort allt i vårt ställe. Han gav sitt liv för oss, för att vi skulle vara hans. Han gjorde det långt innan vi kunde göra något. Han gjorde det också personligen med oss i vårt dop, när han klädde på oss den rättfärdighet, Jesu egen helighet, som håller att komma med inför Gud. Det är den omistliga sanningen som djävulen vill angripa och ta bort från våra ögon.
Det finns också en djupare betydelse: Att vi tror på Jesus är Guds gärning. Det är inget som vi själva kan åstadkomma.
Det är den sanningen som Martin Luther förklarar i den tredje trosartikeln:
Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller av min egen kraft kan tro på eller komma till min Herre Jesus Kristus ...
Till det behövs nämligen Guds gärning, som han utför genom den Helige Ande. ”Vår egen kraft är här för svag ...” Vi har nämligen inga egna krafter som skulle vara inriktade på att göra Guds gärningar. De krafter vi inbillar oss ha går i rakt motsats till det Gud vill. Av naturen vill vi nämligen ha äran själva. Vi vill klara oss på egen hand, eller åtminstone ha en liten del av äran att ha kommit till Gud. Och någon sådan ära ger inte Gud oss. Han ska ensam ha hela äran, från början till slut.
Tyvärr är det många som menar att vi har egen kraft att göra vår Faders vilja. Så predikas alltför ofta också i s.k. lutherska sammanhang.
Det är därför som Gud är så noga med att vi ska höra bara det rätta budskapet, så att vi inte blandas bort med något som kommer från djävulen eller från vårt eget onda kött eller förnuft. Vi ska vi inte inbilla oss att vi har kraft att stå emot när vi lyssnar till falska röster. Vi ska inte alls lyssna till dem. Vi ska fly bort från dem. Vi ska hålla oss nära Jesus.
Den stora risken är att dessa falska röster får oss bort från Herren, så att vi på domens dag möter kalla handen, att han tvingas neka oss inträde, som burit det kristna namnet och hänvisar till att vi så ofta sagt ”Herre, Herre”.
Är det då så riskabelt, hur ska vi då hitta någon trygghet i denna värld med så många röster?
Jo, det finns en herderöst som leder rätt. Den finns i Guds ord. Jesus har sagt:
Den som kommer till mig, honom ska jag sannerligen inte kasta ut.
Att komma till Jesus, det är att söka honom i hans ord och förbli där. Det är därför som Gud har gett oss förmaningar att hålla oss till församlingar där hans ord predikas rent och klart och sakramenten förvaltas enligt hans instiftelse och där inga vargar tillåts komma in och röva bort fåren.
Det här, som låter så hårt och kanske också lagiskt i någons öron, det har Gud gett oss av sin kärlek för att han ska få äga oss och bevara oss på vägen hem till himlen.
Jesus säger (Joh 6:40):
Detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
Det ordet kan ingen ta ifrån oss. Håller vi oss tätt till honom ska inga makter i världen kunna röva bort oss. Det har vi hans eget ord på. Amen.
Bön: Herre, led oss med din sannings ljus så att vi inte leds vilse av alla förförande röster, utan tryggt får vandra vid din hand tills vi kommer fram till himlen, för ditt utgjutna blods skull. Amen.

Predikan under friluftsgudstjänst 21.7.2013 i Lepplax.

18 juli 2013

Får en politiker vara kristen?


Av Ola Österbacka
De senaste dagarnas gatlopp mot inrikesminister Päivi Räsänen ger skrämmande signaler. Räsänen framförde i sitt beramade tal sådant som varje kristen borde se som självklarheter. 
En av dem som kritiserat ministern är professor Göran Djupsund, som intervjuas i Hbl 16.7 med anledning av att Räsänen i måndagens A-studio hållit fast vid sin ståndpunkt: "Man skall alltid följa lagen förutsatt att överheten inte befaller en att synda, sade Räsänen." Detta förvånar Djupsund, som tycker att det är märkligt att hon inte backar. 
"Om hon faktiskt vidhåller tolkningen så är det frågevärt om hon kan sitta kvar på sin ministerpost, säger Djupsund."
Följande fråga uppstår: Kan en minister vara en lutherskt troende kristen?
Den lutherska kyrkans huvudbekännelse, Augsburgska bekännelsen, uttrycker i stycke 16 just det som Räsänen håller fast vid. Det står så här: 
Därför böra de kristna ovillkorligen lyda sin överhet och sina lagar, blott dessa icke bjuda något, som är synd, ty då böra de mera lyda Gud än människor. Apg. 5.
Om nu Räsänen håller fast vid detta - i motsats till ett antal biskopar och präster som skyndat sig att påpeka att hon inte talar i kyrkans namn - kan hon då alls vara minister i republiken Finland? Är det så, att hon måste hålla tyst om sin övertygelse? I så fall är det dåligt ställt med yttrandefriheten.
Man kan också undra hur detta budskap inte försvaras av ärkebiskop Mäkinen och övriga biskopar och präster, som ju har lovat inför Gud att hålla sig till den lutherska bekännelsen. 
Det är väl att det finns röster som säger sanningen, när ”kyrkans” röster förfalskar den.

7 juli 2013

Kärlekens lag


Av Ola Österbacka
Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus!
Bön: Gud, låt ditt ord oss lysa så att vi i mörker ej må gå, men genom denna jämmerdal får vandra till din himmels sal. Amen.
Predikotexten är Matt 5:20–26, där Jesus säger:
20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.
21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. 23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24 så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. 25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. 26 Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.

Temat i dag är Kärlekens lag. Senaste söndag, då vi inte hade någon egen gudstjänst, firades Apostladagen. Den söndagen i kyrkoåret tänker vi på hur evangeliet har gått ut i världen, och också på betydelsen av att hålla fast vid det rena evangeliet.
Under flera av söndagarna i trefaldighetstiden går vår blick mot hur vi själva beter oss, hur vi förvaltar evangeliet i våra liv. När vi ser mot oss själva talar vi om lag i ordets egentliga betydelse. Men ordet lag kan också står för något mycket mera, nämligen för hela Guds undervisning. Sedan finns en tredje betydelse: regel eller ordning.
Hur ska vi se på dagens tema: ”Kärlekens lag”?
Vi ser omedelbart, att vår text handlar om oss och våra insatser. Vår rättfärdighet måste gå långt utöver de skriftlärdas och fariseernas för att vi ska komma in i himmelriket. Jesus dömer skarpt våra tankar och våra ord. Inget nedsättande får sägas om våra medmänniskor. Vi förmanas att göra upp med varandra innan vi går till det heliga. Och slutet av texten talar om ett hårt straff, som det inte finns någon nåd för.
Texten skulle nog leda oss till förtvivlan om vi verkligen tar den på allvar och inte hittar några andra ord av Jesus. De som har lagt in de kyrkliga texterna i handboken var medvetna om att både lag och evangelium behövs. Förra söndagen mötte vi Jesus när han kallade lärjungar, och gav dem frimodighet och kraft efter att han hade tagit ifrån dem all deras egen förmåga. Nästa söndag möter vi Kristus på förklaringsberget. Då är hans härlighet i fokus, verkligen ett skönt evangelium. Dagens text presenteras Guds lag i all dess skärpa.

Lagens tre bruk
Våra fäder brukade dela in lagens syfte och användning i tre delar, som man lätt kan minnas med de tre orden tygel, spegel och regel.
Lagen som tygel beskriver den funktion som vi vanligen tänker på i det vardagliga livet. Tygeln fungerar som när man håller in hästen och styr vart den ska gå. Lagen säger att vi inte får misshandla eller slå ihjäl andra människor, precis som Guds femte bud gör. Om vi ändå gör det, straffas vi av domstolsväsendet. När vi ser trafikmärken med hastighetsbegränsning försöker vi undvika att köra fortare, för annars risker vi böter. Det här bruket gäller alla människor.
Det som Jesus föreskriver i vår text går långt utanför det som samhället stadgar. Samhället utdömer inget straff för vrede. Det finns straff för att man förolämpar en medmänniska. Det kallas ärekränkning. Men knappast tänker vi nu på ärekränkning om vi i vår bekantskapskrets säger: ”Du dumhuvud”. Och ingen världslig domstol har det brinnande Gehenna på sin straffskala.
Lagen som spegel drabbar oss på ett annat sätt. När vi hör de ord som Jesus säger i texten blir vi ställda mot väggen. Vi måste visa upp en rättfärdighet som övergår de skriftlärdas och fariseernas. Hurudan var deras rättfärdighet? Jo, de strävade till att uppfylla alla bud, också de äldstes stadgar, till punkt och pricka. Men det räcker inte till. Vi måste kunna visa upp en bättre rättfärdighet än den som de visade upp inför människor, och som såg ut att vara fullkomlig. Den var inte fullkomlig. De var stolta över att de var så noggranna med lagen, men de såg inte att det inte räckte till inför Gud. De behövde inte den rättfärdighet som ges av nåd för Kristi skull, och därmed saknade de den rättfärdighet som duger för himlen.
Innan vi ser på lagens tredje bruk ska vi stanna upp inför syftet med lagens andra bruk.

Lagen som spegel driver till Kristus
När lagen predikas så som Jesus gör i dagens text blir den i första hand en spegel för oss. Genom att visa hur Guds femte bud ska tillämpas också på våra tankar och våra ord, inte bara i handlingar, tvingar Jesus oss att kapitulera. Redan det att jag är argsint och bitter på min broder är värt en hård dom. Mitt sinne och mitt hjärta är inte vad det ska vara. 
Och ändå ser vi så mycken bitterhet och ofördragsamhet också bland kristna, som borde älska varandra som bröder och systrar. I stället för att göra upp och försonas, täcker vi över alltsammans med ett sken av gudsfruktan. Tänk om det är så illa att vi går till Herrens bord och ber Gud förlåta oss, samtidigt som vi har svårt att hälsa på och prata med vår vän och broder en bit ifrån. Så kan det ju inte vara! Då handlar vi precis tvärtom mot vad Jesus föreskriver. Han ger oss inte heller rätt att lämna saken därhän och tänka att tiden nog ordnar upp allt, och att det snart är glömt. Nej, så snart vi upptäcker att vi har gjort något som vållar störningar i relationerna ska vi se till att göra upp.
Jesus talar om vårt sinnelag, att vi ska vara angelägna om att vår motpart inte har något emot oss. Notera: det handlar inte om att vi har något emot vår broder, utan om vi vet att han har något emot oss, då är det vår skyldighet att göra upp. Detta oberoende av om han har rätt eller fel. Det handlar inte om att driva din rätt, utan om att ha strävat efter förlikning, så mycket som beror på dig. 
Jesus är så sträng, att han nämner den osaliga evigheten som straff om du vägrar att lyda. Det borde väl om något få oss att inse hur viktigt det är som han ger instruktioner om.
När Jesus håller upp sin spegel för oss, då ser vi att vi är fulla av fläckar som inte får finnas där. Då inser vi att vi behöver tvätta oss med ett tvättmedel som vi inte kan skaffa oss själva. Vi har själva ingen möjlighet att bli rena, hur vi än anstränger oss. Vi behöver Jesu blod. När vi då kommer till Jesus för att få hans rättfärdighets dräkt, då har lagens andra bruk gjort sitt. Vi har klätts av det vi har trott att vi har själva, och vi har fått del av den rättfärdighet som är bättre än de skriftlärdes och fariseernas: Guds egen rättfärdighet som Jesus vann åt oss genom sitt rena och syndfria liv och genom sin oskyldiga pina och död.
Vem kan få komma till Jesus och få hans rättfärdighets dräkt? Jo, alla. Det som han gjorde gäller varenda människa i hela världen. 1 Joh 2:2:
Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.
Jesus led nämligen i syndares ställe, inte efter att syndaren först kommit och ödmjukat sig inför honom, utan medan vi var Guds fiender (Rom 5:10). Det här är evangelium: Guds goda gåva av nåd, utan vår egen medverkan. Det här kommer oss till genom tro, då vi tar emot det, och tror att det är för oss. När evangeliet säger: För dig, ska vi svara: För mig. Det värsta vi kan göra i det skedet är att göra som de skriftlärda gjorde: de fortsatte att förtrösta på sig själva och förkastade honom som kommit som ett synd- och skuldoffer för dem. Tänk så fruktansvärt! Tänk vad Jesus måste gå igenom för dig, och du skulle vända ryggen till och säga: jag klarar mig själv. Oerhört dåraktigt. Och då får du det också som du vill. Du får då vara utan Jesus i evigheten, tillsammans med djävlarna som ska pinas i helvetet.
Evangeliet är alltså det slutmål som lagens andra bruk vill driva oss till: Lagen har fått sin ände i Kristus, eller som det står i SFB, Rom 10:4:
Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.
Salig är du som slutar ditt löpande efter att uppfylla lagen, och går i mål i Kristus och hans rättfärdighet – för att använda en idrottsterm som bild! Då har lagen nått sitt slutmål.

Lagens tredje bruk
Men vi har ännu kvar en god och rätt användning av Guds heliga lag. För den som har fått komma till Jesus och se vilken välsignelse han har gett oss, för den öppnar sig nu lagens tredje bruk som en regel, som vi får genom Guds godhet för att han ska få lära oss hur vi ska leva för att tjäna honom på rätt sätt. 
Nu får vi veta hur vi praktiskt ska gå till väga om vi minns att någon har något att anklaga oss för. Då ska vi inte täcka över det och låtsas att allt är frid och fröjd. Om vår broder går med agg mot oss är det inte frid och fröjd. Vi ska inte försumma någon tid att rätta till det och göra upp. Vi kallar det att be om förlåtelse.
På samma sätt ska vi också be om att Herren ska förnya vårt sinne så att vi inte låter obetänksamma domar och ord i ilska gå över våra läppar. Har vi sett hur Gud förlåter oss vår enorma skuld till honom ska vi inte ta vår medmänniska om strupen och kräva att han ska betala tillbaka sin lilla skuld, för att låna Jesu liknelse i Matt 18.
Gud har sett till att vi har fått fina anvisningar i hans tio bud. Dem behöver vi dagligen, och vi ska lära oss dem ordentligt. Dessutom har vi Martin Luthers pedagogiska förklaringar till buden. Där får vi bland annat veta att det femte budet innehåller mer än mord: att skada vår nästa eller att tillfoga honom lidande hör till det som Gud förbjuder. Och lidande kan man vålla sin nästa på många sätt. Ett av de mest försåtliga sätten är att använda sin tunga till lögn och förtal. Jesus tar fram några muntliga tillmälen som sårar våra medmänniskor: att håna och utpeka dem som mindre vetande eller otillräkneliga.
Att avhålla sig från sådant är ännu inte det samma som att vara fullkomlig. Som vi har sett har vi ingen annan rättfärdighet än hos Kristus. Men det hör till en kristens liv att vara ödmjuk och tänka igenom hur vi talar och handlar, så att allt får tjäna våra medmänniskor och ära Gud.
Vi ska också komma ihåg att vi inte har någon egen kraft att göra det här. Vi kan inte lära oss att vara fullkomliga. Det enda drivmedlet som ger kraft att göra det som Gud vill och förmedlar till oss genom sin goda lag är att Jesus är med och verkar det genom den nya människan som han skapade i oss i dopet. Det är evangeliet som ger kraften. 1 Joh 4:10:
Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
Må Gud ge oss ett sådant sinnelag genom den kärlek som han visat oss i Kristus, att vi av hjärtat vill tjäna honom och verka för att vi behåller goda relationer till alla människor, så långt som beror på oss. Amen.
Lovad vare du Gud, och välsignad i evighet, som med ditt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Låt din Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Predikan i Biblion 7.7.2013.