Falska profeter

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus!

Bön: Min Herre Gud, av nåd bevara mig för fienden och för mig själv och världen, att inte hjärtat lockas bort från dig! O, låt mig ej förlorad gå på färden!  O, gör för oss den saken mera klar att du är herden för de svaga fåren, att du från lagen oss förlossat har! Hjälp oss att minnas helga, djupa såren!Amen.

Predikotexten är Matt 7:15–21, där Jesus säger:

Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.

Temat i dag är Sanning och sken. Senaste söndag, då vi inte hade någon egen gudstjänst, firade vi Kristi förklarings dag. Då påmindes vi om hur några av lärjungarna fick se den upphöjde och förhärligade Frälsaren i sin härlighet på berget med Mose och Elia. När de sedan gick ner från berget mötte de en hård verklighet: en vardag med angrepp från ondskans makter.

Nu en vecka efter Kristi förklarings dag möter vi en verklighet, som vi gärna skulle ha varit utan. Vi möter varningarna för falska profeter. Tänk, hur lätt det skulle vara om allt här i världen vore sant! Men nu är det så, att det finns en fiende till sanningen ibland oss, och han är oerhört skicklig att nästla sig in och förvränga sanningen till lögn.

Bibelns vittnesbörd om de falska profeterna

När djävulen uppenbarade sig i lustgården kom han i skepnad av en orm. Aposteln Petrus skriver (1 Petr 5:8) att djävulen går omkring som ett rytande lejon. Om vi ser en orm blir de flesta rädda, och skulle vi se ett lejon i det fria blir vi säkert ganska rädda. Vi förstår att ta oss i akt för dem. Vi vet att de är farliga.

På samma sätt är det med vargen. Vi har en naturlig rädsla för vargar, oberoende av vad miljövårdarna säger om att de måste få finnas i vår natur.

Men om vargen klär ut sig till ett får? Så säger faktiskt Jesus att de falska profeterna kommer. Får är väl ingen rädd för! De är så svaga och menlösa.

Vad menar han? Det handlar ju om en bild. Det som är avsikten är att fienden inte kommer öppet, så att vi skulle förstå att han är farlig, utan han kommer i en sådan skepnad att vi inte fattar misstankar.

På samma sätt skriver Paulus i Rom 16:17–18:

Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.

Notera särskilt de sista orden: ”med milda ord och vackert tal”. När de falska profeterna går hårt fram, t.ex. med tortyr och hotelser, då vet vi att det är farligt, precis som när vargen eller lejonet kommer. Men hur ska vi veta, när en falsk profet kommer med sammetssött tal och ställer sig så väl, att vi får en känsla av att det här är en riktig och ödmjuk kristen?

I Apg 20 ges en intressant framställning. Paulus befinner sig på sin tredje missionsresa och ska resa till Jerusalem där han av alla tecken att döma möter fångenskap. Han är i Miletus på Mindre Asiens västkust och räknar med att han inte mera kommer till den här trakten. Han sänder bud till de äldste i Efesus, där en stor församling har vuxit fram. Det är alltså prästkollegiet han vill träffa. Och så säger han (v 29–30):

Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida.

Åter är det fråga om vargar, som kommer för att riva hjorden och döda fåren. Varifrån kommer de? Jo, ”ur er egen krets”. Tänk så skrämmande! Det är inte fråga om muslimer, indiska religioner eller Jehovas vittnen som kommer för att försöka omvända oss. Det är folk ur vår egen krets! Det verkar alltså handla om församlingsmedlemmar, rentav präster och biskopar, som förvränger sanningen för att samla anhängare.

Sådant har vi sett exempel på under gångna år, och inte minst de senaste dagarna. Vi har sett präster, församlingsledare och predikanter, som ytligt sett talar vackert och så kristligt och rätt. Men de har ett budskap som inte helt stämmer med Bibeln. De fräckaste rentav föraktar och fördömer en minister som vågar bekänna sig till Bibeln. De farligaste är ändå de som avviker från Skriftens ord i till synes obetydliga saker, och många tycker att det inte är något att bry sig om. Man fortsätter att lyssna till dem, och man oroar sig inte för att befinna sig i samma gemenskap som de. Men Jesus säger: Akta er för de falska profeterna! Och aposteln skriver: Vänd er bort ifrån dem!

Efter hand visar det sig att det blir fler och fler avvikelser från Ordet, allt grövre villfarelser. Men man har redan blivit förblindad. De falska profeterna har fått över lärjungarna på sin sida. Fastän de har uppträtt med så milda ord så har de i slutändan vållat söndring genom att avvika från den sunda läran.

Vi hittar ännu ett exempel i 2 Kor 11:14–15:

Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten.

Vi har samma beskrivning här, något som understryker hur allvarligt det är när Jesus säger att vi ska vara på vår vakt. De som ser ut som rättfärdighetens tjänare kan vara djävulens tjänare! Vi är omgivna av femtekolonnare, quislingar.

Hur ska vi då kunna urskilja dem från Guds sanna tjänare? Hur ska vi klara oss?

Jesus anvisar ett sätt:

Av deras frukt ska ni känna dem

Jesus beskriver ett sätt att avslöja vem som är en rätt och en falsk profet: Vi ska känna igen dem på deras frukt. På samma sätt som vi vet att ett träd är bra om frukten är bra, medan det är dåligt om frukten är dålig, så vet vi att en människa är god om hon visar upp goda frukter.

I första hand kan vi då tänka på det som Jesus undervisade om i predikotexten för två veckor sedan. Då talade han om att vredgas, att håna andra och att kalla någon för en dåre. Om vi använder nedsättande ord och talar illa om andra är det ett tecken på att synden råder i hjärtat. 

Men, det går ju att hyckla! Det går att lära sig att behärska sig någorlunda. Man kan visa upp ett sken som inte avslöjar vad som finns i hjärtat. Det finns sådana som utvecklat en stor skicklighet med det.

Ändå kan vi genomskåda det. Falskhetens frukter visar sig nog förr eller senare. Och så avslöjas det onda hjärtat.

Vad är då den falske profetens frukt? Jo, det är det som han lär, hans predikan. Det gäller att se upp med vad vi hör. En falsk lärare kan leva ett ordentligt liv och väcka stort förtroende genom kärleksfullt handlande och goda ord. Men om han säger sådant som inte stämmer med Guds ord ska varningsklockorna ljuda. Då ska vi inte lyssna, ja, vi ska dra oss ifrån honom.

Det predikas en stor mängd ord i dag som inte utgår från Guds ord. Och det är inget nytt för vår tid. Jag minns från min barndom att uppmärksamma kristna frågade sig vad man skulle göra när prästen inte förkunnade ett klart evangelium. Ett vanligt svar var: vi ska ändå gå till gudstjänsten, för där finns Guds ord i textläsningar och i psalmsången. 

Det här har lett till en allvarlig följd. Man har blivit avtrubbad. Man tar det inte så noga med vad man hör. Man frågar i första hand efter det yttre. Och det är precis tvärtom mot vad Jesus säger. Han säger inte: ni kan nog lyssna till undermåliga predikningar, för ni har ju förmåga att gallra ut det som är bra, och ni kan ju få det rätta ordet i era bönehus. Nej, han säger: Ta er till  vara! Dra er undan! Lyssna inte på dem!

Det här beror på att vi är svaga. Frestaren är så oerhört skicklig på att förleda. Just för att vi är svaga ska vi ta oss till vara för de falska profeterna. Gud vill bevara oss för det själamördande falska ordet, som låter så gott och fint, men som har sin rot i djävulens lära.

Vi brukar i stället inbilla oss att vi är starka nog att kunna avgöra vad som är rätt. Det är alltså inte så farligt fastän vi går på olika samfunds möten och lyssnar till predikningar av skiftande slag, eller att vi stöder en gemenskap som innehåller falsk lära. Vi kan ju skilja det rätta från det falska!

Och visst, vi kan inte skydda oss eller våra familjer på ett sådant sätt att vi aldrig skulle höra något falskt. Vi kan inte dra oss ur världen. Vi behöver också träffa kristna som är verksamma i andra sammanhang. Vi ska inte tänka att det finns kristna bara i vårt eget samfund. Men det som är farligt är om vi börjar lita till vår egen klokhet och styrka att hålla oss stående, om vi blir självgoda och stolta. Paulus skriver i 1 Kor 10:12:

Därför skall den som menar sig stå se till att han inte faller.

Att göra Faderns vilja

Vi ska ännu säga några ord om slutversen:

Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.

Vad betyder det att ”göra min himmelske Faders vilja”?

Här finns det nog många slags villfarelser. Många menar att man måste vara med själv, åtminstone till någon del: att man lägger sitt liv i Guds hand eller fattar ett beslut att bli kristen. I Johannesevangeliet (Joh 6:29) svarar Jesus dem som frågar vad de ska göra för att utföra Guds gärning:

Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt.

Det här kan vi förstå på två sätt. Vi kan förstå det så att den gärning Gud vill att vi ska göra är att tro på Jesus. Inget annat finns att göra. Jesus har gjort allt i vårt ställe. Han gav sitt liv för oss, för att vi skulle vara hans. Han gjorde det långt innan vi kunde göra något. Han gjorde det också personligen med oss i vårt dop, när han klädde på oss den rättfärdighet, Jesu egen helighet, som håller att komma med inför Gud. Det är den omistliga sanningen som djävulen vill angripa och ta bort från våra ögon.

Det finns också en djupare betydelse: Att vi tror på Jesus är Guds gärning. Det är inget som vi själva kan åstadkomma.

Det är den sanningen som Martin Luther förklarar i den tredje trosartikeln:

Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller av min egen kraft kan tro på eller komma till min Herre Jesus Kristus ...

Till det behövs nämligen Guds gärning, som han utför genom den Helige Ande. ”Vår egen kraft är här för svag ...” Vi har nämligen inga egna krafter som skulle vara inriktade på att göra Guds gärningar. De krafter vi inbillar oss ha går i rakt motsats till det Gud vill. Av naturen vill vi nämligen ha äran själva. Vi vill klara oss på egen hand, eller åtminstone ha en liten del av äran att ha kommit till Gud. Och någon sådan ära ger inte Gud oss. Han ska ensam ha hela äran, från början till slut.

Tyvärr är det många som menar att vi har egen kraft att göra vår Faders vilja. Så predikas alltför ofta också i s.k. lutherska sammanhang.

Det är därför som Gud är så noga med att vi ska höra bara det rätta budskapet, så att vi inte blandas bort med något som kommer från djävulen eller från vårt eget onda kött eller förnuft. Vi ska vi inte inbilla oss att vi har kraft att stå emot när vi lyssnar till falska röster. Vi ska inte alls lyssna till dem. Vi ska fly bort från dem. Vi ska hålla oss nära Jesus.

Den stora risken är att dessa falska röster får oss bort från Herren, så att vi på domens dag möter kalla handen, att han tvingas neka oss inträde, som burit det kristna namnet och hänvisar till att vi så ofta sagt ”Herre, Herre”.

Är det då så riskabelt, hur ska vi då hitta någon trygghet i denna värld med så många röster?

Jo, det finns en herderöst som leder rätt. Den finns i Guds ord. Jesus har sagt:

Den som kommer till mig, honom ska jag sannerligen inte kasta ut.

Att komma till Jesus, det är att söka honom i hans ord och förbli där. Det är därför som Gud har gett oss förmaningar att hålla oss till församlingar där hans ord predikas rent och klart och sakramenten förvaltas enligt hans instiftelse och där inga vargar tillåts komma in och röva bort fåren.

Det här, som låter så hårt och kanske också lagiskt i någons öron, det har Gud gett oss av sin kärlek för att han ska få äga oss och bevara oss på vägen hem till himlen.

Jesus säger (Joh 6:40):

Detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Det ordet kan ingen ta ifrån oss. Håller vi oss tätt till honom ska inga makter i världen kunna röva bort oss. Det har vi hans eget ord på. Amen.

Bön: Herre, led oss med din sannings ljus så att vi inte leds vilse av alla förförande röster, utan tryggt får vandra vid din hand tills vi kommer fram till himlen, för ditt utgjutna blods skull. Amen.

Predikan under friluftsgudstjänst 21.7.2013 i Lepplax.