Herrens vägröjare

Bön: Käre Herre, kom du till oss genom din Helige Ande och bered våra hjärtan att möta dig i ditt Ord. Räta du upp det som är krokigt i våra liv, så att vi på rätt sätt bereder oss att möta vår Frälsare och fira jul. Amen.

Predikotext: Luk 3:1–6

1 I kejsar Tiberius femtonde regeringsår , när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes landsfurste i Galileen, hans bror Filippus i Itureen och Trachonitislandet och Lysanias i Abilene, 2 och när Hannas och Kaifas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. 3 Han gick ut i hela området runt Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, 4 som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:

En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för honom!
5 Varje dal ska fyllas,
alla berg och höjder sänkas.
Det krokiga ska rätas,
ojämna vägar ska jämnas.
6 Och alla människor ska se
Guds frälsning.

Helige Far, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen.

Den tredje söndagen i advent är tillägnad Johannes Döparens verksamhet som Herrens vägröjare. Innan vi kommer till det ska vi först notera hur noggrant Lukas gick till väga när han forskade för att skriva ner sitt evangelium. I början av evangeliet skriver han:

Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus, för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.

Vi ska veta att detta som har hänt är tillförlitligt. Det har hänt i tiden, i ett bestämt område. Trots det, eller kanske just därför, bemödar sig många lärda att kasta omkull detta vittnesbörd. Just det här stället innehåller en del fel, menar en del forskare. Men felet är att man inte har hittat uppgifter om allt i den profana historien, och då man inte vill tro på något bara för att det står i Bibeln påstår man att det inte kan stämma.

Och ändå är det så, att Bibelns historieskrivning är långt bättre underbyggd än det som återfinns i den profana historieskrivningen. Men man vill inte tro det. Vi ska se på några av de detaljer som Lukas nämner innan vi går in på Johannes Döparens verksamhet.

Tiden för Johannes Döparens verksamhet

Tiberius var det romerska rikets andra kejsare. Han adopterades av kejsar Augustus när han gifte sig andra gången, med Tiberius mor Livia. Han började samregera med sin far Augustus från början av 12, även om Augustus dog först 19.8.14. Femtonde regeringsåret var då 26 e. Kr. när Johannes Döparen inledde sin verksamhet. 

Om man utgår från år 14 som Tiberius första regeringsår, som man vanligen gör, kommer man två år för långt framåt i beräkningen av tiden för när Jesus började sin verksamhet.

Pontius Pilatus var prefekt i Judeen 26–36.

Herodes Antipas var tetrark (fjärdedelsfurste) över Galileen och Pereen 4–39, då han avsattes. 

Herodes Filippus var hans halvbror och Antipas gifte sig med dennes hustru Herodias. Det var Antipas som Johannes tillrättavisade, och som förhörde Jesus.

Lysanias var tetrark i Abilene nära Damaskus. Han var okänd tills man hittade ett arkeologiskt fynd som tycks bekräfta detta, men tolkningen av fyndet är omstridd. Man har påstått att Lukas hade fel, eftersom en annan Lysanias var regent i Chalkis ett halvt sekel tidigare.

Hannas var överstepräst 6–15 och Kaifas 18–36. Hannas blev avsatt av romarna, men judarna ansåg honom vara överstepräst livet ut.

I boken Vem är han? anger Seth Erlandsson den mest sannolika tiden för Jesu födelse till december år 5 f.Kr. Vi vet att tidpunkten för Jesu födelse blev felaktig när munken Dionysius Exeguus år 525 beräknade tiden för den första påsken. Det här felet har sedan följt med i vår kronologi som utgår från den tidpunkt för Kristi födelse som Dionysius antog.

Den mest sannolika tidpunkten för Johannes Döparens framträdande är alltså år 26. Jesus inledde sin verksamhet ett halvt år senare, och då var han 30 år gammal. Han var sedan verksamhet 3,5 år och påsken då han korsfästet och uppstod inföll alltså år 30.

Vi får konstatera med stor tacksamhet att Bibeln ger oss så exakta vittnesbörd om tidpunkten när Jesus var verksam. Vi vet att det här inte har skett i någon mytisk forntid. Det har ägt rum i vår verklighet. Jesus har gått omkring i en bestämd trakt. Också ateistiska forskare måste erkänna vittnesbörden att Jesus verkligen har funnits som människa i tiden.

Johannesdopet

Johannes Döparen förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. Det finns enligt den här beskrivningen två grundelement i hans förkunnelse: 1) omvändelse, 2) till syndernas förlåtelse (eis = in i). 

Det är två grundelement som alltid behöver finnas i kristen förkunnelse: lag och evangelium. Johannes var en lagförkunnare av stora mått. För att komma lite djupare in på vad han predikade ska vi läsa några verser till efter vår predikotext.

7 Han sade nu till folket som kom ut för att döpas av honom: ”Huggormsyngel! Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? 8 Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar. 9 Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden.”

Det här var en skarp lagpredikan. Han tillrättavisade sina åhörare. Han anklagade dem för att ha djävulen till far, precis som Jesus gjorde (Joh 8). Huggormen är ju en bild av djävulen själv, den gamle ormen. Han tog bort deras falska hopp om att de för sin härkomsts skull, för att de var Abrahams köttsliga efterkommande, skulle ha det rätt ställt inför Gud. I stället öppnade han helvetets port för dem. Helt rättmätigt skulle de dömas till den brinnande elden om de inte omvände sig.

Det här ledde till ånger och oro:

10 Folket frågade honom: ”Vad ska vi då göra?” 11 Han svarade dem: ”Den som har två tunikor ska dela med sig till den som ingen har, och den som har mat ska göra på samma sätt.”

12 Även tullindrivare kom för att bli döpta, och de frågade honom: ”Mästare, vad ska vi göra?" 13 Han svarade dem: "Kräv inte mer än vad som är bestämt.”

14 Även soldater frågade honom: ”Och vi, vad ska vi göra?” Han svarade dem: ”Pressa inte pengar från någon med våld eller lögn, utan nöj er med er lön!”

Först visade Johannes att de levde fel. De skulle ändra sitt sinne och börja leva på ett rättfärdigt sätt. Men han stannade inte där. Han fortsatte med att predika evangelium. När folket började undra om han rentav var Messias sade han rent ut:

”Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att lossa remmen på hans sandaler. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. 17 Han har sin kastskovel i handen för att rensa sin tröskplats och samla in vetet i sin lada. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.” 18 Med många andra ord förmanade han folket och förkunnade evangeliet för dem.

Johannes viktigaste uppgift var att röja vägen för Jesus och visa folket till honom. Vi känner till genom Johannesevangeliet (Joh 1:29) hur han klart berättade vad Jesus skulle göra: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.”

Folket fick på det här sättet veta vilken Jesu uppgift var. I GT skulle offren tjäna som soning för synd. Lammet som slaktades offrades för att människorna skulle få förlåtelse. Johannes kopplade samman bestämmelserna i Mose lag med Jesus, som nu skulle komma, så att folket skulle veta att det var han som var den förväntade Messias. Genom Jesaja 53 visste judarna att den lidande Messias skulle vara deras offerlamm.

När Johannes döpte, skedde det alltså i ånger och tro på honom som skulle komma. Ännu var det inte fullbordat. Ännu återstod några år innan Lammets blod göts på korset för att de skulle se att det verkligen hade skett. De döptes i tron på det som skulle ske.

Du och jag är döpta till det som har skett. Men vi behöver ångra våra synder, på samma sätt som det folk som Johannes predikade för, vi behöver ändra vårt sinne så att vi inser vårt tillstånd om vi är utan Jesus. Vi behöver påminnas om att vi utan Jesus är som ett träd som ska huggas av och kastas i elden. Vi behöver höra samma predikan som Johannes Döparen höll.

Men vi behöver också höra om samma Jesus. Utan Jesus skulle Johannes predikan ha varit fåfäng. Utan Jesus har vi inget hopp.

Nu är tiden när vi ska rannsaka vårt liv och vårt handlande, för att bana väg för Herrens ankomst.

Bana väg!

Bana väg! En kung kommer. Det gäller att röja undan det som står i vägen. Vad finns i ditt och mitt hjärta denna tid? 

Vad jag ska få i julklapp, eller vad jag ska ge? Hur ska jag hinna med alla julkort? Varför sänder vi julkort – är det för att vi måste? Vad anser man om oss om vi inte alltid gör som vi brukar? Vad säger våra grannar om vi inte byter gardiner eller om fönstren inte är så rena som de brukar? Gör vi våra julförberedelser av högmod, för att visa oss oklanderliga utåt? 

Om det här är din ära, din stolthet, har du brytt dig om vad som inne i ditt hjärta?

Varje dal ska fyllas. Den som fylls av sorg över att inte ha det som förväntas i sitt hjärta ska få se något annat: rättfärdighetens kung. ”Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.”

Alla berg och höjder ska sänkas: det högmodiga ska slås ner, stolthet och egenrättfärdighet ska brytas ner. Ingen ska komma inför Gud och berömma sig av sitt eget.

Det krokiga ska rätas: villfarelse och falskhet ska rätas ut, för nu kommer Sanningen, som avslöjar det falska och lyser i mörkret. Johannes Döparen kommer i dag till oss och säger: Rensa ut falskhet och orättfärdighet ur ditt hjärta och gå den väg som Gud befaller!

Ojämna vägar ska jämnas: med synd och falskhet i hjärtat känns vägen obekväm, men med öppenhet och bekännelse av synd inför Gud och människor blir det lättare att vandra vägen framåt. Herodes ville inte lyssna, fast han var berörd. Kanske du plågas av någon hemlig synd som du är bunden i? Bekänn den och gå till Jesus! Eller har du någon i din familjekrets som lever i öppen synd, som du behöver förmana? Ta exempel av Johannes!

Texten slutar med att alla människor ska se Guds frälsning. Evangeliet ska gå ut till alla människor, inte bara till judarna, utan till alla folk, till jordens ändar. 

Det här har i den kristna kyrkan varit drivkraft för missionen. Gör alla folk till lärjungar! Drivkraften finns inte i det som i dag verkar vara det viktigaste för många, både enskilda kristna och organisationer: att skapa bättre levnadsförhållanden här på jorden. Nej, den kommer från det faktum att Gud en dag sätter yxan till roten på trädet och kastar det ofruktbara trädet i elden.

Johannes Döparens verksamhet är en predikan med Jesu ankomst för ögonen. Den är samtidigt en predikan med den yttersta domen för ögonen. 

I Johannesevangeliet presenterar Johannes Döparen sig som brudgummens vän. Det är en fin bild av brudgummen och bruden, som förbereder sig för bröllop. Jesus har köpt sig en brud: en oansenlig, i sig själv en ovärdig brud. Den förebildas av hans stammödrar, som räknas upp i Matteus första kapitel. Där nämns fyra syndfulla kvinnor: Tamar och Rahab, den hedniska kvinnan Rut och Urias hustru Batseba. Alltså sådana som inte borde vara med i Guds folk och få kallas Kristi brud. Men de fick en fin bröllopsdräkt av nåd allena genom tron: Jesu egen rättfärdighet. Så har också Kristi församling blivit ansedd värdig att vara Kristi brud utan egen förskyllan, genom nåd allena.

Nu väntar bruden på att brudgummen ska komma för att hämta henne till bröllopet. Vad ska hon göra då? Hon ska (1) vara trogen, alltså inte ge sig åt andra män, (2) göra sig färdig att möta brudgummen med jubel när han kommer. Där hade Johannes sin uppgift: att förbereda Guds folk för Jesu ankomst. 

I dag är det min uppgift att påminna dig att du ska förbereda dig att möta din brudgum: att du ska vara trogen, dvs. i bildlig mening vända dig bort från allt annat som kan vinna din kärlek och vända dig bort från Frälsaren, och att påminna dig om den sköna bröllopsdräkt som han har vunnit åt dig, som han en gång klädde på dig i ditt dop, och som ska vara ditt skydd inför den allseende Domaren när han kommer.

Då får också julförberedelserna en annan motivering: inte för att vi ska motsvara andra förväntningar, utan för att vi ska få vara ett uttryck för Guds kärlek, och för att det lilla vi gör ska visa på den Herre som vi väntar till gäst.

”I dag vill han dig gästa och sitt förbund befästa.”

Så ta då emot honom så får du välsignelse, både för denna tid och för evigheten. Amen.

Bön: Käre Herre Jesus, tack för att du kom till denna värld och genom dina heliga apostlar och evangelister har gett oss tydliga bevis för att du levat och verkat ibland oss. Tack för att du gått in under mänsklighetens villkor och burit våra synder på korset och där gottgjort för dem, så att vi har fått bli dina och genom dopet klätts i din rättfärdighet. Lär oss att bereda väg för dig och att bereda oss själva så att vi kan fira en rätt jul och också att vara beredda den dag du kommer för att hämta oss till din härlighet, för din egen skull. Amen.