Jesus är den gode herden

Av Ola Österbacka

Jesus är den gode herden
Joh 10:1-16

1 "Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 2 Men den som går in genom dörren är fårens herde. 3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. 4 När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. 5 Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst." 6 Denna liknelse framställde Jesus för dem, men de förstod inte vad det var han talade om.

7 Då sade Jesus än en gång: "Amen, amen säger jag er: Jag är dörren till fåren. 8 Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 9 Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete. 10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.

11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. 13 Den som är lejd bryr sig inte om fåren. 14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde.

Helige Fader, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen.

Många av oss har sett en tavla med Jesus som fåraherde. Den har fått sin inspiration just av texten i Joh 10. På bilden verkar allt vara väldigt idylliskt. Men det var inte så i verkligheten. Jesus talar själv om tjuvar, rövare och vargar. David var en fåraherde och han berättar att han hade tvingats strida mot lejon och björn. 

Det står att lyssnarna inte förstod vad det var som Jesus talade om (v6). Så var det ofta när Jesus undervisade i liknelser. De måste nog ha förstått själva orden. Begreppen var väl kända. På den tiden visste alla var en herde var, alla var förtrogna med får, och man visste också hur en fårfålla såg ut. Det kunde vara så att flera flockar samlades till natten i samma fålla, och sedan gällde det att skilja dem och leda dem ut på bete. Man kände till att herden kunde locka till sig sina får, eftersom fåren lystrade till sin egen herde. Det kan inte heller ha varit obekant att tjuvar och rövare var ute efter att röva bort får, och fåren skulle aldrig följa en främling, eftersom de inte kände hans röst.

Vad var det då som de inte förstod?

Jo, det var det som Jesus sedan förklarade. Han sa att han är dörren till fåren, att det bara är genom honom som man kan bli frälst. Han talade om sig själv som Frälsare. Det var fördolt för dem alla. Han förklarade också vem han avsåg med tjuvar och rövare: de som går före honom, de som kommer för att slakta och förgöra.

När Jesus talar om sig själv som den gode herden talar han dels om sin egen uppgift, som koncentreras till orden ”den gode herden ger sitt liv för fåren”, dels talar han om fienderna som är orsaken till att han måste ge sitt liv. Vi kan också se temat ur två andra synvinklar: (1) att Jesus är ett föredöme för underherdarna som i dag ska leda hjorden och skydda den mot fienderna, och (2) som en förmaning till fårhjorden, hur den ska bära sig åt för att följa den gode herden så att de inte blir offer för tjuvarna och vargarna. Det är viktigt både att känna igen fienderna och att känna igen herderösten. 

Innan vi ser hur Jesus själv leder sin hjord och ger sitt liv för den ska vi ägna en stund åt hans fiender.

Olika slags faror

Jesus talar om olika slags faror som hotar hans får: först och främst vargar, men också tjuvar och rövare (v1,  8, 10):

Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. ... Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. ... Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. 

Så finns det också legoherdar som inte egentligen bryr sig om fåren, utan främst om sin egen lön (v12–13).

Den som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren.

Faran här är att fåren inte är på sin vakt, så att de litar på sådana herdar som inte bryr sig om dem, men som flyr i farans stund.

Legoherdarna verkar vara riktiga herdar, som ska sköta om fårahjorden. De sköter antagligen sin uppgift väl i många fall. De är beredda att kämpa mot tjuvarna och ser till att inte rövare kommer åt fåren. Men kommer det en varg blir de rädda. De är inte villiga att sätta sina egna liv på spel för att värna hjorden. 

Legoherdar är sådana som förtjänar sitt levebröd på att betjäna kyrkan med Guds ord, men som inte gör det av övertygelse. Vi brukar tala om brödpräster. De kan tala vackert om att hålla sig till Guds ord, men när det riktigt gäller och fiendskapen från världen sätter in, då sviker de och vänder kappan. Då är de beredda att anpassa sig. De frågar mer efter vänskap med den falska kyrkan än efter att strida för sanningen. Och när de flyr släpper de in vargen i flocken för att riva och skada.

Vi ska gå lite närmare in på

Tjuvarna och rövarna

Vi som har facit i handen förstår att tjuvarna och rövarna betecknar dem som försöker röva bort fåren som hör Herren till för att föra dem till förtappelse. Det sker ibland genom öppna angrepp, som när vargen kommer. Han representerar djävulen själv, och det är inga problem för fåren att veta att det är farligt när han kommer. 

Det är mera försåtligt när tjuvarna hoppar över staketet och kommer smygande inne i själva fårfållan. Paulus talade en gång oerhört inträngande till några av nyckelpersonerna (de äldste, dem som vi vanligen kallar pastorer) i Efesus församling. I Apg 20:28–31 läser vi:

Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Här handlar det om falska herdar som går den ondes ärenden, men som kommer förklädda så att man tror att de är goda bröder. Det allra farligaste är att de träder fram ”ur er egen krets”. Det samma säger också Paulus i Rom 16:17–18:

Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.

Milda ord och vackert tal. Det känner vi igen. Det är många som kommer med sockersött tal och är så vänliga och så milda. Många gånger är de kanske inte medvetna om att de är redskap för den onde. De har mognat, de har insett att den sanna kärleken kräver en nyorientering så att ingen stöts ut. Därför har de lämnat sin tidigare kantighet, då de höll fast vid allt Guds ord, och de har blivit frisinnade och kan numera acceptera det ena och det andra som tiden kräver.

Men det avgörande är att de har vikit av från Kristi lära, den som våra fäder har undervisat utifrån Skriften. De kan inte mera säga med övertygelse ”Det står skrivet”, utan de säger att vi i dag har en annan förståelse för det som apostlarna lärde. De visste inte hur människan fungerar. De hade inte tillgång till vår tids kunskap.

Deras yttre är fårens milda uttryck, men deras verksamhet är vargens verksamhet.

Jesus använder själv den bilden i bergspredikan (Matt 7:15):

Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. 

Så är det också med det vilddjur som Johannes beskriver i Upp 13:11. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake. 

Till utseendet var det som ett lamm, men rösten var drakens röst. Draken är det samma som djävulen, som också kallas den gamle ormen eller Satan. 

Den gode herden

Annorlunda är den gode herden, Jesus. Han bestod provet. Han frestades av djävulen när han var svag, när han hade utblottat sig och förnedrat sig till det yttersta i sin tillvaro som människa. Men han svarade: Det står skrivet.

Han mötte frestelser tom. av sina närmaste. När Petrus hörde honom berätta hur han måste gå till Jerusalem och lida mycket så tar Petrus honom åt sidan och vill hindra honom. Då säger Jesus:

Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.

Jesus väjer inte undan för ett välvilligt råd från sin lärjunge. Petrus tänker människotankar, och bakom honom står Satan själv. Nej, Jesus går rakt emot döden för att kämpa för sina får. Han ger sitt liv för fåren. Han är den gode herden.

Hur kan fåren gagnas av att deras herde dör i strid mot vargarna?

I det verkliga livet skulle det inte gå så bra. Fåren kunde drabbas hårt om deras herde går under. Men i Guds fårahjord är det annat. Herden själv måste dö för sina får, för att de skulle få leva. 

Här har vi en säregen kombination av olika bildspråk i vår Bibel. Jesus är själv Lammet, som offras som ett brännoffer som ställföreträdare för hela mänskligheten. Gud hade instiftat offren vid Sinai. Det var många olika slags offer som skulle bäras fram. Det viktigaste var det offer som bars fram på den stora försoningsdagen, en gång i året. Det frambars av översteprästen i det allra heligaste, då han stänkte blod av tjurar och bockar på förbundsarken. Det var en symbol för det offer som Jesus bar fram på korset, när han blev en förbannelse för vår skull och en gång för alla tog bort hela världens synder med sitt blod. 

Det här offret var det som GT:s påskalamm förebildade. Det är om honom som Johannes Döparen sa: ”Se, Guds lamm, som tar bort världens synd!”

Jesus använder också bilden av ett får i sin liknelse om det bortsprungna fåret (Luk 15). Och där är fåret den olydiga människan, som springer bort från sin herde. Men herden älskar sina får, och han söker det tills han hittar det, och bär hem det på sina axlar. 

Så stor är hans kärlek till oss, att han ger sitt liv för alla, men han söker också enträget efter oss personligen för att få oss bort från våra onda vägar, som vi lockas till av de falska herdarna.

Herden går före

Det finns också en förebildande funktion i bilden av Jesus som den gode herden, och det här gäller oss alla som är kallade att tjäna som ”underherdar”. Han går före sin hjord. Han leder den, han går i spetsen och visar vägen. Han gör inte som många legoherdar gör: frågar vart fåren vill gå, och sedan följer han efter dem. 

När Jesus sänder ut sina tolv, som han kallade apostlar, sa han (Matt 10:16):

Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar.

Det är ju minsann ingen trygg tillvaro! Därför fortsätter han också lite längre fram:

En bror skall utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull.

Ska en god herde verkligen lämna sin får till en sådan otrygghet, rentav till livsfara? 

Han förklarar varför: en tjänare är inte förmer än sin herre. Har de förföljt Jesus ska de också förfölja hans lärjungar. Varför det är så hör till Guds pedagogik. Vi har inte alla förklaringar här, vi får säga som i sången: ”Vi förstår hans vägar bättre ovan där.”

Men den gode herden finns ändå med här, mitt i denna ondskefulla värld (v28–30):

Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. På er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

Det handlar om att vi som kristna, som får i Jesu fårahjord, vet att det verkliga livet är något annat än det materiella. Om än vi måste ge upp det jordiska livet, så har vi ändå det verkliga livet kvar. Det verkliga livet är den andliga gemenskapen med Jesus, och det livet kommer att blomma ut på riktigt på uppståndelsens dag.

Hans får följer honom

Vi avslutar med ännu en aspekt på herden i förhållande till fåren, nämligen fårens plats. Hans får följer honom. Hans får går inte före honom och tror sig veta bättre vägar än han.

Men i dag är det så att de små och svaga fåren tror sig vara starka. De har ett så gott förstånd, att när herden säger åt dem hur de ska gå, så svarar de med att omtolka och bortförklara det han säger. De säger att Jesus var ett barn av sin tid. Han hade inte de kunskaper som vi har i dag. På samma sätt säger man också om hans apostlar, de som har fått påminnelser om allt vad Jesus har sagt genom den Helige Ande. Jesus hade ju sagt om dem: ”Den som hör er hör mig.” Kommer man därför och säger att Paulus inte kände till hur en homosexuell kärlek fungerar, så att han därför fördömer sexuella handlingar mellan personer av samma kön, så är det samma sak som att säga att Jesus inte visste det heller.

Men det är ju fruktansvärt! Det är det samma som att säga, att Skaparen inte vet hur skapelsen fungerar! Då är det minst lika illa som när Petrus ställde sig i vägen för Jesus och sa att något ont inte ska drabba honom. Må Gud bevara oss, små får, så att vi inte lyssnar till de falska rösterna utan tar vara på den Gode Herdens röst.

Bön: Käre Herre Jesus, tack för att du gav ditt liv för oss. Hjälp oss att inse att vi behöver dig, att vi inte tror oss vara goda nog att gå på egen hand, utan vara med dig, så att du en dag ska få leda oss till din himmel, för ditt utgjutna blods skull. Amen.

Predikan på bibelhelg i Lepplax bykyrka 16.3.2013.