Herrens vägröjare

Av Ola Österbacka

Tredje söndagen i advent, Biblion, Vasa.

Bön: Käre Herre Jesus, kom du och röj vägen så att vi ser dig och den frälsning du har kommit för att skaffa oss. Ta bort det som står i vägen så att vi kan möta dig när du kommer i ditt ord. Sänd din Ande för att öppna våra hjärtan för ditt Ord och ditt Ord för våra hjärtan. Amen.

Predikotexten är från Jes 56:1–7:

Så säger HERREN: Håll fast vid det som är rätt, handla rättfärdigt, ty min frälsning kommer snart, min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort. Välsignad är den människa som gör så, den människoson som håller fast vid det, den som tar vara på sabbaten så att han inte ohelgar den, den som avhåller sin hand från att göra något ont. Den främling som har slutit sig till HERREN skall inte säga: ”Säkert kommer HERREN att skilja mig från sitt folk.” Inte heller skall eunucken säga: ”Jag är ett förtorkat träd.” Ty så säger HERREN: De eunucker som tar vara på mina sabbater, som väljer det jag finner glädje i och håller fast vid mitt förbund, åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar ge ett minnesmärke och ett namn, en välsignelse som är bättre än söner och döttrar. Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall utplånas. De främlingar som har slutit sig till HERREN och som vill tjäna honom och älska HERRENS namn, ja, som vill vara hans tjänare, alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag föra till mitt heliga berg. Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus. Deras brännoffer och slaktoffer skall bli godtagna på mitt altare. Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk. 

Herre, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen. 

Temat för tredje söndagen i advent är Herrens vägröjare. Traditionellt är det Johannes Döparen som står i centrum den här dagen. Men det är inte Johannes som person som är det viktiga, utan hans ämbete. Han bereder väg för Jesus. Det gjorde också Jesaja och de andra profeterna i GT. De förkunnade lagen som skulle tillstoppa munnen på varje syndare, och de förkunnade den kommande frälsningen genom Messias, Jesus Kristus. I dag är det Jesaja som står för röjningsuppgiften.

Lag och evangelium är också tolkningsnyckel till dagens predikotext. Avsnittet handlar i stort om hur frälsningen från Sion ska uppenbaras för alla folk. Här tar profeten eunuckerna som exempel. En eunuck är en kastrerad man som i den orientaliska traditionen ofta var präst, tempeltjänare eller haremsvakt. Genom att de var oförmögna till ett sexualliv var de ofarliga som rivaler till furstarna. De hade inga barn, och på den tiden gav barnen välsignelse och ära. Vi vet av exemplen med Sara, Rakel och Hanna hur svårt det kunde vara för en kvinna att inte ha barn. Särskilt för en eunuck var det en skam och i hans fall var det obotligt. Mose hade föreskrivit att ingen eunuck skulle få tillhöra Guds församling.

Därför blir det ett exempel på Guds stora och förunderliga nåd att just eunuckerna nämns bland dem som tar vara på Guds undervisning och därmed blir välsignade. Jesaja nämner också främlingar som slutit sig till Herren. Det är också förhatligt för judarna, för de skulle ju ha ensamrätt till gemenskapen med Gud. I kapitel 55 (v 5) säger Jesaja att Gud 

skall kalla på ett folk som du inte känner, ett hednafolk som inte känner dig skall skynda till dig.

Och i 60:3, Trettondagens profetia, säger han:

Hednafolk skall vandra i ditt ljus och kungar i glansen som går upp över dig.

Vi står alltså inför en ny tidsålder, när de som förr var utanför nu skulle räknas som Guds folk, endast av Guds nåd och inte på grund av deras förtjänst eller värdighet.

För att förstå vår text rätt måste vi alltså skilja mellan lag och evangelium. Det är två till synes motstridiga läror. Lagen handlar om oss, vad vi ska göra för att Gud ska gilla oss och vara vänligt sinnad mot oss. Evangelium handlar om vad Gud gör, och enbart han, för oss och för vår frälsning.

Lagens rättfärdighet

Profeternas budskap i GT liknar ofta det som Johannes Döparen lärde, t.ex. Luk 3:7–9 där han går verkligt radikalt fram:

Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden.

Johannes inbjöd människor till omvändelse, att ändra sitt sinne från att leva orättfärdigt till att leva enligt Guds lag. Han påminde om att det inte går att bara hänvisa till att de är barn av Abraham. Det var just det som judarna vanligen gjorde. Det skröt med sin härkomst. Därför såg de ner på hednafolken och därför föraktade de eunuckerna.

Fariseerna skröt också med att de uppfyllde Mose lag och alla äldstes stadgar till punkt och pricka. Johannes sköt ner deras fromhet med sin lagpredikan. ”Ni huggormsyngel!” 

På samma sätt sa också Jesus (Joh 8:44):

Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra.

Han avslöjade den djupaste orsaken till att ingen människa, inte ens fariseerna, kunde skaffa sig den rättfärdighet som gäller inför Gud. De har i sina hjärtan ett begär som kommer från deras andlige far av födelsen, nämligen djävulen. Vad kan det komma för gott av en sådan? Ingenting. Från ett ont träd kommer bara dålig frukt. Johannes Döparen säger vad som ska hända med ett sådant dåligt träd: det huggs av och kastas i elden. Det kommer att dömas till helvetet.

Här har vi lagen i dess strängaste form. När den drabbar oss så avslöjar den oss i grunden, i vårt innersta. Den inte bara visar att det finns brister i vårt yttre beteende, utan att felet är i vår natur. Vi har ett ormgift i oss, en ond begärelse, alltifrån avlelsen, som David uttrycker det i den kända psalmen 51.

Vad menar nu Jesaja när han säger:

Håll fast vid det som är rätt, handla rättfärdigt, ty min frälsning kommer snart, min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort.

Menar han att vi kan bereda oss för Frälsarens ankomst genom att handla rätt och rättfärdigt? Ska vi göra oss redo att möta Herren genom att först bli rättfärdiga, för att sedan kunna stå inför hans rättfärdighet när den uppenbaras?

När Jesaja tar exemplet med en eunuck ger han ett klart belägg för att människans egna ansträngningar inte håller måttet. En eunuck låg hopplöst till. Han var utom räckhåll för Guds församling. Det fanns ingen chans att han skulle kunna bättra sig så att han skulle återvinna en plats där. Han är ett exempel på en som är räddningslöst förlorad i sig själv.

Det uttrycker Jesaja också med att påpeka att en eunuck måste förbli barnlös, han kan inte själv skaffa sig någon avkomma: ”Jag är ett förtorkat träd.”

Evangelium

Vad profeten uttrycker är att Gud har något annat i beredskap, något utanför oss, något som sker på Guds försorg och enligt hans plan:

Min frälsning kommer snart, min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort.

Det är det samma som när Johannes Döparen vittnade om den som skulle komma efter honom, han som var Guds Lamm, som skulle ta bort världens synd. Den stränga lagpredikan som han framförde skulle tjäna till att inse att vi måste vända våra blickar bort från oss själva, och se på vad Gud gör för oss. I motsats till vad man tänkte om eunuckerna, att de var hopplöst förlorade, tänkte Gud på dem i kärlek och barmhärtighet.

Och då händer något märkligt: eunucken blir välsignad, han ska få något som är bättre än söner och döttrar:

De eunucker som tar vara på mina sabbater, som väljer det jag finner glädje i och håller fast vid mitt förbund, åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar ge ett minnesmärke och ett namn, en välsignelse som är bättre än söner och döttrar. Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall utplånas.

Det som Gud utlovar är ett evigt namn, som aldrig någonsin ska utplånas: Jesu namn och tecken inskrivet på hans panna och i hans hjärta. Med Jesu namn följer all den himmelska välsignelse som han kom med och skänkte oss i tron på honom. Det ska ges åt den eunuck som tar vara på hans sabbater och håller fast vid hans förbund. Det ska ges åt den ovärdige, den förtappade, den som inte har något hopp.

Men vad betyder det då att det ges åt eunucken om han tar vara på Guds sabbater och håller fast vid hans förbund? Han ansågs ju inte värdig att vara med i Guds församling, och fick inte komma in i templet.

Här ska vi påminna oss hur Martin Luther förklarar det tredje budet, sabbatsbudet:

Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte föraktar predikan och Guds Ord, utan gärna hör det och lär oss det.

I GT hade sabbaten en speciell uppgift: att påminna om det heliga, att högakta och värdesätta Guds namn. Därför gav Gud en rad bestämmelser om ett yttre bruk av den sjunde dagen, den dagen när han själv vilade från sitt skapelseverk, så att folket skulle minnas att hålla honom helig. 

I det nya förbundet har allt fullbordats i Jesus. Nu är det inte skillnad på dagar, som Paulus skriver i Kolosserbrevet. Nu har vi nått vilan från vårt arbete, för Jesus har gjort allt färdigt. Han har gjort det för judarna, han har gjort det för eunuckerna, han har gjort det för hedningarna. Han kommer med sin frälsning, han uppenbarar sin rättfärdighet. Den som tar vara på vilan i Kristi fullbordade verk för oss och alla människor på Golgata, den som finner glädje i och håller fast vid det förbund som han förverkligade genom sin ställföreträdande gottgörelse för allt som vi inte kunde förverkliga med våra gärningar, den har en välsignelse av ett helt annat slag än det som människor räknade som välsignelse: att ha fått söner och döttrar.

Det var det här budskapet som Jesus mötte sina lärjungar med, när de återvände från predikoresan och gladdes över att också andarna lydde dem: Gläds att era namn är skrivna i himlen!

Den här glädjen delas inte ut begränsat. Den gäller alla, också hednafolken, också oss!

De främlingar som har slutit sig till HERREN och som vill tjäna honom och älska HERRENS namn, ja, som vill vara hans tjänare, alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag föra till mitt heliga berg. Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus. Deras brännoffer och slaktoffer skall bli godtagna på mitt altare. Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.

I GT kunde också hedningar nå en viss gemenskap med Guds utvalda folk. De som blev tjänare i ett israeliskt hus kunde tas upp genom omskärelse och bli som judar. När Gud instiftade den första påskmåltiden i Egypten gav han bland annat den här förordningen (2 Mos 12:48):

Om en främling som bor hos dig vill fira HERRENS påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet.

Det var alltså inte bara Abrahams köttsliga barn som fick denna möjlighet. Men omskärelsen var ett ofrånkomligt villkor. De som inte blev omskurna kunde inte vara med. I NT är dopet motsvarigheten till omskärelsen, och därför är dopet porten till trons liv med Kristus. 

När Jesaja profeterar om hur främlingar ska få komma till Guds heliga berg och få glädje i hans bönehus, då förebådar han den tid när det inte längre är någon skillnad mellan jude och grek, utan att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Under GT:s tid godtogs inte brännoffer och slaktoffer från andra än judarna. Jesus har burit fram sig själv som ett evigt gällande offer, ett brännoffer och ett slaktoffer som har giltighet också för hedningarna.

Bered er!

Det här budskapet kungör nu Jesaja i förväg. Samtidigt predikar han lagen för att bereda vägen för Jesus, för att jämna ut stigarna och bana en väg genom öken och berg.

Det här kan vi se som en uppmaning att ta vara på och högakta Guds lag i våra liv, så att vi inte blir till anstöt utan snarare blir ljus och salt genom att leva annorlunda, rätt och anständigt, mitt i en ogudaktig värld. Profeterna gick hårt emot mutor och utsugning av de fattiga och mot dem som vanhelgade sabbaten. På samma sätt förmanas vi i NT att inte anpassa oss efter världen, utan bära fram våra kroppar som ett heligt offer inför Gud, vår andliga tempeltjänst. Det gör vi inte för att vi ska få äran, utan för att vår nästa behöver det, och därmed ge äran åt Gud.

Just i denna onda tid, när särskilt penningbegäret och osedligheten hotar oss som kristna, behöver vi kraft av Guds ord för att vara ljus och salt i världen. Vi behöver förmana varandra och stöda varandra så att vi inte går vilse och förförs av tidsandan. Till det behöver vi Jesaja och Johannes Döparen, men framför allt behöver vi honom som profeterna visade på. Det är bara han som kan ge oss den välsignelse, som betyder mera än söner och döttrar, mera än gods och gårdar, prylar och rikedomar. Må han ge oss en adventstid med glädje och frid i Herrens namn. Amen.

Bön: Lovad vare du Gud, och välsignad i evighet, som med ditt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Låt din Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre.

Predikan i Biblion 15.12.2013.