Andra trosartikeln 1/5

 Av Hans Ahlskog


...och på Jesus Kristus, Guds enfödde Son, vår Herre.

Vad är det som bekänns i denna sats? Jo, här bekänns att Jesus är Messias, Frälsaren och att denne Messias är Guds Son, d.v.s. här bekänns tron på Kristi gudom.

När vi bekänner att vi tror på Jesus så skall vi tänka på vad detta namn betyder och varför Marias son fick detta namn. Namnet Jesus betyder ”Herren frälsar” eller ”Herrens frälsning”. När ängeln uppenbarade sig för Josef innan Jesus föddes i Betlehem förklarar denne Herrens budbärare varför barnet skulle få detta namn: ”Du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder” (Matt 1:21). Med tanke på den andra trosartikeln är detta en av de mest centrala verserna i hela Bibeln.

Bibeln talar om frälsning i flera bemärkelser. Ibland hör vi kanske någon säga att jag blev frälst den och den dagen, och då avses dagen när den personen blev omvänd. Bibeln använder frälsning i den bemärkelsen t.ex. i Apg 2:47 där det heter att Herren var dag ökade skaran med dem som blev frälsta. Ibland talas det om frälsning i betydelsen 'den slutliga frälsningen' som äger rum när Guds barn får ta de himmelska boningarna i besittning och inte längre omgivs av några fiender. Jesus säger att hans lärjungar här i tiden skall bli hatade av alla för hans namns skull, men den som håller ut intill slutet skall bli frälst (Matt 10:22). Se också Rom 13:11 och 1 Petr 1:9.

Men när ängeln säger att Jesus skall frälsa sitt folk från deras synder så ser vi frälsningen från ytterligare ett perspektiv. Ja, då ser vi själva grunden för frälsningen läggas. När Jesus lider, dör och uppstår, då händer det som Frans Mikael Franzén sjunger om: ... och världen är frälsad och segern är hans. Och när detta blir en människas personliga egendom genom att man hör evangelium om denna frälsning och tror det, då blir man frälst. När slutligen den genom tron frälsta människan får träda in i evigheten, då blir hon frälst.

Den andra trosartikeln handlar om frälsningen i den första bemärkelsen, den som Jesus skaffade fram genom sitt heliga liv och sin korsdöd.

Inom teologin brukar man ibland tilldela gudomspersonerna olika uppgifter. Fadern tilldelas skapelsen, Sonen återlösningen och Anden förnyelsen. Med dessa termer kunde man säga att Sonen frälser oss i bemärkelsen att han utplånar våra synder medan Anden frälser oss genom att han gör den av Sonen förvärvade frälsningen till vår egendom genom dopet och tron.

Vad menar vi då med att bekänna att Jesus är Kristus? Kristus är den grekiska översättningen av hebreiskans Mashiach, Messias, vilket betyder den smorde. I GT var det speciellt tre ämbeten som man smordes till: präst, kung och profet. I 2 Mos 30 berättas det om hur Aron och hans söner smörjs till präster. I 1 Kung 19:16 ser vi exempel på smörjelsen till de två andra ämbetena, kung och profet: "Gå tillbaka igen och tag vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram.  Jehu, Nimsis son, skall du smörja till kung över Israel. Elisa, Safats son, från Abel-Mehola skall du smörja till profet i ditt ställe.

När vi bekänner att Jesus är Messias så bekänner vi att han har dessa tre ämbeten.

Jesu prästerliga ämbete beskrivs bra i Hebréerbrevet 7:26-27 där vi kan läsa följande:  En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.

Jesu profetiska ämbete ser vi utlovat i 5 Mos 18:15: "En profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är mig lik, skall HERREN, din Gud låta framträda åt dig." Att Jesus från Nasaret verkligen var den utlovade Profeten ser vi av Faders ord: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!" (Matt 17:5)

Jesu konungsliga ämbete förebådas i 2 Sam 7:12f där Gud säger till kung David: När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den avkomling som skall utgå ur ditt liv, och jag skall befästa hans kungadöme. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för evigt. Inför Pilatus erkänner Jesus att han är en kung, dock inte en kung i något världsligt rike: Du säger det själv att jag är en kung. (Joh 18:37)

Egentligen går dessa tre ämbeten in i varandra. När Jesus inför Pilatus erkänner att han är en kung, beskriver han också hur hans utövande av detta ämbete går till: Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." (Joh 18:37) Här går hans profetiska och konungsliga ämbete in i varandra. I Jesu död förenas Jesu konungsliga ämbete med hans prästerliga ämbete. Som överskrift på hans kors stod det: Denne är är judarnas konung. I GT var det inte kungen som skulle offra för folkets synder, men här är offerprästen och kungen samma person. 

Vad avser vi då när vi bekänner att vi tror att Jesus är Guds enfödde Son? I Bibeln kallas ibland överhetspersoner och andra gånger änglar för Guds söner och de kristna kallas i NT ofta för Guds barn, eller Guds söner, som det står ordagrant. Om Gud har många söner, hur kan då Jesus vara enfödd? Bibeln säger att också de som tror är födda av Gud, (Joh 1:13; 1 Joh 3:9) hur kan då Jesus kallas Guds enfödde Son?

När Johannes introducerar begreppet den Enfödde i det första kapitlet av sitt evangelium så sker det i ett sammanhang som klart visar vad som avses med detta begrepp. Johannes börjar sitt evangelium med att konstatera att Ordet, d.v.s. Sonen, var i begynnelsen hos Gud. Detta går tillbaka på Mika som säger att Messias ursprung är före tiden, från evighetens dagar (Mika 5:2). Det är denne som av Johannes kallas för den Enfödde, d.v.s. den som är född av Fadern före tiden, i evighet. I Ordspråksboken 8:23-25 står det: Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten. När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns, då föddes jag. Detta kan ingen människa, pånyttfödd eller ej, säga om sig själv. Människor är skapade varelser, medan Guds son är född av Fadern i evighet. I denna bemärkelse är Jesus Guds enfödde Son.

Vi skall också stanna inför bekännelsen att vi tror på Jesus Kristus (Messias) Guds Son. Judarna har i alla tider väntat på sin Messias. Men för judarna var och är det inte någon självklarhet att Messias är Guds Son, d.v.s. Gud själv. En berättelse från vår tid illustrerar detta:

Den finske Israel-missionären Risto Santala berättar att det en kväll, när han bodde i Jerusalem, knackade på dörren och när han gick för att öppna klev tre unga män in. De sade att de ville tala om Bibeln, men bara om det gamla testamentet. Risto läste tillsammans med dem Messiasprofetior långt in på natten. Till slut kom de till profetiorna om Davids telning i Jer 23:5f och 33:15f där Messias kallas Herren vår rättfärdighet. När de unga judarna såg ordet JHVH i Ristos hebreiska Bibel, det heliga gudsnamnet som de inte ens vågade uttala, så hoppade de upp och ropade: - Vi har det inte på samma sätt! Ni missionärer har förfalskat Bibeln! Risto sade till dem att hans Bibel är en exakt kopia av deras egen. - Nej, det kan inte vara så, för då är ju Messias Gud, sade ungdomarna, varpå Risto bad dem gå hem och se efter i sina egna biblar. Det gick de också. Nästa dag knackade det igen på dörren och in kom judepojkarna och det första de sade var: - Vi hade det på samma sätt. Messias är Gud!
De messianska profetiorna hos Jeremia är inte de enda ställena i GT som visar att Messias är Gud. Vi kan också tänka på julprofetian i Jes 9 där det sägs att det barn som skulle bli fött är den mäktige Guden själv (v. 6) eller profetian om Herrens lidande tjänare i Jes 52:13ff där det framgår att den lidande tjänaren är den trefalt höge Guden själv: Min tjänare skall bli hög och upphöjd, ja mycket hög.

Vad menas slutligen med bekännelsen att Jesus är vår Herre?

Det grekiska ordet kyrios (herre) motsvarar hebreiskans adonai som judarna i tal använde istället för det heliga gudsnamnet JHVH. Med bekännelsen att Jesus är vår Herre bekänner vi alltså att Jesus är JHVH och att han också är vår Gud. Låt oss se hur Luther utlägger detta ord i sin Stora katekes.

Vad betyder nu detta att "varda en Herre"? Det betyder, att han har återlöst mig från synd, djävul, död och all olycka. Ty förut har jag icke haft någon herre eller konung, utan har varit fången under djävulens våld, fördömd till döden och snärjd i synd och blindhet ... Det må alltså gälla såsom huvudsumman av denna artikel, att det lilla ordet "Herre" rätt och slätt innebär detsamma som återlösare, d.v.s. den som fört oss från djävulen till Gud, från döden till livet, från synden till rättfärdigheten och som behåller oss vid detta. 
Men de stycken som sedan följa efter varandra i denna artikel, hava ingen annan uppgift än att förklara denna återlösning och närmare ange, huru och varigenom den har skett, d.v.s. vad den har kostat honom och vad han har offrat och satt på spel för att vinna oss och bringa oss under sitt herradöme: nämligen att han har blivit människa, avlad och född av den Helige Ande och Jungfrun utan all synd, för att så bliva herre över synden, att han vidare lidit, dött och blivit begraven, för att han för mig skulle göra till fyllest och betala vad jag förskyllt, icke med silver eller guld, utan med sitt eget dyra blod. Och detta allt fördenskull, att han skulle bliva min Herre, då han ju för sin egen skull ej gjort eller behövt göra något av detta. Sedan har han uppstått igen, uppslukat och förtärt döden och slutligen uppfarit till himmelen och tagit väldet på Faderns högra sida, så att djävulen och alla väldigheter måste vara honom underdåniga och ligga för hans fötter, till dess han slutligen på den yttersta dagen avskiljer och befriar oss från den onda världen, från djävul, död, synd m.m.