Såningsmannen

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Predikotext Luk 8:4–15:

Då mycket folk samlades och man begav sig ut till honom från den ena staden efter den andra, talade han till dem i en liknelse: ”En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. Och när han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. En del föll på stenig mark, och när det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade någon fuktighet. En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. Men en del föll i god jord och växte upp och gav hundrafaldig skörd.” När han hade sagt detta, ropade han: ”Hör, du som har öron att höra med!”

Hans lärjungar frågade honom sedan vad denna liknelse betydde. Han svarade: ”Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå. Detta är liknelsens mening: Säden är Guds ord. De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta. De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt. Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.”

Den liknelse som vi har framför oss i dag är en av de mest kända. Dessutom hör den till de få återgivna liknelser som Jesus förklarar för sina lärjungar. Det är alltså en mycket viktig undervisning vi har att begrunda i dag. Det handlar om Guds Ord.

I Matt 13 står det att Jesus satte sig i en båt vid stranden av Gennesarets sjö eftersom folkmassan som trängde sig på honom var stor. Därifrån kunde han sedan tala så att det hördes längre omkring.

Jesus berättar om fyra olika slags åkermark som säden faller på när såningsmannen sår sin säd på våren. Det är en miljö som var välbekant för lyssnarna. Men det är ingen obekant frågeställning för oss i dag heller, fast sådden sker annorlunda i dag. Vi kan ju alla tänka oss hur det är i en köksträdgård, där vi sår t.ex. morötter och ärter. Det är viktigt att vi rensar bort ogräset så att det inte får förkväva det som vi vill ha, och det är viktigt att mullen är välgödslad och bra.

Men ännu viktigare är det att vi tänker efter hur vi tar emot Guds ord, som vi hör och läser. Hur kan Ordet bära frukt i mitt liv? Hur kan jag uppfylla Herrens förväntningar, då han sår ut Ordet, så att det når mina öron och bär frukt? Jesus ropade: ”Hör, du som har öron att höra med!”

Evangeliets hemlighet

Först ska vi ägna några minuter åt det märkliga som Jesus börjar med när han förklarar liknelsen:

Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå.

Vad är meningen med att Jesus undervisar i liknelser?

Liknelsernas poäng är inte alltid så lätt att förstå. Inte ens lärjungarna förstod vad Jesus egentligen menade när han talade om de fyra slagen av åker. Jesus kallar evangeliet Guds rikes hemligheter. Det här beror på att ingen kan förstå det utan den Helige Ande.

I Matt 13 står också en hänvisning till Jes 6:9f. Där citerar han hur profeten beskriver folkets förstockelse:

Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem.

Detta folk var förstockat. De tog inte emot sin Herre och Messias. Likväl samlades de omkring honom i stora skaror. Men Jesus visste varför. De sökte bröd och skådespel, de kom till honom för att han gjorde tecken och botade deras sjuka. Och Jesus förbarmade sig över alla. Han visade inte bort dem. Och trots att de inte förstod vad han sa fortsatte han att undervisa dem.

Liknelserna har en särskild egenskap: de var lätta att komma ihåg. Anden kunde sedan påminna om dem när stunden hade kommit. Stunden var ännu inte inne för att den stora massan skulle förstå hela sanningen. De skulle ha missbrukat den och gjort Jesus till kung. Det var först när pingsten kom som den skulle uppenbaras. Ändå gavs tron bara åt dem som det var givet. Det här handlar om utkorelsens hemlighet, och den ska vi inte desto mera gå in på i dag, utan vi ska fråga oss hur vi ska ta emot budskapet så att det bär frukt.

Jesus utgår från att alla de fyra slagen av åker nås av Guds ord. Han talar inte alls om dem som aldrig fått höra det. Ibland brukar man mena, att de som lever utan kunskap om den kristna tron inte ska störas med evangeliets predikan. De mår bättre utan, eftersom man menar att det bara är de som hör Ordet och förkastar det som blir fördömda. Om de inte har fått höra något så kan de inte dömas, menar man. Och dessutom tycker många att de som har sina gamla hedniska religioner har en bättre kultur och mera livskvalitet än vi kristna.

Det här motsägs kraftigt av Paulus ord i Rom 2:12:

Alla som har syndat utan lagen kommer att bli förtappade utan lagen.

Och vi vet ju, att det inte finns någon enda människa som inte har syndat. Alla har syndat, inskärper Paulus i Rom 3. Det är därför som Jesus har gett oss befallningen att gå ut i hela världen och predika evangeliet för allt skapat. Alla måste få höra. Det har vi som en klar befallning.

En del föll vid vägen

Och när han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det.

De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta.

Om vi åter tänker på trädgårdslandet förstår vi tanken. Det som faller på en stengång kan inte gro och börja växa. Fåglarna äter upp fröna.

Det allvarsammaste finns i orden: ”Sedan kommer djävulen och tar bort det”. 

Vi kan inte få ihop det här med att en del människor hör och blir saliga, medan andra går bort till evig förtappelse, om vi inte räknar med djävulen. Han är ständigt verksam. Han är farlig. Det är han som skapar otron. Han kommer med alla möjliga lögner, där den värsta är att Guds Ord inte är något att ta på allvar, utan att där finns fel och motsägelser av alla slag. Vi ska inte underskatta honom, och därför ska vi noga ta vara på det vi hör så att vi kan komma till Jesus och bli frälsta. Om vi inte tror Guds Ord gör vi Gud till en lögnare.

En del föll på stenig mark

En del föll på stenig mark, och när det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade någon fuktighet.

De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.

Nu handlar det om den grunda, ytliga mullen, som ligger ovanpå stenar eller berggrunden. På en sådan jord måste man vattna väldigt ofta. Det är i stort sett omöjligt att behålla fukten när det blir torka.

Så här är det när man alltför sällan hör Guds ord. Man är kanske på läger, eller på en fest tillsammans med många andra, och man sjunger i en stor kör och man känner glädjen i den gemensamma tron. Man blir varm av att vara nära elden i brasan. Men så kommer man hem. Det finns inga gudstjänster att gå till, och man går kanske till gudstjänster där predikan inte ger någon föda.

Så kallnar värmen i brasan, eftersom det inte finns någon ny och torr ved att lägga på elden. Motståndskraften mot frestelsen avtar. Försvarsvapnet blir trubbigt och fiendens vapen kan tränga in och döda tron.

Vad är felet? Det fanns bara ett ytligt lager jord som inte klarade av torkan. Är vi sådana som lever upp av tillfälliga känslor, då ska vi veta att vi ofta behöver höra Guds ord. Inte en dag ska gå utan att vi läser det och hör det. Det är inte så att vi kan vara utan Ordet. Det är också väldigt farligt att vara utan nattvarden för länge. Därför är det livsviktigt särskilt i denna onda tid att vi ser till att det finns församlingar som tar vara på Ordet och predikar det rent och klart. Och vi behöver ta ansvar för varandra, så att ingen blir borta på vägen.

En del föll bland tistlar

En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det.

Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt.

Vi som har en köksträdgård vet väldigt bra vad ogräs är. Kanske inte alla har erfarenhet av just tistlar. I min barndoms åkrar fanns det tistlar. När vi skulle binda kornet till kärvar gjorde det ont i händerna av tistlarnas taggar.

Ogräset har den egenskapen att det oftast är starkare än det man vill odla. Man måste rensa. Annars kvävs de späda morotsplantorna bland ogräset. Om ogräset får växa till sig är det livsfarligt.

Jesus jämför ogräset med världsliga bekymmer, rikedom och njutningslystnad. Det är fiender som alltid varit farliga för Guds barn. Redan Paulus skrev med bedrövelse om Demas, som hade lämnat honom av kärlek till den här världen (2 Tim 4:10), fast han tidigare hade varit hans trogna följeslagare. 

Vi ska se upp med att låta de jordiska bekymren ta över. Därför behöver vi en regelbunden kontakt med Jesus, egentligen ständig kontakt, genom att leva i bönens ande och ha honom med oss. Då vet vi nog när vi gör sådant som är farligt.

”Hur ska en ung man bevara sitt liv rent?” frågar redan psalmisten (Ps 119:9). Han har svaret till hands: ”När han håller sig till ditt ord.” På den tiden fanns inte Internet och teve med allt horeri som nu med våld hotar att tränga in i våra sinnen. Men människan har i alla tider varit sig lik. Farorna från världen har alltid varit en farlig fiende till Jesus. Ännu mycket mer gäller det i dag, när djävulen har släppts lös, som det står i slutet av Bibeln att det ska ske kort innan Jesus kommer tillbaka. Nu lever vi verkligen i en svår tid, när världens frestelser är farligare än någonsin.

Därför ska vi se upp, och ta väl hand om våra barn och ungdomar. Det räcker inte med att övervaka och skydda de unga från alla faror. De behöver lära sig leva så nära Jesus att de själva ser farorna och tar sig till vara. Vi behöver Guds goda Ord som skydd och vapen när frestelserna slår till.

En del föll i god jord

Men en del föll i god jord och växte upp och gav hundrafaldig skörd.

Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.

Vilka är de som räknas till den goda jorden?

Vi har många andra ställen där den skaran beskrivs. Jesus talar i bergspredikan om de fattiga i anden, de som hungrar och törstar efter rättfärdighet. Han talar om de sjuka som behöver läkare, om syndarna som han har kommit för att frälsa.

Det handlar om dem som inte har blivit stolta och glada när de har betraktat sig själva. Sådana som inte hittar något hopp för evigheten i det som de själva åstadkommer. Det handlar om dem som behöver Jesus som sin Frälsare, och som vädjar till honom att han ska täcka dem med sin rättfärdighet så att de kan träda fram inför Guds tron med frimodighet, därför att den enda grunden för deras salighet är den rättfärdighet som Jesus vann åt dem med sitt fullkomliga liv och sin oskyldiga lidande och sin död på korset. 

Kort sagt: den sista fjärdedelen är de som tar emot Jesus och hans Ord om frälsning och salighet utan att de har förtjänat det, av nåd.

Det här gör de för att de hör Guds ord och behåller det i sina hjärtan. Där bär det frukt, för där Guds ord är, där är också den Helige Ande. Och det är bara han som kan skapa en bestående frukt.

Jesus har också sagt (Joh 15:16):

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består.

Det uppriktiga och goda hjärtat, som är den goda jorden där det kan bli frukt för evigheten, det är inte det stenhjärta som vi har av naturen, som hyser full tilltro till det man själv kan uträtta, utan det är ett hjärta som har fötts på nytt genom vatten och Ande, och som förnyas av daglig bibelläsning och kontakten med livskällan själv i bönen. Den som har ett sådant hjärta vet att han inte förmår något i egen kraft, utan att kraften fullkomnas i svaghet, genom hans kraft som vill bo hos den svage. 

Den som har fått ett sådant hjärta vill komma samman med sin församling i bön, lovsång och nattvard. Där vill han få hjälp och stöd att urskilja vad som är sant och rätt och ta avstånd från all villfarelse som djävulen försöker så ut som ogräs ibland oss.  Han vill också i sitt vardagsliv föra ut Ordet till sina medmänniskor. Han är inte så angelägen att fundera på vilken sorts åkerjord han sår i, utan så ut säden, fastän bara en fjärdedel skulle falla i god jord. Det är Guds sak att ge växten. Vår sak är att vara med i såningsarbetet och med uthållighet sköta den del av Guds trädgårdsland som vi har blivit anförtrodda.

För att vara med i det arbetet ska vi lyssna till Jesus: ”Hör, du som har öron att höra med!” Amen.

Lovad vare du Gud, och välsignad i evighet, som med ditt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Låt din Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Predikan 3.2.2013 i Biblion, söndagen Sexagesima.