Förmaningar från ett rent samvete

Av Øyvind Edvardsen

Predikotext: 1 Tim 1:1-11, 18-20

1 Från Paulus, Kristi Jesu apostel på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp, 2 till Timoteus, hans äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre.

3 Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror 4 och befatta sig med myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. 5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro. 6 Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. 7 De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om. 8 Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt 9 och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, 10 för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran – 11 detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.

18 Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, 19 i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. 20 Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.

Om ni brukar skriva brev ibland så har ni kanske lärt er vissa öppningsfraser för brevets början. Beroende på hur väl mottagaren känner er, och hur länge sen det är ni har haft kontakt, och vad syftet med brevet är, så kan de första raderna skilja sig från gång till gång. Kanske har ni ändå en standardfras ni brukar börja med. 

Själv skriver jag inte så mycket brev, men en hel del e-post. När jag skickar e-post så kommer mitt namn automatiskt som avsändare hos den som mottar mitt mejl. Dvs att den jag skickar till vet mitt namn innan den ens har börjat läsa vad jag skrivit. Jag brukar därför inte börja mina mejl med mycket mer ett Hej, hallå, käre vän, käre broder eller liknande. Endast om jag inte känner personen ifråga eller han eller hon inte känner mig brukar jag börja med att förklara vem jag är och vad mitt syfte med mejlet är.

När vi läser Paulus' brev i Nya Testamentet anar vi att han har en standardmall för hur han börjar sina brev. I hans tretton brev som är bevarade för oss i Bibeln så inleder han varje brev med att skriva "från Paulus". Det är till stor fördel för oss att han skriver så, för då är vi säkra på att det är Paulus som är författaren av breven. Vi vet att de är Guds Ord eftersom de är bevarade i Bibeln, samtidigt kan vi då vara säkra på att det är just Paulus Gud har använt för att skriva breven. I samband med att säga sitt namn så fortsätter alltid Paulus genast med att skriva att han är utsänd av Gud. Han skriver alltså inte breven i privat syfte, det är inte brev fyllda av vardagstankar och löst prat om väder och vind. Paulus skriver alltid i egenskap av att vara utvald och avskild av Gud själv för att vara hans egen budbärare.

I 1 Timoteusbrevet skriver Paulus som Kristi Jesu apostel, utvald av Jesus själv. Han skriver på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp. Paulus ställer sig jämsides med Timoteus. Kristus är också Paulus' Frälsare. Paulus behöver Frälsaren Jesus Kristus lika mycket som hans lärjunge Timoteus behöver honom. Paulus ställer sig jämsides med Timoteus när det gäller syndaskuld och behov av frälsning. Han knyter band med sitt äkta barn i tron och stärker den gemenskap de har genom den gemensamma tron på Jesus Kristus, deras hopp. 

Paulus hälsar Timoteus med det som måste vara den mest innehållsrika och kraftfulla hälsning från en människa till en annan. Han hälsar honom med nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre. Han hälsar honom med Guds oförtjänade kärlek, med Guds godhet och den andliga frid som endast Gud kan ge. Paulus hälsning innehåller inte endast ord utan också kraft i orden. Hans hälsning från Gud ger också den kraft som den förkunnar. Kraften ligger i Guds Ord.

Paulus ger Timoteus ett uppdrag. Det är att förmana mot villolära, och att lära ut den sunda läran. Villoläran beskrivs som den falska läran, som myter och som ändlösa släktregister. Dessa beskrivningar upprepar Paulus flera gånger i pastoralbreven. Det visar oss att det fanns ständiga problem med att människor vek av från den sunda läran där evangeliet om frälsningen i Jesus Kristus stod i fokus. 

Ett gemensamt resultat för dessa avvikelser var att de ledde till strider och inte tjänade den gudomliga undervisningen i tron. Vi känner igen sådana resultat från vår egen tid. Själva vet vi hur lätt det är att låta sig fångas av alla röster som ropar på oss och predikar något annat än den sunda läran. Kyrkans 2000-åriga historia har präglats av strider och kontroverser. Människor, utbildade teologer som lekfolk, har avvikit från den sunda läran. Striderna har ofta lett till förklarande bekännelser som våra tre trosbekännelser, och den ledde senare till Konkordieboken som den lutherska kyrkans bekännelseskrift. Samtidigt är kyrkans historia en historia full av avvikelser från den sunda läran både i den katolska kyrkan och i de senare statliga lutherska kyrkorna i Europa.

All strid inom alla kyrkor och inom alla samfund har sin rot i människans synd. Roten är Satan själv. Det var hos honom det började och det är under hans påverkan som det fortsätter ännu idag. Synden drabbar oss alla. Den synd som föder strider och kontroverser i kyrkor kommer från oss själva. Det är vårt fel och vår skuld när synden i oss föder strider. Det finns ingen ursäkt. Vi kan inte ens ursäkta oss med att vi är syndare. 

Kunskap och insikt om vår egen synd räddar oss inte från Guds dom så länge vi fortsätter i dessa synder. Listan med synder som Paulus radar upp är synder som vi alla begår eller har begått, om inte i gärningar, så åtminstone i våra tankar eller ord. Listan med synder passar till de tio buden som Gud gav åt Mose. Guds lag dömer alla dessa synder. 

När vi läser Luthers förklaring till buden så förstår vi att vi inte kan smita undan Guds dom. Där står det att den som hatar sin bror är en mördare och att den som inte fruktar Gud över allting är en gudlös. Guds dom drabbar oss alla.

Lagens uppgift är att avslöja alla dessa synder. Den har till syfte att avslöja varje synd och göra syndaren uppmärksam om sin synd, sitt fördärv och sitt behov av en Frälsare. Lagens uppgift är att leda oss till evangeliet. Lagen skall göra synden känd för oss och sedan bereda vägen för Frälsaren. Lagen är nödvändig, men endast i det syfte att efterföljas av Evangeliet. 

Den sunda läran handlar till stor del om att dela rätt mellan lag och evangelium. För den oomvände, den som ännu inte har fått höra evangeliets budskap och tagit det till hjärtat, för honom är lagen till. Honom tvingar och hotar lagen att göra det som är rätt. Det samma gäller dem som har fått ta del av evangeliet och sen lämnat det. Dessa fanns också på Paulus tid. Om dem skriver Paulus att han hade överlämnat dem åt Satan för att tuktas. De tuktas för att om möjligt deras själar skall räddas på den sista dagen.

Också den troende behöver lagen enligt sin gamla natur. Eftersom vi inte är i himlen ännu så är vi samtidigt både syndare och rättfärdiga. Att vi vet det ursäktar inte synd, samtidigt är det en tröst för den omvände som brottas med synden. Vi får dagligen vända oss till Gud och be om nåd och förlåtelse. Den dagliga omvändelsen kallar Luther det för.

Lagen används inte rätt när den används för att döma den rättfärdige. Den rättfärdige behöver inte Guds lag enligt sin nya natur, men han välkomnar den ändå eftersom han erkänner att Guds lag är god. Den rättfärdige blir inte rättfärdig genom lagen, men genom Jesu Kristi uppfyllelse av lagen. Lagen är för den rättfärdige endast ett rättesnöre för sitt liv som troende. Och när den troende gör som Guds lag säger så är det Den helige Ande i den troendes hjärta som skall tackas och äras. Den troendes frukter är det han som själv skapar tron som står bakom, nämligen Den treenige Guden, och honom tillhör äran för alla goda gärningar.

Ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro skapas av evangeliets predikan om vår Frälsare Jesus Kristus. Det skapas av honom och uppehålls av honom genom predikan av Ordet om Frälsningen. På korset på Golgata gjorde Jesus upp för alla våra synder. Han gjorde upp för alla våra brott mot Guds egen lag. Han levde det fullkomliga livet vi inte kan leva och tog på sig det straff som vi inte kunde ta. Han gick i döden för oss alla och tog all vår synd och skuld på sig. Allt tog han på sig, det finns ingen synd som är utesluten. Jesus Kristus har gjort upp för allt. 

När vi får ta del av detta budskapet och får tron i våra hjärtan genom Ordets predikan får vi ett förändrat liv. Vi går från att vara Guds fiender till att vara hans egna dyrt köpta barn. Genom tron på honom skänker Gud oss det rena hjärtat, det goda samvetet och den uppriktiga tron. Och han håller detta vid liv genom sitt samma Ord.

Alla pastorer och lärare i Guds Ord har fått detta uppdrag: att med det rena samvetet förmana all falsk lära i kyrkan och undervisa i den sunda läran om frälsningen i Jesus Kristus allena. 

Luther har sagt mycket klokt och han hade också en åsikt om vers 5 i 1 Tim kapitel 1, nämligen att Djävulen försöker att missleda teologer på två sätt: 1) Genom gärningsrättfärdighet, och 2) genom att leda dem till att lämna huvudsaken och gå till mindre viktigare saker. Falsk lära, ordstrider och köttslighet är några ord som vi kommer att tänka på. För dem som lämnar den sunda läran och kastar bort sitt rena samvete blir detta resultatet. Antingen helt och fullt, eller ännu oftare, delvis och utdraget.

Pastorns mål är att skapa människor med rena hjärtan, ett gott samvete och en uppriktig tro. Detta kan han inte göra på något annat sätt än att bemöta dem med samma nåd, barmhärtighet och frid som Gud har bemött honom med. Med denna inställning skall pastorn bemöta sin hjord och sin församling. Bara med det rena samvetet som är skapat av Gud själv kan jag frambära den sunda läran och leva i den själv. 

Så är det för alla som har kallats till tjänst i Guds kyrka med att predika evangeliet. Falsk lära kan aldrig skapa en troende som älskar Gud och sin nästa. Det kan endast skapas av det rena samvetet som är fast grundat i den sunda läran. Må vår käre Gud bevara oss i denna läran för alltid. Amen.

Låt oss bedja!

Vi tackar dig vår käre Gud och Far för att du har gett oss det rena samvetet genom ditt Ord om Frälsning i Jesus Kristus, vår Herre. Vi ber dig att du bevarar oss trogna ditt Ord och söker den sunda läran som endast du kan ge oss. Ge oss förmåga att rätt dela lag och evangelium så att vi aldrig låter oss luras av Satan till att ge oss av med strider och kontroverser som inte tjänar Guds sak. Vi ber dig att du välsignar vår församling rikligen med ditt evangelium. Vi ber i Jesu namn. Amen.

Predikan i Lepplax bykyrka 11.8.2013, 11:e söndagen efter Trefaldighet.