Nådelön

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus!

Bön: Käre himmelske Far! Lär oss förstå vad det betyder att vi får vara dina barn av nåd för Jesu skull. Lär oss också att leva våra liv så att ditt ord och gemenskapen med dig blir det viktigaste för oss, så att det är du som får äran. I Jesu namn, amen.

Predikotexten är från Matt 19:27–30:

Då tog Petrus till orda: ”Se, vi har lämnat allt och följt dig. Vad skall vi få för det?” Jesus sade till dem: ”Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv. Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första.”

Herre, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen.

1. Bakgrund och textens problem

Med söndagen septuagesima inleds förfastan, övergången från julkretsen till påskkretsen. Fastetiden börjar på askonsdagen, alltså onsdagen efter fastlagssöndagen. Då kommer Jesu kamp mot mörkrets makter inför våra ögon och temat accentueras allt mer fram till höjdpunkten på långfredagen och vändningen till den stora glädjen på påskdagen. Septuagesima, som kallas så för att det i runda tal är sjuttio dagar till påsk, inleder den övergångstid som vi firar under tre söndagar till och med fastlagssöndagen. 

I dag är temat Guds oförskyllda nåd. Guds nåd är den drivande kraften bakom det faktum att Jesus kom till jorden för att uppsöka och frälsa det som var förlorat. Nåd innehåller absolut ingenting som hänvisar till förtjänst. Texten verkar inte vara särskilt inriktad på att berätta om den nåden. Den tar upp ett ämne som kan verka motsägelsefullt: lön. Det är inte alldeles självklart att få lön och nåd att gå ihop. 

Dagens text följer direkt efter berättelsen om den rike mannen. Där finns de kända orden, som Jesus uttalar till den unge mannen som tror sig ha hållit alla Guds bud:

Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.

Efter det får vi veta att den unge mannen gick bedrövad bort, för han var rik. Och då säger Jesus något som får lärjungarna att haja till:

Det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. 

Lärjungarna reagerar helt spontant: ”Vem kan då bli frälst?” Jesus ger då nyckeln, som också ska vara en nyckel till att förstå dagens text:

För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.

Det här begriper sig inte lärjungarna på ännu. Och vi måste erkänna att texten ger vissa svårigheter när vi läser innantill och försöker förstå Skriften. Det finns två principer som kan tyckas komma i konflikt med varandra:

1. Läs som det står.
2. Bibelns huvudprincip: rättfärdiggörelsen av nåd allena genom tron.

Vi ska inte, och kan inte, komma förbi den klara texten. Den måste stå där, om än våra idéer om vad som borde stå ropar och säger emot. Låt oss då gripa oss an med att läsa själva texten och sedan ska vi se på tillämpning i ljuset av Skriftens huvudprincip.

2. Texten

Då tog Petrus till orda: ”Se, vi har lämnat allt och följt dig. Vad skall vi få för det?”

Petrus funderar på skatten i himlen. Månne inte de som har följt Jesus har förtjänat den skatten? ”Vad ska vi få för att vi har lämnat allt och följt dig?” frågar han. Petrus tänker på ett mänskligt sätt. Har man gjort något riktigt bra, så väntar man sig en belöning.

Petrus är också väldigt mänsklig på ett annat sätt. Han har sig själv i fokus. Han funderar på vad han själv ska få som lön, för han tycker ju att han verkligen har gjort det som Jesus förväntade sig av den rike mannen. Han lade inte märke till att Jesus faktiskt hade sagt, att det är omöjligt för människor att komma in i Guds rike med egna krafter eller egna meriter. Nej, han hade stora tankar om sin egen förmåga och väntade sig lön efter förtjänst.

Jesus svarar inte direkt: ”Nej, Petrus, du får inget extra. Allt är av nåd. Ingen blir belönad efter vad han har gjort.” I nästa kapitel, i direkt fortsättning på vår text, återger Matteus liknelsen om arbetarna i vingården, där det är just så han menar. Alla får samma lön oberoende av sin arbetsinsats. Nu säger han:

Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.

När ska det här ske? Vad betyder ”pånyttfödelsen” här? Vi behöver ta en snabb titt på det ordet och vad det står för. Det är ett ovanligt ord, ”palingenesia”, som finns bara här och i Tit 3:5 (ny födelse). Här anknyts det sällsynta ordet direkt till andra ord som inte ger några problem med förståelsen, nämligen att Människosonen sätter sig på sin härlighets tron. Det är glasklart: det sker när Jesus kommer tillbaka för att väcka upp alla döda ur gravarna och ställa dem framför sig till dom. 

”Pånyttfödelsen” är alltså en synonym till uppståndelsen på den yttersta dagen, på samma sätt som den nya födelsen genom den Helige Ande i dopet är det samma som att uppstå till ett nytt liv, i gemenskap med Jesus. Denna kallas ju också i Uppenbarelseboken 20 för ”den första uppståndelsen”. 

Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.

Den som är född på nytt och lever i trons gemenskap med Jesus har uppstått till ett nytt liv. Av vår natur lever vi inte på riktigt, för vi är döda inför Gud i vår natur, i synden. 

På den yttersta dagen sker den andra uppståndelsen, då alla döda ska uppstå. Därför kan Jesus tala om den dagen som pånyttfödelse.

På den dagen ska apostlarna få sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Här har vi en direkt förklaring till varför Jesus valde tolv apostlar. Men vi vet av hans berättelse i Matt 25 att det inte bara är Israels tolv stammar som ska dömas, utan alla folk. Apostlarna skulle få lida mycket under de tolv stammarna då judarnas ledare anklagade dem och misshandlade dem. Men när Jesus kommer som domare ska de vara med som nämndemän och vittnen. Då kommer deras triumf. Och då ska de inte skryta med vad de själva har gjort, utan då tillfaller all ära Människosonen, som har köpt och löst dem från den här världens makter med sitt blod.

Jesus fortsätter:

Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv.

Gäller de här goda löneutsikterna det eviga livet, eller finns det ett löfte om en jordisk lön?

På en del ställen talar Bibeln verkligen om en jordisk lön. Så säger Paulus i 1 Kor 3, att om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. 

Det lönar sig att följa Guds bud. Det fjärde budet är det klaraste exemplet på att lydnad för Guds bud ger välsignelse. Vi läser det i Paulus tolkning i Ef 6:2–3:

Hedra din far och mor. Detta är det första bud som har ett löfte: för att det skall gå dig väl och du skall leva länge på jorden.

När Mose upprepar Guds löften och varningar i 5 Mos 28 utlovar han rika välsignelser till folket om de följer Guds bud, men han varnar med många slags förbannelser om de överger honom. På synd följer straff, så är det också här i tiden. Om vi väljer att gå emot Herrens bud för att det smakar bättre så, kan vi till en tid ha en viss nytta av våra beräkningar, men i långa loppet kommer det att bli till förbannelse. På motsatt sätt är det med den som följer Herrens bud: på kort sikt är det ofta förenat med lidande och verkar vara allt annat än välsignat av honom, men i långa loppet visar det sig vara till välsignelse. Kanske det märks först när vi själva har lämnat jordelivet, att det är välsignat av Herren, för det är inte alltid så att han väljer att låta oss ha yttre framgång. Han tänker alltid på vårt eviga väl.

Jesus säger inte att det alltid är så att vi här i livet får hundrafalt igen om vi för hans namns skull tvingas lämna hus eller familj. Han säger uttryckligen att vi ska ärva evigt liv. Hoppet om den himmelska härligheten blir drivkraften att följa honom, inte ett hopp om att vår jordiska tillvaro ska bli skön och trivsam.

Hur många av oss har lämnat allt, familj, hus och hem, för att följa Herren? 

För snart 100 år sedan var det några familjer från mina hemtrakter som bokstavligt gjorde så. De lyssnade till en sömnpredikant, Maria Åkerblom, som uppmanade sina anhängare att sälja sina hemman och flytta med henne till Jerusalem. De kom inte längre än till södra Finland, och snart visade sig avarterna av den här villfarande sekten. Vi ska inte själva bestämma hur vi ska överge hus och hem, och inte heller låta falska andar förleda oss.

Men det finns situationer när Jesu lärjungar måste göra så. Jesus talar om att lämna allt och följa honom. När han sände ut sina tolv apostlar ”som får mitt ibland vargar” (Matt 10), lovade han dem allt annat än guld och gröna skogar. Han talade om hur familjer ska splittras, hur en man får sina egna till fiender. Och då sa han de här allvarsamma orden (v 37f):

Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.

Det är oerhört allvarliga och rannsakande ord. Hur är det med vår egen efterföljelse? Vill vi ha Jesus i vårt liv bara som en grann fasad, eller som en yttre livförsäkring, men bara på de villkor som vi själva ställer upp? Vi har en benägenhet att sätta stopp när vi tycker att det blir en för jobbig tillämpning av Skriften.

Det är många som har upplevt det som en verklighet i sina liv att gemenskapen med familj, släkt och vänner har krossats för att man har velat följa Jesus och hans ord i sitt liv. Men vi får ändå säga med Hebreerbrevet (12:4):

Ännu har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden.

Ingen av oss har behövt offra våra liv i tortyr eller martyrium, som inte minst de apostlar som följde och lyssnade till Jesus fick göra. Men följderna av lärjungaskapet är det samma: att vara Jesu vän är att vara världens ovän. Och det är just i denna situation som Jesus lovar den nådelön som ger uppmuntran och kraft i prövningarna.

Nådelönen är att ärva evigt liv. Då man ärver någon är arvsgivaren död. Vårt arv grundar sig på att Jesus har dött för oss och hela världen, för att vi inte ska förgås utan ha evigt liv. Var och en som bekänner sig till honom ska få det arv som redan nu är vårt, men som först på den yttersta dagen tillfaller oss så att vi får ta det i besittning och njuta av det. Den lönen är en hundrafaldig återbetalning av obehag vi får av förföljelse och av att mista gemenskap med familj och vänner.

Texten slutar med orden:

Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första.

Här visar det sig hur annorlunda himmelriket är än våra tankar om lön. Det förklarar Jesus sedan när han berättar om att de som kom till vingårdsarbetet i elfte timmen får samma lön som de som jobbade och slet hela dagen.

Vi har säkert alla hört hur Martin Luther tillämpar det här. Han säger att han ska bli överraskad av tre saker när han kommer till himlen. Han blir förvånad då han ser att sådana finns där som han trodde skulle fördömas, han blir förvånad över att många saknas som han väntade få se där, och slutligen är han mest överraskad över att han själv är där. För han visste med sig att han var en syndare, och sådana passar inte i himlen. Men när Guds nåd uppenbaras, då är brottslingen rentvådd, synden är borta, lagen är uppfylld av Jesus i vårt ställe. Och salig är den som för hans skull får träda in i den himmelska härligheten. Det är oförskylld nåd. Vi själva har ingen förtjänst.

3. Tillämpning

När vi ställer frågor om lönen för vårt arbete i Guds rike ska vi först fråga: vad har vi, som vi inte har fått av Gud? Har vi fått gård och gods i arv är det nåd, ingen förtjänst av oss. Har vi fått krafter och bra arbete så att vi har kunnat spara ihop till gård och gods är det också nåd, för det är Gud som har gett oss gåvor och förser oss varje dag med sitt goda. Var det jag, som utrustade mig med mina krafter och med min förmåga att tänka, lyssna till Guds ord, och att betjäna min nästa med mina händer?

Visst måste vi erkänna att det är Guds nåd som ligger bakom allt detta. Han har berett gärningar som du och jag får gå i. Därför ska vi också ställa oss till förfogande när han kallar oss till tjänst, och inte börja komma med köpslående. Han har gett oss biljetten till himlen, men det är inget som vi har ensamrätt till. Samma biljett ska vi bjuda ut till våra medmänniskor, som kanske är på väg till en fruktansvärd evighet borta från Gud. För de har samma rätt till Guds nåd som vi, och Gud vill använda oss för att få dem med på vägen.

Och så ska vi se, att Gud inte låter den vara utan lön som förtröstar på honom och uträttar hans ärenden. Han ger nya vänner, när andra sviker. Vi får en andlig familj om vi mister vår jordiska. När våra egna planer går om intet leder han oss in i bättre uppgifter, som vi inte ens hade kunnat drömma om. Och han ger oss jordiska tillgångar för att vi frikostigt ska kunna dela med oss åt dem som inte har så mycket. Vi kommer att få hundrafalt igen.

Men nu kanske vi börjar undra: hur skulle jag, en syndare och svikare, kunna räkna med något sådant? Jesus väntar ju sig en helhjärtad efterföljelse. Vad händer om jag inte klarar av det?

Vi ska återvända till grunden: det är att Jesus har levt ett fullkomligt liv i ditt och mitt ställe. Han svek inte. Han gjorde allt rätt. Han skulle inte ha behövt lida, för han hade inte gjort något orätt. Men han tog på sig din och min synd, för att i stället ge oss sin fullkomlighet. Det är den fullkomligheten som håller när han kommer till domen. Visar du på något annat, på något som du tror ska hålla måttet, då går det illa. Men har du Jesus att hänvisa till, då har du allt. 

Det är det här som vår text vill leda oss till: bort från våra egna funderingar på vad vi kan förtjäna för lön i Guds rike, och fram till att se och smaka Guds godhet och kärlek, när han i Jesus Kristus gett oss sin rättfärdighet och tillträde till himlen av nåd.

Han har gett oss bekräftelse på att vi äger denna rättfärdighet genom att han uppstod på påskdagens morgon, och genom att han har klätt oss i den när vi döptes. Där har vi grunden till att vi ska få möta honom i fröjd, på grund av hans oförskyllda nåd.

Han fullgjorde vad vi borde

och blev vår rättfärdighet.

Han avvände vårt elände 

för all tid och evighet.

I hans seger nu vi äger

ljus och frid och salighet.

Amen.

Predikan i Biblion 16.2.2014.