Kärlekens lag

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus!

Bön: Gud, låt ditt ord oss lysa så att vi i mörker ej må gå, men genom denna jämmerdal får vandra till din himmels sal. Amen.

Predikotexten är Matt 5:20–26, där Jesus säger:

20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. 23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24 så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva. 25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. 26 Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.

Temat i dag är Kärlekens lag. Senaste söndag, då vi inte hade någon egen gudstjänst, firades Apostladagen. Den söndagen i kyrkoåret tänker vi på hur evangeliet har gått ut i världen, och också på betydelsen av att hålla fast vid det rena evangeliet.

Under flera av söndagarna i trefaldighetstiden går vår blick mot hur vi själva beter oss, hur vi förvaltar evangeliet i våra liv. När vi ser mot oss själva talar vi om lag i ordets egentliga betydelse. Men ordet lag kan också står för något mycket mera, nämligen för hela Guds undervisning. Sedan finns en tredje betydelse: regel eller ordning.

Hur ska vi se på dagens tema: ”Kärlekens lag”?

Vi ser omedelbart, att vår text handlar om oss och våra insatser. Vår rättfärdighet måste gå långt utöver de skriftlärdas och fariseernas för att vi ska komma in i himmelriket. Jesus dömer skarpt våra tankar och våra ord. Inget nedsättande får sägas om våra medmänniskor. Vi förmanas att göra upp med varandra innan vi går till det heliga. Och slutet av texten talar om ett hårt straff, som det inte finns någon nåd för.

Texten skulle nog leda oss till förtvivlan om vi verkligen tar den på allvar och inte hittar några andra ord av Jesus. De som har lagt in de kyrkliga texterna i handboken var medvetna om att både lag och evangelium behövs. Förra söndagen mötte vi Jesus när han kallade lärjungar, och gav dem frimodighet och kraft efter att han hade tagit ifrån dem all deras egen förmåga. Nästa söndag möter vi Kristus på förklaringsberget. Då är hans härlighet i fokus, verkligen ett skönt evangelium. Dagens text presenteras Guds lag i all dess skärpa.

Lagens tre bruk

Våra fäder brukade dela in lagens syfte och användning i tre delar, som man lätt kan minnas med de tre orden tygel, spegel och regel.

Lagen som tygel beskriver den funktion som vi vanligen tänker på i det vardagliga livet. Tygeln fungerar som när man håller in hästen och styr vart den ska gå. Lagen säger att vi inte får misshandla eller slå ihjäl andra människor, precis som Guds femte bud gör. Om vi ändå gör det, straffas vi av domstolsväsendet. När vi ser trafikmärken med hastighetsbegränsning försöker vi undvika att köra fortare, för annars risker vi böter. Det här bruket gäller alla människor.

Det som Jesus föreskriver i vår text går långt utanför det som samhället stadgar. Samhället utdömer inget straff för vrede. Det finns straff för att man förolämpar en medmänniska. Det kallas ärekränkning. Men knappast tänker vi nu på ärekränkning om vi i vår bekantskapskrets säger: ”Du dumhuvud”. Och ingen världslig domstol har det brinnande Gehenna på sin straffskala.

Lagen som spegel drabbar oss på ett annat sätt. När vi hör de ord som Jesus säger i texten blir vi ställda mot väggen. Vi måste visa upp en rättfärdighet som övergår de skriftlärdas och fariseernas. Hurudan var deras rättfärdighet? Jo, de strävade till att uppfylla alla bud, också de äldstes stadgar, till punkt och pricka. Men det räcker inte till. Vi måste kunna visa upp en bättre rättfärdighet än den som de visade upp inför människor, och som såg ut att vara fullkomlig. Den var inte fullkomlig. De var stolta över att de var så noggranna med lagen, men de såg inte att det inte räckte till inför Gud. De behövde inte den rättfärdighet som ges av nåd för Kristi skull, och därmed saknade de den rättfärdighet som duger för himlen.

Innan vi ser på lagens tredje bruk ska vi stanna upp inför syftet med lagens andra bruk.

Lagen som spegel driver till Kristus

När lagen predikas så som Jesus gör i dagens text blir den i första hand en spegel för oss. Genom att visa hur Guds femte bud ska tillämpas också på våra tankar och våra ord, inte bara i handlingar, tvingar Jesus oss att kapitulera. Redan det att jag är argsint och bitter på min broder är värt en hård dom. Mitt sinne och mitt hjärta är inte vad det ska vara. 

Och ändå ser vi så mycken bitterhet och ofördragsamhet också bland kristna, som borde älska varandra som bröder och systrar. I stället för att göra upp och försonas, täcker vi över alltsammans med ett sken av gudsfruktan. Tänk om det är så illa att vi går till Herrens bord och ber Gud förlåta oss, samtidigt som vi har svårt att hälsa på och prata med vår vän och broder en bit ifrån. Så kan det ju inte vara! Då handlar vi precis tvärtom mot vad Jesus föreskriver. Han ger oss inte heller rätt att lämna saken därhän och tänka att tiden nog ordnar upp allt, och att det snart är glömt. Nej, så snart vi upptäcker att vi har gjort något som vållar störningar i relationerna ska vi se till att göra upp.

Jesus talar om vårt sinnelag, att vi ska vara angelägna om att vår motpart inte har något emot oss. Notera: det handlar inte om att vi har något emot vår broder, utan om vi vet att han har något emot oss, då är det vår skyldighet att göra upp. Detta oberoende av om han har rätt eller fel. Det handlar inte om att driva din rätt, utan om att ha strävat efter förlikning, så mycket som beror på dig. 

Jesus är så sträng, att han nämner den osaliga evigheten som straff om du vägrar att lyda. Det borde väl om något få oss att inse hur viktigt det är som han ger instruktioner om.

När Jesus håller upp sin spegel för oss, då ser vi att vi är fulla av fläckar som inte får finnas där. Då inser vi att vi behöver tvätta oss med ett tvättmedel som vi inte kan skaffa oss själva. Vi har själva ingen möjlighet att bli rena, hur vi än anstränger oss. Vi behöver Jesu blod. När vi då kommer till Jesus för att få hans rättfärdighets dräkt, då har lagens andra bruk gjort sitt. Vi har klätts av det vi har trott att vi har själva, och vi har fått del av den rättfärdighet som är bättre än de skriftlärdes och fariseernas: Guds egen rättfärdighet som Jesus vann åt oss genom sitt rena och syndfria liv och genom sin oskyldiga pina och död.

Vem kan få komma till Jesus och få hans rättfärdighets dräkt? Jo, alla. Det som han gjorde gäller varenda människa i hela världen. 1 Joh 2:2:

Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

Jesus led nämligen i syndares ställe, inte efter att syndaren först kommit och ödmjukat sig inför honom, utan medan vi var Guds fiender (Rom 5:10). Det här är evangelium: Guds goda gåva av nåd, utan vår egen medverkan. Det här kommer oss till genom tro, då vi tar emot det, och tror att det är för oss. När evangeliet säger: För dig, ska vi svara: För mig. Det värsta vi kan göra i det skedet är att göra som de skriftlärda gjorde: de fortsatte att förtrösta på sig själva och förkastade honom som kommit som ett synd- och skuldoffer för dem. Tänk så fruktansvärt! Tänk vad Jesus måste gå igenom för dig, och du skulle vända ryggen till och säga: jag klarar mig själv. Oerhört dåraktigt. Och då får du det också som du vill. Du får då vara utan Jesus i evigheten, tillsammans med djävlarna som ska pinas i helvetet.

Evangeliet är alltså det slutmål som lagens andra bruk vill driva oss till: Lagen har fått sin ände i Kristus, eller som det står i SFB, Rom 10:4:

Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.

Salig är du som slutar ditt löpande efter att uppfylla lagen, och går i mål i Kristus och hans rättfärdighet – för att använda en idrottsterm som bild! Då har lagen nått sitt slutmål.

Lagens tredje bruk

Men vi har ännu kvar en god och rätt användning av Guds heliga lag. För den som har fått komma till Jesus och se vilken välsignelse han har gett oss, för den öppnar sig nu lagens tredje bruk som en regel, som vi får genom Guds godhet för att han ska få lära oss hur vi ska leva för att tjäna honom på rätt sätt. 

Nu får vi veta hur vi praktiskt ska gå till väga om vi minns att någon har något att anklaga oss för. Då ska vi inte täcka över det och låtsas att allt är frid och fröjd. Om vår broder går med agg mot oss är det inte frid och fröjd. Vi ska inte försumma någon tid att rätta till det och göra upp. Vi kallar det att be om förlåtelse.

På samma sätt ska vi också be om att Herren ska förnya vårt sinne så att vi inte låter obetänksamma domar och ord i ilska gå över våra läppar. Har vi sett hur Gud förlåter oss vår enorma skuld till honom ska vi inte ta vår medmänniska om strupen och kräva att han ska betala tillbaka sin lilla skuld, för att låna Jesu liknelse i Matt 18.

Gud har sett till att vi har fått fina anvisningar i hans tio bud. Dem behöver vi dagligen, och vi ska lära oss dem ordentligt. Dessutom har vi Martin Luthers pedagogiska förklaringar till buden. Där får vi bland annat veta att det femte budet innehåller mer än mord: att skada vår nästa eller att tillfoga honom lidande hör till det som Gud förbjuder. Och lidande kan man vålla sin nästa på många sätt. Ett av de mest försåtliga sätten är att använda sin tunga till lögn och förtal. Jesus tar fram några muntliga tillmälen som sårar våra medmänniskor: att håna och utpeka dem som mindre vetande eller otillräkneliga.

Att avhålla sig från sådant är ännu inte det samma som att vara fullkomlig. Som vi har sett har vi ingen annan rättfärdighet än hos Kristus. Men det hör till en kristens liv att vara ödmjuk och tänka igenom hur vi talar och handlar, så att allt får tjäna våra medmänniskor och ära Gud.

Vi ska också komma ihåg att vi inte har någon egen kraft att göra det här. Vi kan inte lära oss att vara fullkomliga. Det enda drivmedlet som ger kraft att göra det som Gud vill och förmedlar till oss genom sin goda lag är att Jesus är med och verkar det genom den nya människan som han skapade i oss i dopet. Det är evangeliet som ger kraften. 1 Joh 4:10:

Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.

Må Gud ge oss ett sådant sinnelag genom den kärlek som han visat oss i Kristus, att vi av hjärtat vill tjäna honom och verka för att vi behåller goda relationer till alla människor, så långt som beror på oss. Amen.

Lovad vare du Gud, och välsignad i evighet, som med ditt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Låt din Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Predikan i Biblion 7.7.2013.