16 november 2014

Var beredda!

Av Ola Österbacka

Predikotext: Luk 12:35–40
Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande. Var som tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom när han kommer och knackar på. Saliga är de tjänare som Herren finner vakna när han kommer. Jag säger er sanningen: Han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem. Saliga är de han finner vakna, även om han skulle komma mitt i natten eller på småtimmarna. Men det förstår ni att om husägaren hade vetat när tjuven kom, då hade han inte låtit någon bryta sig in i hans hus. Var beredda också ni, för Människosonen kommer när ni inte väntar det."
Herre, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen.

Ibland talar Jesus på ett sätt som överraskar åhörarna. Är det här verkligen något som anknyter till åhörarnas erfarenhet? Stämde det med hur en husbonde betedde sig mot sina tjänare – egentligen slavar – på Jesu tid? Stämmer det med vad vi upplever om en chef och hans anställda?
Nej, knappast. Vilken husbonde blir så överväldigad av tacksamhet när han kommer sent hem efter en fest, att han klär om sig och går i köket för att göra mat åt sitt tjänstefolk och ber dem gå till bords, för att sedan passa upp dem?
Jesus talar om en annan sorts hushållning än vanlig världslig praxis. Han demonstrerar den gudomliga kärleken. Det gjorde han särskilt tydligt när han bröt mot alla konventioner och tvättade sina lärjungars fötter under den sista måltiden före sitt lidande.
Huvudsaken i berättelsen är ändå en annan än att han är ett föredöme i att visa sina tjänare stor kärlek. Poängen är den sista versen:
Var beredda också ni, för Människosonen kommer när ni inte väntar det.
Vi firar i dag söndagen före domsöndagen. Temat är: Vaka! Evangelietexten om de tio jungfrurna som väntade och väntade på brudgummens ankomst är den kända bilden av hur det ska vara tiden innan Jesus kommer tillbaka. Det drar ut på tiden. Väntan blir för lång. Sömnen tar överhand.
Samma bild finns också i vår text: det dröjer länge innan husets herre kommer hem från bröllopsfesten som han deltar i. Det drar ut över midnatt. I grekiskan beskrivs tiden som andra och tredje nattväkten. Den andra nattväkten är från nio till tolv på kvällen, och den tredje nattväkten är från 12 till 3, det som vi kallar småtimmarna. 
Det är väl inget ovanligt att man kommer hem den tiden från ett bröllop, men det som är ovanligt är att den som kommer hem då börjar duka upp till måltid och passa upp sitt tjänstefolk. Enligt Jesus gör han det för att de så troget har väntat på honom och inte somnat. De har varit beredda och vakat. 
Varför berättar Jesus det här? Vill han ge en föreskrift för hur trogna tjänare ska göra?
Det finns en djupare betydelse i det här än så. Jesus vill lära oss vänta och vaka, därför att han inte meddelar oss dag och stund när han återvänder.

När kommer Jesus?
Det är underligt att just frågan om tidpunkten för Jesu återkomst har blivit så intressant, trots att Jesus uttryckligen, och många gånger, säger att ingen ska veta den stunden i förväg. Också i det här sammanhanget säger han det. Han jämför sin återkomst med hur en tjuv bryter sig in i ett hus. Han meddelar inte i förväg. Om en tjuv inte kan överraska är det meningslöst att bryta sig in.
Det som vi först ska slå fast är att Jesus kommer tillbaka. 
Redan i Gamla testamentet finns det antydningar om det. I Dan 7:13 står det:
En som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom.
Det här anknyter Jesus till när han förhörs av översteprästen Kaifas och denne avkräver en ed av Jesus om han är Messias, Guds Son (Matt 26:64):
”Du själv har sagt det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.”
När Jesus lämnade sina lärjungar och for upp till himlen, kom två änglar och förklarade (Apg 1:11):
Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.
Trots det här finns det sådana som påstår att det här inte stämmer. Aposteln Petrus skriver i sitt andra brev (2 Petr 3:3–4):
Framför allt ska ni veta, att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er och frågar: ”Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början.”
Det är lätt att förstå den här kritiken mot läran om Jesu återkomst. Han sade ju att han kommer snart, som i Upp 3:11:
Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona.
Det här är det andra vi ska tänka på. Jesus kommer snart. Vad betyder snart? Det kan ju betyda en timme, eller inom några dagar eller inom några år. Så skriver ju Paulus i 1 Tess 4:15:
Vi som lever och är kvar till Herrens ankomst.
Jesus hade inte uppenbarat för sin apostel hur länge det skulle dröja tills han kommer. När han levde i sin förnedrings tillstånd hade han ju avstått från den kunskapen också för sin egen del. Om han hade sagt, att det kommer att dröja länge till hade man kanske slagit sig till ro och somnat. 
Det tredje är att vi ska vara beredda att vänta länge. Det verkar ju tala emot att han kommer snart.
Jesus dröjde. Också Paulus och alla de som läste hans brev i Tessalonika somnade in i den sista vilan. Vi som lever i dag har svårt att förstå att snart skulle betyda 2000 år. Det är kanske inte så underligt att folk glömmer bort att Jesus ska komma tillbaka, helt plötsligt och oförutsett. Men vi varnas för att glömma bort det. Och just söndagen före domsöndagen har särskilt det här budskapet. Liknelsen om de tio jungfrurna vill lära oss att vi ska vara beredda att vänta länge, så att vi är rustade när han än kommer.

Var nyktra och vaka!
Ibland händer det att det ringer på dörren och en som vi sällan har träffat står utanför. Vi blir överraskade. Vi har kanske inte ställt hemmet i ordning för något besök och har inget att bjuda på.
Hur skulle det kännas om Jesus stod utanför vår dörr och ringde på? Skulle hans ankomst passa in i det vi håller på med? Är vi beredda att släppa in honom?
Tänk om Jesus skulle komma precis under en firmafest, då en del ligger redlöst berusade under bordet, medan andra ägnar sig åt otukt. Vilken förskräckelse är det inte att vakna upp och möta Herren då.
Just av den här anledningen uppmanas vi att vara nyktra och vaka, så att han inte kommer och överraskar oss. Hur kan vi vara beredda på att Jesus kommer, om vi dricker oss berusade?
Nu kanske du tänker: jag dricker mig aldrig full, så den varningen gäller inte mig. Men den här förmaningen avser främst en andlig nykterhet och ett andligt vakande. Att vaka betyder inte att vi aldrig får sova. Det är ju viktigt för att vi ska kunna sköta vår hälsa och vårt arbete att vi får tillräckligt med sömn. Det handlar om att inte somna in i likgiltighet, att låta djävulen förleda oss att komma bort från den saliga gemenskapen med Jesus. 
Det här sker ofta så att vi lockas av världens rikedomar och blir så betagna av det som finns i världen att vi glömmer att vi en dag ska ställas till svars. Så säger ju också Predikaren, att även om vi kan unna oss glädje här i livet, så ska vi alltid minnas att Gud ska ställa oss inför domen. Vetskapen om att den domen kan vara förestående vilken minut som helst ska göra att vi är beredda att när som helst träda fram inför domaren som vet allt, som ser in i våra hjärtan och känner våra innersta tankar.
Nykterheten i det andliga brukar också beskrivas som att ha ett sunt omdöme. När Paulus i 2 Tim 4 ger sin lärjunge Timoteus ett testamente inför sin bortgång, talar han om att det ska komma en tid när människor inte längre står ut med den sunda läran. I stället, säger han
(2 Tim 4:3–4), att de 
samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.
I stället förmanas Timoteus att vara sund och förnuftig på alla sätt. Det här är väldigt intressant. Att vara förnuftig är ju något som ligger i tiden. Många tror ju att de är förnuftiga när de tar avstånd från tro och religion. De riktigt ”förnuftiga” tror att livet har uppstått av sig självt, och att alla de fantastiska varelser och levande funktioner som Gud har skapat är en produkt av en blind slump. Det är ju i själva verket rena dårskapen. En förnuftigt tänkande människa skulle ju inte säga att en dator har kommit till av en slump. Och de organismer som finns i de enklaste insekter, i fåglar och i människan är långt underbarare än vad någon människa har kunnat konstruera.
Så att vara förnuftig, det är att ge Gud äran. Att frukta Herren är början till kunskap, säger Ordspråksboken. Och de som säger att det inte finns någon Gud, de är dårar.
När vi förmanas att vara nyktra handlar det om att vi inte ska glömma Guds kärleksfulla handlande med oss. Framför allt ska vi inte glömma att han älskade oss så att han sände Jesus för att frälsa oss från våra synder, så att vi ska få möta honom med frimodighet när han kommer.
Det kan nämligen också gå på ett annat sätt. Jesus talar i Matt 24 om hur två män ska vara tillsammans ute på marken, när Människosonen kommer, och den ena ska tas med, men den andre ska lämnas kvar. 
Ordet som är översatt med ”lämnas kvar” kan också betyda att ”sändas bort”. Det är väldigt vanligt att man läser det här stället så att de troende plötsligt ska ryckas upp och bort från lidande och nöd här på jorden, medan de andra lämnas kvar till den stora vedermödan.  
Men här har vi en parallell till berättelsen om den yttersta domen när Jesus ska säga till dem som står på hans vänstra sida: ”Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.” Han sänder bort dem som han inte känner, dem som har vänt sig bort från honom i livet på jorden. Och den stunden kan ingen mera vända om. Att vända om hör denna tid till. Då ska det inte gå att hänvisa till sina förmenta jordiska meriter. Delningen i får och getter har ägt rum när människorna kallas inför domaren.
Hur ska jag då kunna hållas vakande så att jag är på rätta sidan när han kommer för att döma?
Jo, den saken har Jesus och apostlarna berättat om mycket tydligt. I Joh 5:24 säger Jesus:
Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.
Den som hör och tror. Kära vän: du har också fått höra. Du har också fått bli döpt och därmed blivit klädd i Jesu rättfärdighets dräkt, som är den enda dräkt som duger att vara klädd i när du står inför domaren. Inte har du väl tagit av dig den dräkten? Det gör du om du föraktar honom och går bort från din Frälsare. Men om du lever hos honom och ser honom som ditt enda hopp inför domen, då ska du också vara helt övertygad om att du har allt som behövs den dagen. Du ska inte tänka att du måste göra något ännu, något mera som måste läggas till det som Jesus gjorde för dig när han lät sig plågas och dödas för din skull. 
När jag förberedde mig för den här predikan fick jag en hälsning från en broder som lider svårt under cancer. Jag vill citera en trosviss bekännelse ur hälsningen:
Jag hoppas att jag inte har någon ouppklarad synd eller oförrätt mot någon enda människa! Så har jag vetskapen om den fullbordade frälsningen som utgör mitt hopp inför evigheten. Nu vet varken jag eller någon människa hur lång tid jag har kvar här. Det vet Gud allena och det är bäst av allt. Om det är en tid kvar eller det är min sista natt lämnar jag min ande i Guds händer. Han kommer att ta emot mig i enlighet med löftet till dem som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid Upp 19.
Så vill Gud att vi ska vara beredda, genom att vila tryggt i hans löften.
Salig är du om du vilar i Guds löften som är fullbordade genom Jesu död och uppståndelse, och lever i hans gemenskap!
Bön: 
Led mig så, o Herre Jesus,
att jag efter livets slut
lyckligt når ditt himmelrike
och hos dig får vila ut!
Amen.

Predikan i Biblion 16.11.2014.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar