Av Hans Ahlskog
I skrivandets stund är jag sjuk. Är redan långt in på andra dygnet med min feber. Detta ingick verkligen inte i planerna för helgen. Lördagen är den bästa dagen i veckan, brukar jag tänka. Man har en hel dag på sig att göra vad man vill, t.ex. bygga hus. Om lördagarna vill man inte gärna ligga i sängen och ömsom frysa ömsöm svettas. Man vill arbeta med kroppen. För sjukdom finns ingen tid. För sjukdom finns inte disponerat en endaste dag. Och allra minst en ledig dag.
Vi människor har satt in en beställning på en god hälsa. Vi har också vant oss vid säkra leveranser. Dag efter dag stiger vi upp friska och starka ända till den dagen då hälso-leveransen uteblir.
-Men, vad nu då, frågar vi. Varför skall detta drabba mig? Jag har inte tid med detta. Detta fanns ju inte med i planerna.
Hälsan är en Guds gåva. Den är ingenting vi skall ta för given. Vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn, frågar Evert Taube. Vem har sagt att just jag inte skall behöva vara dödssjuk i cancer? Då skulle det inte vara så stor förlust att ligga sjuk en dag utan då skulle hela livet vara i vågskålen.
Det är gott att vara ”lite” sjuk för då får man lite perspektiv på saker och ting. Det perspektivet förlorar man lätt när allt rullar på. Men när man ligger där hjälplös och kan betrakta sitt liv lite från sidan om, då inser man vad hälsan är värd. Då inser man att man inte kan ta den för given.
Inte en endaste dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar