Skatten och pärlan

Predikan av Ola Österbacka i Biblion, Vasa, och Lepplax bykyrka, Pedersöre, 23.10.2011.

Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. 

Predikotexten är 2:a årgångens evangelietext från Matt 13:44–46:

Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Herre, låt oss hitta skatten och pärlan i ditt ord. Amen.

Dagens tema är ”Det viktigaste i livet”. Vår predikotext är två korta liknelser som Jesus berättar efter att ha berättat flera andra liknelser. Ibland ger Jesus sina lärjungar en förklaring av liknelserna, som den föregående liknelsen om ogräset och vetet. Men här ger han ingen förklaring. Därför vet vi inte säkert vad Jesus avsåg med liknelserna, och därför finns det också olika sätt att se på dem.

Jag ska rätt så långt följa en metod som Stefan Hedkvist, LBK-pastor i Norrköping, gav i sin predikan över samma text i fjol. Den metoden är att söka förklaringen i trons analogi eller regula fidei, dvs att vi frågar hur liknelsen passar in i den kristna tron som helhet. Det är ju viktigt att vi inte rycker lös texter ur sitt sammanhang, och då också tänkt som hela Bibelns budskap.

Samtidigt ska vi också hålla dagens huvudtema i minnet: Det viktigaste i livet. Och det viktigaste som kan finnas i livet är att ha gemenskap med Jesus. Det är att leva på riktigt. För har vi gemenskap med honom har vi evigt liv och kommer inte under någon dom. Utan honom är vi hopplöst förlorade åt djävulen och det hemska rike som han vill ha oss till, det som vi kallar helvetet eller förtappelsen. Därför är det viktigaste i livet att vi hittar den stora skatten och den dyrbaraste pärlan.

Det dyrbaraste av allt

Den som hittade skatten i åkern säljer allt vad han äger för att kunna köpa åkern. Det måste alltså vara en oerhört värdefull skatt. Sen kan man ha lite funderingar om den här mannens heder. Han köper ju åkern av någon, och denne någon borde ju då vara den rättmätige ägaren till skatten. Det är ju bedrägligt att inte berätta om det för innehavaren utan att göra som en som hittar en dyrbar antikvitet på en vind låtsas som om det inte är värt så mycket och betalar en struntsumma, för att sedan kunna sälja den dyrt.

Men det är inte det här som poängen i liknelsen. Poängen är att skatten är så enormt värdefull att mannen är villig att betala allt han äger för att komma över den.

Samma sak gäller pärlan. Köpmannen som är specialist ser genast att den här pärlan är enormt värdefull, och han är också villig att satsa hela sin egendom för att få den i sin ägo.

Nu säger Jesus: ”Himmelriket är likt ...” och säger med sin jämförelse att himmelriket är så värdefullt att man gott kan sälja bort allt bara man får tillgång till det. Evangeliet om vår Frälsare är mera värt än allt annat. Det här har sångförfattaren Anna Ölander beskrivit med sin fråga:

Om jag ägde allt men inte Jesus,

vore livet värt att leva då?

Hon ger också själv svaret:

Om jag äger Jesus, endast Jesus,

och i hela världen intet mer,

o, så äger jag dock allt i honom,

han som nog och övernog mig ger!

Det som gör skatten och pärlan så dyrbar är att de kan ge vår själ frid. Vi har ett hopp om ett evigt liv tillsammans med Jesus i himlen. 

Nu behöver vi fråga oss, och jag vill fråga dig: behöver du ett sådant hopp? Behöver du frid med Gud? Eller är det så att du redan har det tillräckligt bra? Är du en sådan som många tycker sig vara i dag, att de är fullt tillfredsställda med att ha hus och hem, familj, ett välbetalt jobb, en bra pension? Kanske det sist och slutligen inte är så många som är nöjda med det. För förnöjsamhet är en bristvara i dag. I stället jagar vi efter mer, mer och mer, och lite till.

Men vet du, att du när som helst kan bli utan allt detta? Nu tänker jag inte på olycksprofeterna, som säkert mycket realistiskt talar om en kommande svår recession och en möjlig börskrasch. De kan ju snabbt som blixten ta ifrån oss våra aktietillgångar och kanske också värdet i vårt sparkapital. Jag tänker framför allt på att Jesus när som helst kan komma tillbaka och ställa oss till svars.

Tänk på hur det gick med den rike bonden i en annan av Jesu liknelser. Han samlade sina goda skördar och måste bygga ut för att få plats för allt. Och så berömde han sig själv och sina rikedomar. Men Gud sa: ”Du dåre, denna natt ska din själ utkrävas av dig.”

Fokus på oss själva

Det är djupt oroande att se på tendenserna att jaga efter rikedom och ett yttre välbefinnande i vårt kära fosterland i dag. Och vi behöver inte gå långt. Jag tror att vi mer eller mindre har gripits av den här smittan allihop.

Våra tankar går lätt till strejker och andra stridsåtgärder för att själv få det bättre. Men smittan går djupare än så. Jag tänker på ursynden i oss, det som är själva grogrunden för det vi gör: att vi i första hand tänker på oss själva. Det är inkröktheten i oss själva som är grundproblemet. Vi ser inte längre än till vår egen näsa. 

Jo, men nu säger du kanske, det finns ju en del idealistiskt tänkande människor, som vill rädda vår jord, som månar om naturresurserna och ömmar för djurens väl. Visst, det finns mycket gott i människornas strävanden. Redan på 1970-talet fanns en rörelse som hette ”Framtiden i våra händer”. Men också där fanns samma problem: betoningen av ”våra”. Man tänkte sig att det var vi som genom våra åtgärder för miljön skulle rädda vår planet. Men framtiden är inte alls i våra händer. Bättre vet sångförfattaren: 

Min framtid är lagd i hans händer,

som jorden och himmelen styr.

Det kan verka hur kristligt och osjälviskt som helst att tänka på hur nästa generation ska få det, i stället för att suga ut resurserna ur jorden för vår egen del. Men också det är kortsiktigt. Det gäller bara en liten tid här på jorden. Och vi vet av Guds ord, att hur vi än försöker rädda planeten så ska den gå under en dag. Det betyder ju inte, att vi inte ska göra allt vi kan för att sköta om jorden. Det ingick redan i de första människornas uppgift, och den uppgiften har alla människor.

Men: Om vi jagar bara efter det materiella goda, det må sedan vara pärlor eller skatter i aktieportföljer eller i dyrbara hus, eller att skapa en så fullkomlig värld som möjligt, så ska vi ändå en dag stå utan all denna yttre rikedom och har vi inget annat har vi då förlorat vår själ. För när Gud kallar oss genom döden tar vi ingenting med oss. Och när Jesus kommer tillbaka finns inget kvar av detta materiella. 

Det finns en trygghet, en plats som aldrig kommer att gå under: Det är att vara hos Jesus, med förlåtelse för våra synder och klädda i hans rättfärdighet. Bara där finns den fullständiga tryggheten. Det är det viktigaste i livet. Där finns det enda nödvändiga. Hans ord och löfte håller fast bergen skulle sprängas och klyvas. Därför är evangeliet så dyrbart. Det är mer värt att all världens pärlor och skatter.

Att hata sitt liv i denna världen

Jesus säger i Matt 10:39:

Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.

Och i Joh 12:25 är han ännu radikalare:

Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.

Hur kan man säga att man ska hata sitt liv i den här världen? Måste vi då blir eremiter, gå i kloster, leva i celibat, eller allt möjligt annat som folk har hittat på för att försöka vinna evigt liv?

Nej, allt sådant blir bara en självvald gudstjänst om vi gör det för att finna nåd inför Gud. Och en självvald gudstjänst har inget värde, tvärtom, den är fördömlig. Den kan nämligen aldrig bli ren från vår synd. Och så snart det finns en synd med så blir också våra bästa gärningar fördömliga. Därför går det inte att vi själva börjar ordna vårt liv så att vi ska hata det eller mista det för Jesu skull.

Det som det handlar om är frukterna av att känna Jesus och ha kommit till honom för att få liv genom honom. Då börjar vi se hur vi själva är genomsyrade av ondska. Vi ser att det inte bor något gott i oss. Vi är fyllda av köttets begärelser som strävar bort från Guds rike. Den som inte har någon lust till Guds undervisning har inget bekymmer med det. Man går så gärna den väg som köttet anvisar. Men som pånyttfödda kristna mår vi inte bra med det tillståndet. Vi längtar efter att bli befriade från detta onda som finns hos oss. Det vill nämligen ta ifrån oss Guds välsignelser och skilja oss från vår käre Frälsare. Därför hatar vi det onda i oss, vår onda natur, vårt kött.

Lägg märke till att Jesus uttryckte det så här: ”den som hatar sitt liv i den här världen”. En kristen hatar inte sitt liv tillsammans med Jesus. Det är något som ger glädje och frid. Då vi har en meningsfull uppgift i Guds rike vill vi gärna fortsätta med det, för att medverka till att våra bröder, systrar, vänner och arbetskamrater också ska komma in i Guds rike. Det är ett liv i anden. 

Men livet i den här världen är ett liv i gemenskap med det som strävar bort från Jesus, som kan skada vårt liv tillsammans med honom. Det är det som en kristen hatar.

Det är därför det står så här i Psalm 1:1–2:

Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt.

För en världsmänniska verkar det helt befängt att någon skulle önska begrunda Guds ord dag och natt. Det verkar ju snarare som ett självplågeri, något som tar bort möjligheterna till glädjen i världen. För henne verkar det vara en dårskap att ge evangeliet värde och köpa den skatten på bekostnad av världens rikedomar. Men för Guds barn är det en glädje, ja i själva verket den enda sanna glädjen i tillvaron. Därför vill ett Guds barn inte följa de ogudaktigas råd. Därför vill hon inte gå på syndares väg, och inte sitta tillsammans med bespottare.

Det går inte att ha båda delarna. Det går inte att fästa sitt hjärta vid världen och samtidigt mena att man lever ett liv i Jesu efterföljelse. Det är därför som köpmannen säljer allt vad han äger för att få äga den dyrbara pärlan, och det är därför som mannen som hittar skatten i åkern är så angelägen om att komma över den. 

Två slags upptäckt

Liknelsen beskriver två olika sätt att upptäcka skatten. Mannen som går runt på åkern verkar inte vara på skattjakt. Vi vet ingenting om hans ärende, men han råkar på en skatt som blir en vändpunkt i hans liv.

Den som snubblar över skatten är som en som hör evangelium och blir träffad av Guds Ande. Tänk på fångvaktaren i Filippi, som knappast hade kunnat drömma om vad som hände honom den dagen när han lade fotbojor på Paulus och Silas. Men innan morgon grydde var han och hans familj döpta och jublade över frälsningen!

De 3000 som blev döpta i Jerusalem på den första pingstdagen hade inte heller kunnat föreställa sig vad som hände dem den dagen. Men innan kvällen kom var de ägare till en oändligt värdefull skatt. 

Ingen av dem hade betalat det pris som skatten kostade. Det priset hade Jesus betalat. Det var när de fick höra om hans betalning, det som vi kallar Jesu ställföreträdande försoning, som de förstod att de var rättmätiga ägare till skatten, trots att det högg till i hjärtat när det gick upp för dem att de hade varit med och korsfäst Jesus på långfredagen. De hade med Andens undervisning fått veta att deras synder var borta, att deras jätteskuld var utstruken. Därför fylldes de av en jublande glädje över skatten. Tänk att du och jag också har del i samma skatt!

Köpmannen är däremot en yrkesman som systematiskt söker efter en dyrbar pärla. Han vet vad han söker efter. Kanske han kan jämföras med en som går och söker efter vägen till himlen. Han försöker med sina allmosor och böner blidka den Gud som han inser har all rätt att vara vred på honom för hans synd. Han söker bland olika religioner efter en sann väg till Gud. Men han hittar ingen väg.

Så får han veta att det finns en väg, som redan är färdigt beredd, som är öppnad till himlen genom Jesu blod som rann för världen på korset. Då är han beredd att lämna bort allt sitt eget. Han säljer alla sina egna försök att vinna Guds ynnest, och så får han pärlan som betyder evigt liv och salighet.

Oberoende av om du först i dag ägnar en tanke åt att vinna den himmelska skatten eller om du likt köpmannen har jagat efter samvetsro under en lång tid, så har Jesus vunnit den stora skatten för dig. Du får tillsammans med mig och andra syndare bekänna med Luther i förklaringen till andra trosartikeln:

Han har förlossat, förvärvat och vunnit mig, förlorade och fördömda syndare, från alla synder, från döden och djävulens våld, inte med guld eller silver, utan med sitt heliga och dyra blod och sitt oskyldiga lidande och död, för att jag ska vara hans egen, leva under honom i hans rike, tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, liksom han har uppstått från de döda, lever och regerar i evighet. Detta är visst och sant.

Och då får vi också säga med Asaf i Ps 73:25:

Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden. 

Låt oss be. Käre himmelske Far, tack för din stora kärlek som gjorde att du sände din Son för att ta straffet för att vi skulle få vara dina i tid och evighet. Käre Jesus, du som kom till jorden för att ta på dig vår synd och ge oss din rättfärdighet och all din himmelska välsignelse, hjälp oss att hålla fast vid dig. Hjälp oss också att gå ut till andra och berätta för dem om skatten. Amen.