Predikan på pingstdagen 27.5.2012

Av Hans Ahlskog

Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Predikotexten för pingstdagen hämtar vi från apostlagärningarnas andra kapitel verserna 36-41. Texten är avslutning av Petrus predikan.

”Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias."
När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade
Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" Petrus
svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att
 era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. 
Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så
många som Herren vår Gud kallar."  Också med många andra ord vittnade
han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte." 
De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den
dagen med omkring tre tusen.

Kom helige Ande och förklara dessa ord för oss alla. Amen.

Vi firar nu pingsten som, tillsammans med påsken och julen, är en av de stora kristna högtiderna. De två förstnämnda högtiderna behandlar det tema som vi hittar i den andra trosartikeln, d.v.s. hur Gud föddes som människa i Jesus Kristus och hur han led och dog för våra synders skull. Pingsten igen påminner oss om den tredje trosartikeln, d.v.s. om hur den tredje personen i gudomen, den helige Ande, ger oss kunskap om Kristus och väcker tron i oss. Luther skriver i sin stora katekes i anslutning till den tredje trosartikeln:

Ty varken du eller jag kunde någonsin veta något om Kristus eller tro på honom och få honom till Herre, om det icke i och genom evangelii predikan tillbjödes oss och lades i vårt hjärta av den Helige Ande. Själva verket är skett och fullbordat. Ty Kristus har åt oss förvärvat och vunnit skatten genom sitt lidande, sin död och uppståndelse m.m. Men om verket bleve fördolt, så att ingen visste därom, så vore det förgäves och utan gagn. För att nu en så kostlig skatt icke må bliva begraven, utan använd och begagnad, har Gud låtit Ordet utgå och bliva förkunnat och däri inneslutit den Helige Ande för att så erbjuda och göra till vår egendom denna återlösningens skatt.
I vår predikotext ser vi ett exempel på hur den helige Ande verkar genom sitt ord, Guds ord i lag och evangelium. Den första pingstdagen skedde en massomvändelse i Jerusalem. Det heter ordagrant att omkring 3000 själar lades till församlingen den dagen. Tänk om vi kunde få uppleva något sådant vi också. Vår lilla, svaga församling skulle få 3000 nya medlemmar på en enda dag. Vi tänker kanske att sådant inte kan ske numera och speciellt inte i vår sekulariserade del av världen. Här är människor trötta på allt vad kristendom heter och dessutom är det inte på modet att ansluta sig till organisationer numera och binda sig till något.

Men vi skall komma ihåg att dessa judar som kom till tro och blev döpta den första pingstdagen inte heller de anslöt sig till de kristnas parti utan de anslöts, de lades till. Det är passivform här. Av vem lades de till? Av Petrus och de andra lärjungarna? Läser vi lite längre fram i det andra kapitlet så hittar vi svaret. Där står det att Herren varje dag lade till dem som blev frälsta. Det är Guds uppgift att omvända människor. Det är han som skall överbevisa dem om synd, rättfärdighet och dom. Vi kan och skall likt Paulus försöka övertyga både judar och greker att Jesus är deras Frälsare, men vi skall också veta att det är allt vi kan göra. Resten hör till den helige Andes kompetensområde.

Vi skall se på ett par saker i texten som visar hur det går till när själar läggs till Guds barnaskara. Vi skall inte göra detta av den orsaken att vi skall lära oss mera om hur mission går till så att vi kan demonstrera våra kunskaper för andra och göra oss till. Nej, utan vi hoppas att vi genom att se hur de första kristna missionerade skall få motivation och styrka att gå ut och göra som de.

Det första vi skall se på är den första satsen i vår text: Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste o.s.v.  Detta är lagens ord. Ni korsfäste! Petrus är inte rädd att hålla fram denna sida av Guds ord. I vers 23 säger han samma sak:

Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom.

Vi har svårt att föreställa oss hur ont detta ord måste ha gjort i judarnas samveten. De hade som folk väntat på Messias i flera tusen år och nu får de höra att Messias hade kommit till dem men när han väl hade kommit så hade de gått och korsfäst honom. Visserligen hade Gud uppväckt honom enligt förutsägelserna i gamla testamentet, men hur skulle det gå med dem själva när det hade begått denna svåra synd? De ord som Petrus talade till dem högg till i dem.

Finns det tillfällen när vi kunde låna Petrus ord i vårt kall som Guds präster och budbärare? Ni korsfäste honom!

Vi står på ett sätt i samma situation som Petrus. Jesus är älskad av många människor idag. Man talar om honom som den stora humanisten och filantropen som kom för att lära oss tolerans, som kom för att undervisa om ”kärleksbudet”. Det är många som betygar sin kärlek till Jesus. Men orsaken till deras kärlek är inte i första hand hans offerdöd för deras skull utan hans goda exempel och vackra ord om kärleken.

Det finns också kyrkor där man hellre talar och sjunger om sin egen kärlek till Jesus än Jesu kärlek till dem. Hur tror ni Petrus ord känns för sådana människor? Hur passar de orden in i bilden? Ni spikade honom på korset och dödade honom! Är det sättet på vilket ni visar Jesus kärlek? Vad är det för kärlek?

Nej, vänner, vår kärlek är inget att sjunga om. ”Det bästa som hos mig i bästa stunden fanns var inget annat värt än törnets vassa krans”, sjunger vi i en sång. 

Och detta lagens ord: Ni korsfäste honom, är något som vi inte kan undfly för vår egen del heller. Vi kan inte stiga fram och säga: – Jesus hade inte behövt dö för min skull! Jag har inte med mina synder korsfäst Jesus!

Det finns ingen rättfärdig, inte en enda, säger Paulus i Romarbrevets 3:e kapitel.

Detta ord gör ont. Men lagen måste få göra sitt verk. Den helige Ande måste få överbevisa världen om synd. Och kanske får också vi någon gång höra en ångrande syndares fråga:  – Jag har syndat, vad skall jag göra? Fångvaktaren i Filippi ställde denna fråga till Paulus och Silas, David bekände inför profetens Natans ord: Jag har syndat! Jesaja utropade: Ve mig, jag förgås! Jag har orena läppar.
Gud utlovar genom Jeremia att hans trotsiga folk kommer att få möta hans vrede:

Ty så säger HERREN: Se, denna gång skall jag slunga bort dem som bor i landet. Jag skall ansätta dem hårt, så att de känner det. Ve mig för min skada! Mitt sår kan inte läkas (Jer 10:18-19).

Rövaren på korset bekände: Vi lider vad våra gärningar är värda, och han vågade inte annat än att be Jesus om en tanke. Kanske får du och jag vid något tillfälle ta emot en ångrandes syndabekännelse. Vad skall vi då säga? Att det nog inte går så enkelt? Att detta kommer att ta tid, det finns så mycket att reda upp i ditt liv? Nej, vi skall göra som Petrus, d.v.s. hänvisa människorna till nådens medel. Petrus besvarade folkets fråga med följande ord: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att  era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." 

Vi skall predika syndernas förlåtelse, vi skall hänvisa till löftet, evangelium. Vi skall predika om Jesus för de ångerfulla och har vi att göra med odöpta så skall vi inte göra som kungahuset i Sverige och skjuta fram dopet tills alla förberedelser är gjorda och alla högtidsgäster har kommit. Nej, precis som när det gällde den etiopiske hovmannnen, så hindrar inget att en ångrande syndare ges tillträde till det nya födelsens bad. Tretusen ångrande döptes den första pingstdagen, samma dag som Petrus hade predikat bättring för dem. Fångvaktaren i Filippi behövde inte vänta på syndernas förlåtelse. Han döptes samma natt som han blev medveten om sin skuld. David hann knappt uttala ordet: Jag har syndat, innan Natan kom med avlösning: Så har också Gud förlåtit dig din synd. Du skall inte dö.

Av detta kan vi lära oss att inte snåla med evangelium. Vi skall inte som Laestadius och pietister i allmänhet vara rädda för en för tidig födelse, en andlig prematur, och hålla inne med evangelium. Nej, vi skall vara frikostiga med att dela ut evangelium. Det räcker nog åt alla. Samtidigt skall vi inte kasta pärlor för svinen. Den som inte visar något tecken på ånger utan kanske istället upphöjer och prisar sin egen otro skall inte räckas någon förlåtelse.

Petrus besvarade inte heller folkets fråga med att det inte är så farligt att de hade korsfäst sin Messias, att Gud inte är så nogräknad. Petrus ursäktar inte folkets skuld och det skall inte vi göra heller. Gud är nogräknad, men han har ställt fram ett försoningsställe där förlåtelse utskiftas, Jesus Kristus. Vi skall som Petrus uppmana människor att ändra sitt sinnelag mot Jesus. -Låt honom vara din Frälsare och inte endast din förebild!

Vi kan sammanfatta detta med C.F.W. Walthers ord i en av hans teser om den rätta åtskillnaden mellan lag och evangelium:
Guds ord delas inte rätt om man predikar lag till människor som är förskräckta över sina synder eller evangelium åt sorglösa.

Vi skall ännu se på en sak i texten. Petrus sade i sin predikan:
"Låt er frälsas från detta bortvända släkte."

Detta är ett ord som också är värt att fästa uppmärksamhet vid. Petrus gör det helt klart för judarna att den som kommer till tro på Kristus avsäger sig sitt medborgarskap i djävulens rike. Han lämnar det släkte som har förkastat Gud och hans ord och blir istället en medlem i det utvalda släktet, det konungsliga prästerskapet som Petrus skriver om i sitt första brev. Denna sanning vill man inte så ofta hålla fram från predikstolar nuförtiden. Allt tal om den kristna kyrkans exklusivitet måste tystas ner. Att man blir en kristen behöver enligt vissa teologer inte betyda att något ändrar i det sätt man lever eller i det man bekänner som sin tro. Men detta är falsk lära. Är någon i Kristus så är han en ny skapelse, står det skrivet. När Gud lägger till människor till sin barnaskara så är hans önskan att de skall vara lydiga barn, d.v.s. lyssna till och följa hans ord.  Jesus ber i sin översteprästerliga förbön:

Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord (Joh 17:6).

Vi skall också komma ihåg Jesu ord i missionsbefallningen. Han befaller där inte bara sina apostlar att gå ut och göra alla folk till lärjungar genom dopet utan han säger också: lär dem att hålla allt jag har befallt er. Och detta är inget nytt. Guds folk har alltid varit Ordets folk. Gud har gett sitt ord till sitt folk för att det skall tros och lydas. Och så skedde också i den första kristna församlingen. Vår text slutar med vers 41 men om vi läser en vers till så står det där: De höll troget fast vid apostlarnas lära o.s.v. Apostlarna undervisade dem vad de skulle tro och de höll fast vid det.  

Men detta är så främmande för den moderna, myndiga människan. Hon vill ha lov att tänka och tro som hon vill. Ingen skall säga åt någon annan vad hon skall tro eller hur hon skall leva. Sådant tal är integritetskränkande. För den myndiga människan är det mycket motbjudande att ödmjuka sig och tillsammans med de kristna bekänna: Jag, fattig syndig människa, som är född av ett syndig släkte...

Hon känner inte heller att hon behöver be med kung David: Utrannsaka mig, Gud och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är stadd på en olycksväg och led mig på den eviga vägen. (Ps 139:23) Den moderna människan tror inte på någon objektiv sanning utan allt är lika rätt och sant. Hon är fånge under relativismen.

Kära vänner, finns det en risk att vi beblandar oss med det släkte som Petrus uppmanade judarna att låta sig frälsas från? Finns det en risk att vi, som i dopet togs ut ur världens rike, åter blir förvärldsligade? Finns det en risk att vi, som började i Anden, kommer att sluta i köttet? Ja, risken finns. Den finns därför att vårt hjärta är så ont och trotsigt.

Men Gud har lovat att vara hos oss ända till vår sista stund genom den helige Ande. Lyssna till hans röst så kommer du inte att gå vilse i denna värld. Hans röst finns i Bibeln. Jesus säger: Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er. (Joh 16:13f) Endast genom att lyssna till Guds ord blir vi bevarade. Bevara Guds ord så skall Guds ord bevara dig. Amen.

Helige Ande, mäktig Gud,
ge mig din hjälp att hålla ut,
och värm mig med din kärleksglöd.
Då har jag tröst i liv och död.