Ingen vet dagen

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. 

Bön (SH 486:4): 

Gör, Herre Jesus, den sanningen viktig
för våra hjärtan att du är vårt allt,
att du vår sak för vår räkning gjort riktig,
då alla människors synd du betalt!
Hjälp att vi må lita därpå
och för din tron med frimodighet stå!

Predikotexten är från Matt 24:36–44:

36 Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

37 Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. 38 Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara. 40 Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

 42 Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

Helige Far, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen.

Är du orolig för hur det ska gå för dig när du ska ställas inför Jesus på den yttersta dagen? Det är det viktigaste ämnet som finns i livet. Dagens evangelium talar om att dörren ska stängas igen för många människor. Den jämför med Noas tid, då en massa människor straffades för sin ondska. Det är naturligt att vi känner en viss ängslan inför framtiden, inte minst inför domedagstemat som har varit populärt särskilt i år. Man har ju spekulerat över orsaken till att Mayakalendern slutar i december i år. Jag hoppas att du innan jag slutar ska se var grunden finns för att ha frid inför den dagen. Men först ska vi granska det som texten vill berätta för oss.

Ingen vet dagen eller stunden

Det har gjorts otaliga försök att beräkna tidpunkten för Jesu återkomst. Till de mera kända hör Jehovas Vittnens beräkningar. Det började med 1878, och då det inte skedde fastställde man året till 1914. Men inte heller då kom Jesus, utan i stället bröt första världskriget ut. Senare har man konstruerat nya årtal efter hand.

Efter Jesu tydliga ord är det självklart meningslöst att spekulera om tidpunkten när Jesus kommer tillbaka. Det som vi kan slå fast är att han kommer tillbaka. Enligt Apg 1:11 ska han komma tillbaka på samma sätt som han for till himlen. Det betyder att han kommer med molnen och att han ska bli synlig. 

I Upp 1:7 läser vi också om samma sak:

Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, även de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall jämra sig över honom. Ja, amen.

När Jesus kommer tillbaka ska det alltså vara annorlunda än när han for på det sättet, att alla människor på hela vårt klot ska se honom. Då ska många människor jämra sig. De inser först då att det är för sent. Han kommer för att döma dem, eftersom de inte tog vara på sin nådatid.

Vår text slår fast flera gånger att det inte går att beräkna dagen när han kommer:

– om den dagen eller stunden vet ingen något

– som det var i Noas dagar … de visste ingenting

– ni vet inte vilken dag er Herre kommer

– i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

Det här allvarliga beskedet ska få oss att vara beredda varenda stund. Lever jag ett sådant liv, att jag är beredd på att Jesus kan komma i vilket ögonblick som helst? Tänk om han kommer mitt under en glad fest, när omdömet är lite si och så, eller kanske medvetandet helt och hållet satts ur spel med för många glas? Eller tänk om han kommer och du sitter och tittar på en porrfilm i hemlighet, då ingen ser det? 

Vi har nu söndagen före domsöndag. Före. Det finns ännu tid att tänka och bereda sig. Petrus skriver (1 Petr 5:8):

Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.

Och lite tidigare skriver han (4:7):

Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be.

Att vara nykter betyder inte bara att låta bli att supa sig full, vilket gör att vi inte har omdömet kvar, utan i förlängningen betyder det att inte på något sätt låta sig berusas, vare sig av starka drycker eller av svärmeri som tar bort det sunda omdömet.

Det som en kristen förmanas till är att vara vaksam och ständigt vaka och be, att leva i gemenskap med Frälsaren vad vi än gör och var vi är.

Nu tänker du kanske på att du också behöver sova. Jo, att ständigt vaka betyder inte att du ska försumma den naturliga sömnen. Att vaka betyder att vara beredd, och det är man också när man sover, då Jesus har vård om oss och vi är i hans händer. På samma sätt är det med dem som på ålderns höst tappat sin vanliga omdömesförmåga genom sjukdom, eller om man ligger medvetslös på intensiven. Den som hör Herren till får alltid vara trygg i hans händer. 

Att vara vakande betyder nämligen inte att det är vår aktivitet som avgör. Det handlar om vilan i det som Jesus har gjort för oss, och att vi i hans famn inte ger oss in på något farligt som han inte vill vara med på. Förmaningen att ständigt vaka ska hålla press på vår gamla människa, som behöver lagens piska för att inte somna in i andlig likgiltighet och falla i synder som hindrar oss från att leva i bönekontakt med Jesus. 

Jesus kommer tillbaka en gång

Det andra vi får veta av texten är att Jesus kommer tillbaka en enda gång, och då kommer han synligt för alla och för att ställa fram alla inför sin domstol.

Det har gjorts olika modeller av hur det ser ut när Jesus kommer tillbaka och hur många gånger han kommer. En av de mest fantasieggande är tanken på att Jesus först kommer för att hemligt rycka upp de troende till himlen, medan de som inte tror fortsätter att leva sitt liv, men i stor förvåning över att en del människor har försvunnit. De skulle då genomlida den stora vedermödan. Efter vedermödan kommer Jesus tillbaka en gång till tillsammans med de troende för att grunda tusenårsriket, och ytterligare en gång efter tusenårsriket.

Den här tanken har gjorts populär bland annat genom en serie böcker ”Left behind” (Lämnad kvar), som också har blivit film. Romanserien inleddes 1995. Författarna är Tim LaHaye och Jerry Jenkins och det har sammanlagt blivit 16 romaner som har sålts i över 65 miljoner ex. Hittills har det gjorts tre filmer om böckerna. Den bakomliggande tanken går tillbaka till Hal Lindsay, som på 1970-talet skrev en del bästsäljande böcker. Då präglades uttrycket dispensationalism om Lindsays läror – från engelskans dispensation = dispens, befrielse eller undantag. 

Den här tanken är bara en bland många olika teorier. Termerna är brokiga och förvirrande. Man talar om premillenialister och postmillenialister, och bland de förra om pretribulationalister, midtribulationalister och posttribulationalister. Man är oenig om tusenårsriket ska komma före eller efter vedermödan, och man är oenig om uppryckandet ska ske före, mitt under eller efter den stora vedermödan. 

Läran om det hemliga uppryckandet handlar om att den ene av de två männen på åkern blir osynlig, han rycks upp. Den som blir kvar blir alltså plötsligt medveten om att kamraten har försvunnit på ett oförklarligt sätt, men annars är allt som vanligt. På samma sätt sitter två kvinnor tillsammans och den ena är plötsligt borta.

Det är naturligtvis väldigt tacksamt att skriva en dramatisk roman om sådant. Mitt under en flygresa är en flygvärdinna plötsligt borta. Den som sitter bredvid en och som man har talat med är också borta. En mamma upptäcker att barnet i vagnen är borta. Hu, så kusligt! 

Sådan undervisning är tyvärr väldigt vanlig och de böckerna och filmerna som jag nämnde har haft en stor genomslagskraft också i lutherska kretsar. För några år sedan undervisades just så på dagarna ”Med evigheten i sikte”.

Frågan är om texten verkligen beskriver något sådant. 

Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

Verbet afiemi som här översatts lämna kvar kan betyda många andra saker: låta gå, sända bort, förskjuta, lämna därhän, låta vara, men också förlåta synd. Vilken betydelse har ordet här? Om man lämnar något därhän eller förskjuter finns ingen direkt betydelse att man skulle fortsätta som förr. Om brandmän hittar två personer i ett brinnande hus och räddar den ene men lämnar den andre kvar, kan vi inte tänka oss att den andra fortsatte att leva i huset. Han har omkommit. På samma sätt var det på Noas tid. De som lämnades kvar omkom i floden.

Betoningen ligger på tas med i motsats till att lämnas kvar med en tydlig parallell till syndafloden. Det var åtta personer som togs med. De andra blev kvar. Vilka ödesmättade ord!

Det finns ingenting i Bibeln som säger att Jesus ska komma tillbaka flera gånger. I Matt 25 undervisar Jesus om att han ska komma i härlighet och alla änglar med honom, och då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Det sker en gång. Det är om den stunden han manar oss: 

Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer.

Som på Noas tid

Vi ska slutligen återvända till jämförelsen med Noas tid.

Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara.

Var det fel att människorna åt och drack? Var det en synd att gifta sig och bli bortgifta?

Vi ska gå till 1 Mos 6, där situationen före floden beskrivs. 

När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha.

Av det här anar vi ett grundfel i hur män och kvinnor lever tillsammans. Guds söner är här antagligen en beskrivning av stamfäderna eller de som hade ämbetet att undervisa och leda folket. De handlade själviskt och egensinnigt. De frågade inte efter Guds vilja, utan bestämde själva efter sitt kötts begär. De var alltigenom onda.

Några verser senare berättas om hur Gud fattar ett allvarligt beslut och säger till Noa (v13):

Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden.

Nu ger han Noa en tid för att förbereda räddningen för sig själv och sin familj. Samtidigt får han möta gäckande kommentarer av människorna omkring. Petrus beskriver dem som olydiga, när Gud tåligt väntade medan arken byggdes (1 Petr 3:20). 

Jesus säger att det ska vara likadant inför hans återkomst. Det ska vara en liknande lösaktighet i fråga om giftermål. Det ska finnas samma slags gäckerier av Guds ord och varningar. Människorna ska inte bry sig, även om Gud varnar i sitt ord. Och plötsligt ska dagen komma när det är för sent. 

När människorna på Noas tid upptäckte flodvågorna var det för sent. Vi kan tänka oss att människorna som mötte tsunamivågorna i sydostasien för några år sedan kände samma fasa när de märkte att de inte kunde komma undan. Den här fasan är naturligt för en människa som inte bryr sig om Guds ord.

När Lukas berättar om Jesu återkomst påminner han om den här situationen (Luk 21:25ff):

På jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Ty himlens krafter skall skakas. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.

Det här är ju precis vad vi har börjat se i vår värld. Men människorna förstår ingenting. De förstår inte att ta vara på det som Jesus säger sedan: 

Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.

Räta på er! Ni har ingen orsak att vara rädda! Det är ju tvärtom. När vi ser det här har vi orsak att glädjas, för nu ska den onda tiden ta slut. Nu kommer Jesus tillbaka. 

Nu är vi tillbaka vid den fråga som jag började med. Den som känner Jesus ska få möta honom med glädje. Paulus skriver om det i 1 Tess 4:15ff, för att visa att både de som har dött i tron och de som får uppleva hans återkomst ska få möta Herren:

Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.

Här har vi också ett ord om att ryckas upp. Men det handlar inte om att ryckas upp i motsats till dem som inte tror, så att de skulle lämnas att leva på jorden, utan det är en jämförelse med dem som väcks upp ur gravarna. I det saliga ögonblick när gravarna öppnas ska alla troende uppstå för att möta Herren, och sedan ska alla som lever och är kvar möta honom på samma sätt, inte på en jordisk plats, utan i rymden, egentligen i luften. Det är en beskrivning av en plats som vi inte kan förstå. Den anknyter till det sätt som Jesus lämnade jorden: han togs upp i luften. Det är inte en geografisk plats så och så långt över jordytan, utan den plats som Gud har berett åt dem som älskar honom.  

Är du, min vän, ängslig för att du är en syndare, precis som de som förgicks i Noas tid, som inte alltid varit vaksam, som inte alltid haft Jesus i tankarna? I dag har vi ännu tiden före domedagen, ännu får vi fråga honom som gett sitt liv för att vi skulle få leva för evigt med honom om det är något som fattas oss. 

Och då får vi gå till Guds Ord. Det säger att Jesus har betalat för oss, ja för hela världen, så att vår synd är borta. Ingenting ska längre anklaga oss, utom vår otro. Ordet säger att Gud så älskade världen att han utgav sin enfödde Son, för att ingen enda som tror på honom ska gå förlorad utan ha evigt liv. Och vi får gå till vår dopattest, som säger att vi i dopet har räddats genom vatten likt Noa och hans familj, så att de vredgade vågorna inte har någon makt över oss. Vi får ta emot det Ordet av Herren, som säger att han inte kommer att lämna någon av dem som tror på honom att förgås, utan han ska låta dem uppstå på den yttersta dagen. Och den uppståndelsen ska inte vara till skräck, utan i glädje, för då får vi uppleva att den onda tiden som vi lever i då är borta, och att endast ljus, liv och salighet återstår för Herrens folk. Även du får tillhöra den saliga skaran, för Jesu skull.

På den grunden får du räta på dig och fröjdas åt de tecken som säger att han kommer snart. 

En liten tid av kval och strid,
sen stilla sabbatsro,
sen salighet till evig tid i fridens sälla bo.
Se upp med fröjd! Han kommer snart,
din Gud och Frälserman.
Vad nu är mörkt skall då bli klart.
Var trygg, snart kommer han!

Bön: Tack, käre Jesus, för att du gett oss ett hopp som är grundat på något bättre än på våra ansträngningar att vaka och vara redo. Tack för att du gjort allt som behövs för att få möta dig med fröjd när du kommer och komma in i den himmelska bröllopssalen. Håll i oss hårt, så att vi inte kommer bort från dig och blir förförda av allt det onda som finns runtom oss och glömmer att leva av ditt Ord och vara med dig i bönen varje dag. Om det ber vi, för ditt utgjutna blods skull. Amen.

Predikan i Biblion, Vasa, 18.11.2012.