Riket som består

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Predikotexten är från Dan 2:31–41,44. Men vi ska inte läsa den nu, utan läser den efterhand. Vi börjar med att be.

Himmelske Fader, du som Kungarnas Kung, lär oss känna din makt och härlighet så att vi ödmjukar oss under dig och ditt Ord och ger dig allena äran. Men låt oss också få känna din nåd mot oss, dina svaga barn, så att vi kan se och tro att du tar dig an oss för Jesu skull, och att vi i honom får vara kungar och präster inför dig. Amen.

För några veckor sedan hade vi en bibelhelg med ungefär samma tema som i dag, ”Det himmelska och det jordiska medborgarskapet”. Då fick vi lära oss, som vi också hörde i episteltexten, att en kristen ska underordna sig all världslig överhet, eftersom den världsliga makten är Guds andra kungarike. Gud har satt den världsliga överheten att sköta om samhällets ordning, så att vi ska få leva ett liv i trygghet.

Bakgrund

Den världsliga överhet som rådde när händelserna i Daniels bok inträffade var ingen gudfruktig överhet. Den kan inte ens sägas ha varit en god överhet. Det var en tyrann som regerade: Nebukadnessar, den store kungen av Babylonien. Tidpunkten var ca 604 f.Kr., andra år efter att den första deportationen av förnäma judiska pojkar verkställdes, däribland Daniel som då var en ung man, kanske bara tonåring.

I första kapitlet av Daniels bok läser vi hur Daniel tillsammans med tre kamrater sattes på inskolning för att omvändas till babyloniernas religion. Det lyckades inte. De behöll sin tro och blev högt ansedda, och särskilt Daniel fick förmåga att tolka alla slags syner och drömmar. Det här kom till god användning i det andra kapitlet. Där berättas om den dröm som N. hade en natt, och han blev mycket oroad av drömmen. Men det märkliga var, att han krävde av sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldeer att de skulle berätta för honom vad han hade drömt. Och han hotade dem med döden om de inte kunde göra det.

Läs Dan 2:3–9.

Kaldeerna försöker få N. att förstå att det han kräver är allt för svårt. De svarar, v10–11:

Det finns ingen människa på jorden som kan meddela kungen det han vill veta. Det har aldrig hänt att någon kung, hur stor och mäktig han än varit, har begärt något sådant av någon spåman eller besvärjare eller kaldé. Det som konungen begär är alltför svårt, och det finns ingen som kan meddela konungen det, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga.

De har så rätt. Sådant kan inte människor, och de gudar som människorna har gjort sig får de inte kontakt med. Uppgiften är omöjlig.

Det verkar kört för alla de vise. Kungen är van att få vad han önskar. Nu utfärdar han dödsdomen över dem alla, eftersom de inte har klarat av att göra det som kungen befaller – inte för att de har gjort något ont. Han är alltså en ond kung, som inte försvarar det rätta utan straffar den oskyldige.

När Daniel får höra att han och hans vänner ska avrättas talar han med Arjok, befälhavaren för drabanterna som ska verkställa dödsdomen. Efter att Daniel får reda på varför de är dömda till döden uppmanar han sina vänner att be Gud om förbarmande, så att Daniel kan uppenbara hemligheten för N. Och så fick Daniel veta drömmen i en syn om natten. För det tackar Daniel Gud i en lovsång, v21–23. Och så går han till Arjok och säger att han ska berätta drömmen och uttydningen för kungen. Och så förklarar han vem som kan uppenbara sådant (v28):

Det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar.

Daniel vill inte själv ta äran att ha kunnat uppenbara denna hemlighet (v30):

För mig har denna hemlighet uppenbarats, inte för att jag är visare än alla andra levande varelser, utan för att uttydningen skulle kungöras för konungen så att du förstår ditt hjärtas tankar.

Det är nu vi kommer in i den egentliga predikotexten.

Den stora bildstoden

31 Du, o konung, såg i din syn en stor staty framför dig, och den var hög och dess glans överväldigande. Den var förskräcklig att se på. 32 Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar. 33 Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera. 34 Medan du såg på den revs en sten loss, men inte genom människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. 35 Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet, och allt blev som agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det så att man inte längre kunde finna något spår av det. Men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden.

Den här delen av texten beskriver själva bildstoden. Det är en märklig konstruktion. Huvudet är av guld, en mycket tung metall. Bröstet och armarna är av silver och sedan följer mindre ädla metaller: koppar och järn. Men fötterna bestod inte bara av järn, utan det var en blandning av järn och lera. En sådan blandning håller inte ihop.  Och hela bildstoden är väldigt tung upptill. Så det finns förutsättningar för att det ska bli en krasch. 

Och så gick det. Men den förorsakades inte av någon människa, vilket är en huvudpoäng här. Den förorsakades av en sten som lossnade och som krossade fötterna så att hela bildstoden blev till spillror. Och den här stenen växte och blev ett stort berg.

Sedan följer Daniels uttydning:

36 Detta var drömmen, och nu vill vi säga konungen vad den betyder: 37 Du, o konung, konungarnas konung, som himmelens Gud har givit rike, väldighet, makt och ära, 38 i din hand har han gett människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än bor, och han har satt dig till herre över alltsammans. Du är det gyllene huvudet. 39 Men efter dig skall det uppstå ett annat rike, obetydligare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar, och det skall regera över hela jorden. 40 Det fjärde riket skall vara starkt som järn, för järnet krossar och slår sönder allt. Så som järnet förstör allt annat, skall också detta krossa och förstöra. 41 Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett splittrat rike, men med något av järnets fasthet. Du såg ju att där var järn blandat med lerjord.

Daniel ger en exakt förklaring till det gyllene huvudet. Han understryker, att N. har fått all sin makt och ära av himmelens Gud. Det var ju verkligen så, att guldet kännetecknade det nybabyloniska riket och särskilt för huvudstaden och N:s palats. 

Sedan följer ett rike som är mycket mäktigt, men ändå ringare än N:s rike. Det nybabyloniska riket ersattes av det medisk-persiska riket, som tillföll Darejaves år 538 f.Kr. och som vi läser om i Dan 5:31. Efter detta kommer makenoniern Alexander den store, som i ett oerhört snabbt fälttåg erövrar länderna i öster ända till Indien 336–323 f.Kr. Det är det tredje riket, kopparriket. Det riket föll efter Alexanders död sönder i fyra delar. 

De här rikena känner vi också igen i Daniels syn i kapitel 7, där Daniel ser fyra djur. De tre första kan identifieras med guld-, silver- och kopparriket, dvs. lejonet med örnvingar, björnen och leoparden med fyra fågelvingar och fyra huvuden. Men det fjärde djuret beskrivs bara som fruktansvärt och förskräckligt och som uppslukade och krossade. 

Bildstodens fjärde rike är av järn, vilket är en stark metall, och det krossar och slår sönder allt. Men fötterna är blandade med lera, vilket Daniel förklarar så att det är splittrat, fastän det har järnets fasthet.

I den sista textversen får vi en klar fingervisning om vad detta fjärde rike är:

44 Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt.

Vilket är detta fjärde rike? Det råder när en helt annorlunda makt upprättas. Vi förstår att det sker när Guds rike upprättas genom Jesus Kristus. Den tiden rådde romarna. Och därför kan vi säga att det är romarriket som är det fjärde, splittrade riket som ändå har järnets fasthet.

Guds annorlunda rike

Huvudpoängen i vår text är att Guds rike är annorlunda än alla jordiska riken. Men det är samtidigt starkare än alla jordiska riken. När Gud finner för gott slår han sönder världsriken. För 30 år sedan, mitt under kalla krigets dagar, skulle ingen ha trott på någon som påstår att det mäktiga Sovjetväldet skulle falla som ett korthus inom 10 år. Ändå skedde det. Den ena nationen efter den andra slogs i spillror. Vi som var med kring 1989–91 stod i förundran inför det som skedde. Vi såg att den sten, som inte var lösryckt av någon människohand, föll och krossade det som människor hade byggt upp i generationer.

Samma sak händer i vår tid. Den ena efter den andra av arabländernas diktatorer har störtats. Vi har ännu inte sett slutet på händelserna. Många är starkt oroade. Många råkar verkligt illa ut. Också de kristna i de här länderna har drabbats hårt av den s.k. arabvåren. 

Det som vi vet är att Gud råder över alla nationer. Han har full kontroll, också när det ser ut som om han inte skulle ha någon makt att hjälpa de sina. I Daniels bok finns flera exempel på fantastiska under: de tre männen i den brinnande ugnen, Daniel i lejongropen, bland andra. Men det finns också exempel i Bibeln på hur gudsmän torteras och lider, i många fall också dör i fruktansvärda förhållanden. Det sägs att Jesaja blev sågad sönder och dog på ett så grymt sätt. Stefanus led martyrdöden som den första kristna martyren. Kunde inte Gud hjälpa då?

Visst kunde han det, men hans planer känner vi inte. Det vi vet är att han styr allt så att hans goda vilja ska ske, och så att han behåller all ära. Hans främsta vilja är att vi alla ska få komma hem till honom. Därför måste han också låta den ogudaktiga världsmakten leda Jesus in i den fruktansvärda döden på korset för att betala vår syndaskuld.

Det är en väldig tröst för oss kristna, att Gud har lovat att hans rike alltid ska finnas, även om alla jordiska riken går under. ”Guds ord de måste låta stå”, skaldade Luther. Och i adventpsalmen diktar biskop Franzén (original text): 

Jerusalem är öde,
Dess tempel fallit ner.
Dess präster äro döde,
Dess spira är ej mer.
Men Kristi rike varar
Och sig alltmer förklarar.
Välsignad vare han
Som kom i Herrens namn.

Därför ska vi aldrig sätta vårt hopp till de jordiska furstarna, även om vi ska vara dem underdåniga. Vi ska sätta vårt hopp till Herren, som har skapat himmel och jord och ännu uppehåller allt, och som har frälst oss genom Jesus Kristus och berett rum åt oss i härlighetsriket som ska uppenbaras när han kommer tillbaka.

Lovad vare du Gud, och välsignad i evighet, som med ditt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Låt din Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Predikan i Lepplax bönehus 11.11.2012.