Jesus helgar hemmet

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Bön: Gud, vår Gud, till dig vi ser, om välsignelse vi ber. Låt ditt evangelium få i allas hjärtan rum!

Låt i dag ditt helga göra under på vår jord! Våra arma själar föd, Herre god, med livets bröd! Amen.

Predikotexten är från Joh 2:1–11:

På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet. När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: "De har inget vin." Jesus svarade: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit." Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han än säger till er."

Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten!" Och de fyllde dem ända till brädden. Sedan sade han: "ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde det. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen och sade: "Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu."

Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Trettondagstiden talar om hur Jesu härlighet uppenbaras. Denna söndag helgas hemmet och äktenskapet. I år är trettondagstiden ovanligt kort. Redan nästa söndag har vi Septuagesima, som inleder förfastan.

Textens sammanhang

Vi har här en berättelse som finns bara hos Johannes. Det är en händelse som infaller i början av Jesu verksamhet, men efter att Jesus hade kallat sina första lärjungar. I det första kapitlet berättar Johannes om Jesu dop och hur han träffar Andreas och sedan Simon Petrus. Sedan går Jesus till Galileen och träffar Filippus och Natanael. 

Man kan spekulera i hur Johannes använder tidsbestämning här. Uttrycket ”nästa dag” förekommer tre gånger i det första kapitlet, och nu i början av kapitel två säger han ”på tredje dagen”. Det kan tolkas som att bröllopet i Kana inföll på den sjunde dagen efter berättelsen om Johannes Döparens verksamhet – kanske ett uttryck för en symbolik kring talet 7. Det första tecknet som Jesus gjorde inföll på den sjunde dagen. 

Det är också tänkbart att Johannes understryker den tredje dagen på motsvarande sätt som när Jesus uppstod på tredje dagen. Den tredje dagen är förhärligandets dag.

Oberoende av tolkningar av dagar betonar Johannes att det som sker här är ett tecken. Han använder inte ordet under. Det som sker är ett vittnesbörd om Jesu härlighet, och Johannes understryker att hans lärjungar trodde på honom. Längre fram lyfter Johannes fram ett andra tecken (4:54, den kungliga tjänarens son).

Kana var en liten stad nära Gennesarets sjö, men vi vet inte exakt var den fanns. Genom vinundret har den fått sitt namn i den bibliska historien.

Vi ska koncentrera oss på två huvudpunkter i texten. Först ska vi se hur Jesus hedrar äktenskapet och sedan hur han utför sitt tecken.

Jesus hedrar äktenskapet

Vi behöver notera att ett bröllop på den här tiden kunde hålla på i flera dagar, ända upp till en vecka. Det var en storslagen tilldragelse. Jesu mor nämns ensam, och det verkar som om Josef redan är död. Kanske var bruden en släkting till Maria, eftersom hon visar sådan omsorg om bespisningen.

Jesus och hans lärjungar – vi vet inte hur många – var också bjudna till bröllopet. Vi ska noggrant lägga märke till att Jesus inte anser det vara för världsligt och simpelt att delta i bröllopet. Där fanns en myckenhet av mat och dryck, där fanns dans och sång. En och annan bibelläsare och predikant har haft problem med det som värden säger: ”... när gästerna börjar bli druckna.” Var det faktiskt så att Jesus stödde dryckenskap?

Grekiskan använder faktiskt ett ord som betyder berusad, drogad. Samma ord finns i Luk 12:45, där Jesus varnar för att uppträda som en hård förvaltare som slår tjänarna och dricker sig redlöst berusad. Det finns också i Ef 5:18 (Berusa er inte med vin), 1 Tess 5:7 (de som berusar sig är berusade om natten) och i Upp 17:2 (berusade av den stora skökans vin).

Men vi ska också säga, att det inte är Jesus som talar om att berusa sig. Det är värden som använder uttrycket för att beskriva det uppochnedvända i att man tar fram det bästa vinet mot slutet av festen. Här liksom på alla fester fanns det sådana som tog för mycket. Men vi vet helt säkert av Bibelns undervisning i övrigt att dryckenskap i övermått, som gör att vi inte kan vara besinningsfulla och klara i tankarna, är något som strider mot Guds vilja. Jesus ger heller inte på något sätt sin sanktion åt fylleri. Däremot ger han sitt stöd åt att fira att en man och en kvinna har gått in i det äktenskapliga ståndet. Och det gjorde man bland annat med vin. Det är ett enkelt faktum.

Vi kan jämföra med Predikarens stöd för en sådan glädje (9:7):

Ät därför ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta.

Det här är alltså inte en text som vi kan använda om vi vill hävda att det är synd att dricka vin. Det finns sådana som menar att det måste ha varit alkoholfritt vin, det som Jesus skapade av vatten. Men ett sådant vin skulle aldrig ha godkänts som ”det bästa vinet”. 

Det finns andra sammanhang när vi har orsak att ta upp faran för dryckenskap. Vi behöver påminna oss om ansvaret att leva ett liv som är värdigt Kristi lärjungar och att inte bli till anstöt så att någon kommer på fall, särskilt i denna tid när alkohol och droger gör så stor skada åt familjer och barn. 

Men den här texten framhåller hur Jesus hedrar äktenskapet med att närvara vid bröllopet i Kana och dessutom se till att värdfolket inte blir utskämt. Det var nämligen den största tänkbara vanära att bli utan att lägga fram på bordet. Nu höll det på att ske. Vi ska återkomma till hur Jesus avvärjde hotet. Men först ännu något om äktenskapet och hemmet.

Dagens tema är Jesus helgar hemmet. Förra söndagen såg vi hur Jesus går in i dopet vid Jordan, där han bekänner världens synder och går in i syndernas förlåtelse som representant för oss och alla andra syndare. Nu visar han hur han välsignar det hem som bjuder honom som gäst. 

När Luther förklarar den här texten i Huspostillan går han hårt till rätta med romarna och särskilt munkväsendet. Där menar man att det är ett särskilt heligt stånd att dra sig undan världen och bedriva sina helighetsriter med späkningar, fasta och böner för att förtjäna Guds välbehag. Luther framhåller att det är precis tvärtom: vi tjänar Gud genom att göra våra vardagliga sysslor där vi är ställda: som husbönder och matmödrar, pigor och drängar. Översatt till vår tid betyder det, att vi ska tjäna Gud i den jordiska kallelse vi har fått, snickaren vid sina verktyg, städaren vid sin mopp, tjänstemannen och ingenjören vid sin dator, läraren vid sin kateder, prästen i sin predikstol osv. 

Ingen ska mena att en annan har fått en heligare och finare syssla än man själv. Förbli i den kallelse Gud har gett dig, och använd de gåvor som du har blivit utrustad med!

Och när det gäller äktenskapet vet vi, att Guds vilja är att en man och en kvinna ska leva tillsammans som gifta, och inte hitta på ett eget sätt att leva med varandra. ”En man ska överge sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.” Det är Bibelns budskap redan från skapelsen. Det innefattar den offentliga ceremoni som vi brukar kalla vigsel och bröllop. Det är inget som sker i det tysta, för det har en samhällsbevarande funktion att äktenskapet hålls i ära. Jesus har själv visat att han hedrar ett sådant äktenskap och välsignar det.

Därför ska vi ofta och frimodigt undervisa och framhålla äktenskapet som en Guds instiftelse mellan man och kvinna. I Hebreerbrevets sista kapitel står det:

Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma.

Jesus gör sitt första tecken

Vi ska sedan se hur Jesus utför sitt första tecken. Det är Maria, hans mor, som ger honom en vink. Men Jesus tycks avspisa henne.

Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit.

Hur ska vi förstå det här? Lyder Jesus inte fjärde budet, då han talar så nedlåtande?

Det är intressant att den här berättelsen där Jesu mor finns med omtalas bara av Johannes, och hon tilltalas kvinna, på samma sätt som hon nämns av Johannes vid Jesu kors. Också där tilltalar han henne kvinna. När Gud gav löftet om Frälsaren (1 Mos 3:15) talar han om kvinnans säd.

Vi måste förstå att ordet kvinna här inte är nedlåtande, så som det låter på svenska, lika lite som när Jesus tilltalar sin mor vid korset. Därför använder Giertz och Hedegård i stället ordet ”moder”. 

Jesus säger att hans stund ännu inte har kommit. Det är ett uttryck som Johannes återger många gånger. Då vi går till den tid när hans lidande börjar ser vi att stunden har kommit, Joh 12:27, där Jesus säger:

Vad ska jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn.

Den rätta stunden, när tiden är inne, hör samman med förhärligandet. Och det sker framför allt när Jesus lider, dör och uppstår.

Varför Jesus först avvisar sin mor verkar för oss märkligt. Vi ser att Maria ändå anar att han ska göra något. Hon förbereder tjänarna på att Jesus kommer att säga dem något. 

Jesus vill framhålla, att det inte är människors sak att avgöra tiden eller stunden när han ska förhärligas. Det är Fadern som bestämmer. Och den stunden kom redan under bröllopet i Kana, fast inte just då Maria kom med sin vädjan. 

Stunden kom och den uppenbarade Jesu härlighet genom ett tecken, som slog alla med häpnad. Johannes förstår att det inte bara handlar om ett under, utan att det skedde som ett första steg för att uppenbara Jesu härlighet. Och han tillägger: ”Hans lärjungar trodde på honom.”

Det var syftet med vinundret i Kana. Det skulle skapa tro. Och visst var det ett mirakel. Där stod sex stora stenkrukor, som rymde 100 liter var. De användes för de olika slags reningsceremonier som de äldstes stadgar förutsatte. Markus berättar (7:3–4) hur fariseerna var noga med att inte äta 

... utan att ha tvättat händerna med en handfull vatten. Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl.

De här stenkrukorna använde nu Jesus. Han bad tjänarna fylla dem till brädden med vatten. Och så bad han dem föra av detta vatten till värden för att smaka på det. Och nu var det vin, det mest utsökta vin, så att värden tillrättavisar brudgummen för att ha handlat oklokt då han sparat det bästa vinet till sist.

Men tjänarna visste varifrån vinet kom. Det lär inte ha förblivit någon hemlighet. Det blev nog en stor uppståndelse kring det vinet och historien om hur det kom till blev en sägen som gick ut i vida nejder.

Allt det tjänade ett syfte: att Jesus skulle förhärligas. Det bidrog till att folk kom för att lyssna till Jesus. Johannes berättar att Jesus sedan gick ner till Kapernaum, som låg nere vid sjön Gennesaret, tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar. Sedan gick han till Jerusalem inför påskhögtiden.

Sammanfattning

Vad ska vi lära oss av berättelsen om bröllopet i Kana?

För det första ska vi bjuda Jesus till vårt hem och till alla viktiga tilldragelser i livet, inte minst till bröllop. När han är med finns också välsignelsen. Då spelar det ingen roll om vi har eller inte har tillräckligt av världens goda. Han förser.

För det andra lär vi att alltid gå till Jesus med våra önskningar, men att vi ska ha tålamod och låta honom avgöra stunden. Vi kan inte vänta att han ingriper direkt på kommando av oss. Inte ens hans egen mor hade rätt att bestämma stunden.

För det tredje ska vi förhärliga Jesus i vårt liv, både i våra vardagssysslor och genom att berätta för våra medmänniskor om vem Jesus är. Och så ska vi ge honom äran för allt. Lovat vare hans namn. Amen.

Lovad vare du Gud, och välsignad i evighet, som med ditt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Låt din Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre.

Predikan i Biblion 20.1.2013, andra söndagen efter trettondagen.