Vad betyder detta dop?

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Bön: Käre Frälsare, du som tog på dig våra synder när du gick för att låta döpa dig i Jordan, kom till oss i dag med din Ande och förklara för oss vad det betyder. Hjälp oss att kunna prisa dig rätt för att vi har fått bli döpta till dig och klätts i din rättfärdighet, som ger oss rätt att vara Guds barn och arvingar till himlen. Amen.

I dag är temat Dopets nåd, och predikotexten är Matt 3:13–17:

Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes försökte hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig.” Jesus svarade honom: ”Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.” Då lät han det ske. När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. Och en röst från himlen sade: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”

Förr firades epifania, uppenbarelsehögtiden som vi nu kallar trettondagen, till minne av Jesu dop. Senare övertogs högtiden av de visa männens besök. Jesus uppenbarades i sin kungliga härlighet när de visa männen tillbad honom och bar fram sina gåvor. Men den andra händelsen, 30 år senare, är också en uppenbarelse av hans härlighet. Då fick han vittnesbörd direkt av sin Far i himlen.

Vi ska i dag se på texten ur tre synvinklar. Först ska vi se lite på Johannesdopet. För det andra ska vi se på vad det betydde att Jesus döptes. För det tredje ska vi se på vårt eget dop.

Johannesdopet

Före vår text berättar Matteus hur Johannes Döparen trädde fram och predikade i Judeens öken:

Omvänd er, ty himmelriket är nära.

Folket kom ut till honom och det heter att

de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.

Också fariseer och sadduceer kom för att bli döpta av honom. Han predikade en sträng lag för dem:

Ni huggormsyngel, vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen.

Sedan fortsatte han med att tala om Jesus:

Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.

Johannes talar också om den rensning som Jesus ska utföra, likt en som rensar säd med kastskovel, och det slutar med att han bränner upp agnarna i en eld som aldrig släcks. Han bestraffar skrymtarna, som tror att deras goda gärningar är tillräckliga att undkomma domen, och han visar klart att den som tror på sin egen kraft kommer att dömas till helvetet, eftersom han inte tar vara på Guds frälsning utan tyr sig till sin egen förmåga och skryter med sitt eget.

När Johannes upphöjer det dop som Jesus ska döpa med, och som förverkligas på pingsten efter hans död och uppståndelse, då menar han inte att hans dop skulle sakna den Helige Ande. Det är ju Anden som ger oss tron på syndernas förlåtelse. Johannes vill visa på att han bara är förelöparen, den som bereder väg, men att det är Jesus som ska utföra själva frälsningsverket. Och det är först efter att det har utförts som Anden börjar sitt kraftfulla verk via apostlarna, då han kommer synligt i tungor av eld.

Det framgår inte här om fariseerna omvände sig, eller om de bara kom för att testa Johannes. De var ju alltid oroliga när det blev stora folksamlingar. Men i Luk 7:30 står det:

Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät inte döpa sig av honom.

Johannes Döparen predikade en sträng lag. Men han predikade också evangelium. Det står både i Markus och Lukas att han predikade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. Den som omvände sig bekände sina synder och gjorde en 180° sväng så att han leddes till (in i) syndernas förlåtelse i Jesus. Johannesevangeliet berättar att Döparen kallar honom Guds Lamm, som tar bort världens synder. Där finns en tydlig hävisning till att han är det verkliga offret för synd. Och i Luk 3:18 heter det:

Med många andra ord förmanade han folket när han predikade evangeliet för dem.

När Johannes Döparen förmanade de omvända att leva rätt och sant efter att de blivit döpta, skedde det genom evangeliets kraft. Lagen kan aldrig ha någon kraft att göra det rätta. Lagen visar bara på oss, och gör oss antingen stolta över vad vi kan, eller förtvivlade när vi ser att vi inte kan hålla den. Men har vi ögonen på Jesus och ser hans förlåtelse, då får vi kraft från honom att ändra vårt liv. 

Varför måste Jesus döpas?

När Jesus kom till Johannes möttes han först av en protest:

”Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig.”

Det här visar att Johannes mycket väl känner Jesu uppgift. Han vet, att Jesus är den ende som inte behöver omvända sig från sin synd. Det behöver däremot Johannes själv, för han var likadan som alla vi andra. Han var en syndare ända från avlelsen. Men Jesus var rättfärdig i sig själv. Varför skulle han omvända sig från synd och behöva kläs i syndernas förlåtelse?

Gezeliernas bibelverk nämner fem orsaker:

1. För att invigas till sitt ämbete och uppenbaras som den rätte Messias. 
2. För att bekräfta Johannes dop och lära.
3. På samma sätt som han blev omskuren och helgade judarnas omskärelse så ville han låta oss kristna se dopets nytta och nödvändighet.
4. För att helga detta vattnets bad till ingång i Guds rike.
5. Kristus gick in i dopet för att uppfylla all rättfärdighet.

Orden som hördes från himlen var väldigt viktiga: 

”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”

De här orden för oss tillbaka till Natans profetia i 2 Sam 7, då han återger Herrens ord till kung David vem som ska bygga upp templet och stadfästa riket:

När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den avkomling som skall utgå ur ditt liv, och jag skall befästa hans kungadöme. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för evigt. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. 

Salomo övertog kronan medan David ännu levde. Men Herren säger att det är först när han är död som denna avkomling ska komma. Orden ”utgå ur ditt liv” brukar vanligen användas om kvinnor som föder barn. Här används de om David, och det avser Maria, som kom av Davids släkt. Och sedan har vi orden: Jag skall vara hans fader och han skall vara min son.

Just de här orden kom nu från himlen: Denne är min Son, den Älskade.

I Ps 2:7 heter det:

Jag vill kungöra HERRENS beslut. Han sade till mig: ”Du är min son, jag har i dag fött dig.”

Nu kungjorde Fadern att Jesus var den utlovade Messias. Han blev smord till sitt ämbete: att gå in som vår ställföreträdare, att bekänna världens synder, att fullständigt lida straffet för hela världens synder för att vi skulle få hans rättfärdighet.

I Huspostillan låter Luther Jesus säga till Döparen: ”På detta dop hänger hela världens rättfärdighet. Eftersom hela världens synd vilar på mig [Jesus] och jag bär den, så måste jag, om världen skall bli frälst, göra, vad Gud har befallt syndare att göra, nämligen låta mig döpas av dig.”

Varför döper vi?

Genom att frivilligt gå in i dopet bekräftade Jesus Johannes verksamhet och visade att han var en rätt profet och lärare. Han visade också att dopet är nödvändigt till salighet, så som han undervisar Nikodemus, Joh 3:5f:

Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.

Jesus var inte född av kött, dvs. han hade inte fötts med arvsyndens smitta som alla vi andra. Men han tog på sig vår synd och blev räknad till synd. Vi däremot är alla födda syndare. Och syndigt kött kan inte komma in i Guds rike. Därför måste det renas. Och den rening som Gud har bestämt är dopets vatten. När vi tvättats rena i det står himlen öppen. Då har vi den rätta bröllopsdräkten.

När Jesus döptes samverkade alla tre personerna i gudomen. Fadern talade, Jesus blev döpt och smord till sitt ämbete, och Anden sänkte sig ner som en duva. Det är med anledning av det här som Anden vanligen brukar betecknas med en duva. Duvan betecknas som ett fridsamt djur, och Anden kommer med frid. 

På samma sätt samverkar alla tre personerna i vårt dop. Vi döper i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.

Fadern kallar oss vid namn och tar oss till sina barn. Jes 43:1:

Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.

Jesus klär på oss sin rättfärdighet (bröllopsdräkten!), Gal 3:27:

Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 

Anden föder oss på nytt, Tit 3:4–6:

Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. 

Ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande är i klartext ett uttryck för dopet. Den nya födelsen innebär att en ny människa föds, en som inte är köttslig utan andlig. När en människa döps får hon en dubbel natur. Hon blir inte av med sin gamla natur, den köttsliga. Den finns kvar tills kroppen läggs i graven. Men den gamla människan ska inte längre råda, utan det är den nya människan som ska råda. Den nya människan har en ny vilja, som vill det samma som Gud vill. Hon har en ny inriktning. Hon har vänt om från att ha haft ryggen mot Gud från den kroppsliga födelsen till att ha ansiktet vänt mot Gud, där hon får hämta kraft till ett liv som är sådant som Gud vill att det ska vara.

Så var det också tänkt med de som döptes av Johannes. När han förmanade, gjorde han det med  blicken mot Jesus. Allt det som förmaningen innehåller, som det som Lukas tar fram: dela med sig åt den som inget har, att vara rättvisa och nöjda med den lön som är utmätt, det är trons frukter. Och de får sin kraft av att se på den som skapat tron, inte genom att se på sig själv.

Det är också därför som dopet har med sig följder, de som så fint uttrycks av Luther i Lilla katekesen:

Vad betyder detta dop i vatten?

Det betyder, att den gamla människan i oss skall dränkas genom daglig ånger och bättring och dödas tillsammans med alla synder och onda begärelser, och att sedan en ny människa dagligen skall uppstå och leva i rättfärdighet och helighet inför Gud för evigt.

Det som en gång skedde när vi blev döpta, det ska ske dagligen på nytt. Vi föddes då till nytt liv och svängde 180°, bort från oss själva och till att stå i Guds ansiktes ljus. Det ska ske varje dag genom förnyelse i den Helige Ande, eller som det också kallas, den dagliga omvändelsen. Till det behöver vi Ordet. Vi behöver höra honom, som utnämndes till vår profet, präst och kung när han gick till Jordan för att döpas av Johannes.

Eftersom vi fortfarande har vårt onda kött ska vi också gå till Johannes Döparen och höra hans lagförkunnelse, och sedan följa hans fingervisning: Se, Guds Lamm, som tar bort världens synder.

Det är hos honom vi ska stanna. Går vi bort från honom, har vi ingen nytta av vårt dop, utan bara fördömelse. Det är han som ska vara centrum i våra liv. Det är han som ger kraften och frimodigheten till vår tjänst bland medmänniskorna. Därför ska vi värdera vårt dop högt, den stund då vi fördes till gemenskapen med den treenige Guden. 

Därför får vi jubla med orden i Hedbergs sång (SH 107):

Lovsjunga må vi nu vår Gud
med glada hjärtans fröjdeljud!
Ty han i dopet har oss skänkt
sin nåd och all vår synd fördränkt.

Där tog han oss till sina barn
och löste oss från Satans garn.
Vi pryddes med rättfärdighet
och kallades till salighet.

I dopet vi inympades
i Kristus och förenades
för både tid och evighet
med honom, vår rättfärdighet.

I dopets bad vi renades
från all vår synd, förvissades
om hel och full förlåtelse,
om evighetsutkorelse. 

Ja, tack, Gud, Fader, Son och Ande, för mitt dop! Och hjälp mig att alltid förbli där. Amen.

Predikan i Lepplax bykyrka 13.1.2013.