Den utlovade Hjälparen

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Dagens tema är Den utlovade Hjälparen. Text: Joh 15:26–16:4.

När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. Också ni skall vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början. 

Detta har jag talat till er för att ni inte skall komma på fall. Ni kommer att bli utstötta ur synagogorna, ja, den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud. Och det skall de göra, därför att de varken känner Fadern eller mig. Men jag har sagt er detta, för att ni, när deras tid kommer, skall komma ihåg att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, eftersom jag var hos er.

Jesus talar i sitt avskedstal om vad som ska hända efter att han lämnat dem. Här handlar det inte om de ödesdigra händelserna det närmaste dygnet, när han ska lida och dö på korset, utan om tiden efter himmelsfärden. Han förbereder lärjungarna på att det kommer en dag när han inte längre är med dem. Han ska inte lämna dem utan hjälp. De kommer att råka i stora svårigheter, men han ser till att de ska få den kraft och det stöd som de behöver. 

Vi har nyss firat Kristi himmelsfärds dag, när Jesus åter upphöjdes till sin fulla ära och tog tillbaka den maktställning som han hade från begynnelsen, men som han avstod från under sitt kötts dagar. Han sitter nu på Guds högra sida, dvs. utövar den verkställande makten. Nu närmar vi oss pingst, den tredje stora kristna högtiden. Under senare delen av påskkretsen har den Helige Ande kommit in på ett allt tydligare sätt i texterna. 

I dag har vi orsak att först säga något om namnet Hjälparen, och också om relationerna mellan de tre personerna i gudomen. Sedan ska vi som andra del i predikan tala om vittnesbördet och de följder som det kan föra med sig.

Hjälparen, Tröstaren och Försvararen

När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig.

På grekiska står det parákletos som på modern svenska är översatt med Hjälparen. Äldre översättningar hade Hugsvalaren. Det ordet kommer från det gamla ordet hug, som vi känner igen i dag i ordet håg och som också finns i hugskott och hugad (och också det dialektala hågsa). Hugsvalaren skulle alltså svalka den håg som var upphettad, närmast för syndernas skull. Ordet Tröstaren används också i samma mening, att trösta med evangeliet om Jesus när lagen har sargat hjärtat. Lutherbibeln använder det ordet, der Tröster. 

Ännu ett ord som brukar användas är Försvararen. Den betydelsen är egentligen en juridisk term, en försvarsadvokat. Det är en sådan som en som anklagas inför domstolen behöver. En som kan representera den åtalade och visa att han är oskyldig.

Vem är denne Hjälpare, Tröstare och Försvarare?

Jesus beskriver honom som Sanningens Ande. Han är den tredje personen i gudomen, han är Gud själv som kommer i de här egenskaperna för att hjälpa  oss i all nöd och i alla behov. 

I Joh 14 beskriver Jesus honom så här (v 16–17):

Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er.

Jesus använder här lite annorlunda ord än i vår text. Sanningens Ande är den samme, men här säger Jesus att han ska be Fadern sända honom. I vår text står det att Jesus sänder honom från Fadern och att han utgår från Fadern. 

Utan att desto djupare gå in på frågan ska jag kort nämna att en avgörande orsak till skilsmässan mellan den östliga och den västliga kyrkan just grundar sig på de här ställena. I den nicaenska trosbekännelsen heter det i den form vi använder den: ”och på den Helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen”. Orden ”och Sonen” är på latin filioque, och den östliga kyrkan (den grekisk-ortodoxa) godkände inte att det ordet fanns med i trosbekännelsen. Man menade att Anden utgår av Fadern, som det heter i vår text, medan den västliga kyrkan (den romerska) betonade att Jesus är den som sänder Anden och att det därför är korrekt att säga att han utgår av Fadern och Sonen.

Helt kort ska jag också varna för att använda formen ’den heliga Anden’. Man har påstått att ändringen bara beror på en modernisering av svenskan. Men går man till noterna till Bibel 2000 ser man att det finns en teologisk motivering. Där påstår man att Anden i NT efter hand fick personliga drag, alltså var det kyrkan som skapade läran om att Anden är en person i gudomen. Han kallas också den, inte han, och har alltså inte del i den ära som tillkommer alla personerna i den treenige Guden. 

I de citerade verserna finns tre saker utsagda om Anden:

1. Han ska alltid vara hos Jesu lärjungar.
2. Världen kan inte ta emot honom, men Jesu lärjungar känner honom.
3. Han ska vittna om Jesus.

Jesus är vår egentliga medlare inför Gud. Det är han som betalar hela vår syndaskuld och därmed ser till att vi inte kan dömas om vi övertäcks av hans rättfärdighet. När vi ska ställas till svars för våra synder kommer alltså Jesus som vår försvarsadvokat. Det heter ju också om honom att han lever för att mana gott för oss inför Fadern (Hebr 7:25). 

Men Jesus lovade att sända en annan Hjälpare, en annan försvarsadvokat som alltid skulle vara hos hans lärjungar. När Jesus lämnar sin jordiska tillvaro lovar han ändå att han ska vara med oss alla dagar intill tidens slut. ”Jag ska inte lämna er faderlösa”, sa han, ”jag ska komma till er”. Jesus använder sådana ord att vi bara får förundras över treenighetens mysterium: ”jag ska komma”, säger han, men ändå är det inte han, utan en annan Hjälpare. Det är en annan av Guds tre personer, men ändå är han samma Gud! Det här gjorde han när han sände Anden på pingsten.

Jesus säger att världen inte kan ta emot Anden, eftersom de inte ser honom och de känner honom inte. Också det här är ett uttryck för Guds hemliga rådslut. Det är ju bara genom Anden som vi kan känna Gud och tro på det som Jesus har gjort för oss. Vi bekänner ju i trosbekännelsen, att vi inte av egen kraft kan tro på Jesus eller komma till honom, utan den Helige Ande har kallat oss genom evangelium och upplyst oss genom sina gåvor. Men de som inte tar emot Jesus tar inte heller emot Anden. Deras förvända sinne är orsaken till att de inte kan nås med evangelium. 

Men Jesu lärjungar känner Anden och tar emot honom, och Anden förblir hos dem.

Hur kan de känna honom? Jo, bara för att Anden har gett dem tron. De har ingen egen förtjänst. De är lika odugliga och fördömelsevärda som de som går förlorade. Att de blir frälsta beror helt på Guds stora nåd och godhet.

Det här mysteriet har många försökt lösa på olika sätt, för att göra det logiskt klart. Men det är omöjligt. Det vilar helt i Guds fördolda rådslut. Det enda vi kan göra är att prisa Gud som har uppenbarat sanningen för oss. Det har han gjort genom den Helige Ande.

Anden ska vittna om Jesus. Han vittnar inte om sig själv. Han kommer inte med något nytt, utan han ska ta av det som Jesus har sagt, och han ska förkunna och förklara det för oss. Han kommer inte med några inre, känslosamma och fantastiska uppenbarelser, utan han visar på den korsfäste Kristus, och på det skrivna och förkunnade Ordet om honom och hans uppståndelse. Han kommer till oss i de sakrament som Jesus har instiftat för att vi ska få tron och bli bevarade i tron. Och när han kommer, ger han samtidigt den kraft som behövs för att ta emot budskapet, den kraft som vi inte själva har.

Vittnesbördet

Den andra delen av vår text talar om vårt vittnesbörd.  Vi har nu sett att Andens vittnesbörd handlar om det som Jesus har gjort och sagt. På samma sätt ska apostlarnas vittnesbörd handla om Jesus. De har varit med från början, säger han, och därför kan de vittna. Men han har också sagt, att de inte kan bära alltsammans med sig som han sade. I Joh 16:12–14 förklarar han:

Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er.

Det här har Anden gett oss i evangeliernas berättelser och i apostlarnas brev, som vi har fått som en uppfyllelse av Jesu löften att föra sina apostlar in i hela sanningen.

Jag kan inte låta bli att kommentera den essä som Vasabladet publicerade på sista sidan på Kristi himmelsfärds dag. Det var en försåtlig framställning, med i stort sett alla de förnekelser som varit aktuella under de senaste decennierna och som fått framföras som en del av den evangelisk-lutherska kyrkans förkunnelse utan att avvisas av kyrkans ledare. Därmed har den kyrkan dragit över sig förbannelse, eftersom den som kommer med ett annat evangelium än det som apostlarna framburit är under förbannelse (Gal 1). En sådan förnekelse måste avvisas med kraft. Resultatet av att den inte har blivit avvisad visar sig med all tydlighet. Varför skulle man besvära sig med att läsa Bibeln, då den inte stämmer? Varför skulle man tro på en Frälsare och Messias som troligen blivit kvar i någon grav i Palestina medan hans lärjungar kokat ihop en saga om att han skulle ha uppstått och visat sig? Undra på att bara en tredjedel av finländarna i dag tror att Jesus uppstod från de döda.

Det vittnesbörd som Anden ger är av ett helt annat slag. Han tar inte ifrån Jesus hans gudomliga ära. Sanningens Ande kommer inte med sagoförkunnelse, utan han vittnar om Jesus. Han ger apostlarna en särskild utrustning för att gå ut med vittnesbördet, eftersom de själva har varit med Jesus, och dessutom har han gett dem kraft att möta förföljelse ända till döds. Deras vittnesbörd har de inte själva hittat på. 2 Petr 1:16:

Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät.

Vi har i våra bibelstudier kring Apostlagärningarna följt Petrus och de övriga apostlarnas frimodiga förkunnelse från pingsten framåt. De trotsade Stora rådets förbud att predika. De kastades i fängelse, leddes ut av änglar och fortsatte att predika. Stefanus släpades inför Stora rådet där han avgav en härlig bekännelse, men samtidigt predikade lag inför dem som hade korsfäst hans Herre och Frälsare. Det kostade honom hans liv.

I allt detta ser vi Andens mäktiga verksamhet. Det var han som gav orden åt apostlarna. Det var han som fyllde dem med kraft att gå vidare trots förföljelsen. Det var precis som Jesus hade sagt:

Ni kommer att bli utstötta ur synagogorna, ja, den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud.

Så var det med Saulus. Han var den som allra mest arbetade för att döda Stefanus. Och när det första vittnets blod hade gjutits fortsatte han som ett vilddjur. Var han än gick fram spred han skräck. Men han blev själv fasttagen av Jesus och han omvändes till att bli Guds främsta redskap. Han fick själv uppleva vad det betydde att bli utstött ur synagogorna. Han led mer än någon annan. Och det var inte för att han hade kokat ihop en saga. Det var inte för att han förnekade Kristus, som han gjorde i början. Då blev han inte förföljd. Men när han själv blev ett vittne för Kristus, då började förföljelsen.

Varför gör man sig då ett så stort besvär med att förneka Jesu uppståndelse, himmelsfärd och också pingstens under?

Jesus svarar själv:

Och det skall de göra, därför att de varken känner Fadern eller mig.

Vilken fasansfull dom är inte det här gentemot dem som förnekar honom! För han säger ju på ett annat ställe, att den som inte känner honom, han ska inte heller bli erkänd när han kommer till dom tillsammans med sina änglar.

Nu, kära vänner, är det vår tid att vittna! Lita inte på att andra gör det. Det är varje kristens kära uppgift att vittna om Frälsaren och försvara hans ord när det dras i smutsen, med de ord Anden ger oss i varje stund. Vad följderna kan bli, det vet vi. Men det finns inget alternativ. Apostlarna som förbjöds att undervisa i Jesu namn hade inte heller något alternativ. ”Vi för vår del kan inte tiga med det vi har sett och hört.” (Apg 4:20) Och så blev martyrernas blod det utsäde som ledde till en värdsvid frukt. Förnekelsens utsäde leder på motsvarande sätt till avfall och dom.

Vi som i det heliga dopet har fått den Helige Ande, låt honom fylla oss med kraft från Ordet och nattvarden så att vi inte kan tiga med det vi har sett och hört! Blygs inte för vittnesbördet! Om kraft att göra det vill vi be Hjälparen:

O Helge Ande, sanne Gud, lär världen all din kärleks bud, att ha av hjärtat Jesus kär och älska sina bröder här!

Låt glädjen av den nåd vi fått uppmuntra oss att göra gott! Låt Jesu frid oss trösta så, att egen tröst må helt förgå!

I Jesu namn lär du oss rätt att tro och be på barnasätt, tills vi Gud Fader, Son och dig får sjunga evigt lov och pris!

Amen.

Predikan 12.5.2013 i Biblion, Vasa.