Rättfärdighet och barmhärtighet

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och vår Herre Jesus Kristus!

Bön: Käre himmelske Far! Lär oss att vara barmhärtiga så som du är barmhärtig! Hjälp oss att lita på att det är din rättfärdighet och barmhärtighet i Jesus Kristus som är vår grund för rätten att komma till himlen. Förklara det här för oss, och ge oss sedan styrka och frimodighet att tjäna dig så som du vill. Amen. 

Predikotexten är Luk 6:36–42:

36 Jesus sade: ”Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.

37 Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. 38 Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”

39 Han gav dem också en liknelse: ”Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen? 40 En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare. 41 Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? 42 Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.”

Dagens tema är Rättfärdighet och barmhärtighet. Dagens text går rakt in i vårt vardagsliv. Det här är inte en samling föreskrifter för myndigheterna och för lagstiftarna. Lite tidigare har Jesus sagt att vi ska vända andra kinden till om någon slår oss. Så kan inte polisen eller försvarsmakten resonera. Befallningen att inte döma gäller inte heller domstolsväsendet. Nej, det här gäller det vanliga vardagslivet, livet bland medmänniskorna.

Det här dömandet utesluter inte omsorgen om vår medmänniskas liv och gäller inte heller läran. Vi har andra ord som säger att vi ska gå till vår broder och förehålla honom hans synder om han påträffas med synd, på samma sätt som vi behöver tillrättavisningar när vi felar. Det ska vi göra ödmjukt, och veta att vi själva kan fela och behöver samma recept från våra trossyskon. Och vi har många ord som säger att vi ska akta oss för det som är falskt och dra oss undan det. Paulus skarpa ord i Gal 1 är exempel på hur vi måste döma i sådana fall.

Vår text ingår i ett sammanhang som man brukar kalla Jesu slättpredikan. Mycket av det han säger enligt Lukas finns också i bergspredikan som vi har i Matt 5–7, men det finns också undervisning som finns på andra ställen hos Matteus. Jesus undervisade under mer än tre år. Han tog självklart upp samma sak många gånger. Enligt den tidens sed formulerade han sina ord och meningar så att lärjungarna skulle lära sig dem utantill. Det som evangelierna presenterar är det viktigaste av den här undervisningen, inte nödvändigtvis hela predikningar i sitt sammanhang.

I v 20 ser vi att Jesus framför allt riktar sig till lärjungarna. Han vill ge dem vägledning hur de ska se på sina medmänniskor. Några verser före vår text ändrar han människans naturliga uppfattning om kärleken, då han lär oss att vi ska älska våra fiender och inte göra gott bara när vi har en chans att få gentjänster. 

Men Jesus har lön i beredskap för den som gör gott. Gud belönar. Om ni ger, ska Gud se till att ni får tillbaka med råge.

Det här leder våra tankar till den berättelse som vi har i Matt 25: den yttersta domen. Där talar Jesus om hur våra goda gärningar ska få sin yttersta belöning: frikännandet inför hans domstol på den sista dagen grundar sig på vittnesmål om vårt liv: hur vi har mättat de hungriga, gett de bostadslösa härbärge, besökt de sjuka osv. Har vi inte gjort sådant möts vi av en dom till förtappelse. Är det så att kristendomen trots allt har samma budskap som de andra religionerna: du får vad du har förtjänat med ditt liv? Är också kristendomen en gärningarnas religion?

Vi ska se på den frågan ur två synvinklar: (1) lagens hårda villkor, och (2) lagens goda väg. Via de frågorna ska vi hitta den rätta vägen till himlen men också vägledning för hur vi ska leva våra liv till vår grannes bästa och till Guds ära. 

Lagens hårda villkor

Direkt i textens början får vi del av lagens hårda villkor: 

Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.

I bergspredikan (Matt 5:48) får vi ett liknande sammandrag av Jesu lagförkunnelse:

Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Om vi vill se det här som ett krav för att uppfylla inträdesfordringarna till att komma in i himlen är nog läget verkligen bekymmersamt. Försök vara fullkomlig i allt, som Gud är! Se till att dina tankar, ord och gärningar i allt är osjälviska, utan egna begär, utan den minsta orenhet. Kom också ihåg vad Jakob skriver (Jak 2:10):

Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.

Det hände ganska ofta att Jesus i sin undervisning predikade lagens väg, och gjorde det så till den grad att lyssnaren måste erkänna att den vägen var omöjlig. Ett av de tydligaste exemplen var när han mötte den rike ynglingen som trodde att han kunde göra allt som lagen krävde. Då ställdes han inför ett sådant krav som avslöjade honom. Han var helt fast i sig själv och gick bedrövad bort. Och Jesus lärde då sina lärjungar att det är omöjligt för människor att komma in i himlen, men inte för Gud. För Gud är allt möjligt.

Paulus förklarar i Rom 3:19–20:

Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.

Hur tror ni att människorna kände sig inför den undervisning som vi har i vår text? Kände de sig stolta och fyllda av glädje över att vara precis sådana som Jesus ville att de skulle vara? När Jesus tilltalade dem som hycklare, uppfattade de det på det sättet, att det var grannen som skulle ta åt sig, men att de själva gick fria?

Jag tror nog att de kände sig träffade. Jesus predikade lagen så att de inte hade något att säga. Deras mun stoppades till. De stod med skuld inför Gud. De fick insikt om synd.

På samma sätt reagerar också vi när vi får höra en kraftig lagpredikan som visar precis på våra konkreta synder. Paulus skriver i Rom 2:1:

Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt.

Det här är precis det samma som Jesus säger när han säger att vi inte ska döma. Du som pekar finger åt din granne för att han missat och gjort något som han får skämmas för, du har inte tänkt på att du många gånger har gjort ännu värre saker, fast det inte har kommit fram. Du ser den lilla flisan i din broders öga, men har inte sett att du har en väldig bjälke i ditt eget öga.

När lagen träffar oss ser vi inte vår broders synder. Då har vi fullt upp med oss själva. Då blir reaktionen: Herre, förbarma dig!

Och det är välsignat om vi kommer dit att vi ropar till Herren om hjälp. Det är den rätta reaktionen att vi inser att vi inte kommer någon vart med att försöka själva, att rikta in oss på att förbättra vårt eget liv för att ha frimodighet att komma till Gud. Det är sunt och riktigt att vi kommer till Gud som tiggare, som inte har något själva att komma med, utan ber om hans förbarmande.

Och han är barmhärtig. Han har kommit till vår räddning långt innan vi bad om det. Rom 5:6,8:

Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne.

Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.

Ordet ogudaktig är oerhört starkt. Det beskriver verkliga brottslingar. Det beskriver oss sådana vi är inför Gud, därför att det minsta fel vi gör mot Guds heliga lag är lika allvarligt som det som vi anser vara det värsta brott. Just för sådana brottslingar kom Jesus för att frälsa. Han kom för att frälsa dig och mig, som utan honom hade varit utan hopp för evigheten. Han dog för oss, medan vi ännu var syndare. Tänk, han behövde inte vår medverkan, han frälste oss redan innan vi hade den minsta tanke på att vi behövde frälsas.

Hur kan det här då hjälpa oss på domens dag, när han ska granska våra gärningar?

Jo, den som är född på nytt till ett liv med Jesus kommer inte under någon dom, rättare sagt: fördömelse. Han är redan före domen placerad på den rätta sidan, där välsignelsen och välkomstinbjudan till himlen ska uttalas. Det som sedan sägs om gärningarna, som som tas fram som vittnesmål inför domen, är inget som hans lärjungar vet om. Det är sådana gärningar som Jesus har ställt i ordning för dem och som de har gjort i tro utan att brösta sig över dem. Deras synder är övertäckta av Jesu rättfärdighet. De syns inte längre. De är heliga, fullkomliga, precis som Fadern vill. 

Därför får vi sjunga av hjärtat: ”Min enda fromhet inför Gud är syndernas förlåtelse.” Vi har inget själva, men i Jesus har vi allt. Det som han har gjort för oss räcker ända in i himlen.

Lagens goda väg

Nu kommer vi över till lagens goda väg. Det är de anvisningar som Gud ger oss för att vi som pånyttfödda lärjungar ska förstå hur vi ska leva rätt här i världen. Då ser vi hur kärleksfull Gud är som gett oss ett föredöme i Jesus. Då ser vi också att vi inte själva har någon kraft att göra efter hans bud, utan vi får ständigt be om hjälp och kraft.

Och kraft vill han ge. Kraften fullkomnas i svaghet. Och vilken fullkomlighet är det inte! Paulus skriver i Fil 4:13:

Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.

 I Ef 1 beskriver Paulus grunden och början till alltsammans: hur Gud redan innan världens grund blev lagd har utvalt oss i Kristus för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. Därför ber han för efesierna och oss (Ef 1:17–19):

att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.

Vi måste understryka, att det inte är lagen som ger denna väldiga kraft. Det är Guds goda råd från begynnelsen, det är evangeliet. Ingenting av det som kommer oss till del i evangelium beror på vad vi gör eller har gjort. Ingenting grundar sig på lagens krav på oss. Allt utgår från Gud.

Men så som han har en oändlig makt så ska han också förse oss med kraft att göra det som är gott. Och det får vi be om, så att hans rike ska gå framåt. Det är det som Paulus ber om: ”att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår.” Vi ber att Gud genom sin lag ska lära oss leva på ett sådant sätt bland våra medmänniskor att de ser Guds kraft i det vi gör och ger äran åt honom, och att hans evangelium ska ge oss kraften att göra det. Det är inte lagen som ger kraften, utan den får vi genom att se på Jesus.

Men vi behöver Guds lag för att förstå hur han vill att vi ska leva. Därför vill vi lära oss att älska vår medmänniska på rätt sätt, därför vill vi förlåta, och därför vill vi lära oss att se vad som är rätt så att vi själva kan leda våra medmänniskor och inte leda dem i blindhet. Därför vill vi bli uppmärksammade på bjälken i vårt öga, för att inte vara högmodiga utan ödmjukt bekänna vår svaghet inför våra medmänniskor. Därför vill vi gärna dela med oss av våra ägodelar, för det är ju Guds egendom som vi fått för att förvalta. Vi får be Herren om nåd att göra detta. Amen.

Lovad vare du Gud, och välsignad i evighet, som med ditt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Låt din Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Predikan i Lepplax bykyrka 23.6.2013.