Den Treenige ger liv

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Frälsaren Jesus Kristus!

Predikotexten i dag är Joh 3:1–15. Jag läser den från SFB:s provöversättning. Eftersom vi har gått miste om den härliga fortsättningen som predikotext sedan annandag pingst slopades, tar jag också med v 16:

1 Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. 2 Han kom till Jesus en natt och sa: ”Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommit från Gud. Ingen kan göra sådana tecken du gör om inte Gud är med honom.” 3 Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” 4 Nikodemus sa: ”Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” 5 Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7 Var inte förvånad över att jag sa att ni måste bli födda på nytt. 8 Vinden blåser vart den vill, och du hör suset, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.”

9 Nikodemus frågade: ”Hur kan det gå till?” 10 Jesus svarade: ”Du är Israels lärare. Förstår du inte det här? 11 Jag säger dig sanningen: Vi talar om det vi vet och vittnar om det vi sett, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. 12 Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska? 13 Ingen har stigit upp till himlen utom han som kommit ner från himlen, Människosonen som är i himlen. 14 Och på samma sätt som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, 15 för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 16 Så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”

Helige Fader, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen.

Berättelsen om Nikodemus inleder en djup undervisning om de centrala frågorna för vår tro. Den är unik för Johannes och kan ha infallit i samband med det första påskbesöket i Jerusalem som omtalas i det andra kapitlet. Vi kan sammanfatta textens undervisning i två satser:

• Den Treenige ger liv genom dopet
• Den Treenige ger liv genom Ordet om den korsfäste

Nikodemus var en medlem av Stora rådet. Han hade ett annat sinnelag än de flesta andra. Han var med när Jesus begravdes och satsade en förmögenhet i välluktande oljor för begravningen. Men han var inte redo att följa Jesus öppet. Han kommer nu om natten och får del av en undervisning som säkerligen påverkar honom djupt.

Han börjar sitt samtal med att ge Jesus erkännande att han kommer från Gud. Det har han förstått genom de tecken som han gör. Men Jesus går direkt in på det väsentliga: hur en människa kan se Guds rike och komma in i det.

1. Den Treenige ger liv genom dopet

Vår text är en djupgående undervisning om människans situation utan nyfödelse och vad dopet ger. När Jesus instiftade dopet tre år senare nämnde han uttryckligen, att det ska ske ”i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn”. Att göra något i någons namn betyder att vara i förbindelse med och ha tillgång till allt vad dessa har och förmedlar. Att bli döpt i den Treeniges namn är att få del av allt det som han erbjuder, en full gemenskap med alla tre personerna.

Vi brukar säga, att vi i dopet blir Guds barn. Då tänker vi på att vi blir barn till Fadern. Vi får kalla honom vår Far.

I dopet blir vi personligen klädda i den rättfärdighet som Jesus har vunnit åt hela världen. I den dräkten kan vi stå frimodigt inför Gud även om alla djävulens makter anklagar oss för att inte ha rätt till det, för alla våra synder är övertäckta och därför kan ingen anklagelse nå oss.

I dopet föds vi på nytt genom den Helige Ande. Det är särskilt den aspekten som kommer fram i dagens text och som vi ska se närmare på.

När apostlarna predikar och döper används ofta formuleringen att döpas i Jesu Kristi namn. Är det ett annat dop? Nej, men då betonar man särskilt förbindelsen med det som Jesus gjorde som Messias, dvs. hans ställföreträdande offerdöd för våra synder och hans segerrika uppståndelse. Paulus utlägger det särskilt i Rom 6, där han säger att vi i dopet har blivit begravda med Jesus och att vi i honom har uppstått till ett nytt liv. I dopet växer vi samman med honom, så att vi är tillsammans med honom på korset och dör från våra synder med honom. Men när han uppstod, då uppstod också vi till att leva ett liv i hans gemenskap. 

Jesus ger Nikodemus en konkret undervisning om vad nyfödelsen är och varför den är nödvändig. Det förstår inte Nikodemus. Han tänker på födelsen i konkreta termer. Inte kan ju en gammal människa födas igen, alltså gå in i sin moders liv igen och åter födas på ett fysiskt sätt?

Han hade inte förstått att nyfödelsen är en andlig födelse. Orden ”född på nytt” kan också översättas ”född ovanifrån”. När vi föds på det naturliga sättet föds vi av vår mor. När vi föds ovanifrån är Gud som föder oss. 

Det här förklarar Jesus genom att en gång till understryka hur det sker: genom vatten och Ande. Han avser alltså dopet, så som han också säger i Mark 16: Den som tror och blir döpt, han ska bli frälst. Egentligen står det ”den troende och döpte”, dvs. det är ett tillstånd som den som blir frälst befinner sig i. Han lever i trons gemenskap och han lever i dopet. Dopet är en ingång till den rätta gemenskapen med Gud, och tron är att hålla fast vid den gemenskapen. För att få del av välsignelsen av detta behöver vi fortsätta att leva i denna gemenskap. ”Förbli i mig”, säger Jesus många gånger i Joh 15.

I Mark 16:16 finns den andra sidan av saken uttalad på ett oerhört skarpt sätt: Den som inte tror ska bli fördömd. Fördömelsen, helvetet, är en verklighet som vi inte kan förneka. Jesus säger det också med skärpa i vår text: 

Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.

Varför inte? Jo, för att den som är född kroppsligt har fötts med synd. Det som är fött av köttet är kött. Det här uttrycket utsäger det naturliga förhållandet till Gud: kött och blod kan inte ärva Guds rike. (1 Kor 15:50) Köttet är ett uttryck för vår onda natur som vi har med oss ända från födelsen. Ps 50:7 (ny övers.):

Ja, med skuld är jag född och med synd blev jag till i min moders liv.

Här står vi inför en obeveklig sanning: ingen naturlig människa kan komma in i Guds rike. Hon måste födas på nytt.

Är det då så att dopet är nödvändigt för frälsning?

De som inte godkänner barndopet har försökt omtolka de här orden ”född av vatten och Ande” så att vatten skulle vara en symbol för Anden. Det skulle då alltså vara fråga om Anden i båda leden: att bli född av Ande och Ande. Men så står det inte, och det finns ingen orsak att ersätta det konkreta vattnet med någon symbolik här. Vi vet ju att dopet alltid skedde i vatten, både i proselytdopet som judarna praktiserade och i Johannesdopet. Och när de kristna döptes användes alltid vatten. Det hör till Jesu instiftelse.

Ibland diskuterar man flitigt hur det ska gå med sådana som inte har haft möjlighet att bli döpta. Det ska vi inte spekulera i. Låt Gud sköta det som inte är uppenbarat, men vi ska sköta det som vi är ålagda. Och det är att döpa, också de små barnen som föds i kristna hem och som föräldrarna vill föra till dopet för att de ska få del av Treenighetens välsignelser.

Lika viktigt är det då också att vi undervisar om vad dopet ger och grundar sig på. Och det gör Jesus i fortsättningen av texten väldigt klart.

2. Den Treenige ger liv genom Ordet om den korsfäste

Jesus tar en händelse från GT som utgångspunkt för att förklara vad hans uppgift är. Han hänvisar till kopparormen i öknen, som omtalas i 4 Mos 21. Den berättelsen var välkänd för Nikodemus och för alla judar. Nu ger Jesus den en förklaring. 

Ökenvandrarna visade allt som oftast prov på sitt köttsliga sinne. Den här gången knotade de över att de inte fick någon ordentlig mat och blickade tillbaka till Egyptens köttgrytor. Då sände Herren giftiga ormar som bet folket, och många dog.

Då insåg man att man hade syndat och kom och bad Mose att han skulle be för dem att Herren skulle ta bort ormarna. Men det gjorde han inte på det sätt som de ville. I stället för att helt enkelt ta bort ormarna på något sätt gav han order till Mose att göra en orm av koppar och hänga upp den på en påle. Den som blev ormbiten skulle se på kopparormen och så få leva.

Det här var ju helt orimligt. Det enda sättet som man tänker på när man blir angripen av ormar är att döda dem, att bli kvitt själva ormarna. Men nu skulle man i stället titta bort, se på en orm av metall som hänger på en påle. Så löjligt! Så tyckte många säkert. Men den som såg bort från sin egen kamp och litade på Ordet om att finna sin frälsning i att se på kopparormen fick verkligen livet tillbaka.

Det är en väldig bild av hur Människosonen måste hängas på korset och dö för att världen ska få liv. Och nu går budet ut: se på den korsfäste! Avstå från din egen kamp med synden. Se på Jesus. Han är den ende som kan ge dig liv.

Så samverkar de tre personerna i gudomen för att frälsa oss, som inte har någon möjlighet i oss själva att komma in i Guds gemenskap. Fadern älskar den fallna världen. Han älskar oss, och ser att vi utan hjälp är förlorade. Så sänder han sin Son till oss för att frälsa oss, genom att leva rent och heligt och bli straffad för vår skull. Och nu kommer Anden med budet genom Ordet om den korsfäste: tro på honom, och du har evigt liv!

Vi läser den härliga versen igen:

Så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Den naturliga människan vill alltid göra något själv. Därför var den naturliga frågan till Jesus: Vad gott ska jag göra för att få evigt liv?

När vi kommer med den frågan ska vi vara beredda på att Jesus ställer hårda krav. Den som vill förtjäna sin salighet måste nämligen vara fullkomlig. Därför gav Jesus en gång en rik man i uppgift att sälja allt han hade och dela ut det åt de fattiga. Mannen kunde inte. Jesus tillspetsade lagen så att han tystnade. Han hade väntat sig att få höra att det är utmärkt om han fortsätter att göra gott. Men det räcker inte. Det måste en annan rättfärdighet för att täcka de blodröda synder som vi bär på sedan födelsen.

Och den rättfärdigheten får vi genom dopet och tron. När vårt samvete anklagar oss får vi vända tillbaka till att vi är döpta. Vi har blivit klädda i Jesu rättfärdighet och därmed skyddade från domen.

Men samtidigt ska vi komma ihåg, att vi är sammanvuxna med Jesus till en uppståndelse som hans. Vi lever inte längre för oss själva, utan vi lever för honom. Därmed ska vi leva för våra medmänniskor, för det är genom dem som Jesus vill bli betjänad. Det kommer vi att tala mycket om under Trefaldighetstiden, växandets tid, när vi fostras på olika sätt att leva ett sådant liv som blir till nytta för våra medmänniskor och som ger Gud äran i allt. Till det har vi ingen egen kraft, men den Treenige förser oss med allt vi behöver, för kraften fullkomnas i svaghet.

Bön: Lovad vare du Gud, och välsignad i evighet, som med ditt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Låt din Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.

Predikan i Biblion, Vasa, 2.6.2013.