Seger i striden

Av Ola Österbacka

Text: Upp 12:7–12.

Bön: Herre, kom du med din Ande och öppna ditt ord för oss. Förhindra djävulen att komma hit och förstöra det som du vill säga oss. I Jesu namn. Amen.

En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

”Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden. Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem! Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort.”

Vi ska först säga några ord om Uppenbarelseboken och textens placering. Sedan några ord om änglarna, och särskilt Mikael som nämns här och på några andra ställen i Bibeln. Sedan ska vi ägna oss åt textens huvudtema: striden mellan djävulen och Gud, hur den har avgjorts i himlen och hur den fortsätter på jorden. 

Uppenbarelseboken

Uppenbarelseboken är en omstridd bok. Det har funnits många olika tankar om hur den ska tolkas. Den är nämligen annorlunda än andra böcker i NT. Den är till största delen en syn, som tydligt utsäger att den ska förstås som bildspråk.

En av de bästa modellerna att förstå boken har presenterats av prof. Siegbert Becker, dels under sina föredrag i Biblicum på 1970-talet, dels i sin kommentar som finns utgiven på finska – förutom på originalspråket engelska. Det finns ett sammandrag i Logosmappen. Boken har en stark talsymbolik, och talet sju spelar den största rollen. Enligt Becker är själva grundstrukturen byggd på talet sju. 

Enligt den här grundstrukturen är varje huvuddel, som det finns sju stycken av, en genomgång av den kristna kyrkans tillvaro i världen. Mest beskrivs trångmål mitt bland fiender och faror, men det ges mellanakter med tröstande glimtar av den himmelska härligheten.  Varje avsnitt avslutas med den yttersta domen.

Den del av Uppenbarelseboken som vi har framför oss här ingår i den fjärde och mellersta huvuddelen: de sju synerna, närmare bestämt i den första synen om den stora drakens attack mot kyrkan. Den första delen av synen skildrar en kvinna som klädd i solen. Hon är havande och föder ett barn, som en eldröd drake försöker sluka. Men barnet, som ska styra alla folk med järnspira, och som förstås föreställer Jesus, blev uppryckt till himlen. Då flyr kvinnan ut i öknen. Kvinnan föreställer Guds folk, kyrkan.

Nu kommer vår text in i bilden, där draken först kastas ut från himlen och därmed kommer ner till jorden i stor vrede. Synen avslutas med att draken förföljer kvinnan och hennes barn, som ändå finner skydd undan hans vrede genom att hålla fast vid Guds bud och Jesu vittnesbörd. 

Det finns alltså en tydlig beskrivning av hurudan den kristna kyrkans tillvaro är här på jorden: ständig kamp och strid mot djävulen och hans anhang, men ändå tröst och beskydd under Guds ord. Låt oss alltså se hur texten framställer detta.

Mikael och änglarna

En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. 

Mikael är en av de två änglar som nämns vid namn i Bibeln. Den andra är Gabriel. Mikael kallas ärkeängel av Judas. I Daniels bok sägs han vara en furste, ja en av de förnämsta furstarna. 

Änglarna är skapade av Gud till tjänsteandar för att komma med bud från Gud vid särskilda tillfällen och för att hjälpa och skydda oss. Det finns en hierarki bland änglarna. De framställs ibland som en härskara, alltså grupperade som en krigshär. Mikael är deras ledare, och kallas furste.

Ängel betyder budbärare. Ibland dyker ett sändebud, en ängel, upp här och var i GT, och han presenterar sig tydligt som Gud själv. Vi brukar tala om den oskapade ängeln, Jesus Kristus. HERRENs ängel. Han är annorlunda än de skapade änglarna.

Är Mikael i själva verket ett namn på Jesus som HERRENS ängel? Namnet Mikael betyder ”Vem är som Gud?” Det finns motiv för att säga att anföraren för änglarna, ärkeängeln, är Jesus. Men i Daniel 10 sägs Mikael vara en av de förnämsta furstarna, och det motsäger att det skulle vara Jesus. Det som har betydelse för oss i dag är att Mikael anför Guds stora här till strid mot den onde.

Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.

Den store draken och den gamle ormen får här namn. Han kallas Djävul och Satan. Djävul betyder förtalare, smädare. Satan betyder åklagare. Han är också ett andeväsen. Han måste alltså höra till den skara änglar som Gud skapade. Men han är ond. Petrus ger oss en viss information (2 Petr 2:4): 

Ty Gud skonade inte de änglar som hade syndat utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörker och kedjor, för att de skulle hållas i förvar till domen.

Också Judas ger oss en vink om hur de onda änglarna avföll (v 6):

Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom.

Det här är det enda som Bibeln uppenbarar för oss om djävulens verksamhet innan han kom in i Edens lustgård i ormens skepnad. Han var en ängel och hade alltså en hög ställning, liksom alla de onda andarna, men han syndade. Och Gud kastade ner honom i avgrunden. Helvetet är den plats som är beredd åt honom och hans onda änglar.

Striden i himlen

En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred.

Skedde det här när djävulen syndade och lämnade himlen? Många tänker så. Men det finns orsaker att se det annorlunda. I början av kapitlet beskrivs hur Johannes såg en syn i himlen: en kvinna klädd i solen och en krona av tolv stjärnor, och med månen under sina fötter. Och den stora eldröda draken visade sig också i himlen, och han drog ner en tredjedel av himlens stjärnor. Här betyder himlen skyn, som vi ser ovanför oss, beströdd med sol, måne och stjärnor.

Johannes såg alltså mot skyn, och där utspelades dessa händelser.

Det finns några ställen i evangelierna som kastar ljus över bildspråket vi har här. Det är så vi måste göra när vi ska förstå svåra ställen, och särskilt bilder och syner: vi ska försöka förstå dem i ljuset av den klara undervisning vi har fått.

När lärjungarna kom tillbaka och var glada för att andarna var dem underdåniga, sade Jesus (Luk 10:18–19):

Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde.

Då Jesus förutsäger sitt lidande och ber Fadern förhärliga sitt namn, kom en röst från himlen, och då sade Jesus (Joh 12:30–31): 

Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut.

Vi förstår av det här att djävulen, denna världens furste, kastas ut när Jesus vinner sin seger över honom på korset. Det ser Jesus i förväg och han berättar det åt sina lärjungar och visar på den verkliga makt de har, när det gäller att stå emot fiendens hela välde. När apostlarna predikar om Jesu död och uppståndelse förverkligar de denna makt. Då trampar de ner ormar och skorpioner, som är bilder av djävulen och hans andemakter. I Ef 6 undervisar Paulus oss om vår rustning, som vi kan strida i och hålla stånd, och den är sammanfattad i Guds ord.

Därför kan Johannes också se denna triumf i fortsättningen av vår text:

Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord.

Vi ser var grunden finns till segern över Satan, våra bröders åklagare: Lammets blod och vittnesbördets ord. Det är Lammets blod som är besegligen av segern. I denna seger deltog Mikael och hela hans himmelska här. När den anklagade, förföljda kyrkan låter vittnesbördet om Jesus Kristus ljuda, då besegras djävulen. Han är nämligen besegrad och vittnesbördet om segern på korset tar kraften ifrån honom. I det här vittnesbördet har vi löfte om att den osynliga världen, med Mikael och hans änglar, också är med.

Därför kan inget längre skada oss. Inte ens den kroppsliga döden kan ta ifrån oss segerns triumf.

Därför kan himlen jubla. 

Striden på jorden

Striden i himlen är avslutad. Segern är vunnen. Djävulen kan inte anklaga oss inför Gud, då Lammet, Jesus Kristus, ställer sig framför oss och visar att han har uppfyllt hela lagen och dött för våra synder. Men tyvärr finns det en fortsättning:

Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort.

Upp 20 berättar att djävulen är fängslad under en tid av tusen år, vilket vi förstår som hela den tid när evangeliet predikas runt om vår jord. Han blev fängslad med starka kedjor: Lammets blod och vittnesbördets ord. Men mot slutet av den här tiden kommer han åter lös, när mörkret från helvetet täcker över solen. När Bibelns ljus fördunklas genom bibelkritik slutar människorna att hämta kraft från den. Då blir det möjligt för djävulen att på nytt samla sig till attack.

Vi ser mycket av denna attack i vår tid. Han kommer genom världens attacker: man sätter sig upp mot Guds bud, så att man förändrar kärnan i samhället, äktenskapet. På många sätt förverkligas det som Paulus skriver i 2 Tim 3:

Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft.

Det blir i de yttersta tiderna en förändring av värderingar och grundinställningar, som hotar att genomsyra också kristna. Paulus skriver: 

Håll dig borta från dem!

Och så kommer det att finnas en uppsjö av villfarelser, som smyger sig in i den yttre kyrkan och får den att vittra sönder inifrån. Det sker de mest fantastiska och oväntade saker i vår tid. Ledare i Livets Ord, som har varit känd som en radikalprotestantisk rörelse, håller nu på att orientera sig mot den romersk-katolska kyrkan. Några som har  tröttnat på svek och ljumhet i de nordiska folkkyrkorna har konverterat till Rom, och ännu fler överväger att göra det.

Det här blir möjligt genom att man inte längre är medveten om det som reformationen genom Martin Luther tog fram. Man håller inte längre Skriften allena som främsta läroprincip. Man frågar inte efter Nåden allena och Tron allena, utan blandar upp evangeliet med egna insatser för frälsningen, och med trons frukter. Rättfärdiggörelsen genom tron har uppgetts av folkkyrkornas ledare och med det har kampen övergetts.

Vad ska vi då göra, för att inte falla offer för djävulens allt bittrare och lömskare attacker?

Petrus har ett svar (1 Petr 5:8–9):

Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden.

För att vi ska kunna vara orubbliga i tron behöver vi befästas i tron genom en rätt undervisning, vi behöver ha ett nattvardsbord som inte blandas upp med djävulens onda säd. Kort sagt: vi behöver en församlingsgemenskap där Guds Ord predikas rent och klart och sakramenten förvaltas enligt Kristi instiftelse.

Men också där finns djävulen med sina attacker. Ingen kyrka eller församling på jorden går fri från hans angrepp. Och det är en tydlig regel att hans angrepp är hårdast där omsorgen om Guds ords lära är starkast. Därför ska vi vara flitiga i vår egen dagliga bibelläsning och vara uthålliga i bönen, och vi ska inte slarva med att samlas i hemmen till andakt och bön. Där finns vapnet som kan ge oss trygghet i striden, i medvetande om att han som redan vunnit striden i himlen är med oss. 

Petrus ger oss också vittnesbördet om denna trygghet, som vi ska ta med oss som en kraftkälla när vi går hem (1 Petr 5:10):

All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. Hans är makten i evighet, amen.

Bön: Vi tackar dig, käre Frälsare, för att du kom till jorden och krossade djävulens makt. Hjälp oss nu att hålla troget fast vid ditt ord, så att inte djävulen får något tillfälle att förföra oss och slita bort oss ur dina händer. Bär oss på dina starka armar, så är vi trygga i tid och evighet. Amen.

Predikan i Biblion, Vasa, på Mikaelidagen 29.9.2013