Tjänare i den levande Gudens församling

Av Øyvind Edvardsen

Predikan över 1 Tim 3:8-16. 24 sön e Trefaldighet. 10 nov 2013 – Lepplax.

«Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete. Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem. Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt. En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. Han skall ta väl hand om sina barn och sin familj. De som sköter sin tjänst väl vinner en aktad ställning och får stor frimodighet i tron på Kristus Jesus. Detta skriver jag till dig i hopp om att snart kunna komma till dig. Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet:

Han som blev uppenbarad i köttet,

bevisad rättfärdig genom Anden,

sedd av änglarna

predikad bland folken,

trodd i världen,

upptagen i härligheten.»

Gud lär oss i sitt ord att familjen är en välsignelse från honom. Han har etablerat familjen som ett fundament i samhället och som en grund för människans liv här på jorden. Vi föds in i vår jordiska familj som barn. Vi växer upp i den som en trygg ram för vårt liv. Där får vi jordisk föda för att leva och växa. Vi får kunskap och uppmuntran för att bli trygga och glada. Vi upplever glädje i familjen, Gud fyller den med många välsignelser.

Guds ursprungliga plan var att familjen skulle vara endast gott för människan, det skulle utan undantag vara till hans fördel att vara del av familjen. Så är det än i dag. Även om synden förstör också många familjer och visar sig i alla familjerelationer på något sätt så är fortfarande familjen en stor välsignelse från Gud. Det är fortfarande där Gud vill att vi skall leva våra liv.

I dopet blir vi medlemmar av Guds egen familj. Där gör han oss till sina egna barn. I dopet övergår vi från att vara Guds fiender till att bli del av hans egen familj och arvingar till det eviga livet. Genom sitt ord ger han oss i dopet sin Helige Ande som skapar tron i våra hjärtan och som bevarar oss i tron.

Att få vara Guds barn är den största välsignelse vi kan få. Som Guds barn har vi evigt liv. Vi äger det på grund av Jesu Kristi offer på korset för oss. På grund av att Gud gjorde sin egen son till människa och sände honom i döden för våra synders skull har vi evigt liv. På grund av Jesus är vi en del av Guds egen familj.

Den församling som är samlad här i dag tillhör Guds familj. Vi som genom dopet har fått tron i våra hjärtan är hans egna barn. Vi är samtidigt både Guds församling och Guds egen familj. Det är inte den osynliga kyrkan Gud talar om här, utan han talar om en för världen synlig församling på en geografisk plats på den här jorden.

Timoteus befann sig i församlingen i Efesus då Paulus skrev detta brev till honom. Brevet är egentligen inte till Timoteus personligt, utan det är skrivet för att hela församlingen där skall dra nytta av det och ta del av dess undervisning.

Paulus skriver att Timoteus befinner sig i Guds hus och att det är den levande Gudens församling. Detta är församlingen i Efesus. En kristen församling på västkusten av dagens Turkiet. Paulus ville att Timoteus skulle vara där för att undervisa dem och lede dem med Guds Ord.

I de första 7 verserna av kap 3 i 1 Timoteusbrev beskriver Paulus en församlingsledares egenskaper. Vi minns att det krävs omfattande och mångsidiga egenskaper för att kunna leda Guds församling. Hans viktigaste egenskap är att kunna undervisa. Det är hans huvuduppgift i församlingen, att undervisa dem med Guds Ord.

Sen måste han ha en oklanderlig karaktär. Han måste behärska både sin tunga, sitt alkoholkonsum och sin sexualdrift. Dessutom får han inte vara ute efter pengar. En församlingsledare måste vara oklanderlig på allt sätt. Det är viktigt, eftersom han skall leda Guds församling.

Dagens predikotext tar för sig församlingstjänarens egenskaper. Vi ser att det är mycket som är likt mellan det som krävs av ledaren och det som krävs av tjänaren i församlingen. De måste båda kunna ta väl hand om sin egen familj. Också tjänaren måste vara en enda kvinnas man. Det betyder i praktiken att han inte får vara otrogen, han får inte bryta äktenskapet.

Han får heller inte missbruka vin eller vara ute pengar. Han skall äga trons hemlighet i ett rent samvete, står det. De är nämligen förvaltare av Guds hemligheter, av Guds mysterium, det mysterium som världens visdom inte kan uppenbara för oss, men som endast Gud kan och som är det enda som leder oss till frälsning.

Vi ser att det är en egenskap som inte krävs av församlingstjänaren, och det är egenskapen att kunna undervisa. Detta speglar den stora skillnad i uppgift som ledaren och tjänaren har i församlingen. På grekiska används ordet som motsvarar diakon för det vi översätter med församlingstjänare. Vi skulle alltså kunna tala om en diakons egenskaper.

Det är en manlig diakon Paulus talar om här, det ser vi på hur kvinnans egenskaper listas upp mellan mannens egenskaper. Hon står i relation till den manlige diakonen. Den kvinna som nämns här är antigen diakonens hustru, eller en kvinlig medhjälpare till diakonen. När vi tar i beaktande Paulus innsikt i människans sexualdrift så är det mycket som talar för att Paulus föredrar just en mann/hustru kombinasjon i utförandet av diakonins uppgifter i församlingen.

Vad består så diakonens uppgifter av? Vi har en trolig början till kyrkans diakoni i Apostlagärningarna kapittel 6. Där blev 7 församlingstjänare utsedd för att fördela mat åt änkorna i församlingen. Detta blev gjord för att apostlarna som hade tjänsten att förkunna Ordet skulle kunna koncentrera sig om den uppgiften.

Eftersom församlingen i Jerusalem växte i antal medlemmar så växte också de praktiska uppgifterna i församlingen som inte hade direkt med förkunnelsen att göra. Från början var alltså diakonin en stödfunktion till förkunnelsen inom den lokala församlingen. Den existerade för att lätta arbetsbördan för de som förvaltade Guds Ord.

Eftersom kristna församlingar bildades runtomkring Medelhavet uppstod också så småningom behovet av församlingstjänare. Varje församlings grundvall var förkunnelsen av Frälsaren Jesus Kristus. Den gång som nu så var det genom Ordet Gud kom till varje syndare med budskap om förlåtelse och frälsning.

Det eviga livet får vi genom evangeliet. Genom Guds Ords predikan. Detta är församlingens viktigaste uppgift. Hur välmenad och omtänksamt det än är så är alltså en diakoniverksamhet som inte är bunden till förkunnelsen av Guds Ord av inget värde för evigheten. I bästa fall underlättar det endast människors livssituation här på jorden.

Det betyder inte att vi som kristna inte skall visa kärlek och omtänksamhet mot vår nästa i samhället. Tvärt om, vi skall visa kärlek och godhet mot alla människor. De gärningar vi gör är vittnesbörd om den tro vi har i våra hjärtan och vi kan därmed genom våra handlingar dra människor till förkunnelsen om Jesus och det livgivande evangeliet.

Samtidigt ska vi alltså komma ihåg att diakoni i urkyrkan var en verksamhet inom den lokala kristna församlingen och en stödfunktion till förkunnelsen. Den existerade inte för sig själv.

Församlingstjänaren är en del av den levande Gudens församling som är Guds familj. Hans verksamhet speglar det som han gör i sin egen familj. Han sköter praktiska ärenden och har nära kontakt med församlingens medlemmar. Han ser till att de har det dem behöver av mat och jordisk gods för att kunna leva här på jorden.

Som en far och husbond ansvarar för alla som bor under hans tak ansvarar församlingstjänaren för församlingens medlemmar. Det är en viktig tjänst han utför och han måste som pastorn vara en god förebild för församlingen.

För både församlingsledaren och församlingstjänaren är familjelivet deras test på om de kan insättas till tjänst i församlingen. I familjen prövas de mot alla svårigheter och utmaningar som livet erbjuder och det är också där de har anledning att visa sitt ledarskap och visa sig trogen sin kallelse som husbond, make och far. När det inte finns något att utsätta på dem kan de sättas till tjänst i församlingen.

Paulus närmer sig här avslutningen av första halva av sitt första brev till Timoteus. Han har skrivit till honom för att han som representant för de kristna i Efesus skall undervisa och införa den ordning som Paulus beskriver.

Det som Paulus har skrivit i de första kapitlen är inte teoretisk kunskap som Timoteus endast skall lägga på minnet och grunda på. Det är praktisk kunskap som Paulus vill att Timoteus skall genomföra i församlingen. Paulus har förmedlat kunskap som han vill att Timoteus skall genomföra i praktiken.

Paulus avslutar denna första avdelning med vad vi kan kalla en doksologi. Den kommer mitt i Paulus ord om livet i den kristna församlingen. Mitt i alla föreskrifter och varningar om hur församlingslivet artar sig så uttrycker Paulus några rader av det rena evangelium. Han visar på hur människans frälsning är ett resultat av ett mysterium. Ja, det är Guds mysterium. Det är en hemlighet för världen.

Världen betrakter Guds frälsningsväg som dårskap. Världen lär att människan kan komma till Gud genom egen kraft och hjälp. Den lär att människan på något sätt kan säkra sig sitt eviga liv genom egna gärningar. Så lär världen och alla andra gärningsreligioner i världen. De lär frälsning genom gärningar.

Gud lär oss i sitt Ord att det är Jesus Kristus som sann Gud och sann människa som är hemligheten till vår frälsning. Det är han som är vår Frälsare från våra synder. Han har tagit bort vår skuld och vårt straff. Gud har själv kommit till jorden och friat oss från våra synder. Det har han gjort genom sin egen Son och hans död och uppståndelse för oss.

Detta är gudsfruktans hemlighet: att Gud blev människa för vår skull, att han som fullkomlig människa levde bland oss här på jorden, att han sågs av apostlarna, hans verk bevittnades av många människor. Han predikas bland alla människor, evangeliet om Frälsaren sprids till hela världen och det skapar tro hos människor över allt. Denna vår Frälsare sitter nu vid Faderns högra sida, vid maktens och auktoritetens säte där han regerar till det bästa för oss som är hans egen familj.

Vi har en levande Frälsare. Vi är hans familj. Som församlingsledare och församlingstjänare, som pastorer och som hjälpare i församlingen, som medlemmar av denna Guds egen församling, är det på grund av denna hemlighet, detta mysterium, som vi existerar: På grund av Jesus Kristus vår Herre. Sann Gud och sann människa. Vår Frälsare från synden. Vi är hans familj. Amen.

Låt oss be

Vi tackar dig vår käre Gud och Far för att vi får vara dina barn. Tack för frälsningen som du skänkt oss genom din egen son Jesus Kristus. Vi ber dig att du välsignar oss som är den levande Gudens församling. Vi ber dig att du välsignar oss med ditt Ord och med tjänare och hjälpare som med sina liv visar sig värdiga den uppgift du kallar dem till. Vi ber i Jesu Kristi namn. Amen.