Av Ola Österbacka
Vår tids avkristning och förföljelse av oss som tror att hela Bibeln är Guds ord leder tankarna till en förfärlig tid för 2600 år sedan. I Jeremias bok, kapitel 6, beskrivs tiden när babylonierna hade börjat belägra Jerusalem. De kom efter en tid att fullständigt förgöra staden och det sköna templet. Det skedde för att folket hade övergett sin Gud.
Jeremia sändes av Gud att varna folket. Han predikade outtröttligt mot dem som påstod att allt stod väl till. Präster och profeter tog det lätt med att hela folkets skada. Men Jeremia visste att inte allt stod rätt till.
I vårt land står det inte heller rätt till när en högljudd grupp ateister försöker ta bort våra kristna traditioner. Samtidigt skäms man inte för att kräva att en ateistisk grundsyn ska beskriva hur världen kommit till. De föräldrar som tror på en skapelse, enligt Bibeln, har små chanser att skydda sina barn från denna ”indoktrinering”. Samma sak gäller en öppen indoktrinering av tonåringarna att det är helt normalt och legitimt att ha sex i unga år. Och det samma gäller dem som tror att en kristen äktenskapssyn mellan man och kvinna är den riktiga.
Var finns skyddet från kränkning av ens övertygelse i dessa fall?
Jeremias anvisning var klar, och den är precis lika klar i dag:
Så säger HERREN: ”Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar.” Men de svarade: ”Vi vill inte vandra på den.”
Där har vi grundproblemet: Vi vill inte.
Och därför låter fortsättningen av Jeremia 6 så kusligt aktuell. Gud skulle ta i sin tjänst en hednisk kung från öster, den babyloniske tyrannen Nebukadnessar, för att straffa sitt folk.
Till sitt folk fortsatte Jeremia att ropa: ”O land, land, land, hör Herrens ord!” Samma rop borde i dag gå ut från predikstolar och biskopsgårdar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar