Guds kärleks offerväg

Av Ola Österbacka

Predikotexten i dag är från Joh 12:25–33:

[Jesus sade:] ”Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom.

Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund. Fader, förhärliga ditt namn.” Då kom en röst från himlen: ”Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.” Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan. Andra sade: ”Det var en ängel som talade till honom.” Jesus svarade: ”Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

Herre, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen.

Vi firar nu fastlagssöndag, den första av de tre dagarna som på sina håll firas med karneval innan den 40 dagar långa fastetiden inleds på askonsdagen. Våra blickar riktas mot lidandesvägen, Guds kärleks offerväg.

I vår text befinner vi oss i stilla veckan. Efter måltid i Betania hade Jesus ridit in i Jerusalem på ett åsneföl och hyllats som Messias. Johannes berättar sedan hur några fromma greker ville se Jesus, och då berättar Jesus om sitt förestående lidande, hur han ska förhärligas. Han talar om vetekornet som måste falla i jorden och dö för att det ska bära frukt. Och sedan följer de ord och den himmelska uppenbarelse som vi hörde.

Att älska sitt eget

Vår text börjar med en skarp dom över vår tids sätt att se på oss själva. Vi ska inte undandra oss själva från den domen. I dag gäller det att förverkliga sig själv, att unna sig, att tänka på sig själv. Man brukar säga att vi lever i en narcissistisk tid. Ordet kommer från den mytologiske ynglingen Narcissus, som sägs ha förälskat sig i sin spegelbild. Den andan hotar oss alla, den förvränger vår syn på oss själva och våra relationer.

Jesus förnekar inte att vi behöver ha en sund självkänsla. Ett barn behöver uppmuntran och erkänsla för att få en sund självkänsla. En människa som aldrig får något tack eller uppmuntrande ord kan inte heller ge något åt andra. Vi behöver alla uppskattning för den vi är, och inte jaga efter att bli någon annan, eller som andra. Gud har skapat oss till en människa med en särskild utrustning som vi ska bejaka och förverkliga. Men det är osunt om omsorgen om oss själva blir det viktigaste för oss. Det som Jesus säger handlar om själva grundinriktningen: vem är i centrum, vi själva eller Gud och de uppgifter han ger oss och som vi förverkligar för våra medmänniskor?

Jesus ger oss klart besked: om vi har oss själva i centrum förlorar vi allt, men om vi vänder oss bort från oss själva och frågar efter Guds vilja i våra liv, kommer våra medmänniskors bästa att bli vår främsta omsorg, och det välsignar Gud.

Ett exempel på hur snett det har gått i vår tid är det aktuella förslaget om att barn ska ansvara för sina gamla föräldrar. För föräldrarna borde det ju vara självklart att barnets bästa går före de egna intressena. Så ska det vara redan innan barnet är fött – inte motsatsen, att man förskjuter ett barn för att det medför olägenheter i ens eget liv. På samma sätt borde det vara självklart att barn som tack vare föräldrarnas uppoffringar har det gott ställt ekonomiskt också ser till att föräldrarna klarar sig under sina sista år. Men här kommer motargument: det är välfärdssamhället som ska stöda dem som inte klarar sig. Omsorgen om medmänniskornas väl vilar inte på oss som individer, utan på samhället som kollektiv.

Grundtanken med att samhället ska svara för barnomsorgen ligger också här: de unga föräldrarna måste få möjlighet att förverkliga sina egna liv. Inte minst är det mammans rättigheter som man bevakar.

Det här politiska synsättet smittar också av sig på kyrka och församling. Man betalar sin skatt och så väntar man sig att de som är anställda ska sköta tjänsterna. Men i Guds rike är det inte så. Där är varje kristen med i tjänsten, och blicken ska vara riktad mot Guds rike. Frågan gäller inte vad jag kan få ut av mitt liv utan vad Gud vill med mitt liv och hur han vill använda mig.

För en kristen är en viktig nyckel att relationen mellan föräldrar och barn, och mellan mannen och kvinnan, är en avspegling av förhållandet mellan Kristus och församlingen. Här kan det kristna hemmet vara ett vittne för den onda världen om Guds kärlek. Det talar Efesierbrevet mycket om, men det går utanför ramen för den här predikan.

”Om någon vill tjäna mig”, säger Jesus. Där är grundfrågan. Vill du tjäna Jesus? Det är motsatsen till att älska sitt liv. Att tjäna Jesus betyder att hata sitt liv i den här världen, för han har inte lovat yttre framgångar för sina efterföljare, utan att det ska gå lärjungen som det gick för hans mästare. Och vi vet hur det gick. Det sade han själv strax före texten vi läste: han var vetekornet som måste dö för att det skulle växa upp en skörd. Han kom inte för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många, dvs. betala priset för att vi skulle få komma till himlen den dag han kallar oss bort från det här livet.

Jesus nämner en viktig drivkraft för att vi ska älska honom över allt: den som tjänar honom, honom ska Fadern ära. Att bli ärad av Fadern förverkligas inte genom massmedia och folkets jubel, utan genom det eviga livet i hans gemenskap. Det ska uppenbaras i himlen. Motsatsen är att bli förskjuten, att hamna i helvetet tillsammans med djävulen och alla dem som har tjänat sig själva och därmed förlorat sitt liv, det riktiga livet som består i gemenskap med Gud.

Det här är viktigt att ha som utgångspunkt i dag. Men det är ännu viktigare att inte fastna här, i att undersöka hur vårt liv ser ut, utan att vända blicken mot det som Jesus gör för oss. Det är det andra vi ska säga i dag.

Jesus förhärligas via sin förnedring

Vi ska se hur Jesus blir förhärligad. Det börjar med ångest. 

Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund?

Varför måste Jesus föras in i en sådan ångest, som någon dag senare skulle kulminera i hans blodsvett i Getsemane trädgård? Varför måste han be om att Fadern skulle frälsa honom från detta, varför måste han be att slippa sin frälsaruppgift?

Jo, det var för att han i allt måste bli en människa. Eftersom han var Gud visste han att den börda han skulle bära var tyngre än någon människa orkar bära. Han skulle bära straffet för alla människors synder. Han måste utstå brännstrålen av Guds samlade vrede över alla synder i världen, från Adam till den yttersta dagen. När han såg det framför sig, då kom ångesten – en mänsklig svaghet inför den övermänskliga uppgiften.

Hebreerbrevet uttrycker det så här (5:7–8):

Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.

Han måste lära sig lydnad. Han som var Gud, han måste lära sig lyda sin Far. Det brukar vi kalla Kristi förnedring. Han fördes så djupt i detta att ingen människa någonsin har kunnat uppleva det samma. Det ska vi ha för ögonen under fastetiden.

Men Jesus gav inte upp. Skulle han ha gjort det, hade vi varit förlorade. Han frestades på ett ohyggligt sätt av djävulen, men han bestod provet. Han reste sig i Getsemane, efter sin kamp, och mötte sina bödlar med frågan: Vem söker ni? Och så bad han dem låta lärjungarna gå. Det var inte deras tid då. Han skulle gå i döden i stället för dem. Han visste, att det var just för detta han hade kommit. Stunden var nu nära.

I stället för att ge upp bad han att Fadern ska förhärliga sitt namn. Han ville att Fadern skulle ge till känna att något stort nu skulle hända. Och det gjorde han, genom att tala i klara ord: ”Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.” Det lät som ett åskväder. Några trodde att det var en ängel som talade till Jesus. Men Jesus förklarade, att rösten inte kom för hans skull, utan för deras skull. Och så förklarar han i några korta ord huvudpoängen med sitt verk.

En dom skulle gå över världen. Denna världens furste skulle kastas ut. Och sedan det har skett går frihetens budskap ut över världen. Allt är gjort, allt är fullbordat. Kom, alla! Nu är det en öppen väg till himlen för var och en.

Johannes förklarar vad hans ord betydde. Jesus skulle upphöjas från jorden. Där anknyter han till sitt samtal med Nikodemus (Joh 3), där han jämför sin egen korsdöd med hur Mose hängde upp kopparormen i öknen. Johannes förklarar uttryckligen att Jesus talade om hur han skulle dö.

Visst är det märkliga ord: När Jesus talar om hur Fadern ska förhärligas, visar han på hur han själv ska bli upphöjd på ett kors! Hur kan han förhärliga Gud genom att korsfästas? Var det inte den värsta skymf en människa kunde utsättas för, att bli korsfäst?

Jo, det var det verkligen. Men i Guds rike är det inte som här i världen.

När lärjungarna tävlade om vem som skulle få den främsta platsen i Guds rike, då säger Jesus att den främsta platsen är att vara minst, att bli allas tjänare, eller egentligen slav.

När Jesus dog på korset skedde det som var utlovat redan på syndafallet dag i paradiset: ormens huvud krossades. Jesus säger att denna världens furste ska kastas ut. Det här läser vi också om i Uppenbarelseboken, kap 12, fast där står det i bildspråk:

En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga:

”Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord.”

Draken beskrivs här som den gamle ormen, vilket är en tydlig anspelning på lustgården, och benämns Djävul och Satan, dvs. åklagaren. Åklagaren har inte mera någon rätt att komma inför Gud och anklaga bröderna, alltså de kristna, efter han är besegrad genom Lammets blod och vittnesbördet om honom. Och det var just på korset som Lammets blod utgöts för världen.

Det var om den händelsen som rösten talade, och som Jesus sedan förklarade. Vi får genom Skriftens ord, vittnesbördets ord, veta att domen har ägt rum. Djävulen är besegrad. Han besegrades inte med trollkonster, inte med vishet och debatt, inte med stora härar. Han besegrades av Människosonen, Guds egen Son, som föddes som en människa för att gå omkring fattig och förnedrad, men som levde ett rent och syndfritt liv i vårt ställe. Och slutligen skulle han ta på sig straffet för alla människors synder och hängas upp på korset i den yttersta förnedring. Därmed kunde han byta med oss och ge oss sin rättfärdighet, så att vi kan få ära inför Gud när vi möter honom i himlen.

Den äran får vi inte för att vi har förverkligat ett liv för oss själva. Vi får ingen ära inför Gud för att tidningar berömmer oss eller för alla medaljer vi får av presidenten eller av stiftelser. Vi får inte ära inför Gud genom att stå inför honom och berätta vad allt vi har försakat och hur vi har tjänat vår nästa på ett osjälviskt sätt. Vi får ära av Gud bara för Jesu skull, för något som vi inte har presterat. Vi blir ärade för att vi står övertäckta med Jesu rättfärdighet, rentvättade från alla våra synder, utan värdighet eller förtjänst i oss själva. Det är en rättighet som du och jag i dag får fröjdas över: att Jesus gått lidandesvägen för att söka upp dig och mig och ta oss till himlen av nåd.

Det är därför som han har ansett oss värdiga att bli tjänare åt honom, sådana tjänare som inte lever för oss själva utan lever för honom som han gett sitt liv för oss.

Kära vän! Det är värt att leva för! Inget annat kan kallas liv. Så bli också du en Kristi tjänare i liv och i död, för att han har frälst dig, förlåtit dig alla dina synder och gett sig liv för dig. Amen.

Predikan i Biblion, Vasa, 2.3.2014.