Herrens tjänarinna

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Bön: Kära himmelske Far! Du som älskade oss så att du sände din egen Son att bli en människa i Marias liv, kom och lär oss att bli lik henne i att lyssna och tro på ditt ord, och att utföra det tjänareuppdrag som du kallar oss till. Amen.

Tema i dag är Herrens tjänarinna och predikotext är Marias lovsång: Luk 1:46–55.

Då sade Maria: ”Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare. Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig. Stora ting har den Mäktige gjort med mig och heligt är hans namn. Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som fruktar honom. Han har utfört väldiga gärningar med sin arm. Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen. Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt. Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort. Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att visa sin barmhärtighet mot Abraham och hans barn, till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.”

Herre, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen.

Marie bebådelsedag är ett märkligt undantag mitt i fastetiden. I dag infaller den samtidigt som passionstiden börjar med lidandets söndag. Därför är den liturgiska färgen vit, och i dag sjunger vi Halleluja. Orsaken är att vi firar att Gud blev människa. Men du säger kanske: Är det inte på julen som vi firar att Jesus kom till världen? Jo, men egentligen skedde inkarnationen när han avlades av den Helige Ande i jungfru Marias liv. Och det firar vi just nu, nio månader före jul.

Marias lovsång, som också kallas med Magnificat, det första ordet i den latinska översättningen, är ett svar på hennes släkting Elisabets hyllning när hon kommer på besök till den judiska bergsbygden. Det är ett profetiskt ord som innehåller en stor visdom.

Varför prisar vi Maria salig?

Först ska vi säga varför vi inte gör det, sedan säga varför.

Vi gör inte som påvekyrkan, som har hittat på den ena gruvliga villoläran till den andra om Maria. Eftersom den romersk-katolska kyrkan allt mer präglar Marie bebådelsedag med sina falska läror ska vi först se lite på dem och vi gör det med några plock från den romersk-katolska kyrkans katekes (RKK).

1. Dogmen om den obefläckade avlelsen (1854) utsäger att Maria själv blev återlöst redan från sin tillblivelse, ”blev bevarad fri från varje fläck från arvsynden” (RKK 491). Hon var alltså syndfri. Men Bibeln känner bara till en som var utan synd: Jesus. 
2. Som en följd av det har man också antagit dogmen om jungfru Marias upptagning i himlen (1950, RKK 966): ”Den obefläckade jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten. Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son.” Det här är fantasier utan all grund i Skriften. Och därmed måste det dömas enligt principen ”att inte gå utöver vad Skriften säger” (1 Kor 4:6).
3. De dyrkar Maria som medåterlöserska. RKK 968: ”Hon har på ett unikt sätt samverkat med Frälsarens verk i lydnad, tro, hopp och brinnande kärlek för att själarnas övernaturliga liv skulle återställas. Därför är hon en moder för oss när det gäller nåden och frälsningen.” Att tala om en samverkan till frälsningen är en fruktansvärd synd mot Guds ensamhandlande i vår frälsning.
4. Det här medför att de ger henne en ära som tillkommer Gud allena. De hyllar henne nämligen som ett helgon, som man ska be till. RKK 971: ”Under hennes beskydd tar de troende sin tillflykt i bön under alla faror och bekymmer.” Man säger visserligen att denna vördnad är ”väsensskild från den tillbedjan som ensam tillkommer det inkarnerade Ordet jämte Fadern och den helige Ande”. Men Jesus citerade Skriften mot djävulen (Matt 4:10): ”Herren, din Gud ska du tillbe och endast honom ska du tjäna.” Inte ens den ängel som hade visat Johannes uppenbarelsen tillät någon tillbedjan. ”Gud ska du tillbe”, sa han. (Upp 22:9) 

Vi ska nu i stället se på vad Marias salighet bestod i.

Härefter skall alla släkten prisa mig salig.

Det var en kvinna som en gång uttalade sig högljutt när Jesus hade drivit ut en ond ande och sedan tillrättavisat sina fiender, och hennes ord har återgetts av Lukas (Luk 11:27f):

Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: ”Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat.” Han sade: ”Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.” 

Kvinnan såg det som en särskild förmån att ha fått föda Jesus och fostra honom, men Jesus vänder på det. Han visar på att saligheten består i att lyssna till Guds ord och bevara det. 

Maria lyssnade till Guds ord och hon trodde det. När Maria besökte sin släkting Elisabet sa hon, fylld av profetisk ande (Luk 1:45, dvs. strax före vår text): 

Salig är du som trodde, ty det som Herren har sagt till dig skall gå i uppfyllelse.

När ängeln uppenbarade för Maria vad hon skulle anförtros för uppgift, sa hon (Luk 1:38):

Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.

Här har vi ett vittnesbörd om det som gör Maria salig. Hon tog emot budskapet från ängeln och hon trodde det. Hon fick förtroendet att bli Guds mor, i hans mänskliga gestalt, och hon tog emot det, trots att det kom att medföra många prövningar, det som också Simeon uppenbarade för henne senare. Det var en stor uppgift. Det var en unik uppgift. Men hon blev inte någon frälsare, hon blev inte gudomlig. Hon var ett mänskligt redskap, en tjänarinna.

Därmed är Maria också en förebild för oss. När Guds ord kommer till oss ska vi reagera som Maria: vi ska ta emot det och tro honom på hans ord, också fast det ger oss obekväma följder.

Guds väldiga gärningar

Maria fick ett profetiskt budskap att förmedla, och det är det som textens huvudbudskap. 

Stora ting har den Mäktige gjort med mig och heligt är hans namn.

Lovprisningen för Herrens storhet börjar med Maria själv. Det är det förunderliga, att hon som inte har varit med någon man blir gravid, och att det liv som har skapats i henne är av helig Ande. Det är det största undret av alla. Det har förebådats av profeterna, bl.a. i Jes 7:14. Och det undret är centrum i vår kristna tro. Undra på att djävulen försöker skjuta sönder tron på att det är den Helige Ande som avlade Jesus!

Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som fruktar honom.

Här finns två viktiga punkter: (1) Guds barmhärtighet är oföränderlig (2) över dem som fruktar honom. Det finns en annan sida också: över dem som föraktar honom vilar ingen barmhärtighet, utan Gud hotar att straffa dem som överträder hans bud. Det är samma budskap som ingår i Sinaiförbundet: om ni lyssnar ... då ska jag välsigna. Men om ni inte vill lyssna ... då ska jag straffa.

Han har utfört väldiga gärningar med sin arm. Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.

När vi går igenom GT ser vi en massa bevis på det här. Vi ser hur Gud gav Mose kraft att utföra stora kraftgärningar. Han ledde sitt folk genom havet. Han skaffade vatten ur klippan genom att slå på den med sin stav. Han födde sitt folk under den långa ökenvandringen med manna och vaktlar. Han lät Jerikos murar falla samman. Han gav sitt folk underbara segrar över sina fiender.

I Daniels bok får vi också bevittna många underbara gärningar och också höra om hur Guds rike ska segra, trots att denna tidens mäktiga kungar störtas. Nebukadnessar var den tidens största regent, en tyrann med oinskränkt makt. Han blev förödmjukad just för sin stolthets skull och fick gå bland markens djur i sju år, tills han åter besinnade att det är Herren som har makten.

Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt.

Också i modern tid har vi sett vittnesbörd om samma kraft, som har störtat stolta män från deras makt. Hitler störtades. Stalins mäktiga världsrike gick under. I dag upplever vi hur trotsiga regenter faller och dödas. 

I stället upphöjs ringa män. David var en enkel fåraherde, den yngste av Isais söner. Det var honom som Gud hade utvalt. Han sa till Samuel, att han inte skulle se på dem som var högresta och såg ut som riktiga kungar. Saul var en av dem som var ståtlig till det yttre, men Gud försköt honom. För hans hjärta var inte ödmjukt under Gud.

Så är det också med många av profeterna. Amos var en fåraherde. Men han kunde träda fram inför kungar, för han hade ett budskap från Herren. Jesus kallade enkla fiskare till lärjungar. Paulus skriver (1 Kor 1:26–29):

Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.

Allt det här understryker sanningen i Marias profetiska budskap: ingen människa ska berömma sig inför Gud. 

Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort.

Vi kan jämföra med Jesu ord i bergspredikan (Matt 5:6):

Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.

Han sa också: Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike! (Mark 10:23) Den som är rik behöver ingen hjälp. Men Gud tar sig an den som inte har något själv. Den som behöver Herrens hjälp kommer inte på skam. Han ska bli mättad.

Gud uppfyller löftet till fäderna

Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att visa sin barmhärtighet mot Abraham och hans barn, till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.

Vilka löften avser Maria? 

Till att börja med finns ett löfte redan på syndafallets dag, då Gud sa till ormen att kvinnans säd ska krossa hans huvud. Kvinnan var bokstavligt talat Maria. Det var inte en son till en man som skulle göra det. Annars brukar ju de judiska släktlistorna alltid antyda att det är männen som föder barn! Men i det här fallet är det Kvinnans avkomma det handlar om.

Det här löftet bar patriarkerna med sig till nya släktled. Det löftet trodde Noa. Det förde Sem med sig fram till de tider då Abraham levde. Och Abraham fick själv rika löften, som sedan upprepades till hans son Isak, och till hans son Jakob. 

Löftena till Abraham var en dyrbarhet för Israels folk. Tyvärr blev de också missbrukade. För folket började inbilla sig att de välsignelser som utlovades skulle utfalla automatiskt, bara därför att de var Abrahams ättlingar. Och så var det inte. För precis som Maria fick uttala Herrens ord var det över dem som fruktade honom som välsignelsen skulle komma. Över dem som föraktade Herrens ord och vek av från hans vägar uttalades i stället förbannelser och straffdomar. När man läser profeterna ser man oupphörligt de här varningarna. Sammanfattat kunde det framställas så här: Om ni inte lyssnar ... då ska allt det komma över er som Herren har talat genom Mose.

Och straffdomen kom. Precis som Jeremia och många andra profeter hade förutsagt blev folket bortfört till främmande länder, där de fick tjäna andra gudar, precis som de ville. Staden Jerusalem, som var utvald av Gud som en plats där man skulle tillbe, jämnades med marken och det fantastiska templet som Salomo hade byggt blev en ruinhög. Folkets stolthet var slagen i spillror.

Ändå övergav Gud dem inte. Han hade lovat. Löftena till fäderna stod kvar. Och nu fick Maria veta, att det var genom henne som löftet skulle bli verklighet. Hon skulle föda Frälsaren, Messias. Det var så Gud skulle visa sin barmhärtighet. Han skulle själv komma till jorden, bli ett barn och därmed underkasta sig alla de villkor som ett fattigt människobarn möts av, och dessutom bli utlämnad som en brottsling till att dödas på ett kors. Det skulle han göra i ditt och mitt ställe.

Därför firar vi en festdag i dag, mitt i passionstiden, för nu tänker vi på det stora undret att Gud blev människa i Marias kropp. Därför sjunger vi idag Halleluja, för att sedan under de två kommande veckorna igen följa vår lidande Frälsare på hans väg till korset. Och vi tillber med sången:

O min Jesus, vilken kärlek

har du ej bevisat mig,

när du gav ditt liv i döden

och för mig lät offra dig,

när du övergav din himmel

där du hade allt så gott,

för att fattig och föraktad

gå omkring och tjäna blott!

Herre, lär mig att tacka och prisa dig för din ofattbara kärlek till oss, så att ditt blod inte har runnit förgäves. Amen.

Predikan 25.3.2012 i Biblion, Vasa.