Vår predikotext är hämtad från 2 Petrusbrevets första kapitel verserna 20 och 21.
Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning.
Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud. Amen.
Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud. Amen.
Gud låt ditt ord oss lysa så,
att vi i mörker ej må gå,
men genom denna jämmerdal,
få vandra till din himmelssal.
Amen.
att vi i mörker ej må gå,
men genom denna jämmerdal,
få vandra till din himmelssal.
Amen.
Temat för söndagen sexagesima är Guds ord. En kristen människa tror att Bibeln är Guds ord. Men det finns många som har ett visst intresse för Bibeln men som inte tror att Bibeln är Guds ord. Vi skall i vår predikan idag stanna inför några frågor och invändningar som framförallt den moderna teologin har mot att de kristnas bekännelse att Bibeln är Guds ord. Sedan skall vi också tänka lite på vilka förmåner vi åtnjuter när nu Gud har uppenbarat sig för oss i sitt ord. Och slutligen skall vi fråga oss vilka skyldigheter det för med sig att Gud har uppenbarat sig själv och sin vilja för oss. Men låt oss först stanna inför några invändningar som människor kan ha mot läran om att Bibeln är Guds ord d.v.s. inspirerad av Gud. Det finns många invändningar mot att Bibeln är Guds ord men vi skall koncentrera oss på sådana som får sitt svar i dagens predikotext.
Det första vi skall stanna inför är frågan: är läran om Bibelns inspiration viktig? Är det viktigt att poängtera att vi kan och skall tro på Bibeln? Vår tro skall ju rikta sig till en person och inte till en bok.
Moderna människor tycker ofta att de kristnas sed att lyfta fram Bibeln i ur och skur, t.ex. i samhällsdebatter är besvärande och föråldrat. Det finns många människor som säger sig ha en nära relation till Kristus utan någon relation till hans Bok, till Bibeln. Bibeln och vad den har att säga är inget att bry sig om. Det är en sekundär fråga. Om ens det.
Men för Petrus är tron på Bibelns gudomliga inspiration, d.v.s. att Bibelns ord är utandade av Gud själv, ingen sekundär fråga. Han säger i vår predikotext: framför allt skall ni veta detta, att Bibeln är gudomligt inspirerad, den är inte människors ord, utan Guds ord.
Paulus skriver till församlingen i Tessaloniki: Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror.
För denna församling var det av stor betydelse om det som Paulus predikade var Paulus tankar och åsikter eller Guds eget ord. Är det Guds ord man hör, så fordrar detta ord handling. Det är då viktigt hur man förhåller sig till det. Men är det bara något som Paulus anser, då har man en viss frihet att handla på annat sätt om man så vill. Då är Paulus bara en i raden av antikens filosofer.
Vad skall vi då säga om uttrycket: Jag tror inte på en bok utan på en person. Kan man tro på Jesus och samtidigt förkasta hans ord? Nej, vi vet alla att detta inte går. Till sådana människor säger Jesus: Varför kallar ni mig Herre, Herre, när ni inte gör vad jag säger? (Luk 6:46) Ja, till sådana svärmare säger han: Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. (Joh 14:23) Det är självbedrägeri att inbilla sig att man kan komma till himlen på en flyktig bekännelse till Kristus. Den som trampar på Guds ord trampar på Guds helighet och majestät. Den vägen bär inte hem.
Den andra invändningen vi skall stanna inför lyder såhär: Bibeln är inte Gud ord därför att Gud skulle ha ingivit människor vad de skall tala och skriva utan människor har skrivit sina tankar om Gud och Gud har sedan godtagit dessa människors ord som sina egna trots deras fel och brister.
Man hör ibland sägas: Det som står i Bibeln är inte Guds ord till människor för alla tider utan istället har människor i olika tider där skrivit ned sina tankar om Gud.
Men Petrus säger i vår text att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning eller någon människas vilja utan den helige Ande har gett skribenterna sina ord.
Den predikan som kommer till genom människors vilja och önskningar finns det gott om i vår tid. Människor gör sig en egen bild av Gud som de sedan gärna talar och skriver om. Vi kan tänka på Jonas Gardell till exempel. Eller på de präster i Sverige och Finland som inte ens tror på en personlig Gud utan gud för dem är t.ex. det goda i människan eller det vackra i naturen.
Men Bibeln har inte kommit till genom att sådana människor har talat som hellre borde vara tysta. Bibeln är inte en produkt av svärmares iver att sprida sina filosofier. Tvärtom fanns det ofta hos de bibliska författarna en stor motvilja att fungera som Guds budbärare. Vi kan tänka på Jona, som flydde för Gud eller Jeremia som skyllde på sin ungdom. Eller så kan vi tänka på Mose som sade: sänd vem du vill men inte mig. Men Gud valde vem han ville till sina sändebud. Och dem gav han sitt ord.
Vi skall se lite närmare på när Mose fick löfte om Guds inspiration. När Mose möter Gud i den brinnande busken får han uppdraget att resa till Egypten för att befria Guds folk. Mose anser att han inte är någon vidare god talare, men Gud ger honom ett löfte:
Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga." Men Mose sade: "Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill." Då upptändes HERRENS vrede mot Mose och han sade: "Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom. (Mos 4:12ff)
Det första vi skall stanna inför är frågan: är läran om Bibelns inspiration viktig? Är det viktigt att poängtera att vi kan och skall tro på Bibeln? Vår tro skall ju rikta sig till en person och inte till en bok.
Moderna människor tycker ofta att de kristnas sed att lyfta fram Bibeln i ur och skur, t.ex. i samhällsdebatter är besvärande och föråldrat. Det finns många människor som säger sig ha en nära relation till Kristus utan någon relation till hans Bok, till Bibeln. Bibeln och vad den har att säga är inget att bry sig om. Det är en sekundär fråga. Om ens det.
Men för Petrus är tron på Bibelns gudomliga inspiration, d.v.s. att Bibelns ord är utandade av Gud själv, ingen sekundär fråga. Han säger i vår predikotext: framför allt skall ni veta detta, att Bibeln är gudomligt inspirerad, den är inte människors ord, utan Guds ord.
Paulus skriver till församlingen i Tessaloniki: Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror.
För denna församling var det av stor betydelse om det som Paulus predikade var Paulus tankar och åsikter eller Guds eget ord. Är det Guds ord man hör, så fordrar detta ord handling. Det är då viktigt hur man förhåller sig till det. Men är det bara något som Paulus anser, då har man en viss frihet att handla på annat sätt om man så vill. Då är Paulus bara en i raden av antikens filosofer.
Vad skall vi då säga om uttrycket: Jag tror inte på en bok utan på en person. Kan man tro på Jesus och samtidigt förkasta hans ord? Nej, vi vet alla att detta inte går. Till sådana människor säger Jesus: Varför kallar ni mig Herre, Herre, när ni inte gör vad jag säger? (Luk 6:46) Ja, till sådana svärmare säger han: Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. (Joh 14:23) Det är självbedrägeri att inbilla sig att man kan komma till himlen på en flyktig bekännelse till Kristus. Den som trampar på Guds ord trampar på Guds helighet och majestät. Den vägen bär inte hem.
Den andra invändningen vi skall stanna inför lyder såhär: Bibeln är inte Gud ord därför att Gud skulle ha ingivit människor vad de skall tala och skriva utan människor har skrivit sina tankar om Gud och Gud har sedan godtagit dessa människors ord som sina egna trots deras fel och brister.
Man hör ibland sägas: Det som står i Bibeln är inte Guds ord till människor för alla tider utan istället har människor i olika tider där skrivit ned sina tankar om Gud.
Men Petrus säger i vår text att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning eller någon människas vilja utan den helige Ande har gett skribenterna sina ord.
Den predikan som kommer till genom människors vilja och önskningar finns det gott om i vår tid. Människor gör sig en egen bild av Gud som de sedan gärna talar och skriver om. Vi kan tänka på Jonas Gardell till exempel. Eller på de präster i Sverige och Finland som inte ens tror på en personlig Gud utan gud för dem är t.ex. det goda i människan eller det vackra i naturen.
Men Bibeln har inte kommit till genom att sådana människor har talat som hellre borde vara tysta. Bibeln är inte en produkt av svärmares iver att sprida sina filosofier. Tvärtom fanns det ofta hos de bibliska författarna en stor motvilja att fungera som Guds budbärare. Vi kan tänka på Jona, som flydde för Gud eller Jeremia som skyllde på sin ungdom. Eller så kan vi tänka på Mose som sade: sänd vem du vill men inte mig. Men Gud valde vem han ville till sina sändebud. Och dem gav han sitt ord.
Vi skall se lite närmare på när Mose fick löfte om Guds inspiration. När Mose möter Gud i den brinnande busken får han uppdraget att resa till Egypten för att befria Guds folk. Mose anser att han inte är någon vidare god talare, men Gud ger honom ett löfte:
Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga." Men Mose sade: "Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill." Då upptändes HERRENS vrede mot Mose och han sade: "Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom. (Mos 4:12ff)
För det första ser vi att det är Guds budskap som Mose skulle föra fram: Sänd ditt budskap med vem du vill. Sedan ger Gud ett löfte att vara med Mose mun, d.v.s. så att han säger det som Gud vill att han skall säga. Och en sak ännu: vad menas med att Mose skall vara som Gud för Aron? Jo, här avses att Mose skall ge Aron sina ord och Aron är då endast redskapet som framför Mose ord, d.v.s är Aron Mose mun. Det är ju så som Gud gör när han ger profeter sitt ord som de i sin tur skriver ner eller predikar. Då kan de med rätta säga: Så säger HERREN! Vi skall här ännu nämna hur det gick till när Hesekiel blev kallad till profet. Gud befallde att han skulle äta en bokrulle. Och det gjorde Hesekiel och Gud sade till honom. Du människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem. (Hes 2:8ff) Så konkret kunde det gå till när Gud gav profeterna sitt ord. En liknade upplevelse hade Johannes och det kan vi läsa om i Upp 10.
En tredje invändning kan låta såhär: Bibeln i sin helhet är inte Guds ord, men Bibeln innehåller Guds ord.
Ja, vad skall man säga till detta. Är det så som man ofta menar i vår tid att allt som står i Bibeln inte är Guds ord men att Guds ord kan finnas här och där mitt i allt bråte av människotankar från olika tider?
Petrus skrev, som vi redan såg, att ingen profetia i Skriften någonsin kommit till genom mänsklig utläggning. I vår episteltext läste vi också:
Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. (2 Tim 3:16f)
Hela Skriften är inspirerad av Gud. Där finns inget annat än Guds ord. Denna bibelsyn, som är så föraktad av kyrkliga ledare idag, var även Jesu bibelsyn:
Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. (Matt 5:18)
Och på ett annat ställe tar Jesus ut en enda vers från Psaltaren 82 och argumenterar utifrån den och säger att Skriften inte kan göras om intet. Bibeln är alltså en helhet och som helhet är den Guds ord. Det som en gång står skrivet i Bibeln är Guds ord.
Nu skall vi lämna människors invändningar mot att Bibeln är Guds ord och istället se på vad som följer av läran om att Bibeln är inspirerad.
Rättigheter eller förmåner som följer av Inspirationen.
Vi skall då först se på vilken förmån vi människor har av att Gud har gett oss sitt ord. I Bibeln säger Gud:
Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN.
Nej, så mycket som himlen är högre än jorden,
så mycket är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än era tankar. (Jes 55:8f)
Människan var inte ens i sitt ursprungstillstånd lika vis som Gud och hon kan ännu mindre efter syndafallet mäta sig i visdom med Gud. Det heter om människan efter fallet att hennes hjärtas alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. (1 Mos 6:5)
Vi människor möter i våra liv många problem och vi ställs inför många frågor på vägen: skall jag handla så eller kanske så? Skall jag göra på det sättet eller på ett annat?
När vi står inför sådana situationer har vi två möjligheter: vi kan sätta oss ner och grubbla själva eller så kan vi fråga Gud. Gud har dock inte lovat att besvara alla våra frågor. Om vi funderar på att köpa en ny kaffebryggare så kan vi inte slå upp Bibeln och leta om det står något där om när det rekommenderas att köpa en ny kaffebryggare. Det är ett exempel på en sak som Gud har lämnat fritt åt människan att bestämma. Men låt oss ta ett annat exempel: ett sällskapande par kanske funderar på om de skall gifta sig eller göra som alla andra och flytta ihop först och kanske gifta sig sedan. Om paret nu vänder sig till mänsklig visdom, så kommer man troligtvis fram till att man skall flytta ihop med en gång. Men hur går det om paret slår upp Bibeln? Hur går det om de frågar av Honom vars tankar vida övergår människors tankar och vars vägar ofta är helt annorlunda än människors? Människan har denna förmån. Hon kan gå till facit och se efter vad Gud säger. Och i detta fall säger Gud genom Paulus att den som är upptänd av begär inte skall bo samman som ogifta utan gifta sig och de skall så hålla sig till varandra. Då får man del av de välsignelser som Gud lagt ned i äktenskapet. Då behöver man inte famla i mörker och dra olycka över sig själv och sina anhöriga genom felaktiga val.
Vi kan också tänka på ett par som får reda på att det barn de väntar har Downs syndrom. De ställs inför ett val. Vill ni behålla barnet, frågar läkaren kanske och mellan raderna kan man läsa vilket svar som önskas. Livet med barnet blir kanske inte så enkelt, men vad vill Gud? Vad vill Han som har skapat detta barn sådant det är? Han har sagt att barn är hans gåvor och det har han sagt utan inskränkningar och utan att precisera att detta endast gäller friska barn. Han har också sagt: du skall inte mörda. Här ser vi hur människors visdom och Guds visdom går tvärt emot varandra. Skulle Gud vara den tysta gud som människor ofta vill göra honom till, så skulle detta par inte ha något annat val än att mörda sitt barn. Men nu har de inte en tyst gud utan en Gud som talar, som låter världen veta sin vilja. Både i den allmänna uppenbarelsen, i samvetet och i den särskilda, i Bibeln. Och då kan detta par välja det rätta och inte dra fördärv över både sitt barn och sig själva.
Vi skall se på ett annat exempel på en förmån som följer av läran om Bibelns inspiration. Den som tror att Bibeln är Guds ord får många frågor besvarade. Föddes Jesus verkligen av en jungfru? Gjorde han under? Gick han på vatten eller var det en hallucination? Uppstod han kroppsligen?
Dessa frågor har okunniga människor funderat mycket på, men den som tror på Bibeln kan luta sig tillbaka och istället koncentrera sig på annat. Han är inte okunnig. Han vet att Jesus föddes av en jungfru, att han gjorde många under, att han gick på vatten och att han uppstod kroppsligen på den tredje dagen. Detta vet han för att Bibeln säger så. Den som tror på Bibeln har istället en annan brinnande fråga inom sig: vad säger Gud mer? Han vet att det är Guds ord han hör och läser och han vill gärna lära sig mera av det.
Skyldigheter som följer av Inspirationen
Men följer det då några skyldigheter med läran om Bibeln inspiration? Om vi nu tror att Bibeln är Guds ord och alltigenom tillförlitlig, förpliktar det då oss på något sätt?
Jesus säger i Luk 12:47ff: Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer.
När Gud har gett oss sitt ord och sagt: här har ni min Bok. Vill ni lära känna mig så skall ni läsa min Bok. En kristen är en som tror på Bibeln, har vi konstaterat. Han känner sin Herres vilja. Och han förutsätts också handla i enlighet med denna vilja.
Om du därför vet med dig att du på något område i ditt liv kompromissar med Guds ord, så skall du skynda att omvända dig. Detta säger jag främst till mitt eget hjärta. Det är ibland bekvämast att tumma lite på det som Gud har sagt för att människor inte skall ta anstöt. Men vi skall inte förlita oss på vårt eget omdöme om vad som är bäst utan vi skall här dra nytta av den förmån som följer med läran om verbalinspirationen, d.v.s. lita på att Gud vet bäst.
Den som förnekar att Bibeln är Guds ord kan ju inte sägas känna sin Herres vilja eftersom han först skulle bli tvungen att urskilja det som verkligen är Guds ord i Bibeln från det som bara är bråte av mänskliga tankar om Gud. Men att förneka Bibelns inspiration är ingen ursäkt. Man kommer ändå inte undan piskan, även om man bara piskas med få rapp. Men vi kan vara säkra på att i himlen piskas ingen, så det som texten talar om är högre och lägre grad av evigt straff. Men när nu Gud har skänkt oss tron på att Bibeln är sann, så skall vi vara tacksamma över det och göra hans vilja, d.v.s. det som han har befallt oss i Bibeln. Människor får då säga vad de vill. Gud vet bättre.
En annan skyldighet som följer med detta är att bevara allt Guds ord. Den som tror att Bibeln är Guds ord har ingen rätt att åsidosätta någon ord som står där och tänka att det och det är mindre viktigt. Om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, skriver Johannes. Och detsamma gäller andra vägen. Gud har gett oss sitt Ord som han vill att vi skall hålla oss till. Vi har ingen rätt att börja hitta på egna läror och göra anspråk på att detta måste gälla i Guds församling , detta är vad Gud vill. Detta kan ske om vi börjar lära den ena eller det andra utifrån bibelord som vi inte förstår och som vi har ryckt ur dess sammanhang. Det är kanske någon viss sak som har blivit viktig för oss och som vi vill betona. Och kan vi då ta Bibeln till hjälp så kommer också andra att tro på samma sätt. Men Bibeln varnar för sådant. Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok.
Nej, en skyldighet som följer av läran om Bibelns inspiration är att bevara Guds ord rent. Rent från slagg från våra förmörkade sinnen och föreställningar. Gud har sagt det han ville ha sagt och det må vara nog för oss.
Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar