Tusenårsriket – är det bokstavligt?

Av Ola Österbacka

I Kristet Perspektiv nr 1/2012 ingår en sammanställning av några artiklar av Per Wallendorff, skrivna 1979 och publicerade i Kyrkpressen samma år, med rubriken ”Jesu återkomst och tidens slut”. Ämnet har alltid eggat fantasin, uttryckligen mot bakgrund av att Jesus vägrade att ge några exakta uppgifter om den yttersta tiden och hans återkomst.

Jag finner det angeläget att kommentera särskilt avsnittet om tusenårsriket (kiliasmen) utifrån den princip som författaren själv anför: ”Den lutherska grundsynen är att all lära och alla lärare skall bedömas endast utifrån Gamla och Nya testamentets kanoniska skrifter.”

Artikelförfattaren påpekar att en uppmärksam läsare av Upp 20:1–7 noterar att uttrycket ”tusen år” nämns sex gånger, men att det är det enda stället i Nya testamentet som direkt talar om tusenårsriket. Han påstår omedelbart att det där inte är fråga om någon bildlik användning av orden, eftersom Bibeln annars uttrycker liknelser genom ett ”såsom” eller ”som liknade”.

Men har det då undgått författaren att detta avsnitt ingår i en lång framställning med enbart bildspråk? Det börjar redan i Upp 4:1, där Johannes skriver: ”Därefter såg jag, och se ...” I nästa vers berättar han sedan att han kom i Anden, vilket är en klar signal om att det som följer är en övernaturlig syn som tydligt använder ett bildspråk.

De ofta förekommande talen är i Uppenbarelseboken symboliska. Talet 1 000 utgörs av det fullkomliga talet 10 i tredje potens. Tre är Guds heliga tal. Tusen år är en beskrivning av en total tid, så lång som Gud allena vet.

För en närmare beskrivning av talsymboliken, och för övrigt också läran om tusenårsriket och det aktuella stället, rekommenderas Siegbert W. Beckers bok ”Revelation, the Distant Triumph Song” (NPH 1985), som också finns översatt och utgiven på finska av Concordia under namnet ”Ilmestyskirjan selitys. Kaukainen voittolaulu”. Ett svenskt sammandrag finns i Logosmappen. 

En utmärkt undervisning ges i Hans Wassermanns föredrag från dagar kring Bibel och bekännelse 1997.

Frågan behandlas även i min bok Hoppets bekännelse (webbversion). I ett bibelstudium har jag försökt göra en enkel framställning av olika synsätt och motivera varför läran om ett bokstavligt tusenårsrike är obiblisk. 

Huvudargument mot kiliasmen är, vid sidan av att Bibeln inte ger något stöd för läran, att läran strider mot en huvudsanning: att Jesus kommer tillbaka en enda gång för att döma levande och döda, och att den dagen inte har uppenbarats för oss. Därför kan vi inte beräkna tiden fram till den dagen. Vi ska inte heller tänka att kristna kommer att ryckas upp för att undkomma den stora vedermödan, som ska föregå hans ankomst, eftersom den läran bygger på missförstånd av Jesu undervisning. 

Vi ska alltid vara beredda att möta Herren, och fram till den dagen lever vi i en värld som blir allt ondare. Därför ber vi: Vår Herre, kom!