Både Gamla testamentet, som skrevs före Kristi födelse, och Nya testamentet, som skrevs efter Jesu liv, död och uppståndelse, är samstämmiga när de lär att det bara finns en sann Gud. Båda lär inte bara att Gud är en, men också att han är tre personer i denna enda Gud. Visserligen är läran om Guds treenighet mera utförligt framställd i Nya testamentet, men Gamla testamentet innehöll en tillräcklig uppenbarelse av denna sanning för att den tidens troende skulle känna till och tro den.
Jesus behövde till exempel inte förklara för judarna att Gud hade en son eftersom ställen som Ps 2:7 och 110:1 redan hade meddelat denna sanning åt dem. Begreppet Guds son utgjorde inget problem för dem. Men de vägrade att tro att Jesus var Guds Son.
När Jesus talade om den helige Ande var det ingen som funderade vad han talade om. Ställen i Gamla testamentet, som t.ex. 1 Mos 1:2 och Jesaja 42:1, hade klart stadfäst den helige Andes existens.
Gud har från all evighet varit och kommer att fortsätta att vara en Gud som har uppenbarat sig själv som Fader, Son och Ande. Även om orden treenig eller treenighet varken finns i Gamla eller Nya testamentet är det ändå en evig sanning att Gud är en och ändå tre.
Efter sin avlelse och födelse antog den andra personen i treenigheten, Guds evige Son, vårt mänskliga kött och blod. Gud fick inte plötsligt en Son på julen utan snarare kunde man säga att den evige Sonen uppenbarade sig för världen i en dräkt av kött och blod.
Texten är ett smakprov från This we believe – Questions & Answers (WELS) som är under översättning till svenska. Återges med tillstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar