Det viktigaste i livet

Av Hans Ahlskog

Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Predikotexten för 18 söndagen efter trefaldighet hämtar vi från Matteus evangeliums sjätte kapitel och vi läser verserna 27 till 34 i Jesu namn:

Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: "Vad skall vi äta?" eller: "Vad skall vi dricka?" eller: "Vad skall vi klä oss med?" Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Låt oss be:
Min mun och tunga, o min Gud,
för sådant tal bevara
som strider emot dina bud
och dig till sorg kan vara.
Gud, med din Ande led mig här
att jag av hjärtat har dig kär
och dig i trohet tjänar.
(Psb 476:1)

Vår text är en del av det som man brukar kalla för Jesu Bergspredikan, ett långt tal som han höll för sina lärjungar och som handlar om hur de skall leva i hans efterföljd. Jesus tar där upp många konkreta saker som berör flera av Guds tio bud. Han har talat om mord och äktenskapsbrott och nu kommer han till det allra viktigaste i livet, det som hör till det första budet som handlar om kärleken till Gud och förtröstan på honom. Jag är HERREN, din Gud. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Jesus börjar att undervisa om Gud och Mamon, om att inte göra sig bekymmer för mat och dryck och kläder utan istället vända sig till Gud med förtröstan om att han tar hand om allt detta. När Jesus säger: Ni kan inte tjäna både Gud och Mamon, så är det det första budet han lyfter fram. Ni skall inte ha någon gud vid sidan av HERREN. Gör er inte bekymmer. Med det vill han säga: börja inte söka efter någon annan gud som kan tillfredsställa era behov. Ni har redan HERREN och han har lovat att hjälpa er. Det är till honom ni skall fly med alla era bekymmer.  Luther förklarar i sin Stora katekes det första budet på följande sätt:

Vad betyder det att hava en Gud eller vad är Gud?
Svar: en Gud kallas det, som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd tager sin tillflykt till. Att hava en Gud är alltså ingenting annat än att av hjärtat förtrösta och tro på honom, såsom jag ofta har sagt, att allenast hjärtats förtröstan och tro gör både Gud och avgud.

Vad är det Luther här vill säga? Jo, att Gud blir vår egen Hjälpare när vi tror på och förtröstar på honom. Men vi kan välja att gå bort och söka efter en annan gud och sätta vårt hopp till något annat, kanske våra besparingar eller våra försäkringar, som vi tycker täcker nästan allt. Och då blir detta vår avgud. Det vi kan lära av denna enkla undervisning är att steget mellan en rätt gudsdyrkan och avgudadyrkan inte är långt. När vi hör ordet avgudadyrkan så ser vi kanske framför oss en scen där människor hysteriskt dansar kring en gudabild av guld. Mycket glitter och prål, dans och sång. Men vår avgud kan vara något mycket mer diskret än så, ett värdepapper eller ett försäkringsbrev inmappat och redo för nödsituationer. Kanske ett saldo på ett bankkonto? Det är bra att ha om, ifall...

Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: "Vad skall vi äta?" eller: "Vad skall vi dricka?" eller: "Vad skall vi klä oss med?"  Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.  Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.  Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Vad vill Jesus lära oss med dessa ord? Vill han säga att det är synd att försäkra huset, att vi aldrig skall hålla oss med några besparingar? Nej, rikedom och välstånd är inget syndigt i sig. Abraham var rik, David likaså, men de lät det inte stiga dem åt huvudet. De var inte som den rike dåren  i Lukas 12, han som hade samlat in så mycket i sina lador att han var försäkrad för många år. Ingen missväxt eller nattfrost skulle kunna hota hans välgång. Han förtröstade på Mamon och inte på Gud. Han hör till samma kategori människor som de som Jesus i vår text kallar för hedningar. Det är människor som ängslas och oroas över mat och dryck och kläder och som inte får ro förrän de har ladorna fulla. Då kan inget längre hota dem.

Jesus säger inte heller att mat, dryck och kläder är onödiga saker. Han är ingen svärmare som glömmer kroppens behov och bara tänker på det som hör själen till. Han säger ju att er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, det är saker som hör till en människas basbehov som vi har att göra med här. Det är det som är mycket viktigt i en människas liv.

Jesus vill inte heller säga att vi inte skall göra vad vi kan för att försörja oss. Genom Paulus har han sagt att den som inte vill arbeta inte heller skall äta. Nej, vi skall göra vårt bästa av vårt yrkesliv och tjäna Gud där vi är satta. Men vi skall inte tänka att det är vårt arbete och vårt slit som är orsaken till att vi klarar oss.

Vad vill Jesus då lära oss i vår predikotext? Jo, han vill lära oss den rätta prioritetsordningen. Sök först Guds rike och hans rättfärdighet. Tänk först på din gudsrelation, på det viktigaste i livet. Sträva till att lära känna Gud, läs hans Ord, lyssna till predikan och bruka sakramenten, så att din tro stärks och du växer till. Då kommer allt det andra på köpet. Det viktigaste först, sedan det viktiga i livet. Den som inte är viss om barnaskapet kan inte heller vara viss om att Gud också tar hand om de lekamliga behoven. Men den som har blivit barn i huset, som kan tro sig salig för Jesu Kristi skull, för honom eller henne är det inte så svårt att tro att Gud också vill ta hand om sina skapade barn när det gäller det timliga. Den som är villig att offra sin Son för att skaffa fram en evig rättfärdighet, Han är säkert också villig att skänka mig det jag behöver för att leva och må bra här i tiden.

Men trots att vi är kristna har vi många gånger så svårt att förtrösta på Gud. Det känns så tryggt att ha lite egendom. Men Jesus har tidigare i sin predikan varnat för att samla skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Det går inte att helt garantera att jordiska skatter inte går förlorade. Jordiska banker kan gå omkull. Försäkringsbolag kan börja krångla och hänvisa till det finstilta. Andelar i bolag kan bli värdelösa. Stater kan gå i konkurs. Bedragare kan tömma ditt bankkonto. Allt kan hända. Därför är det bra att placera i en bank som inte går omkull. Därför är det bra att förvissa sig om att man är rik inför Gud, att man äger skatter i himmelen. Om man äger Guds rättfärdighet gör det inte så mycket om jordiska skatter försvinner. Om man är en del i Guds rike är en Euro - kris inte hela världen. Politiker och nationalekonomer svettas och tuggar på naglarna men de kristna kan sova lugnt i båten. De har ett löfte att få ut sitt jordiska goda. När Guds rättfärdighet en gång köptes åt dem fick de löfte om att få det timliga goda på köpet. Det var Jesus som fick betala och i vår text lovar han att Gud skall se till att de får det som de behöver för sitt uppehälle. Hur kunde Jesus lova det? Vem var han, en fattig hantverkare, att lova att de kristna skall få mat och kläder? Vem är han att säga att lärjungarna inte skall bekymra sig? Vänner, finns det någon som har råd att lova saker så är det Jesus. Han är inte bara sann människa utan också sann Gud. I Kolosserbrevet läser vi att allting är skapat genom honom och till honom. (Kol 1:16) Allt skapat är hans. I Psalm 24 står det som bekant: Jorden och allt som uppfyller den tillhör HERREN, världen och de som bor i den. Detta fick den högmodige Nebukadnessar bittert erfara. Han spatserade på taket till sitt palats och sade till sig själv: Se, detta är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära. (Dan 4:27) Den högmodige kungen hann inte skryta klart innan han från himlen fick höra att riket hade tagits ifrån honom. Han skulle tvingas äta gräs tills han insåg att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill. 

På samma sätt är det idag. Vi människor kan sitta på maktpositioner och egendomar och tro att detta är vårt och att det inte kan tas ifrån oss. Men nästa sekund kan allt vara raserat. Allt har tagits ifrån oss och vi står tomhänta. Men de kristna har ett löfte, Guds eget löfte, ett löfte som säger att Gud har omsorg om dem. Det löftet säger att de kristna skall ha vad de behöver till kropp och själ.

Men detta är inte härlighetsteologi. Gud har inte sagt att de kristna inte skulle påverkas av eurokriser och ekonomisk osäkerhet. Han har inte lovat att vi inte hamnar i prövningar. Fråga Job om du inte tror mig. Men han har lovat att vi inte skall prövas utöver vår förmåga. Han har lovat att hjälpa oss i vår nöd. Åkalla mig i nöden så skall jag hjälpa dig, och du skall prisa mig. (Ps 50:15) Och Löftet står kvar: Er himmelske Fader vet att ni behöver mat och kläder. Ni skall få det!

Vad som än händer i Europa. Vilka katastrofer som ännu kommer att drabba jorden, så skall vi inte låta det bekymra oss. Vi skall inte börja se oss omkring efter någon annan tillflykt än Gud. Gud säger genom Jesaja:

Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand. (Jes 41:10)

Paulus skriver till Filipperna:

Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. (Fil 4:6)

Vi får öppna vårt hjärta för Herren när det gäller det jordiska: mat och kläder, hälsa, familj och arbete, hus och hem. Detta är viktigt för oss alla. Gud vet att vi behöver det. Men detta är inte det viktigaste i livet. Ingenting är viktigare än Guds rike och hans rättfärdighet och att vi äger detta. Icke-kristna kan äga hus och hem och det vill Gud gärna ge dem. Gud mättar dem och ger dem barn och vänner. Men helst av allt skulle han vilja ge dem det allra viktigaste, sin Sons rättfärdighet. Mycket är viktigt för en människa, men endast ett är absolut nödvändigt. Guds vänskap är det som borde ha högsta prioritet. Detta hade Lina Sandell insett. Hon visste att det viktigaste i livet var att äga Jesus. Vi skall snart sjunga en sång som handlar om detta. Må Gud alltid hjälpa oss att sätta saker i deras rätta ordning och förtrösta på honom så att vi inte låter vårt hjärta tyngas av det dagliga livets omsorger. I Jesu namn. Amen.

Sjung, läs och gå på Herrens vägar
och gör din kallelse med flit,
tro fast på det som Herren säger
och sätt till himmelen din lit.
Ty salig, fri är människan,
när hon på Gud förtrösta kan.