Besökelsetider

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. 

Låt oss be: Herre, hjälp oss att lyssna till ditt allvarliga budskap, så att det inte går för oss som med städerna kring Gennesarets sjö, utan att vi tar vara på det som tillhör vår frid när du besöker oss i dag. Amen.

Predikotexten är från Matt 11:20–24:

Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade utfört sina många kraftgärningar och förebrå dem att de inte hade omvänt sig. ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska. Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag. Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig.”

Herre, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen.

Inledning

I Lukasevangeliets tolfte kapitel talar Jesus om sin återkomst i en liknelse. Han förmanar sina lärjungar att vara beredda så att Människosonen inte kommer och överraskar dem. Ett varnande exempel är en förvaltare som slår tjänarna och dricker sig redlöst berusad. Han ska få ett hårt straff, eftersom han visste sin herres vilja. Men den som inte vet sin herres vilja och sköter sig dåligt ska få ett lättare straff. Och Jesus förklarar varför (Luk 12:48):

Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer.

Den här regeln ska vi hålla i minnet när vi nu går till dagens text.

De städer som Jesus tillrättavisar så här hårt fanns invid Gennesarets sjö. Det finns bara ruiner kvar av städerna i dag, vilket är ett tragiskt bevis på sanningen i Jesu domsord. Betsaida fanns troligen strax öster om Jordanflodens utlopp i norr. Tre av Jesu lärjungar kom därifrån: Andreas, Petrus och Filippus. Korasin var beläget uppe på en höjd ca 3 km norrom Kapernaum som låg på den västra sjöstranden. 

Just de här städerna var centrum för Jesu verksamhet i Galileen. Det var nära Betsaida som Jesus mättade fem tusen män (Joh 6). Kapernaum beskrivs som hans hemstad. Korasin omtalas inte i andra sammanhang, men eftersom den låg rätt nära Kapernaum hade också dess invånare fått ta del av Jesu predikan och under. Folk hade ju kommit till Jesus i stora skaror från alla håll.

Det finns en märklig jämförelse i vår text. Tyrus och Sidon jämförs med Korasin och Betsaida, och Sodom jämförs med Kapernaum.

Tyrus och Sidon var de stora sjöfartsstäderna vid Medelhavskusten, som omnämns i flera profetböcker i GT. T.ex. i Hesekiel finns 2,5 kapitel med domsord mot Tyrus för dess högmod, och ett halvt kapitel mot Sidon.

Och hur det var med Sodom är välbekant från händelserna i Första Mosebok. Det finns ingen stad som är beryktad för mera fruktansvärda synder än Sodom, och därför blev också staden omstörtad genom Guds direkta ingripande.

Hur kan då Jesus säga att det ska bli lindrigare för Tyrus, Sidon och Sodom än för de här städerna som har hört Guds ord och upplevt så många kraftgärningar?

Det beror på den regel som vi hörde Jesus ge i Luk 12. Alla de här städerna kring Gennesarets sjö hade fått mycket gott. De hade hört Jesus undervisa. De hade fört till honom alla sina sjuka och han hade botat dem. Likväl stängde de sina hjärtan. De tog emot honom som profet och undergörare, men de tog inte emot honom som sin Frälsare, som Messias.

Det fanns också folk från Tyrus och Sidon som hade hört Jesus. En kananeisk kvinna har en tro som Jesus skattar högt (Matt 15). Men den stora massan var hedningar. Sodomiterna hade knappast hört evangelium. Åtminstone berättas det inget om att Lot skulle ha predikat för dem om nådelöftet som han kände till genom Abraham. Därför säger Jesus, att det blir lindrigare för dem på domens dag än för de städer som hade fått så mycket. Visst, de blir straffade, men straffet blir ännu hårdare för de folk som har hört evangelium och inte tagit emot det. Det är det som är dagens huvudbudskap.

Hur är det med oss?

Våra bygder har varit rikt välsignade under många århundraden. Redan i flera generationer har vi upplevt väckelsetider. Guds ord är verkligen inte sällsynt och vi har hans rena och oförfalskade ord ibland oss. Vi är mera välsignade än vad Luther säger med anledning av Jes 55:6:

Erfarenheten har också lärt oss, att evangelium inte på någon plats predikats rent och klart längre än en mansålder. Så länge de funnits kvar, som predikat det, har det bestått och växt till, men när dessa gått bort, så har också ljuset slocknat, och därefter har sektandar och falska lärare infunnit sig och tagit platsen i besittning.

Det här säger Luther i en tid när mohammedanerna (”turkarna”) erövrade allt större områden av Europa. De hade övertagit alla de gamla apostoliska församlingarnas områden i Mindre Asien. Och det som var kvar av Europa hade påven förstört med sin villfarelse.

Tyvärr ser vi också bland oss sanningen i det som Luther säger. Sektandar och falska lärare har gripit omkring sig. Ljuset falnar alltmer och mörkret sänker sig. Människans inbyggda religiösa strävan och längtan söker efter frid i nyandliga rörelser, samtidigt som islam går framåt som aldrig förr. I arabvärlden sker det ofta med våld och blodiga attacker på de kristna, men här i västeuropa sker det genom en aningslöshet som hotar att ta ifrån oss våra kristna grundvärderingar. Kristendomen ifrågasätts politiskt, vilket syns bland annat i motstånd mot kristna inslag i skolorna, och den politiskt korrekta antirasismen upphöjer oliktänkare och radikala uppfattningar. Det ligger i tiden att ägna sig åt kryptoreligiösa tekniker för avslappning och meditation, medan en öppen bekännelse till allt Guds ord och en radikal omvändelseförkunnelse möter skarpt motstånd. Där man tidigare var mån om den rena läran har man blivit allt mera likgiltiga. Man är inte mera noga med vad man hör på, och man samlas kring det som kliar i öronen och talar till känsla och förnuft.

Vad skulle Jesus ha för budskap till oss i dag?

Han skulle nog döma oss mycket strängt, eftersom vi har fått så mycket. Detta land har varit föremål för så mycken kärlek från Guds sida. Han har gett oss sitt ord i rikligt mått. Han har skonat oss från att likt våra broderländer söder om Finska viken underkastas ateistiskt välde genom underbart beskydd under våra krig. 

Och vårt svar på denna kärlek genom århundraden är att vårt folk i dag har övergett Guds bud. Guds ord är satt på undantag, och det som ännu finns är ofta uppblandat med farlig humanism och laglöshet. Jeremias utrop är riktat precis till oss idag (Jer 22:29): 

O land, land, land, hör Herrens ord!

Jesus skulle nog gråta också över oss, så som han gjorde när han närmade sig Jerusalem, ridande på åsnefölet (Luk 19:42):

Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon.

Verklig frid

Det är det som människorna i dag inte förstår. Man talar om längtan efter fred i världen, men hur viktigt är det egentligen för den yngre generationen som inte var med om kriget och som tar det som en självklar sak att vi lever i välgång, i den s.k. nordiska välfärden? Då vi talar om fred tänker man inte ens på att den verkliga freden inte består i avsaknad av fysiskt våld. Den finns först där samvetet får frid med Gud, när syndaskulden som vi går och bär på är borta. 

Problemet är att människorna i dag, trots sekler av kristendomsundervisning, inte vet att de kommer att dömas till helvetet på den yttersta dagen om de inte har Jesus med sig i sitt liv. De falska rösterna som finns i stor utsträckning runt om oss försöker få oss att tro att det blir bra till sist på något sätt. Många drömmer om himlen, men gör det med en förhoppning att Gud ska se mellan fingrarna. Allt ska bli bra till sist, tänker man. Och på många orter där man förr i väckelsetider frågade hur man har det ställt med Gud, när man träffades, är man nöjd med att ha kvar ett sken av sin fäderneärvda gudsfruktan.

Du, min åhörare, har väl inte missat att det bara finns en väg till himlen, och att den vägen heter Jesus? Det är väl inte så att Jesus gråter också över dig?

Kanske någon tänker: Jag har hört så mycket Guds ord, jag har varit med om så många gudstjänster och läst Bibeln så mycket, och ändå inte tagit det på allvar, så Guds dom vilar nog över mig. Jag har fått mycket, och det som jag kan ge är alltför lite.

Eller så är du kanske orolig över att du har gått så långt bort från tron och blivit så förhärdad att Guds Ande har vikit ifrån dig. Det är det som brukar kallas synd mot den Helige Ande. Om det skriver Hebreerbrevet (Hebr 6:4–6):

Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.

Visst är det här en fruktansvärd situation. Och eftersom Guds ord talar om risken, så är den en verklighet. Vi ska inte ta lätt på så starka varningar. Det är många som gått den vägen: de har börjat i Anden men slutat i köttet. Och det ska vara en stark varning för oss.

Det kan nämligen vara så att Gud tröttnar på att sända sin kallelse och varna och stoppa oss. Om vi om och om igen struntar i vad Gud säger, kan gränsen komma när Gud säger: Jag ger upp. Du får det som du vill. I berättelsen om Israels ökenvandring och fortsatta historia har vi många sådana exempel. Det kan vara för sent en dag, när kallelsen till omvändelse inte längre ljuder.

Men låt mig nu göra en sak helt klar: är du orolig för att du syndat mot den Helige Ande har du inte gjort det! För om du har syndat mot Anden har du ingen längtan, ingen oro, utan har stängt ut Guds kallelse med din förhärdelse. Har du åter oro i ditt samvete och är ängslig för hur du ska kunna möta Herren på domens dag ska du bara göra en sak: du ska lyssna till vad Gud vill säga dig i sitt ord.

Det första jag då vill påminna om är, att han försäkrar dig om att han älskar dig och vill ha dig hem. Det kan jag säga på den grunden att Gud älskade världen (Joh 3:16). Och dit hör också du! Han älskade verkligen den värld som har fallit i synd, den värld som tog emot Jesus med hån och torterade honom till döds på korset. Han älskade dig, som inte har älskat honom som du borde, och som är blodröd av synder. 

Det andra är, att han har ordnat om att allt som kan göras för att du ska få vara lugn på domens dag och hälsa Jesus med glädje. Jesus betalade bort din syndaskuld när han gick i döden för dig. Han bytte med dig, då han tog din synd på sig och gav dig sin helighet, sin laguppfyllelse, sin rättfärdighet. Och nu säger han (Joh 5:24):

Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.

Och han säger vidare (Joh 6:37):

Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.

Paulus understryker att det som Jesus har gjort för dig inte kan kompletteras på något sätt, utan det är fullständigt. Du kan inte lägga till en enda gnutta av egen insats. Allt är nåd (Ef 2:8–9):

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.

Inte av er själva, av nåd är ni frälsta. Det är det ord som kan ge oss den verkliga friden. Och det är den nåd som vi ska ta emot, för att spara Jesus den sorgen att han måste gråta över oss i dag, och en dag tvingas att visa bort oss, som han har köpt så dyrt med sitt eget blod.

Har du i syndens tjänst förspillt
det arv du en gång fått,
hör, hur han kallar dig så milt
och ber dig komma blott!
Och högtidskläder, skor och ring
han har tillreds, ty se,
av dig han väntar ingenting,
blott att dig allt få ge.

Den här sångversen anspelar på liknelsen om kungasonens bröllop (Matt 22), där gästerna samlas in från gator och gränder, och där de får kungens egna kläder, i stället för sina eländiga egna kläder. Men också i den liknelsen finns en stor sorg. Kungen visar ut en man som kommer i egna kläder. Han tyckte han var tillräckligt fin som han var. Han ville klara sig själv. Tänk på det, när du hör uttrycket: kom som du är! Du får komma som du är inför Jesus med all din synd, men du kan inte bli kvar inför Jesus med din synd. Du ska låta honom klä på dig hans rättfärdighets dräkt, för utan den har du inget att göra i himlen. Med den dräkten på syns inte synden längre. 

I den dräkten, och bara i den dräkten, kan du komma inför Guds domstol. Och med den dräkten har du Kristi fullkomlighet på dig, och då ska du också höra de välsignade orden: Kom, du min Faders välsignade! 

Bön: Tack, käre Jesus, för att också jag har fått en sådan dräkt som passar i himlen! Låt det aldrig gå så att jag föraktar den och går bort från dig och väcker din sorg och vrede. Du min gode Herde, håll mig hos dig med ditt ord så att jag inte går bort från dig. Amen.

Predikan i Lepplax bykyrka 12.8.2012.