Fyra år

Av Ola Österbacka

Vi har orsak att tacka Herren i dag. Den 1 augusti 2012 har det gått fyra år sedan S:t Johannes evangelisk-lutherska församling (StJ) grundades. I kyrkoåret firar vi denna vecka med temat Sanning och sken. 

Vad var orsaken till att den lilla gruppen på sex personer, från ungdomar till pensionärer, tog det i mångas ögon djärva beslutet att bilda den första fria lutherska församlingen på finlandssvenskt område?

Vi hade under några års samtal och studium funnit att kristna behöver en församling som håller sig till Sanningen. I många avseenden hade de församlingar vi tillhörde avvikit från sanningen. De var inte sådana som Bibeln ville att kristna skulle tillhöra. Därför hade många av oss under en lång tid levt ett liv som andliga nomader. Vi irrade runt och sökte platser där vi kunde lyssna till Guds ord rent och klart. Vi var i många fall utan nattvardsgemenskap. Men så skulle kristna inte ha det.

Hade vi nu lyckats skapa den Rena Församlingen?

Nej. Vi var precis lika ofullkomliga som förut. Vi har stigit snett ibland. Vi har låtit lockande röster leda oss till dåliga vägval. Vi kan inte garantera att det inte händer igen. Men Sanningens Ande har trofast lett oss genom vänner som förmanat oss med Guds ord. Vi blev upprättade i kärlek. Och fortfarande är vi som ett andligt konvalescenthem under den store Läkarens vård. Som syndare behöver vi dagligen en stor Frälsare.

Och det är här det fullkomliga finns. Här finns det rena, det heliga: Vi har fått del av Sanningen, och Sanningen vill vi också berätta för andra. Sanningen är Guds heliga ord. Vi har fått byta vår synd mot Frälsarens renhet. Där finns vår frimodighet och vårt hopp inför evigheten.

Tack vare vänners tålmodiga förmaningar och samtal har Herren gett oss gemenskap med en syskonkrets på ungefär en halv miljon kristna runt hela världen, som delar samma hopp. Det är en oerhörd välsignelse och ett stöd till upprättelse när vi är svaga.

Visst vill vi att vår lilla församling ska växa så att flera skulle vara med i vår gemenskap. Men det viktiga är inte hur många vi är, utan att vi troget delar Sanningens ord. Det stora uppdraget är att förkunna Guds rättfärdighet, som uppenbaras för syndare i evangelium. Därför fortsätter vi att inbjuda till gudstjänster. Därför har vi fått möjligheten att med dagens fantastiska teknik låta lag och evangelium ljuda över världen. Han som lät de svaga lärjungarna hitta fisk på djupet är den som sedan bestämmer över fångst och skörd.

Ibland får vi höra att vi inte vill ta emot syndare till vårt nattvardsbord. Jo, det vill vi verkligen, och därför gläds vi över förmånen att som syndare få gå till Herrens bord regelbundet. Och vi hoppas verkligen att allt fler skulle vilja dela vår gemenskap. Men han som är nattvardens Herre har sagt, att vi inte kan ha del både i Herrens bord och i onda andars bord (1 Kor 10:21). Därför kan vi inte inbjuda den som också önskar gå till det bord som dukas tillsammans med falska lärare. Sanningen är i konflikt med lögnen, och vi kan inte pruta av på Sanningen för att vara människor till behag.

Vi är också ledsna över att så många vänner har så svårt att släppa en gemenskap som hyser livsfarlig surdeg. Vi ser med oro på att de inte uppmärksammar farorna. Kärleken till Sanningen kräver då att vi varnar. Kanske gör vi det alltför lite. Kanske är det av omsorg om oss själva som vi inte griper in med större kraft när vi ser medmänniskor gå mot fördärvet.

Herre, rusta oss med din vishet, så att vi rätt kan dela Sanningens ord och inte lever oss själva till behag.