Våra ord

Av Hans Ahlskog

Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader och Herren Jesus Kristus!

Predikotexten för tolfte söndagen efter trefaldighet hittar vi hos profeten Jeremia och vi läser från första kapitlet verserna 4-10:

HERRENS ord kom till mig. Han sade: "Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken."  Men jag svarade: "O, Herre, HERRE! Jag förstår inte att tala, ty jag är för ung."  Då sade HERREN till mig: "Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger HERREN." Och HERREN räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: "Se, jag lägger mina ord i din mun. Jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera."

Låt oss be:
Min mun och tunga, o min Gud,
för sådant tal bevara
som strider emot dina bud
och dig till sorg kan vara.
Gud, med din Ande led mig här
att jag av hjärtat har dig kär
och dig i trohet tjänar. (Psb 476:1) 

Temat för söndagen är ”Våra ord” och för ett år sedan talade vi om vikten att bevara vår tunga för ofruktbart prat. Idag skall vi istället tala om vår kallelse att öppna munnen när Gud vill att vi skall göra det. Alla kristna har i dopet blivit präster och som präster har vi alla ett ansvar för att Guds ord förkunnas i världen. Du och jag finns inte i de sammanhang där vi är av en slump, för att ödet har bestämt det, utan Gud har kallat oss att vara där som ljus och salt i världen. I våra olika sammanhang skall vi förrätta vår andliga gudstjänst och frambära våra kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud, d.v.s. vi skall leva som det anstår Guds präster. Vi skall tala om Guds härliga gärningar med oss och vi skall vara beredda att ge besked om hopp vi äger i Kristus Jesus. Vi skall stanna en stund inför berättelsen om Jeremias kallelse och se på tre saker där, hans arbetsbeskrivning, han själv som redskap och slutligen hans åhörarskara. Vi kan sedan dra paralleller till vårt eget kall när vi ser på dessa saker.  Låt oss börja med Jeremias arbetsbeskrivning.

Arbetsbeskrivning
Jeremias arbetsbeskrivning är till stora delar också varje kristens. Jeremia skulle rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, d.v.s. predika Guds lag. Jeremia var en apologet, en som säger ifrån  när det barkar iväg. Detta är ingen populär uppgift. Sådana människor upplevs ofta som bråkstakar som strider om ord och hakar upp sig på allt möjligt. De blir aldrig riktigt nöjda, tycker man. Jeremia brukar kallas "den gråtande profeten".

Men Jeremia skulle också, genom evangelium, bygga upp och plantera. Detta är huvuduppgiften också för en kristen. Det är underbart att så evangelium där marken är beredd. Det är mycket roligare att komma med ett gott budskap än med riset. Men marken behöver vara beredd. Vi skall inte ge det heliga åt hundarna eller kasta våra pärlor för svinen. I Jeremias arbetsbeskrivning är därför också tyngdpunkten på det destruktiva arbetet, att bryta ner och rycka upp och endast en tredje del är konstruktivt arbete, d.v.s. att bygga upp och plantera. Men på detta sätt fungerar det också i naturen. Först ploga och sedan så, först riva gammalt hus och sedan bygga nytt.

Vi skall ge några exempel på vad dessa arbetsuppgifter kunde innebära i praktiken. Jeremia levde i en tid som kunde beskrivas som senhöst i Judas historia. Den sommar som hade rått under Davids och Salomos tid var förbi och nu stod vintern för dörren, d.v.s. den babyloniska fångenskapen. Tiden kännetecknades av en mycket utbredd avgudadyrkan. Man tillbad Baal, Astarte och man offrade småbarn till Molok. Jeremia föddes när Hiskias’ son Manasse var kung och denne kung kan utan orätt sättas i samma fack som kejsar Nero, Hitler eller Stalin. En utläggare beskriver Jeremias uppväxtmiljö på följande sätt:

Kanske du kan föreställa dig vad Jeremia såg och hörde när han växte upp. Brott på Jerusalems gator, homosexuella som festade i templet, korruption i kungapalatset, småbarn som offrades på hedniska altaren mellan Jerusalem och Anatot, krigslarm i norr, hot från väster, fientliga räder från öster och en allmän känsla av att saker och ting var på väg utför. Det var Jeremias hemmiljö.

 Så skriver William J. Pedersen. Sådan var situationen bland Guds folk. Det var rent ut sagt åt skogen. Men Gud var beredd. För länge sedan hade han utvalt sitt redskap. Jeremia skulle bli hans profet när han väl var född. Och nu var han född och han hade vuxit upp till en man på kanske lite över 20 år. Han hade fått jobbet som profet, men han hade tackat nej. Han var för ung, tyckte han. Hur skulle han, som var så ung och oerfaren kunna rycka upp alla de plantor som hade planterats genom falsk lära? Hur skulle han kunna bryta ner alla hedniska tankebyggnader? Hur skulle han kunna förgöra avgudaprästerna, som den store profeten Elia hade gjort? Och hur skulle han kunna fördärva avgudakulten? Sedan skulle han också bygga upp teokratin på nytt i Juda. Folket skulle på nytt föras till trons lydnad under sin konung Gud Allsmäktig. Och Jeremia skulle så den goda säden bland folket, det utsäde som det talas om i liknelsen om såningsmannen och som föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Uppgiften var krävande. Jeremia var en junior och kände sig inte alls beredd att spela på seniornivå.

Redskapet

Jeremia tyckte han var för ung precis som Mose tyckte att han saknade talets gåva. Jesaja tyckte att han var för syndig. Elia fruktade för sitt liv och Jona flydde från uppdraget och begav sig till sjöss.
Inför kallelsen att predika Guds ord har vi människor alltid invändningar. Guds ord är ingen populärlitteratur precis. Den som för fram Guds ord för fram något som av människor i allmänhet uppfattas som dårskap. -Vad är det för märkvärdigt med Bibeln egentligen, frågar människor sig idag. En gammal bok som innehåller tankar som människor hade för många tusen år sedan. På vilket sätt skulle det som står i Bibeln vara speciellt och värt att efterföljas? Man kunde väl lika gärna citera gammal kinesisk litteratur eller babyloniska gudasagor.

Denna bibelsyn har väldigt många människor idag. Det är Faraos bibelsyn: Vem är HERREN att jag skulle lyssna på honom? (2 Mos 5:2) Och på Jeremias tid kunde man på samma sätt fråga sig varför HERREN skulle vara en större gud än Baal eller Molok. Varför skulle vi vända oss till honom? Var finns han förresten nu när vi är så utsatta från alla sidor?

Jeremia hade inte fått något drömjobb rent mänskligt sett. Han skulle lida mycket på grund av sin predikan. Och den som idag håller fram Guds ord blir inte heller populär. Men vi har en kallelse att gå ut med Ordet. Så vilken är din och min invändning? Att vi inte kan formulera oss? Att vi inte är tillräckligt pålästa? Kort och gott, att vi inte duger för denna uppgift. Men Gud väljer sällan människor till sin tjänst som är förträffliga i sina egna ögon. Guds ords tjänare känner sig ofta ofullkomliga. Paulus säger att han var svag och rädd och mycket orolig när han kom till församlingen i Korint. Hans predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom Guds Ande och kraft. Församlingen i Korint hade inte heller den något att berömma sig av. Paulus skriver: Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam. (1 Kor 1:26ff) Kort sagt är Guds barnaskara inget drömlag. Men så beror det inte heller på vilka kvaliteter vi har. Gud vet att vi är stoft, men han sänder oss ändå. Våra invändningar är inte gångbara inför Gud. Gå!, sade han till Jeremia. Gå nu! sade han till Mose. Men Gud tvingar inte sina tjänare att gå i egen kraft och förmåga. Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga (2 Mos 3:12) lovade han Mose. Se, jag lägger mina ord i din mun, sade Gud till Jeremia.

Men vi då? Har vi samma löften? Nej, vi har fått något som är ännu bättre. Dessa två tjänare fick bara Guds ord till en del, vi har allt Guds ord samlat i den heliga Skrift. -Men det är ju så ringa, bara en bok, tänker vi kanske. Vem skulle lyssna till oss? Vänner, det kommer en dag då himmel och jord omstörtas, då människor darrar av skräck då allt är ställt över ända och inget är sig likt. Då finns det bara en sak här i världen som är som förr: Guds ord. Då har allt annat fåfängt pladder här i världen tystnat. Alla ordvrängare och vältaliga människor blir utan ord. Då är det en stor ära att ha varit en Guds ords tjänare här i tiden. Att ha trott på och förtröstat på detta ord. Vi har alla detta kall, så låt oss frimodigt gå ut med Ordet. 

En annan typ av invändning kan vara att vi kommer i onåd och förlorar jobbet om vi börjar tala om Gud. Att släkt och vänner drar sig undan och att vi till slut står alldeles ensamma med vår tråkiga och gammalmodiga religion. Sedan finns det också en grupp som kanske inte alls vill identifiera sig med gammalmodiga kristna som i ur och skur skall citera Bibeln. En mysig light -version av kristendomen passar dem bättre. De här sista invändningarna är kanske de mest lockande idag. Vi vill ogärna gå miste om något för evangeliets skull. Men den som tjänar Gud är avskild för den uppgiften, helig och avskild precis som Jeremia. Han eller hon är inte och skall inte vara som alla andra. En kristen är inte som folk i allmänhet. Hon har ingen arvslott här i världen och har således inget att slå vakt om. För Kristi skull skall en kristen vara beredd att mista allt. Så någon lätt variant av kristendom finns inte. Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar, sade Jesus. (Matt 12:30) En kristen utan kors är en omöjlighet. Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge, säger Jesus. (Luk 14:27)

Det finns många invändningar mot att gå i HERRENS tjänst. Men den vanliga invändningen är den som Jeremia och Mose hade: jag duger inte till uppgiften! Sänd någon annan ut till främsta linjen. Jag passar bättre för underhållet, men till strid duger jag inte. Så tänkte Jeremia. Han var svag och det verk han ombad utföra var så stort. Folket var så hårdnackat. Vi skall se lite på vilken publik som skulle möta Jeremia.

Åhörarskaran
Tänk vilken publik Jeremia hade. Ett folk som vi det här laget var impregnerat av avgudadyrkan och hedendom. För detta folk skulle Jeremia fungera som HERRENS profet. Någon har beskrivit Jeremias uppdrag som att ställa sig i vägen för en flock framrusande buffeltjurar och ropa Stop!

Vi tänker ofta att gudlösheten i vår tid går längre än den gjort någonsin tidigare och att det är en nästan omöjlig uppgift att föra fram Guds ord i vår tid. Det är så föråldrat och ovetenskapligt. Men det var inte alls bättre på Jeremias tid. Och det allmänna kyrkliga läget var om möjligt ännu sämre i Juda på 600 talet f. Kr. än det är hos oss idag. Man tillbad oftare de feniciska och assyriska gudarna i templet än man tillbad HERREN. Kungen hade utsett särskilda präster som skulle se till att de hedniska gudarna tillbads lika mycket som Israels Gud. Man kunde kanske jämföra detta med att man i kyrkorna i Finland skulle tillbe Allah lika mycket som den Treenige Guden. Den tiden kan ännu komma hos oss, men tack vare religionsfriheten behöver vi inte medskyldiga till ett sådant förfall eller ens till det förfall vi ser redan nu inom kyrkan i Finland. Guds ord tas inte på allvar idag och det gjorde man inte heller på Jeremias tid. Josias reform under Jeremias tid och framväxandet av bekännelsetrogna lutherska församlingar i Finland idag är båda marginella företeelser. Rent allmänt sett går det utför också hos oss. Josias reform kunde inte förhindra undergången för Juda rike och när man ser på den andliga klimatutvecklingen i vår tid så kan vi fråga oss om det kommer att finnas någon enda sant troende i vårt land om hundra år förutsatt att världen står. Kommer Människosonen finnas tron på jorden när han kommer? Men denna sak får vi lämna i Guds hand. Det är endast Guds Ande som kan väcka och bevara tron hos människor. Vi får vår del behöver vara beredda att vara redskap för den helige Ande i hans verk. Det kan vi vara om vi erbjuder vår mun och tunga i Guds tjänst.

Vi skall sammanfattningsvis konstatera att det uppdrag Jeremia fick inte var speciellt avundsvärt ur mänsklig synvinkel. Redskapet var svagt men blev starkt genom att Guds ord anförtroddes Jeremia. Jordmånen var karg och det är den än idag när vi står mitt i vår kallelse till Guds ords tjänst. Vi är också svaga och okunniga och verket är stort. Men vi har det eviga Ordet på vår tunga. Låt oss gå vart Gud än sänder oss. Amen.

Vi skall be:

Herre, tack för att du tar dig an oss bristfälliga och vill sända oss ut med ditt eviga ord. Hjälp oss varje dag att vara trogna i vårt arbete för ditt rikes utbredande i världen. Detta ber vi om i din Sons Jesu Kristi namn.
Amen.