Jesus som själavårdare

Av Ola Österbacka

Söndagens tema är Jesus helgar hemmet. Vi ska utifrån evangelietexten från Joh 4:5–26 behandla ämnet Jesus som själavårdare. Texten är mycket lång och jag kommer att läsa den efter hand i stycken.

Bön: Käre Jesus, kom du och lär oss att tala med våra medmänniskor på ett sätt som öppnar möjligheterna att dela evangeliet med dem. Tala i dag till oss och öppna ditt ord för oss. Amen. 

Hur ska vi evangelisera bland medmänniskor i vår tid? Vad ska vi säga, hur snart ska vi börja tala om synd, nåd och frälsning? 

Vår långa text är en del av en berättelse som endast Johannes återger. Den är ett utmärkt exempel på hur Jesus närmade sig människor som behövde frälsning, kanske utan att veta det själva och utan att ha en aning om hur de skulle hitta den.

Versen som föregår vår text innehåller en intressant detalj och vi tar den med för sammanhangets skull:

4 Han [Jesus] måste då ta vägen genom Samarien 5 och kom till en samaritisk stad som heter Sykar, nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef. 6 Där fanns Jakobs brunn. Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen.

Varför måste han det? Den normala vägen från Judeen till Galileen, som Jesus nu avvek från, gick runt Samarien. Man ville undvika all kontakt med samariterna (samarierna). De var ett blandfolk, de sista resterna av det gamla Nordriket som hade utplånats av assyrierna på 700-talet f.Kr. Det folk som blev kvar när de andra fördes bort till Assyrien blandades upp med främmande folk, och de hade en synkretistisk religion. De hade ett eget tempel på berget Gerissim alldeles intill Sikem, som antagligen är samma ställe som Sykar. Den här platsen är väl känd från patriarktiden. Jakobs brunn finns kvar ännu i dag och är 32 meter djup. I dag heter platsen Nablus.

Jesus måste alltså ta den för judarna ovanliga vägen som gick rakt in i Samarien just här. 

Sådana här situationer kan vi också råka in i, fast skillnaden är att vi inte kan veta vad som ska ske. Vi ser att vi har en otrevlig situation framför oss, eller måste göra ett val som vi helst skulle ha undvikit. Hur väljer vi? Ofta har vi möjlighet att välja. Då väljer vi gärna den trevligare vägen, eller det handlingssätt som ger minst obehag. Andra gånger stänger Gud vägen för oss, som han gjorde med Paulus och Silas på den andra missionsresan, Apg 16, för att vi ska inse det rätta valet.

7 Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig att dricka.” 8 Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. 9 Den samaritiska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?” – Judarna umgås inte med samariterna.

Det står inget om varför Jesus måste ta vägen genom Samarien. Kanske var det något hinder på den andra vägen, eller kanske Johannes uttrycker att han genom gudomligt förutvetande visste om möjligheten att tala med kvinnan vid brunnen. Han undvek inte den väg som för de andra var obehaglig och som de helst skulle ha sluppit att gå.

Jesus hugger inte rakt in på andliga saker eller angriper kvinnan för att hon på ett misstänkt sätt kommer till brunnen vid en ovanlig tid på dagen. Vid middagstiden var det som hetast, och kvinnorna brukade hämta vatten på morgonen eller på kvällen. Därför tänkte kvinnan antagligen att hon inte skulle behöva möta andra när hon gick till brunnen.

Jesus tilltalar kvinnan i en helt naturlig och vardaglig sak: han ber om vatten. Han är en sann människa, och därmed är han trött, svettig och törstig. Men kvinnan reagerar på hans tilltal. Det var inte vanligt att judiska män tilltalade en samaritisk kvinna. Därför frågar hon förvånat hur det kommer sig att han, som en judisk man, ber henne om något att dricka. Johannes ser det nödvändigt att förklara varför hon reagerar så: Judarna umgås inte med samariterna.

Jag läste nyligen en berättelse om en amerikansk pastor som klädde sig som en hippie, med trasiga jeans och ringar i öronen. Han besökte en gudstjänst tillsammans med sin fru som klädde sig i en kortkort kjol. De mötte kyliga reaktioner och de blev inte hälsade välkomna igen. De betraktades inte som önskade gudstjänstbesökare. En av kyrkorna som de besökte var en sådan där han själv hade predikat flera gånger, men inte ens där kände människorna igen honom. De såg bara hans yttre, som för dem var anstötligt.

Hur skulle vi hantera en sådan situation? Skulle vi se sådana som människor som Jesus kommit för att söka och frälsa, eller skulle vi tänka att de där inte hör till oss, och inte bry oss om dem eller låta dem förstå att de gör bäst i att gå ut?

Vi har också orsak att tänka efter vilka vi egentligen vill rikta oss till med vår verksamhet. Är vi nöjda med att samla omkring oss sådana som tänker som vi, klär sig som vi, och som passar ihop med oss? Eller har vi något att ge dem som går främmande för evangeliet?

Har vi tid att stanna upp och samtala med främmande människor som vi möter i vår vardag? Har vi lust att bli vänner med sådana som inte har samma kultur eller andliga bakgrund som vi? Det är kanske inte nödvändigt att vi målmedvetet söker upp dem. Det händer då och då att sådana kommer till oss så att vi kan se att Gud har sänt dem i vår väg, bara vi har öppna sinnen.

10 Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” 11 Hon sade: ”Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? 12 Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” 

Jesus väcker kvinnans intresse genom att antyda sin gudomlighet. Han gör det inte öppet först. Han får kvinnan att ställa frågor. Han talar om levande vatten, något som kvinnan inte förstår. Hon tror att han menar källvatten som rann in i brunnen. Och hon kan inte förstå hur Jesus skulle kunna få upp vatten ur den djupa brunnen.

13 Jesus svarade henne: ”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” 15 Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten.”

Som svar på kvinnans frågor kan Jesus nu förklara närmare vad det är för slags vatten han menar. Det handlar om något annat än vanligt, fysiskt vatten. Det är inte ens fråga om något mineralvatten med hälsosamma ämnen, ett mirakelvatten. Jesus talar om evigt liv, ett flöde som har sin källa hos honom själv. Han talar om en ny födelse till trons gemenskap med honom, liv och gemenskap för evigt.

Men kvinnan är ännu inte med på noterna. Det här förstår hon inte. Hon behöver undervisas grundligare. Hon tror ännu att det handlar om fysiskt vatten, även om det på något sätt fungerar som ett mirakel så att man inte blir törstig igen när man har druckit det. Kanske finns det lite av ironi i hennes ord, då hon ber Jesus ge henne sådant vatten som man inte mera blir törstig av.

Kvinnan är nu så nyfiken på Jesus och vad han undervisar att hon gärna lyssnar till vad han säger. Det här är den första förutsättningen för att Gud ska kunna gripa in: att man lyssnar till Guds ord.

Om vi ska kunna förmedla evangeliet till dagens människor måste vi först nå en position där de lyssnar till oss. Det här tror en del att vi kan uppnå genom att göra gudstjänsterna intressanta, genom att locka människor med modern musik, dans eller andra konster. Eller rentav, som har skett på vissa ställen, genom att inbjuda politiker att predika i kyrkor. Men det är inte rätt sätt. Det är evangeliet, inte konsterna, som föder tro.

Först handlar det om att möta människorna mitt i deras behov. Kvinnan hämtade vatten, det var hennes livsbehov just då. Och Jesus talade om vatten med henne. Det som hände var ingen spektakulär tilldragelse, utan ett möte i en vardagssituation. För oss kan det betyda att vi behöver umgås med människor i vardagen på ett sådant sätt att de får förtroende för oss och får en första bild av den kristna tron. Vi är Kristusbrev till världen, skriver Paulus. Genom att ställa vanliga frågor, och ge bibliska svar på deras frågor, kan Gud få tillfälle att visa dem att de behöver Frälsaren och öppna deras hjärtan för evangeliet.

16 Han sade: ”Gå och hämta din man och kom hit!” 17 Kvinnan svarade: "Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. 18 Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du sade är sant.”

Jesus svarar inte på frågan så som kvinnan tänker sig. Det blir en överraskande vändning. Nu när Jesus har fått en kontakt så kan han gå in på verklig själavård. Han vet att hon inte har det bra ställt i sitt liv. Hon lever i synd. Det är antagligen därför hon kommer ut till brunnen mitt på dagen när hon inte behöver träffa andra kvinnor.

Men han ställer henne inte direkt mot väggen. Han bara säger något som kan vara hur naturligt som helst. Jesus vill träffa hennes man. Det var ju som sagt ovanligt att en jude samtalade med en samaritisk kvinna.

Hur ska hon göra nu? Hon är ju inte gift, fast hon lever ihop med en man. Hon kan inte annat än bekänna att hon inte har någon man. Fast det är inte heller så konstigt, hon kan ju vara änka. 

Men Jesus vet. Nu kan han visa henne på hennes synd. Han visar henne vad som är fel i hennes liv. Hon har levt med fem olika män, och hon lever nu i ett förhållande som inte är lagligt. Och det är inte heller rätt inför Gud. Det visar Jesus henne, fast inte med långa pekpinnar, utan med milda ord. Ändå träffar lagen henne i samvetet. 

19 Kvinnan sade: ”Herre, jag märker att du är en profet. 20 Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem.”

Kvinnan förnekar inte det som Jesus säger. Genom sina ord ger hon honom rätt. Men hon har träffats i en sjuk punkt och den vill hon helst inte beröra mera. Hon slingrar sig ifrån det svåra och börjar i stället ställa andra frågor. Hon vill veta hurudan en rätt gudstjänst är. Invid Sykar finns berget Gerissim, där det tidigare fanns ett tempel. Men det hade judarna bränt ner. Nu är kvinnan intresserad av frågan var man egentligen ska fira gudstjänst. Är det som judarna säger, att man ska resa till Jerusalem, eller hade fäderna rätt när de byggde templet på Gerissim?

21 Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 22 Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23 Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. 24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” 

Jesus avslöjar för kvinnan hur det rike fungerar som han ska grunda. Då är det inte längre fråga bara om en yttre gudstjänst på en viss plats. Den gudstjänst som sker i ande och sanning är universell. Den sker överallt där människor vänder sig till Gud genom Jesus, får förlåtelse för sina synder tack vare att Jesus har offrat sig för dem och har gett dem tron – det levande vattnet. Då är det inte längre fråga om judar eller hedningar eller samariter, även om det var från judarna som evangeliet utgick. Det var i Jerusalem som Jesus led och dog för våra synders skull och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull.

Tänk på hur evangeliet sedan gick ut från Jerusalem. När förföljelserna slog till i Jerusalem spriddes lärjungarna ut över Judeen och Samarien. Filippus och senare Petrus och Johannes kom och predikade bland annat just på den här orten där Jesus hade mött den samaritiska kvinnan. Den tiden kom, och nu var den redan här när Jesus besökte staden.

25 Kvinnan sade till honom: ”Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss.” 26 Jesus sade till henne: ”Det Är Jag, den som talar med dig.”

Kvinnan känner till profetiorna om Messias, och hon kopplar det som Jesus säger om kommande tider till honom. Då avslöjar Jesus något som han inte ens uppenbarade för judarna, för att de inte med våld skulle göra honom till sin jordiska kung. Han berättade att det är han som är Messias. ”Jag Är talar med dig.” Han använder det heliga gudsnamnet, på grekiska egå eimi, som är motsvarigheten till det hebreiska outtalbara namnet JHWH.

Här slutar vår text i dag. Men vi har ju en fortsättning, som vi läser och predikar över andra gånger. Där får vi veta att kvinnan blev en missionär. Hon lät sin kruka stå och rusade in i staden. Och nu skämdes hon inte längre att träffa människor, nu var det viktigt att få ut budet att hon kanske har träffat Messias. Och så fick många höra undervisning från Jesu egen mun. Fälten hade vitnat till skörd, som han sa till sina lärjungar.

Så kan en föraktad syndig kvinna bli ett redskap för evangeliet om Jesus. Det var henne som Jesus behövde träffa. Genom hennes ord kom människor ut för att höra honom, och genom hans ord kom många till tro. Det hela började med ett vardagligt samtal vid en brunn. Det utvecklades genom en varsam utveckling av samtalet till en lagpredikan, som väckte behovet att höra mera. Och det som kvinnan hörde ledde till ett behov att få dela med sig åt andra.

Den här kvinnan blev helgad av Jesus. Det står ingenting om att hon bekände och fick förlåtelse för sina synder, men vi vet att när Jesus undervisade fanns där det allra viktigaste med, det som han sa till den lame mannen som hoppades bli frisk: Dina synder är förlåtna. Och det är det allra viktigaste vi också kan säga i dag. Du som är fylld av oro över att dina relationer inte fungerar som de borde, eller som lever i en synd som ingen annan vet, men som tär på dig och dina krafter, du får komma inför Jesus och han kommer att säga dig precis som det är: du har ingen frid att hämta i ditt eget hjärta. Men han ger dig sin frid. För han har förlåtit dig alla dina synder. 

I detta får du gå och vara hans redskap varje gång  du möter en medmänniska. Må Gud ge oss öppnade ögon för denna stora uppgift som vi alla har fått. Amen.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.

Predikan i Biblion 19.1.2014, andra sönd. efter trettondagen.