Jesus skapar tro

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Predikotexten är 2 Kung 5:1–15 (Naaman botas från spetälska).

Herre, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen.

Inledning

Tänk dig att du lider av en mycket sällsynt sjukdom och att du har hört att det i Afrika finns en läkare som kan bota just den sjukdomen. Du samlar pengar och bokar biljett. När du kommer fram säger läkarens sekreterare att du ska gå och tvätta dig sju gånger i en närbelägen damm, där det är illaluktande och grumligt vatten. Du reagerar kanske med att det var onödigt att satsa så mycket pengar på Afrikaresan. Lika gärna kunde du ha tvättat dig hemma, i mycket renare vatten, eller man kunde väl ha tappat upp lite av vattnet på flaska och skickat till Finland, ifall nu vattnet är så märkvärdigt. 

Den här tankeleken kan beskriva det som Naaman kände och gav uttryck för.

Vad har den här texten då att göra med dagens tema? Vad har texten att göra med mig? Jesus nämns inte, det finns ingen antydan om någon profetia om honom. Vi har väl varken spetälska eller behov att tvätta oss i Jordan.

Vi ska till en början titta en gång till på texten och sedan återvända till vår fråga.

Texten och dess sammanhang

Vi befinner oss i medlet av 800-talet f.Kr. Den ogudaktige kung Ahab är död, och kung i Israel är hans son Joram. Han är en ogudaktig kung, men inte fullt lika ogudaktig som Ahab. I Syriens huvudstad Damaskus regerar Ben-Hadad II. Hans befälhavare Naaman har varit framgångsrik i krig mot Assyrien och var högt ansedd. Men han led av spetälska. Han var dömd att leva utanför samhället resten av sitt liv.

Om inte ... det fanns ett trosvittne i hemmet som visste att Gud kan bota. Arameerna (syrierna) brukade då och då göra strövtåg i länderna runt om. Trots att det nu fanns ett fredsavtal med Israel hade de på ett sådant strövtåg i Israel tagit en flicka som fånge från Samaria. Hon var gudfruktig och kände profeten Elisa. Elisa var efterträdare till Elia, den store gudsmannen som hade bestraffat Ahab och utrotat Baals profeter på Karmel. Elisa hade fått en dubbel arvslott av Elias ande, och han gjorde synnerligen märkliga under.

Flickan var rättsinnig, och trots att hon hade förts bort som fånge tjänade hon den stad där hon hade ställts. Hon tänkte på sin husbondes bästa och talade om profeten som kunde göra under. Han skulle nog kunna bota Naaman.

Slavflickan gör precis det som sägs i Jer 29:7:

Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er.

Det som nu följer är precis vad man kan vänta sig av världsliga kungar. Naaman berättar vad flickan har sagt för kungen, som finner det vara värt ett försök att söka hjälp. Men han utgår från att en profet är underställd kungen i sitt land och därför måste begäran om hjälp framställas till kungen. Och en sådan ynnest kan man inte be om utan riklig betalning. Så man utrustar Naaman med en riktig förmögenhet. En talent var en viktenhet, motsvarande 60 minor. Då en mina var ca 60 siklar och en sikel ungefär 14 g var tio talenter ungefär 500 kg. 6000 siklar var alltså 84 kg. Det var väldiga mängder silver och guld. Dessutom hade Naaman med sig tio högtidsdräkter.

I 1 Kung 16:24 står det att Omri köpte berget Samaria för två talenter silver. Den mängd silver som Naaman tog med sig var fem gånger mera!

Nu kommer då Naaman till Israels kung Joram och lämnade fram sitt rekommendationsbrev från kungen i Damaskus, där han vördsamt anhåller om att Naaman ska botas från sin spetälska. Det är framställt helt seriöst, fast Joram uppfattar det helt annorlunda. Han tror att hans kollega driver med honom och söker en orsak att ställa till krig. Han ger offentligt uttryck för sorg genom att riva sönder sin skjorta (livklädnad). 

Vi ser av det här att det inte rådde något gott förhållande mellan kungen och Elisa. Joram var i högsta grad medveten om profetens övernaturliga förmågor. Han kunde mycket väl ha kallat på honom och bett honom om råd.  Men nu är det profeten som skyndar till hjälp, sedan det blivit offentligt känt att kungen är i nöd. Han ber att få träffa Naaman, vilket kungen tillåter.

Men det går inte alls som Naaman hade föreställt sig. Han trodde att profeten var en vanlig magiker, som skulle använda trollkonster och besvärjelser framför honom. Nu kommer Elisa inte ens ut till honom där han sitter i sin vagn med hela sitt följe. Han bara skickar bud att han ska åka ner till Jordanfloden och tvätta sig sju gånger.

Det här är för mycket för Naaman. Han blir arg. Det finns ju floder med mycket renare vatten i Damaskus, nämligen Abana och Parpar. Vad var det för fel på dem, om man bara behövde tvätta sig i floden? I sin ilska tänker han åka hem igen.

Men så får hans tjänare honom på andra tankar. Du skulle säkert ha gjort något svårt, om profeten hade förelagt dig det, säger han. Nu ber han dig göra något ytterst enkelt. Varför inte försöka?

Och Naaman följer tjänarens råd. Han åker till Jordan och tvättar sig sju gånger i det smutsiga vattnet. Och undret sker: han blir frisk.

Följden blir att han ärar Israels Gud, den ende sanne Guden.

Varifrån kom Naamans tro?

Vi har en hänvisning till Naaman i NT. Jesus säger i Nasarets synagoga (Luk 4:27):

Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, blev ingen av dem renad utan endast Naaman från Syrien.

När Jesus botade sjuka nämnde han ofta tron hos dem som kom till honom. Så var det med den romerske officeren (Matt 8:5ff). Om honom sa han att han inte har funnit en så stark tro i Israel. Åt den kananeiska kvinnan som bad för sin dotter gav han också erkänsla för hennes stora tro.

Men var finns tron hos Naaman? Han blev ju arg när Elisa gav honom ordinationen att tvätta sig sju gånger i Jordan.

Vi kan inte hitta någon beundransvärd tro hos Naaman. Snarare var det så att han blev botad trots sin otro. Men det avgörande var att han handlade på Elisas ord. Han hade absolut ingen ära själv i det som skedde. 

Det stora är det som skedde efter att han hade blivit botad. Då är han inte längre arg. Då vänder han tillbaka i stor förundran och tacksamhet och prisar Gud. 

Se, nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel.

Det här är en märklig utsaga. Hur vet han något om andra gudar? Var det inte så att han kunde ha sagt, att Israels Gud är den mäktigaste? Att Israels Gud kan göra under?

Nej, han inser att alla andra gudar är fåfängligheter. Det finns inga andra gudar. Det som skedde med honom hade gett honom en sann tro. Att han blev botad på Elisas ord, genom att tvätta sig i lindrigt rent vatten, det var ett under som hedningarnas gudar inte kunde göra.

Det som följer sedan, efter vår text, är också ett vittnesbörd om att hans liv förändrades. Han lyckas inte få Elisa att ta emot betalt. I stället ber han om att få jord med sig hem, så att han kan göra ett altare på jorden från Israel och där tillbe Herren. Han bekymrar sig för att han på tjänstens vägnar är tvungen att böja knä inför avgudar tillsammans med sin kung. Elisa säger då att han kan göra det i frid, eftersom det är en tjänst som hör till hans världsliga uppgifter. Men han kommer säkerligen att vara ett bra vittne i det kungliga hovet.

Nu finns det ändå en anknytning till Jesus i vår text. Profeten Elisa är i många avseenden en förebild för Jesus. Han var efterträdare till Elia, och vi vet av Jesu egna ord att Elia var en förebild för Johannes Döparen, rentav så att Jesus sa att Elia hade återvänt i Johannes Döparens person (Matt 17:12f). När Elisa gav order att Naaman skulle tvätta sig i Jordan kan vi tänka på att Jesus ofta befallde över onda andar och sjukdomar. Det var det ordet som botade Naaman, och det skedde inte för att Naaman hade en stark tro. Han var ju närmast motvillig att göra det som Elisa hade befallt. Men i detta ord fanns kraft att väcka tro hos Naaman. Det är det som är dagens huvudbudskap. Ordet skapar tro – det kan vi också säga så att Jesus skapar tro.

Vår egen spetälska

Spetälskan var en hemsk sjukdom. Men det finns en ännu värre sjukdom, en sjukdom som inte bara leder till utdrivning från samhället, utan till att man drivs bort från Guds gemenskap. Det är synden. När Adam och Eva hade syndat drevs de ut ur paradiset. Du och jag är syndare. Det är alla människor. Därför har Gud all rätt att driva bort oss. Det värsta är att han med all rätt kan säga till oss när han ska döma oss med hela världen: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden.

Jesus har gett ett ord som tvättar bort spetälskan, och gör oss ”renare än en ung pojkes kött”. Innan han lämnade sina lärjungar sa han till dem (Matt 28:18–20):

Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.

Döp dem! Jesus döptes av Johannes i Jordanfloden. Här ser vi en parallell till Elisa och Naaman. Jesus hade ingen synd. Han var en sann människa, sådan som Gud hade skapat Adam före syndafallet. Han behövde inte tvättas ren från synd. Men han gick dit i vårt ställe. Och därför sker det underbara, när en människa döps på Jesu ord, att synden tvättas bort och den döpte blir ren och värdig att stå inför Guds dom, och i stället för de hemska orden ska han få höra: Kom till mig, ni min Faders välsignade!

”Hur kan dopet ha en sådan kraftig verkan?” frågar Luther i Lilla katekesen. Jo, för att det är förbundet med Guds ord. Jesus gav befallningen, och därför verkar det. Vi har bara att göra som han säger och tro på hans ord.

Du, kära vän, som är döpt till Jesus, du har också tvättats ren från din synd. Du har varit med om ett ännu större under än Naaman. Du har tvättats ren från din syndaskuld och det straff som skulle utdömas för den skulden. Nu vill han också att du tackar honom och bär fram ett vittnesbörd om honom i ditt liv, så att andra kan bli delaktiga av samma under. Därför har han gett oss sitt ord som vi ska föra vidare, för att det ska skapa tro.

Ordet i centrum

Så här i tiden efter trettondagen – vi lever faktiskt ännu i julkretsen – följer vi med hur Jesus föds, växer upp och inleder sin verksamhet. Så kommer vi nästan direkt in i hans mäktiga verksamhet där han genom sitt ord griper in i människors vardag, botar sjuka, hjälper i nöd och fara och sår det livgivande ordet som bär mångfaldig frukt. I allt det här är det Guds ord som skapar och ger drivkraften.

Därför ska vi inte syssla med att hitta på konster för att få fram det vi önskar, utan vi ska lyssna och göra. Vi ska fråga profeten till råds, den andre Elisa, Jesus. Och så ska vi göra efter hans ord.

”När tron tar slut börjar konsterna”, brukar man säga. Det finns tyvärr alltför många belägg för det i dagens kyrkor. Man hittar på olika konster för att locka folk till kyrkorna. Man frågar mänskorna vad de vill höra i kyrkan, hur de ska trivas, hur det ska kännas gott att vara tillsammans. Därför hittar man på all möjlig teater, tar in sådan musik som lockar folk, utformar predikningarna så att de ska bli intressanta och lockande osv. i stället för att fråga efter vad Jesus har sagt.

Men vad hjälper det om inte själva kraften finns där? Om man samtidigt späder ut Ordet, så att det inte har någon substans kvar utan är bara snömos, eller i värsta fall, så att det blandas ut med människotankar och blir falsk lära i stället för Guds ord, då har man också kastat ut kraftkällan.

Nej, vill vi börja tro eller få andra människor att tro, då ska vi gå raka vägen till Jesus, där han uppenbarar sig. Alltså till hans ord. Så frågar vi honom till råds, och så gör vi precis som han ber oss göra. Då kommer också resultatet att visa sig, så som han bestämmer. Kanske inte, och troligen inte, just som vi själva vill. Men som han vill, när vi tror hans ord.

Jesus säger (Joh 14:23):

Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.

Det finns inget bättre än att vara älskad av Fadern, och att Fadern och Sonen kommer och tar sin boning hos oss! Du, som är döpt att tillhöra Jesus, håll fast vid hans ord, och han ska hålla fast dig! 

Bön: Lovad vare du Gud, och välsignad i evighet, som med ditt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Låt din Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Predikan 22.1.2012 i Biblion och Lepplax bykyrka.