Av Hans Ahlskog
Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade. (Jes 6:10)
Detta var profeten Jesajas första arbetsbeskrivning. Det låter inte som en speciellt konstruktiv uppgift och skulle man inte känna till bakgrunden till denna förstockelsedom så skulle man ha svårt att omfatta läran om den allmänna nåden. Men nu fanns det en klar orsak till varför denna dom drabbar Juda: folkets olydnad och synd.
I 3 Mos 26 varnar Gud sitt folk för att detta kommer att ske ”om ni inte hör på mig och inte gör efter alla dessa bud och om ni föraktar mina stadgar och avvisar mina lagar, så att ni inte följer alla mina bud utan bryter mitt förbund” (v.14-15). Sedan räknar han upp allt ont som i så fall kommer att drabba dem och han förklarar också varför detta onda kommer att inträffa. Om och om igen upprepas det: för era synders skull, för era synders skull, för era synders skull.
Aposteln Johannes skriver om Jesu ankomst till sitt folk att han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom (Joh 1:11). Han talade till dem, men mycket få ville tro på hans ord. Då skedde samma sak som skedde på Jesajas tid, förstockelsen gick över folket.
Ibland kan man slarvigt höra sägas att Jesus talade i liknelser för att folket skulle förstå bättre vad han menade, ungefär som då vi använder bilder för att förklara en sak. Ingenting kan vara mer fel. När lärjungarna frågade varför Jesus talade i liknelser så svarar han (Matt 13:11ff):
Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.
Genom liknelserna kunde Jesus ge sina lärjungar allt mer av de himmelska skatterna, ty den som har skall få och det i överflöd, och samtidigt förstocka de andra som samlades föra att lyssna till honom, de som gång på gång hade förkastat den han hade sagt. Dessa blev då mer och mer förstockade, de förstod bara mindre och mindre av Guds ord. När Jesus sedan var ensam med sina lärjungar kunde han tala klarspråk och utlägga liknelserna utan risk för att någon obehörig skulle få sig något till livs. Lukas skriver (Luk 8:10):
Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå.
Det är alltså Guds stora nåd om vi förstår och tror ens lite av det som sägs i Skriften.
En annan gång utbrister Jesus (Luk 10:21):
Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små. Ja, Fader, detta var din goda vilja.
All vår kunskap om Gud är beroende av Guds egen nådiga vilja mot oss. Ingen vet vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. (Luk 10:22; jfr Joh 6:65)
Att Guds barn tror, helgas och lär sig mer och mer om Guds vägar skall och kan bara tillskrivas Guds stora nåd. De är barmhärtighetens kärl som han på detta sätt bereder för härligheten (Rom 9:23, Joh 6:29).
Omvänt är det så att världens barn själva är orsaken till att de förhärdas. För era synders skull, hette det som vi minns. Gud har stort tålamod och fördrag med dem som står emot hans ord. Vi kan inte anklaga Gud för att vara godtycklig (Rom 9:22). Farao förhärdade sitt hjärta gång på gång inför Guds ord (2 Mos 5:2):
Vem är HERREN? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte HERREN, inte heller tänker jag släppa Israel.
Gång på gång förhärdade så Farao sitt hjärta inför Guds budskap genom Mose och Aron. Slutligen heter det att HERREN gjorde Faraos hjärta hårt (9:12, 10:20, 11:10). Förhärdelsedomen var ett faktum för Faraos del, men Gud hade varit långmodig och Farao kunde bara skylla sig själv.
När vi ser på vår samtid och på de kyrkor som en gång älskade Guds ord och tog vara på det, så är det inte utan att vi undrar om det inte är en förstockelse som sker inför våra ögon. Stora kyrkoorganisationer famlar i mörkret och väljer helt förfärliga vägar i frågor som Gud klart har avgjort i sitt ord. Det erkänns av företrädare för dessa kyrkor att ”visst säger Bibeln så, men vi kan ju inte följa det i vår tid”. Är det inte Farao som går igen i vår tid:
– Vem är HERREN att vi skulle lyssna på honom?
De välsignelser som Gud har gett oss här i Norden blir förbytta i förbannelser. Han har låtit sitt ord predikas i några hundra år och det har väckt tro och liv. Det predikas fortfarande, men nu inför döva öron. Avfallet är stort och människan går allt längre i ogudaktighet. Är vi förvånade? Nej, Gud har ju sagt att det skall bli så. Guds ord går inte ut fåfängt (Jes 55:11). Antingen verkar det tro eller så verkar det förhärdelse.
Numera ser vi inte många tecken på tro och vi skall ta varning. Lyssnar man inte då Gud talar klarspråk, så talar han i tungor istället. Människan väljer i sitt oförnuft helvetet och när Gud inte längre orkar truga ut sin frälsning, så låter han människan få som hon vill. Någon har sagt i stil med detta: Om människan inte vill böja sig under Gud och säga: Ske din vilja, så säger Gud sist till människan: Ske din vilja!
Jesu uppmaning till sina lärjungar var och är alltfort (Luk 8:18):
Ge akt på vad ni hör. Ty den som har skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han tror sig ha.
Vi skall akta oss så att det inte blir för oss som för de judar som Jesus talade till i Jerusalem under lövhyddohögtiden. Han ställer dem en retorisk fråga (Joh 8:43):
Varför förstår ni inte vad jag säger?
Svaret ger han själv:
Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord.
De var djävulens barn och dennes tal förstod de mycket väl.
Men mig tror ni inte, säger Jesus, därför att jag säger er sanningen. Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud. (Joh 8:45–47)
Ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. (Joh 10:26–28)
Publicerad som blogg i Kyrkpressen 7.11.2009.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar