Adventsallegori

Av Hans Ahlskog

Varje år den första söndagen i advent får vi lyssna till och läsa om Jesu intåg i Jerusalem. Matteus skriver om händelsen i sitt 21:a kapitel. Utifrån denna klara text kan man få höra alla möjliga utläggningar om åsnor, palmkvistar och mantlar. Det spekuleras i det oändliga om den andliga betydelsen av dessa ingredienser i texten. Man ”förirrar sig i meningslösa drömmar” (Luther). 

Inte ens Luther själv är här helt oskyldig. Trots att han i Kyrkopostillan till en början ger en mycket god undervisning om den här texten, så kommer han senare till ”den andliga betydelsen” av texten. På det sättet blir det lite Origenes-anda över det hela, en flerfaldig innebörd av texten. 

Det man, Luther och andra, läser in i texten kan vara helt bibliskt till sitt innehåll, men jag ogillar ändå att man inte bara låter texten tala för sig. Inte var ju heller Origenes alltid så obiblisk i sina allegoriska tolkningar, än mindre Luther, men jag är i alla fall den som har läst eller hört färdigt, när allegorin börjar flöda. För mig är det fråga om helig historia och jag tror inte att den helige Ande genom den här berättelsen ville förmedla annat än det som står där på ren svenska. 

Till den salige reformatorns försvar skall det sägas att han inte var någon stor vän av allegorin, tvärtom. Men trots det var det inte så lätt för honom att frigöra sig från den tolkningsprincip som varit förhärskande i hundratals år. Om nu Luther lärde oss att allegorin inte är det rätta sättet att utlägga Skriften, låt oss då inte på nytt gå i fällan.

Vad säger då själva texten? Varför utspelade sig denna händelse i Jerusalem? Var det månne för att Jesus därigenom ville förmedla en bild som egentligen har en djupare innebörd? Ville han undervisa oss i någon lärosats?

Texten säger: Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Säg till Sions dotter: Se din konung kommer till dig, ödmjuk ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl (Matt 21:4-5). 

Matteus är sig lik. Han ser alltid hur Gamla testamentets förutsägelser om Jesus går i fullbordan. Denna händelse skulle upptecknas för att Sakarja hade profeterat om den i sitt nionde kapitel. 

Även om texten är historia så har den mycket att lära oss. Den lär oss att förstå hurudan kung Jesus är, ödmjuk, ridande på en åsna, istället för på höga hästar. I Sakarja läser vi också att han är rättfärdig och segerrik. Han ”segrar när han lider”, diktar Franzén i Psb 4.

En sådan kung är det alltså fråga om. Låt oss inte gå utöver vad Skriften säger (1 Kor 4:6). Lika lite gällande denna text som alla andra i Bibeln. 

Blogginlägg i Kyrkpressen 10.12.2007.