Sjätte budet

Av Hans Ahlskog

Du skall inte begå äktenskapsbrott.

Här har vi att göra med ett bud som Bibeln talar oerhört mycket om. Om och om igen varnas vi för synd mot detta bud. Man kunde nästan tro att allt som rör sexualiteten är av ondo, men så är det inte. Gud har valt att skapa människor genom föreningen mellan man och kvinna och här har sexualiteten sin givna plats och funktion.

Vad allt innefattas då av detta bud? Luther ger en god inramning i Stora katekesen, där vi får en nyckel till dess tillämpning i vår tid:

Till ordalydelsen syftar budet närmast på äktenskapsbrott, emedan det hos judarna var förordnat och befallt, att var och en måste ingå äktenskap. Men emedan hos oss finnes en sådan skändlig göl av alla slags odygder och lösaktighet, är detta bud givet emot alla former av okyskhet, huru man än må kalla dem. Härvid är icke blott den yttre gärningen förbjuden, utan också allt som är orsak, lockelse och medel därtill, så att hjärtat, munnen och hela kroppen skola vara kyska och icke giva något rum åt okyskheten eller lämna hjälp och råd därtill.

Att Luther här inte helt tar miste ser vi av Jesu utläggning i bergspredikan. Han visar att detta bud inte bara gäller yttre handlingar utan också okyskhet på tankenivå:

Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. (Matt 5:28)

Jesus visar att det som förbjuds i det nionde budet, begärelsen till en annans hustru, finns med också i det sjätte budet. Lagen är sträng och dömer det som växer fram i vårt innersta rum, våra tankar (Hebr 4:12).

Lagen dömer också våra ord. Paulus skriver i brevet till Efesierna (Ef 5:3–5):

Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud. Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike.

Det är en stor frestelse för de kristna att skämta om saker som rör det sexuella. Det är ett tacksamt ämne om man vill göra sig lustig. Men, det är synd. Det anstår inte de heliga. De kristna, som känner Guds underbara evangelium, har andra saker att tala om sinsemellan än det som kittlar det köttsliga sinnet. Paulus betonar detta också i det föregående kapitlet i brevet till efesierna (Ef 4:29):

Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på.

En människa med normala drifter frestas ofta till synd mot det sjätte budet, i tankar, ord och gärningar. Dessa drifter är starka, att påstå annat är lögn. Vi behöver bara betrakta oss själva och vår samtid för att kunna påvisa det. 

Gud har emellertid inte lämnat oss rådlösa inför detta faktum. Han, som i begynnelsen välsignade de första människorna och befallde dem att fortplanta sig (1 Mos 1:28), har också skapat en trygg ram för samlivet mellan man och kvinna. Den ramen är äktenskapet. Paulus skriver i 1 Kor 7:2: 

För att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. 

Längre fram i kapitlet säger han att det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär (v.9). Den som har gåvan att leva avhållsamt skall bruka den gåvan, men den som inte har den gåvan skall gifta sig, säger Paulus. Lösa förbindelser går inte för sig, trots att dessa ibland försvaras i kärlekens namn. All kärlek i strid mot Guds vilja är förkastlig. ”Fly otukten!”, utropar Paulus i kapitlet innan. I flera av sina brev säger Paulus rakt ut att äktenskapsbrytare och otuktiga inte kommer att ärva det eviga livet (1 Kor 6:9; Gal 5:21; Kol 3:6; Hebr 13:4).

Låt oss lyssna till Luthers sammanfattning i Stora katekesen av vad detta sjätte bud innehåller:

I överensstämmelse härmed vare nu slutligen sagt, att detta bud kräver icke allenast, att var och en i gärningar, ord och tankar lever kyskt i sitt stånd, d.v.s. som regel i det äkta ståndet, utan också att han håller kär och aktar sin honom av Gud givna äkta maka. Ty där äktenskaplig kyskhet skall bevaras, där måste man och hustru framför allt leva tillsammans i kärlek och endräkt, så att den ene älskar den andre av hjärtat och med fullkomlig trohet.

Publicerad som blogg i Kyrkpressen 26.3.2009.