Andra budet

Av Hans Ahlskog

Du skall inte missbruka Herrens din Guds namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn.

Idag hör man ofta människor använda Guds namn lättvindigt: ”Gud vad jag är trött!” kan någon säga eller ”den här boken är så himla bra!” Guds namn används som ett kraftuttryck, för att förstärka det man vill säga. Vi kristna skall akta oss för att använda Guds heliga namn till sådant. Judarna ansåg att Guds namn, JHWH, var för heligt för att brukas i tal. Matteus använder i sitt evangelium ofta benämningen Himmelriket istället för Guds rike, troligen för att slippa använda ordet 'Gud'. Hur fjärran skall det då inte vara för oss kristna att vårdslöst använda Guds namn. Eller har vi ett närmare förhållande till Gud än den helige aposteln Matteus, så att vi kan kosta på oss att nämna Guds namn i de mest opassande situationer? Nej, Guds namn är heligt och skall hållas heligt också ibland oss.

Guds namn kan också missbrukas i falska eder och besvärjelser. Man vill kanske göra sitt vittnesmål trovärdigt genom att svära vid Guds namn. Luther skriver i Stora katekesen: ”Guds namn kan man icke missbruka värre än när man brukar det till lögn och bedrägeri.” I Ordspråksboken 12:22 får vi veta att lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren och det är därför synnerligen allvarligt att blanda in Gud och hans namn i lögn och bedrägeri. Det går inte att leva som kristen och samtidigt röra sig med lögner. Paulus skriver mycket allvarliga ord i 2 Tim 2:19:

Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten.

Att ha synd och orättfärdighet som hantverk och samtidigt vara djärv nog att gå inför Guds ansikte i bön och tacksägelse är ett hyckleri utan like.

Man kan också missbruka Guds namn på andra sätt än att använda det i kraftuttryck och besvärjelser. Det finns om möjligt ännu allvarligare missbruk av Guds namn. Luther skriver vidare i Stora katekesen:

Framför allt sker dock missbruket i andliga ting, vilka angå samvetet, när falska predikanter uppstå och utgiva sina lögner för Guds ord.

Den som har fått uppdraget att predika Guds ord offentligt gör det på Kristi vägnar. Paulus börjar ofta sina brev med att understryka att han är Jesu Kristi apostel (sändebud). På samma sätt utropade de gammaltestamentliga profeterna: ”Så säger HERREN!” för att klargöra att de talar i Guds namn. Det fanns dock profeter som inte var sända av Gud och som inte predikade Guds ord. Gud säger genom Jeremia:

Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans svek är vad de profeterar för er. (Jer 14:14)

Dessa falska profeter missbrukade Guds namn för att folket skulle tro dem. Sådana falska profeter finns det också nuförtiden gott om i den yttre kyrkan. Paulus skriver att eftersom Satan själv förklär sig till en ljusets ängel, så är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten (2 Kor 11:15). Närhelst falsk lära predikas, om det så bara gäller något vi tycker att är en detalj, så missbrukas Guds namn. Gud hotar att straffa dem som gör så, vilket Paulus också påminner om i det nyss citerade stället: de kommer att få det slut som de förtjänar.

Hur skall vi då bruka Guds namn rätt? Låt oss igen ta vägledning av reformatorn. Han skriver i lilla katekesen att vi skall åkalla Guds namn i all nöd samt bruka det i bön, tacksägelse och lovsång. Endast ett troget hjärta, som förtröstar på Herren, kan bruka Guds namn rätt. Även om en icke-troende gör allt till det yttre lika som en kristen, så är hans bön likväl en styggelse för HERREN (Ords 15:8; Joh 9:31). Han åkallar Guds namn samtidigt som han håller förbundets blod för orent (Hebr 10:29). Luther säger:

Nu är det tyvärr överallt och allmänt så, att de äro mycket få, vilka icke bruka Guds namn till lögn och allsköns ondska, liksom de äro få, vilka av hjärtat förtrösta på Gud allena. (Stora katekesen)

Publicerad som blogg i Kyrkpressen 20.3.2009.