Sjunde budet

Av Hans Ahlskog

Du skall inte stjäla.

I sin förklaring till detta bud går Luther tillrätta inte endast med stöld i den mening vi ofta tänker oss det utan i lika hög grad med förklädd stöld genom t.ex. orättfärdighet i handel. Han säger inledningsvis i stora katekesen:

Ty stjäla kallas, såsom nyss sagt, icke allenast när man plundrar kistor och fickor, utan även när man skor sig på torget, i bodar och salustånd, vin- och ölkällare, eller med ett ord allestädes, där man driver affärer samt där man tager och giver penningar för varor och arbete.

Luther går ofta till angrepp mot ocker och andra oskäliga profitmetoder och i synnerhet i Stora katekesen ger han stort utrymme åt att behandla sådana synder. Inför Guds ögon är det lika illa att vara förklädd bedragare som att vara en smygande tjuv. Gud ser innanför förklädnader och för honom är den enes blodröda synder lika uppenbara som den andres. Den girige affärsmannen som bara vill ha mer och mer (grek. 'merhavare') av det jordiska goda är i Guds ögon inte bättre än tjuven som smyger omkring i husen. Skillnaden inför människor är, som Luther också framhåller, att den ena är föraktad och fruktad medan den andra i människors ögon är högt aktad. Den ena löper risk att bli straffad, medan den andra tämligen stillsamt kan utöva sin näring tills Guds dom faller över dem båda.

Så går det ock i allra största utsträckning till på torget och i den allmänna handeln, då den ene uppenbarligen bedrager den andre med falsk vara, falskt mått, vikt och mynt samt medelst fintligt uträknande, underliga penningoperationer eller med sluga knep narrar andra; likaså när man oskäligt skruvar upp priset och efter sitt godtycke prejar, skinnar och utpressar någon. Vem kan väl uppräkna eller uttänka allt dylikt? Korteligen, här ha vi att göra med det allra vanligaste yrke och det allra största skrå på jorden. Och om man nu betraktar världen och alla dess stånd, så är det ingenting annat än ett stort stall, fullt av stora tjuvar.

Vi skall lägga märke till vad Luther sade här i slutet av citatet, att alla, hög som låg, är tjuvar. Alla, också du och jag. Är vi det inte i människors ögon, så är vi det i Guds ögon, när han sätter oss på sin guldvåg som är så känslig att också hjärtats rörelser ger utslag på vågen. Vi är ofta helt upptagna med planer på hur vi kan få mer för det vi säljer, hur vi skall lyckas sälja mer av våra tvivelaktiga varor eller tjänster, eller hur vi skall lyckas pressa ner priset ytterligare när vi står i beråd att köpa något på torget. Helst skulle vi inte betala någonting för det vi köper och omvänt erhålla köparens hela förmögenhet för det vi säljer.

På samma sätt är det när vi förvaltar andras egendom, t.ex. som anställda. Gärna skulle vi vilja göra så lite som möjligt mot högsta möjliga ersättning. Vi är så rädda om vårt anseende att vi inte gärna tillgriper grövre metoder för att komma åt nästans egendom, t.ex. försnillning. Tänk om vi skulle bli avslöjade. Istället resonerar vi kanske så att vi jobbar så mycket som vi anser att vår lön är värd, d.v.s. inte speciellt mycket. När vi, tid efter annan, nås av skvaller om förskingring och bedrägerier bland företagsledare och politiker ler vi i vår självrättfärdighet. Jag är minsann bättre!

Inför Gud är vi alla lika. Människosläktet är ingenting annat än ett stort stall, fullt av stora tjuvar, som Luther uttryckte det. Den som är försumlig i sitt arbete är en broder till rövaren, heter det i Ordspråksboken 18:9. I denna bok duggar också domarna över falsk våg och falska mått tätt:

HERREN avskyr två slags vikter, falsk våg är av ondo. (Ords 20:23; se också 20:10, 16:11, 11:1) Oärlighet i handel och vandel är på lång sikt självbedrägeri.

För oss usla människor handlar allt om att få så mycket som möjligt mot minsta möjliga prestation. Gud har andra principer och i sitt ord låter han oss få veta dem. I Apg 20:35 stöter vi på en princip som inte är förenlig med denna världens gång, men som Guds barn likväl skall ha för ögonen: Det är saligare att giva än att taga. I Luk 12:15 hittar vi en mycket skarp varning: ”Se till att ni aktar er för allt slags girighet ('merhavande'), ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar.”

Hur kan vi då som kristna förhålla oss rätt till vår nästas egendom? Luthers förklaring i Lilla katekesen ger här en god vägledning:

Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte tar vår nästas pengar eller ägodelar, eller tillägnar oss dem genom ett oärligt handlande, utan hjälper honom så att hans ägodelar och affärer befrämjas och beskyddas.

Publicerad som blogg i Kyrkpressen 30.3.2009.