Finns det rum?

Av Ola Österbacka

Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Bön:

Ack Herre Jesus, hör min röst:
gör dig en bädd uti mitt bröst,
uti mitt hjärta bliv och bo,
så har jag tröst och evig ro! Amen.

Har du någon gång kommit hem till en stängd dörr mitt i natten och inte haft nyckeln med dig? 

Eller har du efter en lång resa sökt upp stället där du väntat dig husrum för natten, och ingen har öppnat dörren?

De flesta av oss har förmodligen aldrig råkat ut för något så tråkigt. Men vi kan leva oss in i situationen. Särskilt jobbigt skulle det vara om vi hade tänkt hälsa på kära släktingar, och sedan visar det sig plötsligt att vi inte är välkomna.

Det finns en bisats i julens evangelium som visar på en kall verklighet för vår Frälsare:

... eftersom de inte fick plats i härbärget.

Det här har vi vanligen tänkt oss så att Josef och Maria kom sent till Betlehem där det inte fanns något rum i stadens gästgiveri. De hamnade alltså i ett stall.

Kännare av den tidens kultur och boende säger att det här är en missuppfattning. (Se t.ex. Kristet Perspektiv 4/2011.) För det första var Josef och Maria av Davids släkt. De hade släktingar i Betlehem och det var otänkbart att behandla långväga släktingar så att man stängde igen dörren för dem. För det andra betyder ordet härbärge inte ett gästgiveri eller vandrarhem, utan ett gästrum, som kunde vara ett rum i övre våningen. Den plats där Jesus lades var i nedre delen av bostadshuset, där man tog in djuren till natten. 

Det var knappast heller så att Maria reste just när hon var höggravid. Det står ju bara att tiden var inne då hon skulle föda när de befann sig där. Och vid barnafödandet måste man förstås av diskretion undvika de rum i huset där karlfolket vistades. Då vad det inte ovanligt att man städade upp i krubban där djuren vanligen hade sitt foder för att ge plats åt den nyfödda där.

Kanske det var Josefs omsorg om Maria att inte vara i Nasaret när Marias graviditet blev uppenbar, med risken att hon skulle få lida som äktenskapsbryterska. Det var ingalunda någon idyllisk tid för dem. De måste resa en lång väg. Tänk dig att till fots vandra från Vasa till Karleby längs skogsstigar. Det brukade krävas minst tre dagars vandring. Vi vet ingenting om det hus där de vistades, annat än att de inte fick vara i ”salen” under förlossningen. Men det måste ha varit ett enkelt hus, där de vanliga fattiga människorna bodde. Det var till det enkla folket Jesus kom. Att hänvisas till djurens domäner för att föda det första barnet kan inte ha varit särskilt trevligt. Någon idyll handlade det inte om när vår Frälsare kom till världen.

Även om vi inte har någon orsak att misstänka att Josefs och Marias släktingar eller värdar skulle ha varit ogästvänliga finns det en annan ogästvänlighet som vi ska lyfta fram. Det ska vi göra med tre aspekter av temat Finns det rum:

1. Det fanns inget rum bland hans egna.

2. Finns det rum för Jesus hos oss?

3. Finns det rum i himlen för oss?

1. Inget rum bland hans egna

Det sätt som man tog emot världens Frälsare är ett uttryck för det allvar som Johannes beskriver i sin annorlunda födelseskildring (Joh 1:12):

Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 

Tänk vilken smärta som finns bakom de här orden! Den smärtan kan svagt jämföras med att komma hem för att fira jul från en studieort, bara för att få vända om i dörren och inte bli välkomnad hem. Men för Jesus var det ännu värre. Profeterna hade långt i förväg förutsagt att han ska komma. Gud hade bestämt en tid när han skulle frälsa sitt folk. Nu var tiden inne. Nu skulle Frälsaren, Messias, komma till sitt folk. Han sände änglar för att berätta det för herdarna utanför Betlehem. Han lät Johannes Döparen samla folket och förbereda dem. Han lät Jesus göra gott mot alla, bota sjuka, uppväcka döda, predika. Men hans egna tog avstånd från honom och lät korsfästa sin Herre och Messias.

Folkets kyliga inställning och avståndstagande speglas i julens evangelium. När Frälsaren ska födas hänvisas han till de fattiga. Det är de föraktade herdarna som först får höra budskapet. Hedarna kunde inte sköta de rituella reningarna på föreskrivet sätt, och var därför föraktade. Jesus blir inte ens räknad värdig att födas hos människor. Han sänker sig lägre ner än till människor, hans första viloplats blir bland djuren.

Hans egna tog inte emot honom.

Jesus framställer den här verkligheten ytterst tydligt under några av sina sista konfrontationer med judarna. Matteus återger i Matt 21 och 22 liknelserna om de onda vingårdsarbetarna och om kungasonens bröllop. 

De onda vingårdsarbetarna misshandlade och dödade tjänarna, dvs. profeterna, som Gud sände till sitt folk. Sedan tog de också hans son, som han sände till sist, och förde ut honom ur vingården och dödade honom. 

När kungen kallar till bröllop passar det inte för de inbjudna. De ursäktar sig med allt möjligt. De vill inte. De misshandlar och dödar kungens tjänare som meddelar dem att allt nu är färdigt. 

Hur går det för dem som förkastar honom?

Det går illa. De onda vingårdsmännen får en ond död. De som var inbjudna till bröllopet dödas och deras stad bränns upp. Inbjudan går nu ut till alla. Men den som inte hade bröllopskläder måste stanna utanför bröllopssalen.

2. Finns det rum för Jesus hos oss?

Vi kan börja med att se hur våra dagars motsvarigheter till fariseerna och de skriftlärda beter sig. De lärda teologerna kommer så gott som alltid med sina bortförklaringar av Jesu födelsehistoria när vi närmar oss jul. Man säger att evangelisternas berättelser inte stämmer. Det fanns ingen skattskrivning som Lukas säger. Det var knappast så att Josef och Maria reste till Betlehem. Det är en motsägelse att Jesus föddes i Betlehem och ändå sägs vara en nasaré. Ja, det finns mycket som ifrågasätts, och ändå kan den som forskar lite djupare se att allt faller på plats. Det finns ingen orsak att misstro dem som var med och som grundligt forskade i allt – och som dessutom hade blivit upplysta av den Helige Ande.

Den onde vet mycket väl vad som är allra farligast för honom. Det är läran om att Jesus var sann Gud, att han var avlad av den Helige Ande och född av jungfru Maria. Därför kommer den ene efter den andre av de lärda, också biskopar, med sina tvivel på att han verkligen föddes av en jungfru, och inte hade någon jordisk far. Nu senast har en av kandidaterna till biskopsstolen i Kuopio stift, Sakari Häkkinen, påstått att läran om jungfrufödelsen har kommit in i kyrkan först senare än Bibeln. 

Så här vill de som borde vara Guds viktigaste språkrör och försvarare stöta ut Jesus, Guds Son, från världen redan från hans avlelse och göra honom till en vanlig syndig människa.

Det här är långt från Martin Luthers härliga bekännelse i julpsalmen:

Du Herre, som har allting gjort,

vars välde är så högt och stort,

du ligger nu på hö och strå.

Hur har du dig förnedrat så?

Vilken sprängkraft i de här orden! Och så omöjligt att begripa för vårt höga förstånd. Men där finns kärnan i vår tro. Gud har blivit människa. Han kom till oss.

Finns det då rum för Jesus i ditt och mitt liv?

Inte är det väl så att all bråte som vår själafiende travar upp inför julen har fått skymma Frälsaren i krubban? Vad har Jesus för plats i vårt hem? Är han bara en ikon, en amulett som vi använder på samma sätt som de vidskepliga gör för att hålla bort olyckor och farligheter?

Nu kanske du tänker på att ni har en julkrubba hemma hos er. Där finns ju Jesus. Eller att ni brukar läsa julevangeliet. Men jag tänker nu lite djupare. Jag undrar om Jesus är med i vår vardag, som en kär vän vid vår sida, i ditt och mitt hjärta. Jag undrar om hans ord är vår dagliga mat på samma sätt som den mat vi äter vid matbordet. Vad är det som fyller våra hjärtan, inte bara i juletid, utan som livsgrund och trygghet i vår vardagsgärning?

Är det så att det finns en oro i ditt liv, en oro över kommande tider, över hur pengarna ska räcka, hur det ska gå med pensionerna, en rädsla för att ditt hus ska brinna upp, hur dina barn ska klara sig? Ja, vem kan säga allt vi kan vara rädda för. Eller kanske du tänker på det allra viktigaste: ska du kunna möta Herren med frimodighet den dag när han kommer på molnen? 

Låt oss nu gå till den tredje och viktigaste frågan, där vi svänger på hela frågeställningen:

3. Finns det rum i himlen för oss?

För att svara på den frågan behöver vi gå till botten med frågan varför Jesus kom till jorden. 

Han kom inte för att få ett bekvämt liv, bo i ett fint hem och låta passa upp sig. Nej, han säger själv (Mark 10:45):

Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.

Jesus kom för att frälsa oss. Att ge sitt liv till lösen är ett uttryck som är hämtat från ett kidnappningsdrama: han skulle köpa oss fria från synden, döden och djävulen, som höll oss fångna som gisslan. Och vem skulle han köpa fri? Många, står det. Men det betyder med hebreiskt språkbruk alla, de många människorna som finns på jorden.

Därför drog han sig inte för att låta sig födas i det lägsta samhällsskiktet, och rentav födas bland djuren. Därför måste han snart fly för sitt liv med sin mor och sin fosterfar. Därför gick han omkring fattig och föraktad av många: för att tjäna.

Frukten av hans tjänst är att du och jag, som egentligen är djävulens pantfångar, och därmed är värda helvetets mörker och pina, skulle få rum i himlen. Han säger (Joh 14:2):

I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er?

Jesus har berett plats åt oss i himlen. Och hur kommer vi dit? Jo, han öppnar dörren till himlen för syndare som inte klarar av att komma dit själva.

Tidigare var vi inne på Jesu hårda domar över de skriftlärda och fariseerna, som inte tog emot honom. Han berättade liknelsen om hur de inte brydde sig om att komma till bröllopet, fast allt var förberett för dem. Så sände han ut sina tjänare för att bjuda in alla som de träffade på. 

Nu har han träffat på dig, min vän. Nu bjuder han dig att komma till sin himmel. Och han ger dig kläder som passar för ett himmelsbröllop. Det är en skinande vit dräkt, som heter Jesu rättfärdighet. Den fick du när du döptes. Den ska du ha på dig. Då finns det plats för dig i himlen.

Men gör inte så som mannen som blev utkastad, han som inte hade på sig bröllopsdräkten. Han trodde han dög bra i sina egna kläder. Men det gick inte, för de hade fläckar. De hade fläckar av hans synd, av hans egenrättfärdighet, hans stolthet. Och i himlen får det inte finnas en enda fläck av synd, inget människoberöm. Det är Gud allena som ska ha äran.

Men om det inte får finnas någon synd, hur kan då jag, som är född i synd och alla dagar och stunder är nersmutsad av synd, komma in i himlen?

Jo, för Jesus tog bort dina synder när han led döden på korset. Det är också orsaken till att vi med full frimodighet kan gå till krubban i Betlehem och hylla barnet som ligger där. För det är Gud själv som finns där. Och en syndare ska inte komma nära Gud. Men när Jesus genom sitt lidande och sin död på korset tog bort vår synd, då har vi full rätt och är fullt värdiga att komma fram inför honom och tillbe honom.

Det som är så tragiskt i allt det här är att så många förkastar och förnekar Jesus. Då måste han visa bort dem på den yttersta dagen. Då finns det inte rum. Då stängs porten igen och de som inte har bekänt honom här på jorden blir inte kända av honom. Och de blir utanför.

Därför ger Jesus oss i uppgift att gå ut till våra medmänniskor och ge dem ett hopp om ett rum i himlen. Vi ska gå till dem som är oroliga i denna tid och som fylls av allt annat än det viktigaste, och visa dem vad det egentligen handlar om att Jesus måste komma till denna kalla och ogästvänliga jord. 

Att ta emot Jesus i våra hjärtan betyder inte bara att vi själva vill ha det gott. Det betyder inte att vi visar upp en glansbild att allt är bra, att vi ser med välbehag tillbaka på det gångna året och känner oss tillfreds. Nej, det betyder i stället att vi böjer oss inför honom och bekänner att vi är syndare, och att vi ger honom äran för att vi utan vår egen värdighet har hopp om ett rum i himlen. Det betyder också att vi ber om ett nytt sinne så att vi tänker på att de som finns nära och runt om oss ska ha det gott, och inte bara för det här livet, utan framför allt att de ska se och tro att det finns rum också för dem i himlen, så att ingen står utanför den dag när han kallar på oss. Amen.

Bön:

Så låt mig aldrig glömma dig.
Ditt namn ske pris evinnerlig.
Ditt namn med fröjd jag lova vill.
Ge du mig kraft och nåd därtill. Amen.

Predikan i julottan 25.12.2011 i Biblion, Vasa.